År 1883 grundades rederiet Finska Ångfartygs Aktiebolaget (F.Å.A.) främst med tanke på linjetrafiken till England. Rederiet blev snart ledande på fraktmarknaden i Finland. Sitt första fartyg, det nybyggda fraktfartyget s/s Sirius, satte rederiet i trafik i maj år 1884.
År 1890 fick Finland sin första isbrytare och tiden var mogen för att öppna en året runt linje från Hangö till England. I december beställde F.Å.A. två isförstärkta passagerarfartyg. Staten ställde upp med ett räntefritt lån som F.Å.A. inte behövde betala tillbaka, då rederiet förband sig att i tio år sköta trafiken mellan Hangö och Hull i England.
Den 12 september 1891 erhöll F.Å.A. sitt första passagerarfartyg, s/s Urania, speciellt konstruerat för emigrant- och smörtrafiken mellan Finland och England. En månad senare, den 12 oktober 1891, erhöll rederiet följande emigrantbåt, s/s Astraea. Båda fartygen sattes in på linjen Hangö - Köpenhamn - Hull. De tog vardera 22 passagerare i I klass, 34 i II klass och 186 emigranter i III klass samt ca 1000 ton last.
För att säkra trafiken på den nya emigrantlinjen Hangö - Köpenhamn - Hull skrev F.Å.A. kontrakt med flera av de stora atlantrederierna och bildade ett nätverk av agenter runt om i landet. Rederierna, bl.a. tyska Norddeutscher Lloyd, som hittills dominerat emigranttrafiken på linjen Hangö - Stockholm, blev snabbt utslagna. Därefter hade F.Å.A. så gott som monopol på all emigranttrafik från Finland. Det enda egentliga försöket att bryta monopolet var Ångfartygs Ab Nord, ägt främst av åbointressenter med Victor Ek som verkställande direktör. F.Å.A. förlorade nu kampen om statsstödet för trafiken till England för de följande tio åren till Ångfartygs Ab Nord, som i januari 1903 satte in det kombinerade passagerar- och fraktfartyget s/s Nord I mellan Hangö och England. Ca en månad senare kom systerfartyget s/s Nord II och i juni samma år kom likaså systerfartyget s/s Nord III. Fartygen trafikerade mellan Hangö och Newcastle samt Grimsby i England och anlöpte Köpenhamn på vägen. Lasten till England bestod främst av smör. Ett priskrig hade utbrutit i atlanttrafiken mellan Cunard Lines och de övriga rederierna och spreds nu till trafiken mellan Finland och England. Ångfartygs Ab Nord sänkte priset för resan från Finland till Amerika till 100 mark per passagerare och F.Å.A. svarade med att sänka priset till 79 mark. Både F.Å.A. och Nord gjorde stora förluster på trafiken, vilket ledde till att F.Å.A. den 26.10.1904 köpte hela aktiestocken i Ångfartygs Ab Nord. Samtidigt övertog F.Å.A. Nords statsstöd för linjen. De nyinköpta fartygen lades upp i England och såldes följande år till utländska redare. Andra rederier som försökte ta sig in på marknaden var Scandinavien-Amerika Linien år 1899 och Bore, som år 1902 erbjöd emigranterna rutten Åbo - Stockholm - Göteborg - Hull - Liverpool. Största delen av emigranterna som F.Å.A. transporterade reste via Hull. En del, i synnerhet under senare år, reste via Köpenhamn eller Bremen.
Beskrivning av emigranttrafiken ur F.Å.A.:s 25-års historik.