GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirjailmoituksia - Bokanmälningar

Harry Donner

ELLA HECKSCHER, Sex kapitel om släktforskning. Kort handledning för amatörer. Stockholm 1939. 83 ss. Alb. Bonnier. Pris 3 kr.

För alla, vilka bedriva släktforskning antingen som vetenskap eller hobby,

är föreliggande lilla skrift en värdefull vägledning och nyttig handräckning för fortsatta studier. I Sverige liksom i vårt land har den genealogiska forskningen för varje år som gått omfattats med ett växande intresse, emedan man allt mera insett dess betydelse. Med skäl framhåller förf. som en glädjande omständighet rikedomen av det bevarade primärmaterialet jämfört med andra länder. De viktigaste urkunder utgöra dop-, vigsel- och dödböcker samt flyttningslängder ävensom kommunionböckerna, i Sverige kallade husförhörslängder. År 1686 utgavs en kyrkolag enligt vilken prästerskapet borde upprätta längder över födda, vigda och döda samt in- och utflyttade. I Västerås stift finnes dock längder från äldre tid, från 1620-talet, tack vare biskop Johannes Rudbeckius intresse för kyrkobokföring, som 1622 utfärdat en bestämmelse för sitt stifts präster om kyrkoböckernas uppläggning, vilken anses ha legat till grund för den senare tillkomna kyrkolagen. Liksom hos oss har krig och brand farit illa fram med dessa kyrkliga urkunder. Av Sveriges ca. 2,600 församlingar förvaras dess böcker numera, med undantag för församlingar, vilka genom dispens beviljats rätt att i kyrkoarkivet uppbevara sina kyrkliga urkunder, i olika under Riksarkivet sorterade lands- och länsarkiv. Dessa äro för närvarande 7, nämligen landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Lund, Göteborg och Härnösand, länsarkivet i Östersund samt arkivdepån i Visby, vilka omfatta större eller mindre delar av landet. Hos oss har en motsvarande överlåtelse icke kunnat genomföras.

Dock utgör Genealogiska Samfundets i Finland av kamrer Osmo Durchman påbörjade och ledda avskrivningsarbete av församlingarnas äldsta historie- (i Sverige kallade ministerialböcker) och räkenskapsböcker, vilket ej torde hava motsvarighet i något annat land, och som i detta nu omfattar kopierade böcker från över 4/5 av landets samtliga församlingar med dylika före 1830, förvarade å vårt Riksarkiv, för genealogen en oersättlig hjälp i hans arbete. I II kap. beskriver förf. arbetets uppställning och omfattning. Innan de egentliga forskningarna vidtaga bör man, säger förf. » för att få det hela redigt och klart göra upp en plan över vad man önskar medtaga och först göra denna stomme färdig, innan man inlåter sig på diverse utgreningar och utvidgningar, eljest stannar det hela i rena förvirringen». I fortsättningen framlägges exempel på typer för olika genealogiska tabeller de s.k. fyrkantiga och runda antavlorna och beskrives deras olika företräden. Uppställningen på den fyrkantiga antavlan är mera överskådlig, men det blir trångt om utrymme i VI:e generation; den cirkelrunda och solfjäderformade är mindre överskådlig, men lämnar i stället mera utrymme i äldre släktled. I Amerika användes en avvikande uppställning där namnen antecknas horisontalt. På varje ark kunna fyra generationer införas med hänvisning till fortsättning på ett nytt blad. Denna uppställning har flere företräden och är värd att beakta. Den person för vilken antavlan uppgöres kallas proband. Nöjer man sig med en enkel utredning av sin fäderne 1. mödernesläkt förekommer blott två personer i varje generation och utgår man då från probanden; men börjar man från den första kända stamfadern för en släkt och vill uppgöra en stamtavla för dennes samtliga ättlingar, antecknas han ovan och de manliga avkomlingarna inom en kvadrat, de kvinnliga inom en cirkel. Detta system har givit upphov till det omtyckta s.k. stamträdet i form av en lummig ek med sina talrika och kraftiga utgreningar.

En annan omständighet, som även bör beaktas och som för nybegynnaren utgör det svåraste hinder vid ett självständigt arkivarbete, är inhämtande av nödig kunskap i de gamla handstilarna. Kyrkoböckerna från 16-1700-talen äro nämligen skrivna med s.k. tysk stil, men säger förf. »med litet energi är det ett mycket snart övervunnet hinder» . En god hjälpkälla erbjuder SMEDLUNDs och SVENOIUS' senaste år i Sverige utgivna arbete: Svenska skriftprov 1464-1828, frånsett äldre av HILDEBTAND och WEIBULLl numera utgångna arbeten av samma slag. I kapitel III gives goda råd om på vad sätt kyrkoarkiven böra utnyttjas och vad man kan finna där. Dessa arkiv bestå av husförhörslängder = kommunionböcker, flyttningslängder, dopböcker, vigselböcker, dödböcker, lysningshandlingar, flyttningsattester, sockenstämmoprotokoll och kyrkoräkenskaper. Konsten vid all genealogisk forskning består i att rätt kunna nyttja detta omfattande material. Finner man ej t.ex. den sökta personen varken bland längder över födda 1. döda böra kommunionböckerna 1. längderna över in- och utflyttade rådfrågas. Dessa finnes ofta bevarade liksom kyrkoräkenskaperna för tider, där de övriga böckerna utvisa beklagliga luckor. Forskar man bland bondesläkter utan något tillnamn bör man komma ihåg, att namnen Johan och Hans i äldre tider var en förkortning av namnet Johannes likaså Petter och Per identiska. Namnen Karin, Katarina äro identiska och namnen Kirstin, Stina 1. Kristina, Ellen (Ella, Elna) och Helena 1. Lena avarter av samma namn. Även släktnamn dyka upp och försvinna under 1700-talet inom samma släkt. Detta förekommer oftast i soldatsläkter där tillnamnen för en och samma person varierar. Än bär han det ena namnet än det andra, som bildats av det torp han för tillfället bebor. »Detta gör forskningen i soldatsläkter besvärlig och förvirrande» medger förf. »i synnerhet, som det understundom kan vara svårt, att få veta soldatens verkliga namn innan han inträdde i krigstjänst» . Vid anlitande av dessa olika källor finner man ibland, att de för en person angivna data icke stämma, oftast är det fallet, när i dödboken den avlidnes ålder angivits i år, månader och dagar. Är personens identitet förövrigt klar är en dylik misskrivning av ringa betydelse. Med belysande exempel demonstreras olika förfaringssätt och de resultat man kan erhålla genom ett allsidigt utnyttjande av dessa kyrkliga handlingar. Ofta bli ens ansträngningar resultatlösa, ibland finner man det man icke söker, men rätt ofta finner man dock det man forskar efter. En noggrann kännedom av de gamla odelade moderförsamlingarna, senare tillkomna kapell och deras omfattning är nödvändig, likaså de kamerala och juridiska förhållanden på den ort där den eftersökta personen varit bosatt. Genom att uppmärksamma en persons faddrar, vilka i äldre tider så gott som alla voro inbördes släkt, få invecklade och svårförklarliga släktskap ofta sin naturliga förklaring. Även kyrkoräkenskaperna och sockenstämmoprotokollen lämna värdefulla uppgifter. Ur genealogisk synpunkt äro lysningshandlingarna i regel mycket givande, då man där kan finna kontrahenternas prästbetyg i original 1. avskrift.

Vid sidan av de här nämnda primärkällorna äro kamerala och domstolshandlingar viktiga och böra städse anlitas. Mycket upplysande äro bouppteckningarna, vilka i Sverige bevarats i stor utsträckning. Från Stockholm finnes de i obruten följd ända från 1667, förvarade i stadens arkiv i Rådhusdepån. Enär stadens kyrkoböcker äro mycket bristfälliga äro dessa av oskattbart värde. Ur dessa får man en fullständig bild om den avlidnes levnadsstandard och uppgifter om hans arvingar. För adelsmän förvaras de i Svea hovrätts arkiv. Ibland lämnar förteckningen över den avlidnes skulder uppgifter och icke direkt arvsberättigade anförvanter, bland vilka man, om man har tur, kan återfinna den eftersökta personen. Även mantalslängderna böra rådfrågas. Som känt upprättas de varje år och upptaga alla personer i åldern 15-63 år. Deras värde vore ovärderligt som källa för genealogisk kunskap, om alla personer där vore namngivna. Så är dock ej fallet, då i de flesta fall endast mannens namn i varje hushåll är angivet. I olika kolumner äro inprickade hustru, om hon lever, antalet söner, döttrar, drängar och pigor utan namn 1. ålder. Trots dessa brister - undantag gives, där man även finner uppgifter om gårdens samtliga invånare - kunna de ge goda uppslag, och då de ofta finnes bevarade för tider, då kyrkoböcker saknas, böra de ej förbises. Jordböckerna lämna uppgifter om de personer, vilka besuttit jord och upptaga alla krono-, frälse- och skattehemman. Dessa äro upprättade i två exemplar och i Sverige förvaras det ena i Kammararkivet, det andra i vederbörande länsstyrelses arkiv. Enär de äldre arkivalierna från länsstyrelserna överförts till resp. landsarkiv, böra de numera sökas där. Längderna upprättade över »Älvsborgs lösen» är i Sverige liksom hos oss en värdefull källa. Enligt fredsfördragen 1570 och 1613 skulle Sverige till Danmark betala lösenpenning för vissa städer och fästningar, som Danmark behöll som pant till dess summan var betalad. Allmogen betalade en viss beräknad skatt för all metall och för sin boskap, i städerna för all lösegendom. Genom de hela landet omfattande längderna får man en klar bild om förmögenhetsförhållandet och vad var och en hade att betala. Av helt annan natur än dessa mantals-, jord- och skattelängder, om än lika upplysande och värdefull för den genealogiska forskningen, äro häradenas domböcker. 0m än man rätt snabbt kommer till rätta med de förstnämnda, är forskningen i domstolarnas vidlyftiga protokoll oftast mycket tidsödande och lämnar goda resultat blott om man har tur att finna det man söker. De stillsamma i samhället förekomma icke i dessa böcker, men däremot de, vilka råkat i ordtvist, slagit sin granne förekomma i ofta upprepade arvstvister. I kapitlet rörande domböckerna omnämnes några för 1700-talet typiska och för släktforskare intressanta rättsfall om giftermål och därav förorsakade överlåtelser av arvejord. Utom dessa nämnda stora och hela befolkningen omfattande register, finnes för de högre stånden, adeln, prästerskapet och borgare samt olika hantverkare betydande serier, förvarade på Riddarhuset och Riksarkivet i Stockholm samt stadsarkiven i olika städer, vilka böra rådfrågas. Krigsarkivets Militaria samlingar de s.k. generalmönsterrullorna lämna ibland uppgifter, som man förgäves sökt på annat håll. Dock anmärker förf. » att om munderingen och hästen får man stundom veta mera än om mannen själv». Arbetet avslutas med en nyttig förteckning över handskrivna släktsamlingar och var de förvaras samt en kort bibliografi över den viktigaste tryckta litteraturen och som bilaga de olika landsarkivens innehåll. 0m förf. i sina så givande populära föredrag begränsat sig till Sverige har denna hennes så överskådliga och välskrivna handledning även sin tillämpning på våra förhållanden, enär materialet är detsamma. Vår månghundraåriga historia avspeglas kanske tydligast i dessa urkunders gulnade blad, vittnande om gemenskap och släktband, för vilkas närmare kännedom, forskningen i det här behandlade materialet, utgör den första betingelsen. Därför hoppas vi att ELLA HECKSCHERs lilla skrift även hos oss skall få den spridning bland utövare av den genealogiska forskningen den så väl förtjänar.


Genos 10(1939), s. 99-102

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns börja ]

Systematisk förteckning | 1939 års register | Årgångsregister