GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Karl Jordans tvegifte.

Harry Donner

Bland de tyska adelssläkter, vilka i början av 1600-talet invandrade till vårt land och utmärkte sig i pågående nordiska krig, intar ätten Jordan en bemärkt ställning, beroende på en betydande rikedom av gods och guld, men har samtidigt gjort sig mindre välkänd genom ett omoraliskt och brottsligt leverne. Enär detta förekommer i flera generationer, är man nästan böjd att se där patologiska och olycksdigra arvsanlag. I trakten kring Raumo, där ättens stamgods Kollola säteri i Ulvsby var beläget, har traditionen bevarat skildringar av ättens dystra historia och dess vilda framfart. Som främlingar med ett hett och sjudande blod levde de här sitt stormiga liv för att därefter finna vila i stadens åldriga tempel. Släkten är av schlesisk uradel.

Mikael von Jordan, vars fader inkommit till Finland, naturaliserades i Sverige 1638 med namnet Jordan; han var under trettioåriga kriget överste för ett tyskt regemente och blev 1645 landshövding i Nyslott. Utom egna förläningar ärvde han av sin fader Lahtis i Lappi Å. 1. och Kollola i Ulvsby samt Villilä och Leistilä i Ulvsby (Nakkila) och av sin svärfader Malma i Uppland och Hyömäki i Hauho, som tillhört hans faster. Vid sin död 1652 lämnade han efter sig en ansenlig förmögenhet, som borde ha tillfallit samtliga barn. Men så blev ej fallet, ty i hans testamente, dat. 3.12.1652, förordnades, att de älsta sönerna Johan och Karl för »sina excessers» skull blott skulle ärva godsen i Småland. Vari Johans excesser bestått vet man ej, men sannolikt voro de av samma slag som den yngre broderns, för vars tragiska äktenskapshistoria här närmare skall redogöras med stöd av Åbo hovrätts skrivelser till konungen. Dessa brev ingå i serien hovrätternas brev till kungl. majestät i Svenska Riksarkivet. De avslöja på ett obarmhärtigt sätt mannens dåliga karaktär och hans klandervärda uppförande och fastställa hans skuld, vilken han fick sona genom en neslig död på stupstocken. Trots detta har hans brottslighet betvivlats bl.a. av JULLY RAMSAY[1]. »Huruvida Karl Jordan därförinnan», säger hon, »varit vigd i Tyskland, vilket hans vedersakare ville påvisa, är omöjligt att utreda». Om författarinnan känt till dessa primärkällor, hade hon funnit bevisen för mannens tvegifte. När landshövding Jordan i sitt testamente gjorde de älsta sönerna så gott som arvlösa, var Johan 22 år, döpt i Stockholm 5.12.1630, och Karl antagligen född följande år 1631.

Enligt den utförliga utredning om hans tyska äktenskap hovrätten i Åbo verkställde, hade Karl 1651 gift sig i Bremen med en prästdotter Hedvig Bredekou från Verden, enligt intyg av pastorn därstädes, teologiedoktorn Ludvig Crocius och avlat med henne två barn. Att detta icke ståndsmässiga giftermål varit orsaken till faderns vrede är uppenbart, då sonen därtill var omyndig, vilket även framgår av sonens bekännelse, där han framhåller, att han för hennes skull förklarats arvlös. Innan den unge Karl Jordan reste på sin ödesdigra färd till Tyskland, hade han 1646 varit inskriven vid akademien i Åbo. Att han därefter tjänade utomlands vid något regemente är rätt antagligt, ty senare nämnes han kornett. Han mötte sitt öde i staden Bremen, där hans olyckliga äktenskap med Hedvig Bredekou tog sin början. Han fann rätt snart, att hon var honom ovärdig och beskyllde henne inför rätten för ett lösaktigt leverne och tjuveri. Beskyllningen hade knappast fog för sig, om man än kan betvivla den äktenskapliga lyckan, ty efter några år återvände Karl Jordan till Finland utan tanke på sitt tyska äktenskap, som ingen syntes bry sig om eller ens känna till. Han lyckades sålunda snart - omkring 1654 - ingå ett nytt giftermål med Ebba Fleming, dotter till landshövding Herman Fleming och Anna Stubbe. Fleming hade varit Mikael Jordans företrädare i Nyslott, men blivit avsatt 1645 från sitt ämbete, beskylld för att ha låtit fängsla ämbetsmän, då de icke dömt efter hans vilja, och att ha brutit in i tingssalen med dragen värja. I äktenskapet föddes en dotter Märta 1655 1. 1656. Deras äktenskap fick ett plötsligt slut, då brev anlände till Åbo hovrätt från hans första hustru i Bremen och på grund av dessa meddelanden häktades Karl Jordan och förpassades till slottsfängelset. Presidenten i hovrätten friherre Erik Gyllenstierna anmodade rätten i brev av den 5 december 1656 att upptaga målet till behandling. Denna rättegång pågick i flere år och erbjuder mycket av intresse.

Den av Jordan så skändligt förskjutna Hedvig Bredekou anhöll vid olika tillfällen åren 1657-1658 hos hovrätten om nåd för sin förlupna man, men regeringen i furstendömet Bremen och Verden fordrade, samtidigt som den attesterade det i Tyskland ingångna äktenskapets giltighet, intercession för barnet (det andra hade tydligen avlidit), att det måtte få njuta något av Jordans arv till sitt uppehälle med förmyndares försorg. Till allt detta invände den häktade mannen, att han icke ansåg äktenskapet lagligt, utan det var honom påtvunget med lirkande och smekande under dryckenskap och släktens och en advokats påtryckning. Även prästen kände till hennes skändliga leverne, men hade dolt det för honom. Av soldater som återvänt från Tyskland 1655 hade han hört att hon avlidit. Hedvig och hennes advokat voro dessutom illa beryktade i Verden för trolldom och ett lättfärdigt leverne. Denna svartmålning av den olyckliga Hedvig var alltför genomskinlig och existerade blott i den otrogna mannens inbillning. I väntan på svar från regeringen i Bremen ställdes Jordan på fri fot mot borgen. Men han svek vännerna och bragte dem uti stort besvär, kostnad och olägenhet genom att rymma till Stockholm. Han greps dock efter någon tid och inneslöts åter i Åbo slott och advokatfiskalen fick fortsätta den avbrutna rättegången. Den sturske fången bestred fiskalens rätt att utan fullmakt av hans förra hustru »drifwua klaga häfftigdh emooth honom» och protesterade mot attesten från regeringen i Bremen. Sin flykt ursäktade Jordan därmed, att han personligen ville hos Karl X Gustav utverka pardon. Samma år 1657 hade han i ett bevekande brev till överste Gustav Horn anhållit om dennes förmedling och lovat utrusta tolv hästar till kronans tjänst, om han återfinge sin frihet[2]. Enär han alltjämt betvivlade, att Hedvig Bredekou var vid liv, anhöll han om att hon skulle åläggas skaffa »besked» från Verden »om sitt leverne och förhållande allt ifrån ungdomen».

Efter en grundlig undersökning av målet dömde rätten Karl Jordan skyldig till tvegifte och att till straff därför mista livet. Alla hans beskyllningar mot den första frun hade gjorts för att få giftermålet förklarat illegitimt och ogiltigt. Icke heller hade han kunnat styrka sitt påstående om Bredekous död eller av vem han hört det omtalat ej heller det trovärdiga i att advokaten eller doktor Crosius bedragit honom. Bredekous brev till rätten bevisade motsatsen av hans svartmålning av henne och hennes släkt. Trots dessa fullt bindande bevis och den unga ädlingens klandervärda uppförande, är det ej uteslutet, att hovrättens dom skulle ha förmildrats av regeringen, om hans förhållande till andra frun uppvisat bilden av en över sitt tidigare liv djupt ångerköpt och en i sitt nya äktenskap lycklig äkta man. Men detta var långt ifrån fallet. Till hovrättens handlingar i målet är bifogat en brevväxling mellan det äkta paret, som ytterligare förstärker intrycket av mannens brutala och hänsynslösa karaktär och det sätt, på vilket han behandlade representanter för det svagare könet, med vilka han till deras olycka blivit gift. I februari 1662 vägrade hans maka, som antagligen började få nog av sina besök hos sin häftiga och brutala man att vidare besöka honom i fängelset. Förgrymmad över hennes vägran skrev han till henne ett brev, där han på det grövsta förolämpade henne. Av en mäster Erik hade Jordan hört att hon, enligt vad hon sagt, hotat henne till livet och att han därtill hotat uppbränna sin svärmoders och svägerskas gård. Allt detta var en grov osanning. De upprörande beskyllningar han riktat emot sin arma hustru äro de grövsta tänkbara och hans språk avslöjar de våldsamma passioner, vilka rörde sig i hans inre. Med samma ledighet som han uttrycker de lägsta passioner, slår han omkring sig med bibelcitat och böner till Gud om en rättvis hämnd. I all sin våldsamhet avslöjar Karl Jordans brev till Ebba Fleming för mycket av 1600-talets brutala råhet och sedeslöshet för att icke sakna ett visst litterärt intresse och som sådant vara värt att i detta sammanhang offentliggöras: Brevet hade följande lydelse:

Jagh förnimmer af Mester Erich, dett j Ebba Flemmigh hafwe sagdt migh hafwa lofwadt Wrijda hallssen af eller och see edert Hierte blodh, der till att Upbränna eder Moders gårdh och Sijsters, hwilka Ordh ähro allt för grofwa och fasliga att höra, Mycket mehra att lijda oskijlldeligen, tij Gudh bettre, J hafwen ännu icke Wändt igen, att fahra medh Löngh, tij så offta j öpnen eder Mundh, så liugen j, och Lögnerska och Meeneederska ähren i och Warit alla edra dagar, dett iagh eder klarligen medh Witnen skall bewijsa, Gudh bettre, derhoos een stoor fijllbijtta, Jagh troor Wist att Brenwijsglaset, haar fået öfwerhanden medh eder, Men swarar iagh härpå, att iagh håller eder för een Uppenbahr lättfärdigh hora och skökia, Till thess i sådandt bewijsen, och hwar i icke klagen deröfwer, skall iagh, Will Gudh, nästkommande Måndagh migh deröfwer beswära, och en Hora den som för bortreeser af Staden, än det Uthförer och bewijsar, dett är icke nogh, att j hafwen bracht migh till denna olyckan medh eder lättfärdiga tunga och åtshäfwor, Uthan Updichtar ännu sådanne Morderske tingh, fij digh dijn lättfärdige fijllbijtta, Jagh skall bidia Gudh Afftonen och Morgonen opå mina bahra knää, att han digh alldrigh skall blifwa olöndt, Du tahlar Wähl om eens annans feel och seer grannet j dijn Broders Öga; Men icke Bielcken j ditt egit, kan ingen Lättfärdigare Menniskia gå på tu fötter, än du äst siellfwer och Warit hafwer; Du seger migh hafwa slagit digh medh Tieretappen och tagit effter Wärjan, att skola Mörda digh, holles för en Hora till dess du bewijsar, som Hora skall du lefwa och döö till thess örfillar har iagh digh gifwit för din fijllerij, doch mehra, att skrifwa Wore Wähl: Men Will låta bestå till Mundtligh Conferentz in för den Kongl. Rätten, der medh Vale.

Carl Jordan.

När hans hustru mottagit detta skamlösa brev hade hon ingen annan utväg än att vända sig till presidenten friherre Erik Sparre och hovrätten och anhålla om, att den tyranniska och ogudaktiga människan skulle straffas och dömas för sina grova förbrytelser och beskyllningar. Detta hade hon nu till tack och lön för all den trohet och allt det goda hon visat honom. Utom dessa redan kända förbrytelser hade Jordan dessutom nyligen även gjort sig skyldig till åtskilliga tjuvstycken. Även Kristina van Monkhoven, den anklagades moder, beklagade sig hos riksdrotsen greve Brahe över den olycklige sonen[3]. Hennes brev var värdigt och sakligt.

Praemiss: Praemit:r

E. Excell: och den högl. Kongl. Rätt kan jagh till min ähras Defension eij förbijgåå klageligast och Ödmiukeligen att föredraga, huru grofft skam- och neessligen Carl Jordan migh uti ett sitt här bijfogade och i förgåår tillsende Breff, sedan iagh på samma dagh warande oppå Slottet effter hans begiäran jnthet till honom kom, missfijrmat och till min Heder och Ähra, högeligen angripit hafwer Nembl: att iagh skall wara den lättfärdigaste Menniskian j Ordh åthhäfwor och gärningar, som någon sin skall wara till, en Meeneederska, Lögnerska, fijllbijtta och annat sådandt mehra, som siellfwa brefwet är upfijllt medh. Hwilken skamfläck, som han migh j så måtto tillägger och seger sigh willia bewijsa, Jagh inthet kan låta sittia på migh, uthan såsom een oskijldigh j så måtto måste skudda af migh; hwarförr länder till E. Excell: och des Högl. Kongl. Rätt min Underdåniga böön och begiäran, E:s Excell: och den Högl. Kongl. Rätt, för Gudz- och Rättwijsan skull, behagade denna saken företaga, och honom Jordan för sådana grofwa förwijtellser och beskijllningar, Wederbörligen plichta låta. Dett haar jagh nu till tack och löhn, att iagh således af den elaka Menniskian beskijlles, för all den troheet och alt dett goda, iagh emoot honom ehrteedt och elliest medh honom meenat hafwer: Men det han i begijnnellssen af sitt breff seger migh hafwa sagdt något om honom etc. Så bekenner iagh migh af een - och annan hördt hafwa, honom således migh, Min Moder och Sijster hafwa Unsagdt och låfwadt j Wärrket ställa, så snart han skulle komma lööss: Gudh beware migh att hafwa wijdare Umgenge medh een sådan Tijrannisk och ogudachtigh Menniskia som och nu på en tijdh medh åtsskilliga tijfstijcken beslagen är; Jagh beder än ijtterligare, E. Excell: och den högl: Kongl. Rätt nådigast täcktes denne Jordan för allt sådandt alfwarligen nepsa, hwaremoot näst den högste belönaren. Jagh ähr och förblifwer E:rs Ex:tz och den högl: Kongl: Rättz

Tienstödmiukaste tienarinna så
lenge jagh lefwer

 

Ebba Flemingh.

Hovrätten å sin sida bifogade dessa brev sin skrivelse till riksdrotsen av den 13 februari 1662. Av breven framgick arten av deras äktenskap och rätten ansåg, att det var hopplöst att tro på någon förbättring vad Jordan angick. Nu inväntade domstolen konungens resolution och svar på detta och dess tidigare brev av den 19 december 1661, som innehöll en utförlig redogörelse för målet, »Carl Jordans saaks beskaffenhet, som jagh tvänne hustrer haffwer taghit, den enne i Brehmen, och den andra här i Finlandh». Sedan regeringen mottagit hovrättens brev, stadfästes rättens dödsdom den 3 mars 1662 och målet var därmed avgjort. Först den 16 april verkställdes domen i Åbo och därmed hade Karl Jordan i världens ögon sonat sina grova förbrytelser och sitt förfelade liv. Trots detta ledsagades han på färden till en annan värld av ljudet av domkyrkans alla klockor.

Hedvig Bredekous vidare öden äro okända. Ebba Fleming överlevde mannen i flera decennier och avled först på 1690-talet. Från 1685 ägde hon Storgård på Luonnonmaa, som ärvdes av svärsonen kapten Gabriel Samuelsson Granfelt, vars hustru Märta Jordan avlidit 1693.

 

Noter

[1] JULLY RAMSAY, Frälsesläkter, s. 211.

[2] JULLY RAMSAY, a. a., s. 211.

[3] Skokloster saml. I I : 35. Svenska Riksarkivet, meddel. av fil. mag. AINA LÄHTEENOJA.

 

Selostus.

JULLY RAMSAY mainitsee »Frälsesläkter» teoksessaan Karl Jordanin surullisesta kohtalosta. Tämä, upporikkaan Mikael Jordanin poika, tuomittiin ja mestattiin Turussa 1662 syytettynä siitä, että oli mennyt n. 1654 uusiin naimisiin Ebba Flemingin kanssa, vaikka olikin naimisissa Saksassa. Mainitun rikoksen yksityisseikkoja ei ole lähemmin tunnettu ja siten on väitetty tuomiota epäilyttäväksi jopa vääräksi. Kirjoittaja on nyt esityksessään, julkaisemalla Turun hovioikeuden tätä rikosta koskevia hallitukselle lähettämiä kirjeitä todistanut Karl Jordanin syyllisyyden. Hän oli nim. alaikäisenä Bremenissä 1651 solminut avioliiton erään Hedvig Bredekoun kanssa, joka oli synnyttänyt hänelle kaksi lasta. Isä ei kuitenkaan hyväksynyt avioliittoa julistaen pojan tästä ja kenties muistakin syistä perintönsä menettäneeksi. Palattuaan Suomeen Jordan solmi ajattelemattomasti uuden avioliiton, mikä sekään, päättäen hänen kirjeestään Ebba Flemingille, ei ollut onnellinen. Siinä syyttää hän tätä, kuten oikeudessa ensimmäistä vaimoaan, pahimmista rikoksista, joita väitteitä hän ei kykene millään todistamaan. Hovioikeuden kirjeistä selviää millainen nuori paatunut Jordan luonteeltaan oli, ja tuomittiin hän, monivuotisen oikeudenkäynnin jälkeen, jona aikana hän m.m. oli pettänyt ystävänsä pakenemalla Tukholmaan, jossa hänet uudestaan vangittiin, kuolemaan, jonka tuomion hallitus 3.3.1662 vahvisti. Avioliitossa Ebba Flemingin kanssa oli hänellä tytär Märta, naimisissa kapteeni Gabriel Samuelinpoika Granfeltin kanssa.

 
Genos 11(1940), s. 25-31

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1940 års register | Årgångsregister