Resan till Amerika


(Clemensson & Andersson 1996, s. 46).

Emigrationen från Finland till Förenta Staterna skedde oftast via England, medan endast en liten del reste via Tyskland. Till en början gick rutten via Sverige, varifrån man tog båten till England eller Tyskland. I början av 1890-talet etablerades en direktlinje från Hangö till Hull i England. År 1911 öppnade Svenska Amerika linien AB en direktlinje mellan Göteborg och New York. En hel del finländare valde denna resrutt i synnerhet på 1920-talet. Direkttrafik till Nord-Amerika etablerades även från Norge och Danmark.

Största delen av emigranterna från Finland reste först till Hull i England och därefter tvärs över landet med tåg till Liverpool, Southampton eller Glasgow. Därifrån tog man någon av de stora atlantångarna för vidare befordran till Amerika. De viktigaste rederierna var Cunard Line, Dominion Line, White Star Line, Anchor Line, Allan Line, Beaver Line, American Line, C.P.R. Line och State Line.

Det finns ej bevarat passagerarlistor uppgjorda i avresehamnarna för atlantrederierna. Länkar till passagerarlistor, rederier, fartyg, råd hur man skall söka passagerarlistor mm. finns på en lista upprätthållen av Chris Gaunt.

Emigrationen via England

I slutet av 1880-talet öppnade de tyska rederierna Norddeutscher Lloyd och HAPAG rutter från Hangö till Stockholm, Köpenhamn och Lübeck och därefter till Hull i England. På hösten 1891 öppnade Finska Ångfartygs Aktiebolaget (F.Å.A.) en direktlinje från Hangö till Hull. Linjen trafikerades året runt och rederiet blev inom några år helt dominerande på denna rutt, som blomstrade ända fram till början av 1920-talet.

Handskriftsavdelningen vid Åbo Akademis bibliotek har passagerarlistor över F.Å.A.:s passagerare. Dessa upptar förutom namnet på dem som löst biljett bl.a. avreseort och destinationsort. Listorna är särskilt nyttiga för dem som söker efter tidpunkten för utvandringen. Passagerarlistorna kan vara till nytta även då man söker vart i Amerika emigranterna tagit vägen. Följande tabell visar dock hur osäkra uppgifterna i passagerarlistorna är:

Jämförelse mellan från norra Satakunta åren 1901-1914 emigrerade personers uppgifter om destinationsort i passagerarlistorna och uppgifter om den första arbetsplatsen erhållna vid intervjuer med personerna
Första arbetsplatsen belägen på samma ort som uppgivits som destinationsort i passagerarlistan

90

59,2 %

Första arbetsplatsen belägen på angränsande ort till den som uppgivits som destinationsort i passagerarlistan

9

5,9 %

Första arbetsplatsen är inte nära den i passagerarlistan uppgivna orten, men i samma delstat

26

17,1 %

Första arbetsplatsen är inte belägen i samma delstat som den i passagerarlistan uppgivna orten, men ändå ganska nära

4

2,6 %

Första arbetsplatsen är belägen mycket långt borta från den ort som uppges i passagerarlistan

23

15,1 %

Summa personer

152


(Kero 1974, s. 13)

F.Å.A.:s passagerarlistor innehåller emigranter som reste som tredje klass passagerare och köpte sin biljett av F.Å.A., antingen direkt eller via en agent. I listorna saknas de som reste i första och andra klass.

Migrationsinstitutet har matat in F.Å.A.:s passagerarlistor i en databas, vilken mot betalning går att söka i på Internet.

Emigrationen via Sverige

På 1870- och 1880-talen skedde nästan all emigration via hamnar i Sverige. Detta förhållande ändrades i slutet av 1880-talet, då direktlinjer från Hangö till Hull etablerades. De som därefter reste via Stockholm var ålänningarna och även emigranter främst från Uleåborgs län, som via de svenska hamnarna i norra Sverige hade en rätt enkel resa till Stockholm. I Sverige infördes år 1869 en lag, som föreskrev, att alla emigranter skulle registreras och de s.k. passagerarlistorna blev till.

En del av de svenska passagerarlistorna är inmatade på dator och finns på cd-skivan Emigranten, som finns i Genealogiska Samfundets i Finland bibliotek. På cd:n finns passagerarlistor för Göteborg (1869-1930), Malmö (1874-1930), Stockholm (1869-1930), Norrköping (1859-1919) och Kalmar (1880-1893). Totalt omfattar listorna ca 1,3 miljoner utvandrare och bland dem finns ett stort antal finländare.

Göteborg var Sveriges överlägset största emigrationshamn ända fram till 1951, då Svenska Amerika Linien ställd in trafiken. Totalt finns över 1 miljon passagerare upptagna i passagerarlistorna och under åren 1870-1914 finns ca 56.000 finländare registrerade som resenärer via Göteborg.

Den näst största emigrationshamnen i Sverige var Malmö med drygt 160.000 resenärer under perioden 1874-1939. Åren 1870-1914 reste ca 1.100 finländare via Malmö.

Även Stockholm hade under perioden 1869-1930 ca 23.000 emigranter, varav ca 4.400 finländare under perioden 1880-1914.

Emigrationen via Norge

I Norge registrerades passagerarna av de lokala polismyndigheterna. Avreseorter var Bergen, Fredrikstad, Kristiansand, Kristiansund, Larvik, Oslo (Kristiania), Sandefjord, Stavanger, Trondheim (under åren 1870-1914 reste åtminstone ca 1.500 finländare via Trondheim) och Ålesund. Huruvida finländarna reste via alla dessa orter är oklart. Resan kunde ske direkt till Amerika, men en del rutter gick även via England.

Emigrationen via Danmark

I Köpenhamn har en registrering av passagerare skett för åren 1868-1940 och databasen hos Det danske Udvandrerarkiv kan sökas på Internet. Hur många finländare som har rest denna väg är oklart. Man kan dock anta att så har skett, då fartygen på väg från Hangö till Hull i slutet av 1880-talet tog i land i Köpenhamn. Från Köpenhamn tog emigranterna ofta vägen via Lübeck till Hamburg eller Bremen, för att därifrån ta båten över till Amerika. Man kunde även resa från Köpenhamn direkt till New York.

Emigrationen via Tyskland

I Tyskland var det Bremen och Hamburg som var utresehamnarna till Amerika. Bremens passagerarlistor förstördes under kriget, men i Hamburg finns passagerarlistor för åren 1850-1934 med ca 5 miljoner resenärer. Av dessa är ett okänt antal från Finland. I ett första skede kommer åren 1890-1914 att vara sökbara via Internet (åren 1890-1898 var mot betalning klara för sökning i juli 2004).