GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Arvosteluja - Recensioner

Osmo Durchman

Vem och vad? Biografisk handbok 1931. Under redaktion av H. R. Söderström. Helsingfors 1930. 663 s. Holger Schildts Förlag.

Av denna nyttiga handbok har nyligen den 3:dje upplagan utkommit med samma redaktion som den senaste upplagan, för år 1926 (tryckt 1925). När handboken första gången 1920 utgavs sades i företalet: »Ett antal utländska förebilder ha ådagalagt nyttan av ett sådant arbete. I likhet med dessa bygger Vem och Vad? i regel på uppgifter av de omtalade personerna själva. Härav följer givetvis en viss ojämnhet med avseende å de biografiska sammanställningarna, liksom ock härmed den omständigheten finner sin förklaring, att en del kända personligheter här saknas. Detta tillvägagångssätt garanterar emellertid handboken en tillförlitlighet och förlänar den samma en personlig karaktär, som torde uppskattas». Enligt företalet till den nu utkomna upplagan är den i stort sett redigerad efter samma principer som de föregående. Frågan vilka personer som borde ha intagits och vilka utelämnas från arbetet, har ej något särskilt intresse för Genos' läsare, ehuru även den saken kunde diskuteras, men redaktionens beaktande av den personhistoriska forskningens krav på en dylik biografisk handbok är av desto större vikt.

Utgår man från, vad Vem och Vad? är avsedd att vara: en handbok där man snabbt kan erhålla tillförlitliga, uttömmande uppgifter i koncentrerad form om personer, som anses, tillhöra det offentliga livet, måste det genast sägas, att den utkomna upplagan lika litet som de tidigare motsvarar detta ändamål. I viss mån är det ju berättigat att låta ingå uppgifter med personlig prägel och dessa kunna ju även vara nog så uppiggande bland de uppräknade eljes kanske mer än torra fakta, som handbokens art synes kräva. Men också endast i viss mån. Om man, som i dessa handböcker hittills skett, meddelar blott det som den ifrågavarande personen själv behagat lämna (vissa retucheringar i dessa synes nog ha blivit vidtagna), men icke kompletterar och kontrollerar uppgifterna, blir resultatet i högsta grad otillfredsställande. Det är ju en gång så, att folk i allmänhet icke är i stånd att själv lämna begärda uppgifter i önskad omfattning. Och den mångskiftande raden av »bemärkta» personer är rätt subjektiv i sina omdömen om sina meriter. Det ankommer därför redaktionen att upphjälpa det som brister och efter möjlighet skapa en homogen helhet och icke föra den personliga prägeln in absurdum.

Det är icke blott Vem och Vad? som redigerats efter orätta principer. Det f.n. stora intresset för personhistoria har resulterat i många andra handböcker och biografiska verk, särskilt skolmatriklar, vilka ofta redigerats på ett otillfredsställande sätt. Det är så, att icke vem som helst har förutsättningar att lyckas i ett dylikt uppdrag. Detta fordrar omfattande kunskaper och insikter i personhistoria, topografi, bibliografi o.s.v., ordningssinne och framförallt personkännedom. När dessa förutsättningar saknas, är arbetet dömt att misslyckas.

Två nyheter har införts i årets Vem och Vad?, som av personhistoriskt intresserade hälsas med tillfredsställelse: namnen på hustrurnas föräldrar har medtagits och i slutet av boken införts ett register över personer, som varit upptagna i senaste upplaga av handboken, men sedan dess avlidit. Detta register skulle verkligen vara till stor nytta, därest icke blott dödsåret omnämnts utan även orten och dagen för dödsfallet. Anteckning härom hade kunnat göras med samma besvär. Vad hustrurnas föräldrar beträffar säges i företalet, att de medtagits, där uppgift därom erhållits. Utgivaren skulle ha kunnat tillägga »och i den form de meddelats». Granskar man dessa uppgifter märker man, att därvid icke någon konsekvens iakttagits. Än omnämnas faderns initialer, än blott hans och hustruns ena förnamn. I en del fall har faderns yrke bortlämnats. För några meddelas blott den senare hustrun, för andra åter även en avliden eller frånskild hustru, jämte föräldrar. Samma inkonsekvens finnes att anteckna beträffande de »bemärktas» egna föräldrar (ofta säges om modern »och hans hustru X»). För syskon, i synnerhet om de hava olika släktnamn, eller systrar, som äro »ingifta i boken», uppgivas samma föräldrar på olika sätt och ändå skulle redan det mesta, som nu fattas, ha kunnat inhämtas ur genealogisk-biografisk litteratur. Om Aino Ackté-Jalander nämnes att hon tidigare varit gift med jur. dr. Heikki Renvall. Vid den sistnämnda fattas detta giftermål. Detta blott som ett ex. bland ett otal. Det synes, som om utgivaren icke känt till de oundgängligaste biografiska handböcker såsom Statskalendern, Adelskalendern, Finlands jurister, Finlands läkare, Puolustusvoimiemme upseeristo, o.s.v. för att icke tala om den övriga biografiska och genealogiska litteraturen. Det är verkligen icke uppmuntrande, att fördjupa sig i en biografi, då man har svårt att förstå, vilka principer utgivaren velat iakttaga vid upptagandet och ordnandet av uppgifterna. Såsom de nu äro författade verka de med förlov sagt kaotiska. Obetydliga förordnanden ha ofta medtagits och även blandats med verkliga tjänster och befattningar. Än uppgives t.ex. de vetenskapliga utmärkelserna före den litterära produktionen, än efter. De inhemska utmärkelserna blandas med de utländska, hedersledamotskap jämnställes med korresponderande ledamotskap. Hedersdoktorat omnämnes mitt bland dessa ledamotskap (jfr bl.a. s. 301, 600). Namnen på de utländska sällskapen omnämnas i de mest växlande former, så nämnes för det norska Kgl. Vid. Selsk. än Kristiania, än Oslo, än kallas Suomalainen Tiedeakatemia Fi. Vetenskapsakademien, än Academia Scient. Fennic. o.s.v. Viktiga ledamotskap som t.ex. korresponderande ledamotskap i Königsberger Gelehrte Gesellschaft för prof. Ivar Heikel, utl. ledamotskap i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg för prof. Alex. Luther, utländskt ledamotskap i Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm för prof. Bernh. Wuolle känner handboken icke till. Den lärda världens kalender »Minerva» synes vara främmande för utgivaren. Ordnarna skrivas utan enhetlighet, de omnämnas utan tanke på deras rang. Vad säges om följande: Ital. Grand. Offic. della Corona d'Italia, Holl. Groot-Off. van Oranje-Nassau, Commendador de la Real orden de Isabella (!) Catolica? Dessa utländska namnformer äro icke på sin plats. Det är väl första gången världen får erfara, att amiral G. v. Sch. är riddare av Elefantorden!! Ändå vad säges om detta (A. F.-v. R.) »Erhållit utm. (ordn., medalj. o. diamantsmycken) av kejs. Alexander II o. III, Nikolaj II, Don Pedro av Brasilien, Wilhelm I, Franz Joseph, drottn. Victoria o. Finlands president». Icke kunna väl suveräner och statschefer tilldela ordnar som privata gåvor [1].

Utg. synes icke ha en aning om de meddelade uppgifternas värde. Vad säges om detta: »Medl. av Geneal. samf. i Finl., Kyrkohist. samf. i Finl., Suom. tiedeakatemia, Suom. ugr. seura, Suomal. kirjall. seura, Musikvetenskapl. fören. i Finl.». Endast ledamotskapet i Tiedeakatemia hade bort upptagas, men även denna uppgift måste reduceras till biträdande medlemskap för personen ifråga (E. G.-I.). (Suomal. Tiedeakatemian apujäsen är översatt till bitr., adjung. medl. o.s.v.). Den nuvarande sekreteraren i Finska Historiska samfundet åter saknar i handboken både ledamotskap och sekretariat. En ledamot i nämnda samfund (A. M.) kallas bitr. ledamot, en kategori som alls icke existerar.

Ytterligare praktblommor - dylika kunna plockas i mycket stor skala - kunna ännu anföras. Om en person (Hj. A. K.) säges att han forskat i Statsarkivet (19)12-13! Vederlaks har omdöpts på sina ställen (O. K.) till Virolaks! o.s.v. - Störande verka de berömmande attributen, som tillåtits inflyta. Effekten är nu motsatt den beräknade.

Om en känd skådespelerska (R. S.) omnämnes icke annat än födelsedagen och orten, föräldrarna, mannen och vigselåret. Och ändå skulle uppgifter om henne med den allra största lätthet ha kunnat erhållas. Såsom biografin nu är intagen hade den med fog kunnat bortlämnas. De av vederbörande själva icke lämnade biografierna kunde ha utmärkts t.ex. med en asterisk (*).

Vad beträffar den litterära produktionen vidlådas uppgifterna därom av kanske en ännu större inkonsekvens. För en del uppräknas även de minsta uppsatser utan att det nämnes i vilka seriearbeten de ingå. En okunnig kan draga slutsatsen att de äro självständiga arbeten. För en del nämnas årtalen för utgivningen noggrant, för andra äro dessa bortlämnade. För en av landets mest kända skönlitterära författare omnämnes hans omfattande skriftställeri på fyra rader. Finska och svenska litteratursällskapens bibliografier och olika fackbibliografier synas alls icke ha blivit anlitade. En person (R. Ö) anföres som fil. dr., men utan utgivna arbeten. Han kan ju ej ha fått sin lärda grad utan en dissertation. Om en annan person (G. P., s. 421) uppgives »Förordn. t. medl. i den av staten tillsatta komm. 28». En statskommitté måtte väl ändå vara tillsatt för något ändamål. Tvenne herrar, den ena generalkonsul (A. P.) den andra konsul (K. S.) kallas så straxt efter namnen. Biografierna förtiga härom och för den förstnämnda är landet för vilket denne fungerar som generalkonsul alls icke omnämnt! Varför meddelas här och där uppgifter om dag (även för personer, som ej äro militärer), ehuru blott årtalen eljest nämnas, är svårt att fatta. Varför heter fadern Munck af Fulkila, sonen blott Munck?

Även synes det, som om utgivaren ej följt med förändringar i biografierna efter den tid svaren kommit honom tillhanda. Undantag synas ha gjort endast några politiker, för vilka uppgifterna äro förda à courant. Även några dödsfall ha icke observerats av utgivaren (prof. A. H. Salonius, med. lic. Ivar Sternberg). Var boken i augusti redan ombruten? Uppgifter från oktober finnas i bokstaven I.

Utan att på något sätt frånkänna författaren hans uppenbara förtjänster vid den svåra och arbetsdryga redigeringen, varvid aldrig full enhetlighet eller felfrihet kan uppnås - redaktören kan ju ej vara allvetande - måste dock tyvärr som ett slutomdöme med beklagande konstateras, att arbetet nu i ringa grad motsvarar de anspråk man måste ställa på en handbok av detta slag. Såsom den nu föreligger, medför den icke avsedd nytta t.ex. för en tidningsman, som ej har tid för vidlyftiga efterforskningar. En personhistoriker åter måste redan på grund av de många tryckfelen begagna sig av arbetet med försiktighet.


[1]   Det kan i detta sammanhang påpekas, att i Tyskland, där ordnarna f.n. äro förbjudna, ännu fortbestå tvenne icke statliga sådana: Johanniterorden, Ballei Brandenburg (»Herrenmeister» Oskar prins av Preussen; i England finnes numera även ett självständigt storpriorat med konungen-kejsaren som »Souvereign Head» och hertigen av Connaught som »Grand Prior») och St. Georgsorden »Grossmeister» Rupprecht kronprins av Bayern). Likaså är chefen för huset Bägge Sicilierna Alfons greve av Caserta berättigad att fortfarande som »Gran maestro» tilldela Konstantinorden av St. Georg. - Malteserorden hör ju till en av Europas statsmakter och har förty egna ministrar ackrediterade i Budapest (Jenö greve Karátsonyi von Karátsonyfalva und Beodra), i Wien (Alexander greve van der Straten-Ponthoz) och i Paris (Thierry greve Michel de Pierredon) samt délégué i Bern (H. B. friherre von Fischer) och bildar därför en kategori för sig. Varför ordens stormästare Galeazzo furste von Thun und Hohenstein (som numera för sin höga ålders skull, f. 1850, har en ställföreträdare [luogotenente] P. Franchi de' Cavalieri) icke kan intagas i vår Statskalender, är en gåta.


Genos 1(1930), s. 166-169

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1930 års register | Årgångsregister