Emigrationen från Finland till Förenta Staterna


De första finländarna i Amerika ingick i de svenska expeditioner, som redan under första halvan av 1600-talet grundade kolonin Nya Sverige vid floden Delaware i den nuvarande delstaten med samma namn. Sammanlagt flyttade 500-600 finnar huvudsakligen från Sveriges och Norges skogstrakter till Nya Sverige. Bland ättlingarna till dessa fanns John Morton (1725-1777) från Pennsylvania, en av dem som skrev under Förenta Staternas självständighetsförklaring år 1776. Hans farfar Mårten Mårtensson kom från Värmland och var enligt vissa källor född i Finland. De följande finländarna som kom till Förenta Staterna var främst sjömän och guldletare.

Den egentliga amerikaemigrationen anses börja år 1864 då fyra emigrantgrupper, som utvandrat via Norge, slog sig ned främst i Minnesota. Strax därefter anlände de första emigranterna till Michigans gruvområden, som sedan blev delstaten med de flesta finlandsättlingarna. Redan under 1870-talet var det frågan om en massemigration. I Förenta Staterna bosatta finländare lockade till sig allt större skaror människor från den forna hemorten, samtidigt som gruvbolagens och rederiernas agenter agiterade framför allt unga män och kvinnor att flytta till det nya landet.

Störst var emigrationen under åren 1899-1913 med över 20.000 emigranter under de bästa åren. Emigrationen avtog efter år 1923, då myndigheterna i Förenta Staterna började reglera invandringen. Från Europa utvandrade ca 40 miljoner människor till Nord-Amerika. Sett i detta perspektiv var emigrationen från Finland obetydlig:

Emigrationen från några europeiska länder till Förenta Staterna åren 1821-1929 (antal personer)
Tyskland

5.900.000

Irland

4.600.000

Italien

4.600.000

Österrike-Ungern

4.100.000

England

3.300.000

Ryssland

3.300.000

Sverige

1.100.000

Norge

800.000

- - - - -

- - - - -

Finland

350.000

(Kero 1996, s. 55)


Emigrationen från Finland till Förenta Staterna började i norra Finland och spred sig därifrån söderut. Under perioden 1870-1914 var emigrationen som störst (65,9 % av den totala utvandringen) och av periodens utvandrare kom hela 52 % från Österbotten. Andra områden med betydande emigration är södra Lappland, västra Uleåborgs län samt Åland.

(Kero 1996, s. 59)

Största delen av emigranterna bosatte sig på ett smalt område strax söder om Kanadas gräns. De första emigranterna bosatte sig i delstaterna New York och Massachusetts på östkusten, samt i mellanvästern vid de Stora sjöarna i delstaterna Michigan och Minnesota. Med tiden spred sig bosättningen längre västerut till Montana, Californien, Oregon och Washington. Knappt någon från Finland bosatte sig i de sydliga delstaterna.

Finländare i olika delstater i Förenta Staterna år 1930
Tabellen grundar sig på U.S. Census för år 1930.
Delstat

Personer

Procent


I gener.

II gener.

Sammanlagt

I gener.

II gener.

Sammanlagt

Maine

1.406

1.507

2.913

1,0

0,8

0,9

New Hampshire

1.386

1.625

3.011

1,0

0,9

0,9

Vermont

555

521

1.076

0,4

0,3

0,3

Massachusetts

13.077

13.812

26.889

9,2

7,8

8,4

Rhode Island

448

442

890

0,3

0,2

0,3

Connecticut

1.631

1.343

2.974

1,1

0,8

0,9

New York

17.444

9.803

27.247

12,2

5,5

8,5

New Jersey

2.721

2.233

4.954

1,9

1,3

1,5

Pennsylvania

2.125

2.424

4.549

1,5

1,4

1,4

Ohio

5.633

7.176

12.809

4,0

4,0

4,0

Indiana

265

303

568

0,2

0,2

0,2

Illinois

4.302

5.321

9.623

3,0

3,0

3,0

Michigan

27.022

47.207

74.229

19,0

26,5

23,2

Wisconsin

5.724

8.872

14.596

4,0

5,0

4,6

Minnesota

24.360

36.250

60.610

17,1

20,4

18,9

Iowa

70

128

198

0,0

0,1

0,1

Missouri

100

129

229

0,1

0,1

0,1

North Dakota

873

2.408

3.281

0,6

1,4

1,0

South Dakota

825

2.275

3.100

0,6

1,3

1,0

Nebraska

48

94

142

0,0

0,1

0,0

Kansas

52

133

185

0,0

0,1

0,1

Delaware

50

35

85

0,0

0,0

0,0

Maryland

376

245

621

0,3

0,1

0,2

District of Columbia

69

75

144

0,0

0,0

0,0

Virginia

68

78

146

0,0

0,0

0,0

West Virginia

144

127

271

0,1

0,1

0,1

North Carolina

9

17

26

0,0

0,0

0,0

South Carolina

38

55

93

0,0

0,0

0,0

Georgia

104

70

174

0,1

0,0

0,1

Florida

333

304

637

0,2

0,2

0,2

Kentucky

27

29

56

0,0

0,0

0,0

Tennessee

24

38

62

0,0

0,0

0,0

Alabama

51

68

119

0,0

0,0

0,0

Mississippi

52

99

151

0,0

0,1

0,0

Arkansas

10

21

31

0,0

0,0

0,0

Louisiana

82

106

188

0,1

0,1

0,1

Oklahoma

25

41

66

0,0

0,0

0,0

Texas

180

211

391

0,1

0,1

0,1

Montana

2.700

3.351

6.051

1,9

1,9

1,9

Idaho

858

1.040

1.898

0,6

0,6

0,6

Wyoming

633

784

1.417

0,4

0,4

0,4

Colorado

563

689

1.252

0,4

0,4

0,4

New Mexico

41

33

74

0,0

0,0

0,0

Arizona

300

333

633

0,2

0,2

0,2

Utah

507

623

1.130

0,4

0,3

0,4

Nevada

163

84

247

0,1

0,0

0,1

Washington

11.002

11.046

22.048

7,7

6,2

6,9

Oregon

5.507

6.519

12.026

3,9

3,7

3,8

California

8.495

7.931

16.426

6,0

4,5

5,1

Alaska

..

..

..

..

..

..

Hawaii

..

..

..

..

..

..

Förenta Staterna

142.478

178.058

320.536

100

100

100

* I gener. = födda i Finland II gener. = åtminstone en av föräldrarna född i Finland

(Korkiasaari 1989, s. 29)

Befolkningscentra med mera än 1.000 finländare i städer med mera än 25.000 invånare år 1920.

Placering


1920

1900

1.

New York, NY

10.240

3,733

2.

Duluth, MN

3.210

702

3.

Fitchburg, MA

2.823

963

4.

Seattle, WA

2.256

424

5.

Worcester, MA

2.175

1,143

6.

San Francisco, CA

1.810

935

7.

Detroit, MA

1.785

4

8.

Chicago, IL

1.577

416

9.

Portland, OR

1.394

98

10.

Quincy, MA

1.338

n.d.

11.

Cleveland, OH

1.122

79

12.

Minneapolis, MN

1.120

348

13.

Butte, MT

1.003

414

(Kaups 1981, s. 64)

Den finlandssvenska emigranthistorikern Anders Myhrman, som föddes i Purmo och utvandrade till USA år 1910, uppskattar finlandssvenskarnas andel till ungefär en femtedel av det totala antalet emigranter från Finland. Därmed skulle ca 73.000 finlandssvenskar ha emigrerat till Amerika under perioden 1870-1929. F.o.m. 1924 antecknades modersmålet i samband med passansökningen och 1924-1929 var finlandssvenskarnas andel av emigranterna 21,5 %.

Finlandssvenskarna bosatte sig på östkusten i området mellan Boston (Massachusetts) och Philadelphia (Pennsylvania), vid de Stora sjöarna i delstaterna Minnesota, Michigan, Illinois och Wisconsin, i de bergiga delstaterna mellan Arizona och British Columbia (Kanada) samt i Californien.

Emigranterna valde ofta boplats enligt det yrke han eller hon haft i hemlandet. En stor del av emigranterna sökte sig också till ett begränsat antal yrken i det nya hemlandet, oftast beroende på det stora behovet av arbetskraft inom vissa yrken. I början av 1800-talet sökte sig finländarna till ostkustens städer. Skräddare och även andra hantverkare jobbade i New York, Boston (Massachusetts), Cleveland (Ohio) och Chicago (Illinois). Sjömännen på 1860- och 1870-talen blev ofta byggnadsarbetare i hamnstäderna, medan stenbrotten i Maine drog till sig hundratals arbetare från Finland. Skogshuggare med finländskt påbrå var vanliga i de nordliga delstaterna och Fitchburg (Massachusetts), Detroit (Michigan) samt Chicago (Illinois) erbjöd arbete främst åt industriarbetare. En del blev fiskare i delstaterna Washington och Oregon, finlandssvenskarna främst i Washington. En av de största arbetsgivarna var gruvindustrin. I Calumet, Hancock, Marquette, Ishpeming, Negaunee och Ironwood i Michigan fanns det främst koppargruvor, i South Dakota guld- och silvergruvor samt kolgruvor i Montana och Wyoming. I Californien arbetade finländare på guldfälten eller i fruktodlingarna. Kvinnor var eftertraktade hembiträden i förmögna familjer på ostkusten och även textilindustrin erbjöd dem arbete.

Allmänt sades att Amerika var ett paradis för kvinnan, men ett helvete för mannen och hästen. Med tiden blev arbetare som varit med om det tunga skogs- och gruvarbetet jordbrukare i Mellanvästern. År 1920 fick ca 25 % av finländarna sin utkomst från jordbruket. De ägde då ca 15.000 farmer, varav ca 75 % fanns i Minnesota, Michigan och Wisconsin och ca 17 % vid Stillahavskusten. Jämfört med tyskarnas (140.000), svenskarnas (60.000) och norrmännens (50.000) farmer var finländarnas andel av antalet farmer mycket blygsamt.

Vanligt var att folk från de stora utvandringsorterna i Finland sökte sig till samma trakter i Förenta Staterna. Således bosatte sig emigranter från Ilmajoki, Nurmo och Jurva i Worcester (Massachusetts), från Storkyro i Ashtabula (Ohio) och från Evijärvi i Crystal Falls (Minnesota). Finlandssvenska österbottningar bosatte sig ofta i Worcester, ålänningar i Norwood (Massachusetts), nykarlebybor i Coos Bay (Oregon) samt ålänningar, terjärvbor och närpesbor i New York.