GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Åldersskillnaden mellan släktleden

Hugo Lagström

Man brukar antaga, att släktleden följa efter varandra med 33 ā 34 års mellanrum. Sålunda skulle på ett århundrade tre nya generationer se dagens ljus. Emedan detta antagande kan synas något verklighetsfrämmande, skola vi med tillhjälp av genealogiska tabeller jämföra det med de faktiska förhållandena. Vi följa denna gång endast "farslinjerna", ty de i vårt land publicerade släkttabellerna äro för det mesta ättartavlor och sådana ge oss icke något direkt material för "morslinjerna".


Faderns ålder vid barnens födelse.

Ur Atle Wilskmans Släktbok har valts ut ett antal icke alltför månghövdade kultursläkter. För dem har bestämts faderns ålder vid varje barns födelse i alla de fall, där nödiga åldersuppgifter stått till buds. Därvid har särskilt beaktats den lägsta och den högsta "farsåldern" samt medeltalet inom varje släkt. Resultatet framgår av följande tabell.

Tabell 1.
Faderns ålder
Lägsta Högsta Medeltal
Råbergh 21 51 36.6
Trapp 23 56 36.8
Salingre 27 50 37.0
Colérus 21 61 37.2
Sternberg 26 58 37.8
Stigzelius 26 63 40.0

Sammanslås dessa 6 kultursläkter med inalles 294 beräknade fall fås ett gemensamt medeltal på 37.5. Tabellen tyckes sålunda icke ge stöd åt vårt antagande.

Vi fortsätta därför med andra grupper av släkter. Prof. Wold. Backman har publicerat utredningar över en mängd borgarsläkter från Nykarleby. Vi utföra våra beräkningar med några av dem och få resultat, som ligga mellan 35 och 36 år.

Med ledning av egna publikationer och otryckta manuskript ha förhållandena granskats hos en mängd österbottniska bondsläkter. De flesta och de största bondsläkterna ge ett medeltal mellan 33 och 34 år. Några mindre släkter ligga dock spridda högre upp.

För den obesuttna landsbefolkningen finnas inga släkttabeller publicerade, men vi skaffa oss nödigt material genom att ur stora släkter uttaga släktgrenar i sådan ställning. Vi välja av släkten Moliis dess Replot-gren (tabb. 30-38 i Wilskmans Släktbok) och av släkten Wegelius dess Kauhajoki-gren (tabb. 125-135 i ovannämnda arbete). Båda dessa släktgrenar uppvisa samma låga medeltal 30.6.

Efter dessa stickprov ur olika släkter i vårt land kunna vi till en viss grad överblicka förhållandena. Den bofasta bondebefolkningen utgör omkring 2 miljoner, d. ä. största delen av vårt lands befolkning, medan andra grupper äro mycket mindre och isynnerhet kultursläkterna procentuellt taget mycket små. Hela landets medeltal för "farsåldern" måste sålunda närma sig bondebefolkningens medeltal. Då de övriga folklagrens medeltal falla på ömse sidor om bondefolkets, utjämna de varandra. Vi kunna sålunda acceptera ett allmänt medeltal på 33 ā 34 år.

I tabell 1 angavs även den lägsta och högsta "farsåldern". Den allra lägsta åldern befanns vara 21 år och den allra högsta 63. Ur andra släkttabeller kunna vi framleta ännu extremare fall. Ett exempel på en liten åldersskillnad mellan far och barn ses i den adliga ätten Lohjelm (Eino Wälikangas, Lohjelm, Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift IX, ss. 23-24). Korpralen, sedermera fänriken Patrik Lohjelm, döpt 12 juni 1686, hade en son Hans Göran, f. 3 mars 1704; fadern hade sålunda vid sonens födelse ännu icke fyllt 18 år. Det motsatta exemplet taga vi ur släkten Wichmann (Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift XIX-XX, ss. 90-93). Seminariedirektorn Victor Karl Emil Wichmann, f. 24 aug. 1856, har en dotter Alfhild Margareta Ester Eufrosyne, f. 12 mars 1928; fadern var då över 71 år. Vid ett noggrannt genomsökande av den genealogiska litteraturen i vårt land torde man påträffa ännu extremare fall.

"Farsåldern" står i ett intimt samband med giftermålsåldern och denna i sin tur med en hel mängd andra förhållanden. Släkter, som leva under likartade yttre förhållanden, uppvisa sålunda ungefär lika medeltalför "farsåldern", medan olika grupper och stånd hålla sig till skilda medeltal. Visserligen bryta sig enstaka släkter ur sin grupp, men detta beror ofta på lätt genomskådade tillfälliga orsaker.


Tre nya generationer på 100 år.

Även detta antagande jämföra vi med tabellerna. Beräkningarna kunna utföras på många olika sätt. Det enklaste sättet är att uppsöka sådana släkter, där stamfaderns födelseår är känt och sedan beräkna åldersskillnaden emellan honom, om han skulle ha levat, och hans sonsons barn. De vanliga tabellerna beteckna stamfaderns led såsom det I:a, vadan följer, att sonsons barnen tillhöra det IV:e ledet, icke det III:e. Vi lämna medeltalen i fred denna gång och hålla oss till de minsta och största åldersskillnaderna. Resultatet framgår av nedanstående tabell.

Tabell 2.
Åldersskillnaden mellan I och IV ledet.
Åldersskillnad i år
Minsta-Största
Wacklin (i Uleåborg) 74-120
Federley 92-113
Ahrenberg 98-128
Trapp 99-120
Sternberg 100-112
Candolin 107-130
Stigzelius 111-122
Gylling 119-137

Endast 4 av de 8 anförda släkterna hinna sålunda påbörja det IV:e ledet, de övriga behöva över 100 år. Vi uppsöka ånyo de stora bondsläkterna för att få känning av hela landets medeltal. Vi välja några exempel ur högen: Bäck 78-106, Klockars 82-101, Finnilä 84-105, och Nyby 86-132. Alla ha de påbörjat det IV:e ledet och några ha det nästan avslutat. Talet om tre nya generationer på 100 år synes sålunda ha en grund i verkligheten. Det torde gälla det stora flertalet släkter i vårt land, men å andra sidan finnas nog kultursläkter, som ännu längre tid måste vänta på ättlingar i det IV:e ledet. Likadana beräkningar, som de här gjorda, kunna utföras för ännu längre "farslinjer", t. ex. 6 generationer på 200 år o. s. v.


De längsta "farslinjerna".

Till sist uppsöka vi de längsta kända "farslinjerna". De stå tyvärr ej att finna i vårt land utan vi måste vända oss till de utländska furstehusen.

Viktor Emanuel III, konung av Italien och kejsare av Abessinien, är född år 1869. Han härstammar på "farslinjen" i det XXII:e ledet från Humbert III, greve av Savojen, f. 1136. Räkningen ger 733 år på 22 led eller i medeltal 33.3 år per led.

Alfons XIII, exkonung av Spanien, f. 1886, skiljes på "farslinjen" genom 27 födelser från Robert II, konung av Frankrike, f. 970. Fördelas 916 år jämnt på 27 led få vi 33.9 år per led.

Ånyo framskymtar det gamla välkända medeltalet 33 ā 34. Detta beror därpå, att de långa farslinjerna äro sammansatta av ett antal åldersskillnader, som i stort sett följa samma matematiska lagar som åldersskillnaderna mellan far och barn. Ju längre linjerna bli desto mera åsidosättas tillfälliga orsaker och desto närmare ansluta sig de båda medeltalen till varandra.

Vi ha funnit, att åldersskillnaden mellan far och barn har ett medeltal, som ligger något över 33 år. Vi komma till detta medeltal blott vi arbeta med tillräckligt stort material, och det, vare sig materialet utgöres av stora släkter eller långa "farslinjer". Arbeta vi däremot med små och avsiktligt valda grupper, så kan medeltalet kraftigt förskjutas. Olikheter i ras, seder, stånd, levnadsstandard och giftermålsålder äro med bland orsakerna till sådana partiella förskjutningar. På denna grund bliva avvikelserna från medeltalet skarpa måttstockar, enligt vilka vi kunna granska de nämnda förhållandena och genealogerna kunna skaffa sig matematiska kriterier på släkter av olika slag.


Selostus

Yleisesti katsotaan sukupolvien välisen aikaeron olevan 33 ā 34 vuotta eli siis kolme sukupolvea sadassa vuodessa. Kirjoittaja osoittaa, että miehenpuolelta se suurin piirtein pitää paikkansa. Tosin on ikäero sivistyssuvuissa usein hiukan korkeampi, 36:en ja 40:en vuoden välillä, mutta tämä ero tasoittuu koko maassa mainittuun lukuun, kun otetaan huomioon maalaisväestön ikäprosentti, joka tunnetuista syistä on hieman alhaisempi. Laskelmat nojautuvat Wilskmanin Släktbokin selvityksiin ja eräitten ruhtinassukujen polvilukuihin.


Genos 10(1939), s. 121-125

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1939 års register | Årgångsregister