GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Officersbrev från 1788-90 och 1808-09 års krig.

Meddelade av Harry Donner

De krig, vilkas mest ärofulla segrar voro slagen vid Svensksund och Siikajoki, ha otaliga gånger skildrats, såväl av historiker som av diktare, och stå oss kanske därför närmare än vad fallet är med mången senare historisk tilldragelse. Det högre befälets verksamhet i dessa krig är känd, men så är ej fallet med underbefälets, vars tapperhet, dödsförakt och mod sällan finnes omnämnda, då de flesta av deras brev och anteckningar förstörts eller äro otillgängliga för forskningen.

Deras historiska värde ligger ej så mycket i vad de förtälja om välbekanta tilldragelser, utan i de personliga upplevelser de innehålla: en rörande omsorg om de egna, hemmets ekonomi och dess vård, under den tid mannen äventyrade sitt liv i konungens och kronans tjänst. Då landet var prisgivet åt fiendens härjningar, var det hustrun, som tog hand om boställets skötsel och fick reda sig bäst hon kunde.

Om än dessa brev huvudsakligen vittna om den frånvarande mannens omtanke om de sina, framskymtar dock ställvis krigets verklighet, skildrad i korta, avbrutna satser av en, som bättre förstod sig på svärdets än pennans bruk. Stilistiska och andra brister ge dock dessa i fiendens närhet hastigt nedskrivna upplevelser en större omedelbarhet än omsorgsfullt skrivna brev, författade i en tryggare omgivning.

Detta gäller framför allt fyra av dessa sex brev[1] från 1788-90 års krig, av dåvarande löjtnanten vid Åbo läns bataljon Wilhelm Gyllenskiepp (1748-1807) till hans hustru Ulrika Margareta f. Siöstierna (1755-1841) och deras år 1778 födda dotter Ulla, som mottog de två senare breven under 1808 års fälttåg av sin man, dåvarande kaptenen vid Åbo läns bataljon Karl Joakim Fock.

 

Om än Wilhelm Gyllenskiepps intresse för det mesta är riktat på provianteringsfrågor, på mat och dryck, som underlättade fältlivets besvärligheter, framgår dock i hans sista brev av den 9 augusti 1789 hans politiska tänkesätt. I likhet med flertalet av hans kamrater vid de finska regementena sympatiserade han med Anjala-männen och delade deras hat mot konungen, om ock han icke öppet anslöt sig till dem. Han umgicks dagligen med mindre betydande bland dessa, såsom major Taube, löjtnant Erik von Willebrand, Iwendorff m.fl., och skulle, sade han, liksom de flesta av hans kamrater vägra att mottaga någon befordran, så länge »detta regeringssätt varar, och säkerhetsakten skall vid avancerandet besvärjas». Det var icke hans avsikt att bliva en skälm, och han hoppades »att med Guds makt skall allt detta fanstyg innan kort ta ett gott slut». Det oaktat mottog han kort därpå med synnerlig tillfredsställelse sin utnämning till kapten, en välförtjänt belöning under det avslutade sommarfälttåget, då det av honom kommenderade Halikko kompaniet av Åbo läns bataljon vid upprepade tillfällen utmärkt sig. Om återtåget från Högfors i slutet av juli berättar han, att det verkställdes i sista minuten. I annat fall hade hela armén, c. 6,000 man, så antog han, blivit tillfångatagen, ty fiendens avsikt var att följande dag med ansenliga styrkor angripa svenskarna från tre sidor. Ifall han själv, som vid återtåget skyddade det kungliga bagaget, dröjt en timme längre i det gamla lägret, hade han vid Anjala fallit i fiendens händer. I slutet av oktober 1789 avstannade operationerna och en del trupper återsändes till sina hemsocknar. Så även Åbo läns bataljon. Kapten Gyllenskiepp återvände till sin familj på Träskvik i dåvarande Uskela socken. Om hans senare liv veta vi rätt litet. Sannolikt deltog han i följande års fälttåg. Han var, sedan han 1802 erhållit majors avsked, till sin död 1807 bosatt på Mondola i Finby kapell av Bjärnå socken. Det stilla lantlivet utbytte han under några somrar i slutet av 1790-talet mot en säkert välbehövlig badkur i Nådendal, där traktens ståndspersoner med förkärlek samlades under några korta sommarveckor.

Hans enda dotter Brigitta Ulrika blev på Mondola den 13 januari 1805 gift med kaptenen Karl Fock. Det unga paret bosatte sig på Germundsvidja kaptensboställe i Kimito.

Åter bryter kriget lös och mannen drar ut i fält. Till sin unga hustru sänder kapten Fock två brev, det ena från Tammerfors och det andra från Jakobstad. Återtåget är redan anträtt och Klingspors avsikt var att rädda armén över till Sverige. Missnöjd med kriget, liksom tidigare hans svärfar Wilhelm Gyllenskiepp, ger han sin hustru goda råd om egendomens skötsel, uppmanande henne att rädda vad som räddas kan och att icke överge det kära Germundsvidja, vilket de dock sannolikt förlora för alltid. Han uppmanar henne att skaffa sig lejd av ryssarna, »ty», säger han, »det är bättre att föda några man ryssar, än att få hela sin egendom förstörd». Han är glad att kunna skriva hem, ty han minnes ännu det förra kriget, då han saknade varje möjlighet till brevskrivning.

Enkla och trohjärtade äro dessa korta brev, men just däri ligger deras värde såsom historiska dokument. De vittna om två svunna generationers varma känslor för de sina, då det förenade Sverige-Finland stred sina sista strider mot den ryska arvfienden.

 

Min aldra sötaste wän, Gud wälsigna och Bewara Dig. Så och min lilla Ulla.

Att jag will skrifwa dig till, lärer du nu nogsamt finna; emedan iag eij har något af wärde at skrifwa om, här är ganska tyst och fredligt, och tros at wårt krig skall om några weckor wara alt. Iag är nu Gud ware lof aldeles frisk. Wij exercerar war dag 3 timmar för och 3. efter middagen, wåra Dragone hästar gå i ängar på bete, men börja nu at dö; i nat dog Botila hästen af wårt Comp:, och igår 2:ne af Maj:rs Comp: Söta du, spar wårt Dragone stoo så mycket som möijeligt iag tror at Dragone hästar skall betalas innan wij äro hemma härifrån ell:r åtminstone wid wår hemkomst. Iag borde banna Dig, men skall ännu wänta tils nästa Post, alla Cammerater har redan haft Bref ifrån sina hustrur, men iag intet; Låt därföre nu se at du förbättrar dig och låter mig weta huru din hushållning går. Hälsa alla grannar och bekanta, du kan och med säkerhet berätta at här wid Comp: mår wij Gudi lof alla wäl, utom 6 Drag:r som har små ben sår. Hälsa och min lilla söta Ulla, Gud den aldra högsta wälsigna och bewara er bägge, önskar Den som i Döden städse är, min kiära hustrus, samt Dotters,

Trogna man

och kiära Far.

Wilh. Gyllenskiepp.

Lägret Hällsinge Malm,

d: 16 Junij 1788.

a/n Madame

Madame de Gyllenskiepp.

née d' Siöstierna

Detta Karis Post Contor

Uskela socken.

Träskwik.

 

Mitt Gull hierta, Gud den högsta wälsigna och bewara dig, Och min Lilla-Ulla; samt far, syskon, och wänner.

Jag har eij annat för denna gången at låta dig weta, än nog simpelt, at iag Gudi ware ärad, är wid en god hälsa; Gud låte mig snart få höra samma glädie tidningar ifrån Dig. Brådskan är stor, i anseende till budet som går till Lowisa; och iag nu på minuten fik höra af, får se om detta än kan träffa honom på wår wänstra flygel, som wist är ½ fierndel ifrån mig.

Härjemte medföllier mit gullhierta 15. Riksd:r till dina behofwer, tör hända iag snart kan skicka dig mer, håll emel:tid till godo detta lilla.

Med alldra första som möijeligt är, får iag berätta dig en hel hop nyheter,och hoppas få låta dig weta at iag kommit till Canans land, ifrån dessa förbannade beswärligheter. Här Öfversten eij annat giör, än wid första Cossaks skot skall hela Reg:mtet sadla, och i rörelse. Hälsa emell:tid alla wänner och bekanta, Gud wälsigna Dig, och min lilla Ulla, önskar Din i döden trogna Man

Wilh. Gyllenskiepp.

Lägrett wid Wärälä

d: 29 julij 1789.

 

Mitt Gull hierta, Gud den högsta wälsigna och bewara Dig; och Min lilla Ulla.

Så länge lifwet Wid synde kroppen fasthänglar, och någonsin tilfälle gifwes, blir det en ren omöijelighet för mig at förgiäta till at skrifwa dig till till, och låta dig weta mit warande tillstånd, som gudi ware ärad ännu är ganska godt; små Coliquer och andra små plågor hafwa tills dato gudi ärad eij mera plågat mig än andra mina Camerader, och ännu mindre at sådane små Krämpor sig hos oss infinna är eij underligt, då det tilkommer, at sedan iag reste hem ifrån, blir i dag 2:dra middagen som iag tänker äta ordenteligt, och är buden till min Öfwerste, du känner mig nog at eij pretangdera delikatesser, men at: lång tid hålla sig endast till sit förråd i Tråsswagnen kan eij annat än förordsaka små olägenheter. Dock Gud ware ärad at iag är wäl fornerad med mat i min wagn, som iag har at tacka dig före; Fältw: Christianson begiärte permision första aften wij kommo hit, till närmaste by, där stälte han sig så in med gummorne, at han alla qwällar får 4 kannor miölk, waraf iag har 1. kanna, således wälbelåten, och har genom hushålning god filbunke, och grädde; I förgår hittade iag på Kap, iag skickade Bergstedt till Angela 5 fierndelar härifrån,*

här wid måste iag sluta för 8 dagar sedan, då iag skrifwit detta ofwanskrefne kom order till mig at iag skulle ut och Proviantera färskt Kiöt för Rege:mtet, och då gick tilfälle mig urhänderna, at för än nu få detta till Lowisa.

*och kiöpte mig en färsk Lax om 21 lb14.gif (75 bytes). Sedermera har alla hittat på samma Kap, och nu mår wij exelänt. Ättika är wärst efter, dock har iag fåt tils dato; nu äro wi 7 fierndelar ifrån detta lax fiske åt en annan trakt, och i wårt egit land, men detta oaktat, skickade iag och Cap: Grönhagen nu på stunden expre efter en Lax, som vij sedan dehlar, wärst är at wij nu ligga i en skog, hela armen, och dessa byar på 1 mil ikring oss hafwa alla mist sina kreatur, - genom fienden, som 2:ne särskilte gångor i år fråntagit det arma folket all deras egendom, som du ser af medfölliande Dag journal; uti bref till dig behöfwer iag nu mera eij berätta dig några nyheter, emedan du har alt wad här passerar i Dag journalen, och den kan du wisa åt alla, som sanfärdig;

Iag börjar nu igen at bli bryd som eij haft några bref dig på 14 dar, men tör hända at iag blir nog lyckelig och såsom sista gången hände, får flere på en dag af dig, därföre tors iag nu mera eij brumma på dig, det giör mig nog ont at iag det redan en gång förut giort, lefwer dok i den fulla förtröstan at du förlåter mig.

Wij ligga nu aldeles i en stor skog, och hela armen hafwa wij giort os löf hudor i stället för tält, war minut färdige at slås med fienden, och nära honom på ½ fierndels wäg, men wij hoppas at han undwiker altid wår samlade armée.

Nu brådskar Fändrich Lagermark som nu reser till Lowisa och för detta med sig. Gud wälsigna, och uppehålle dig, önskar

Din i Döden trogna man.

Wilh: Gyllenskiepp.

 

Min söta lilla Ulla, Gud wälsigna Dig.

Gud låte detta träffa dig wid hälsan, låt se at du är söt och skrifwer mig till, och påminner din söta mor at skrifwa, glöm eij at lägga in wäl gurkor, och andra goda saker åt mig till wintern; hälsa alla wänner och bekanta samt alla Dragone hustrur, säg döm at alla deras männer äro ännu gudi lof wid hälsan. Rusthållarena kan du låta weta at de förse sig med andra Dragone hästar i tid, ty som det nu ser ut, och om wij framdeles fattigeras på sät som hit intils skiet, så komer wisserligen intet war 6:te häst hem i höst. Cornet Mansners häst rymde på gräsbete i Likala, således får wij aldrig den mer igen. Gud wälsigna och uppehålle dig, önskar

Din Kiära och Hulda far

Wilh: Gyllenskiepp.

I skogen ½ fierndel ifrån

Wärälä i wårt egit land.

 

Mit Gull hierta, Gud i himmelen wälsig- Dig, och min Ulla.

Tak, Tusende Tak, för 2:ne dina kiärkommne Bref med Major Taube, den fägnaden at få höra af dig, Kan eij med pennan beskrifwas; när du nu skrifwer så adressera brefwen på Lowisa, så får iag dem snarast; Af dag journalen finner du när jag erhölt dina bref, och war hos Tauben. I dag emot qwäln fik iag underrättelse at Major Taube igen warit så lyckelig och får resa hem, lyckelig han, som född under Lyckans Planet; annat med oss arma dieuflar, födde at utstå alla swårligheter i verden.

I mårgon unders bittida, reser iag till Armen för at tala med Major Taube.

Jag will eij förmoda annat, än at du innan detta framhinner, redan fåt 2:ne mina bref härifrån Posteringen skrefne; iag wet eij warmed iag skall uppfylla papperet, iag har aldrig saker af wärde at låta dig weta, utan endast simpla saker, som är at iag ändå gudi ware ärad är wid en utwald god hälsa, jemte alla i Comp:et utom Corpore:n Tauren som är rät illa siuk, och 3. a 4. Drag:r dagel:n som blifwa ansatte af början till rösot, men flere har iag redan kurerat så den eij får öfwerhanden.

Bönder och kiäringar här i byn dö som mygg i den samma, men de behöfwa och det, ty de äro en infamt byke. Döm sielf du wet wad mit förråd i linnekläder är, och ungef:n hälften af det iag äger lät iag en kiäring twätta då iag kom hit, för det tog hon 12 C:r och för det hon stekt mig 2:ne får stekar, och 3:ne g:r kokat en bit får kiöt, tog hon 1 plåt, äro de icke artiga. Wij skulle må här oändeligen wäl om wij hade någon menniskia som kunde laga en bit mat, men nu är det för uselt, wid alla Rege:mter hafwa office:e slagit sig tilsammans 3 a 4 och förset sig med pigor, men ehuru Grefwe Stenbock och iag på alt sätt budit till är det omoije:t at få någon. Iag hoppas näst Guds hielp at få bli här i byn tils wij i octob:r månad igen kommer hem marcherandes; och således otäkt at eij ha någon som kan det minsta laga mat. här i byn får wi eij kiöpa det minsta, men iag skickade Trumpettaren för några dagar sedan 2 mil här ifrån kiöpte 1 får för 1 Riksd:r några lb14.gif (75 bytes) färskt smör för 6 mark lb14.gif (75 bytes) :, wet miöl och ägg fik Grefwen skickandes till sig på 5 mill ifrån en sin släktinge, men nu måste wij eta knallar emedan wij eij har någon som bakar och rågen begiär de 15 plåtar tunnan.

I mårgon tänker iag låta mäska till Bränwin af wårt korn som wi fåt åt wåra hästar, et par Drag:r skall iag utse till mästare, får se huru det lyckas. Örnstedt war här i dag och berättade at han redan giort det i sin by, men eij fåt mera än ½ stop efter kappen. Nå wad skall iag nu skrifwa, jo tyst huru skall küjcklingar stekas, iag äger 5 st:n, och skulle i dag stekt dem till middagen, men kunde förbannamei icke, utan de få lefwa och trakteras med korn.

Neij nu skall det wäl bli något regält af, efter du min wän låtit Dragon arendera torpet, så laga för all ting at du genast får ut arendet, och det kan du eij på annat sät få än at du tar dina Drängar med dig så snart han aftröskat all säden och uttager så mycket råg som swarar emot arende, men detta bör ingen förut weta af innan du med Drängar och oxar är hos honom ty annars går wi i mistning af all ting; gier han eij säd med godo så tar du med wåld; ty warmed will den syndaren elliest betala, sedan han upetit rågen får wij stryka oss om mun med arende Contraktet.

Desse 3:ne föregående sidor skref iag innan iag började eta qwälsward, och under det iag med lieutenat Printzenskiöld som bäst åt Hallon och grädda, el:r rättare i det samma iag slutade denna kungl: rätt, ankom post Dragon från arméen med dit kiära bref af d: 28 iulij, såsom utskickad det är på måltiden, samt glädia för mit hierta. Tack sötaste wän för underrättelserna om wår lilla hushålning, Gud ware lof at du ändå hielper dig, ehuru du stackare har nog bekymmer och giöra. - Att wij med Kung och hela Pagaget komit tillbaka till Angela i wårt egit land, betyder intet fredligt, och måtte du nu redan har fåt mit bref om tilgången härwid, men har du eij fåt det, så will iag i korthet låta dig härmed weta, at hade wij eij den dagen Retireat oss ifrån Ryssland, så hade hela wår därwarande Armée som war ungef:n 6,000 man warit förlorad; ty fiendens desein war at på 3 sidor dagen därpå angripa oss med ansenlig styrka på alla håll; och hade iag som Eskorterade Kungl: Maijst:s Pagacie wid Reteretten kommit 1 timma sednare ut ifr: gl:a lägret, så hade så wäl iag, som alt Pagaciet blifwit af fienden borttagen nära wid Angela. - Du ber mig låta weta om wij i höst kommer hem, därom kan du med all säkerhet wara öfwertygad om, den wår Herre annors låter lefwa; ty här är redan den största swårighet på forage, de börja redan knappa alt wad möijeligt är, och ändå är det uselt.

Gud skie lof at folket äro beskiedeliga, så du ändå eij har orsak at klaga öfwer dem. - Wad befordran för mig angår, så kan du lefwa rät tranquil och icke ens engång önska det, ty om hundra:de tilbån giordes mig till befordran undanber iag mig alla så länge detta Regeringssät warar, och säkerhets akten skall wid avancerandet beswärjas. Detta har flere hederliga och Bra Kamerader i Arméen redan giort, och iag tänker eij heller at bli sielm. Ty med guds makt skall alt detta fans tyg innan kort ta et godt slut.

Nu är K:n half 12 och K:n 4 i mårgon bittida tänker iag resa till Taubben för att få detta med honom inan han reser. hälsa min lilla stackars Ulla, Gud wälsigna henne; hälsa och alla wänner och bekanta, säg Drag:e hustrurne at alla mår bra, Möller är trogen och beskiedelig; Gud wälsigna och bewara Dig, önskar Din i Döden trogna Man

Wilh: Gyllenskiepp.

Kiältis d: 9. aug: 1789.

 

Tammerfors d: 10 Martij 1808.

 

Min Lilla Söta Gumma!

Tack för Dit bref med Reutercrona, han kom till oss några timmar efter sedan Otto var afrest eller samma qväll. -

Nu äro vi komne hit, och härifrån skola vi marchera i morgon åt Björneborg, - och så vidare åt Vasa och närom åt Sverige, så Gud vet om, och när vi i värden träffas. Björneborgs stad säga de vi komma på några mil när, om Du kan få bref dit eller åtminstone till Vasa. Du nemner i dit bref at Du fådt 2:ne bref, men Du säger ej något om Du erhållit de 100 Rd:r jag sände genom recommendatjon.

Om Ryssarne ej ännu hälsat på Dig - så flytta det bästa bort till Löfvön i synnerhet spannmål som de gärna taga, alla koppar flaskor, kitlar och Tail! bör Du genast flytta ifrån Tråssbodan, all den gamla Tråssen är nu min egen Egendom, och kommer mer aldrig i bruk de gamla kjärror och Vangen är äfwen min, om Du kunde få dem någorstädes bort eller försålt - dock ej til rampris. Laga för alting at Du får pengar af Willgrén för min Lön, som han upburit och gör Dig redo därföre. Gud ske låf at jag fick Otto hem, jag har ej här kunnat bärga honom, laga nu at han får läsa någorstädes - Låt nu Folcket skaffa Tor Ved till kalken som Du måste låta ombränna och till Tegel som Du låter slå nästa sommar därföre kan Du få Dig Contant. Stockholms ved är ej mer at räkna på. Låt äfven såga bräder så mycket Du kan, de duga altid at hafva som Contant. Låt aldeles bli at skaffa Stockholms ved, mer än det som kan vara giort.

Om Utslag ej komit om Falkbergs ängen så bed Major Bruncrona påminna sin son därom, men uti nu varande Tider kan det vara lika mycket - hvarcken jag eller Du lärer ändå få behålla Germundsvedja, sedan wi gå till Sverige, det är likväl hårt at mista det, och sin lön, som nu säkert händer oss.

Laga Söta Gumma at Du på något sätt kan Sauvera Din lösa Egendom, jag kan ej mer kalla Den Vår, eller min. Jag får gå ifrån alt, som sparfven från axet - och hvem har jag at tacka därföre?

Laga genom Major Bruncrona eller Doctorn, at Du kan få Såf-Gardie af Ryssarne det är bättre at föda några Man Ryssar än som blifva Spoljerad från all sin lösa Egendom. Detta bref afgår med Baron Knorring om han får sig permission at resa hem och gifta sig på 14 dagar, men så slug är han väl, at han ej återkomer hit. Farväl Sötaste vän! kanskje för evigt! glöm ej den som i döden är

Dig på det högsta tillgifven

Carl Fock.

 

Bästa Vän

Detta afgår nu med häradshöfdingen Lindtman som jag just nu Träffade här, han res till Åbo efter par dagar och låfvar skaffa det till Dig - får se om Knorringen slipper hem.

Jacobstad d. 29 Martii 1808.

Min Ömt Älskade Gumma!

Dit kärkomna bref Du skrifvit på Borgo erhölt jag från Björneborg, äfven Dit bref med Reilin erhölt jag därifrån, och ett af Reutercrona. I går kom Vi hit och i morgon skola Vi vidare marchera åt Gamla Karleby och Uleåborg, får sedan se hvart Di vill hafva oss, förmodeligen till Sverige om det sig giöra låter, och Gud vet om Vi någonsin få se våra hemvist, Hustrur, och Barn. Vid Haistila i Ulsby Sockn var Vi åter ihop med Ryssarne, hvarest jag och Baron Knorring stod värsta puffen, ty vi voro på Feltvakt närmast dem. I Vasa stad var jag några timmar hos Lagman Krooks som voro Grufligt Artiga, och bad mig hälsa Dig. Vi hafva slitit mycket ondt men nu bättre sedan Vi komit in i Österbåtn. - Med häradshöfdingen Lindtman som jag träffade uti Tavastehus skref jag Dig till om hvarjehanda husåls bestyr, äfven sade jag åt Feltväbel Mansner ifall han slapp hem, at han genast skulle resa til Dig, och underrätta Dig om vårt tillstånd, och äfven at Du skulle flytta alt utur Tråssbodan somt till Löfvön och Resten till skogs om ej annan utväg gafs åtminstone de gamla kjärror och Vagnar äfven de Nya om Du hant därmed, laga fram för alt kopparn undan både kitlar och flaskor. Det Olivecreutz åtog Sig at för Dig försälja må Du gärna gifva för 20 Smt: som de budit. Den Gamla Tråssen är nu min egen egendom, och kommer aldrig mer uti bruk laga den därföre undan bäst Du kan. Låt se om Lindtman skaffat mitt bref til Dig. För några dagar sedan träffade jag stall Johan, och Gamelby Enbom, vid Vasa, Herre Gud om Du vetat skrifva med dem. Jag har mått tämmeligen väl utom litet hosta, nu får vi äfven tillräckligt kjöpa matt, färsk Lax med mera. Hädan efter lärer det blifva fåfängt at få bref fram eller tillbaka, så länge Påsten uphör, om ej med någon Resande. detta afgår nu med en bonde ifrån Åbo län som tänker taga siö vägen dit förbii Ryssarne. Om påsten blir öppen så skrif på Uleåborg. Gud gifve Dig styrcka at uthärda alla plågor som nu möta Dig, äfven Den Du bär under Ditt bröst. Res intet hem ifrån, om Du kan, och vill behålla Germundsvedja så länge jag lefver. - Res Du därifrån så kan Du genast mista det. Nu hinner jag ej mer för denna gången. Ack Gud om Wi ändå på detta sätt finge talas vid, det var ej förment under förra kriget, men nu tycks det vara alt härmed. Hälsa svärmor, låt se hur det går med skutorne i Sommar, hälsa alla bekanta, ifrån Din i döden trogna

vän F.

Fru

Kaptenskan Fock född

Gyllenskjepp

detta

Åbo Kimito Sockn

och Germundsvedja.

 

[1] Dessa brev och en av Wilhelm Gyllenskiepp förd kort dagbok över sommarfälttåget 1789 förvarades på Falkberg i Finby socken till år 1908, då de av ställets dåvarande ägarinna fröken A. Forssman genom professorskan Emmy Hultmans förmedling överlämnades till Nationalmuseets historiska avdelning i Helsingfors.

 
Genos 1(1930), s. 66-74

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1930 års register | Årgångsregister