GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Anteckningar om släkten Nauklérs äldre led.

Torvald T:son Hohenthal

Det har rått oklarhet om släkten Nauklérs i Finland härstamning och släktskap med adliga ätten Furuhjelm. Den antagna släktskapen mellan de finska och svenska grenarna har veterligen icke behandlats i tryck, varför det torde äga intresse att redan nu delgiva de forskningsresultat, som ernåtts.

I den år 1872 i Karlstad av LORENTZ BENJAMIN BAGGE anonymt utgivna monografin »Nauclérska Slägten» omnämnas några i Finland bosatta medlemmar av släkten. Utom Johan Nauclérus (s. 8, tab. 7) och hans son Enoch Nauclér, adlad 20.1.1762 med namnet Furuhjelm, sakna de övriga (ss. 29-31) direkt släktledning. Bland dessa sistnämnda omtalas bl.a. lantmätaren i Vasa län Harald Nauclér, från vilken flere i vårt land ännu levande personer med namnet Nauklér härstamma.

Om släktens ursprung säges i monografin: »Nauclérska Slägten härstammar från den gamla adeliga slägten Vergen i Herredömet Justingen i Schwaben. En viss Hans Vergen bytte, omkring 1450, ut sitt förra namn mot det synonyma Nauclérus. Omkring reformationstiden måtte medlemmar af slägten kommit öfver till Sverige».

I av EDV. FURUHJELM i oktober 1910 nedskrivna släktanteckningar, vilka numera befinna sig i min ägo, lämnas flere intressanta uppgifter om släkten von Vergen. Anteckningarna begynna med Johan von Vergen, populärt kallad Vergehans, härstammande från en gammal adlig ätt i herreskapet Justingen i Schwaben (Württemberg) där generallöjtnant Otto Furuhjelm år 1872 verkställde forskningar och fann, att ruiner av släkten von Vergens fäderneslott påträffats i Bleckingen nära Tübingen.

Som Johan von Vergens barn nämnas Johannes, Ludvig och Maria Dorothea von Vergen. Om Johannes v. V. meddelas följande: »Såsom seden var hos den tidens lärde, ändrade han omkring 1450 sitt adliga namn till det synonyma grekiska Nauclérus (färje- eller styrman); levde i medlet av 1400-talet, ägnade sig åt filosofi samt även teologi och juridik; jurisdoktor med mycket beröm; hovmästare 1450 och lärare, sedermera rikskansler hos hertigen Eberhard av Württemberg; användes vid en beskickning till Karl den djärve; prost i Stuttgart och sedan professor i kanoniska lagen vid universitetet i Tübingen och dess grundläggare samt första rektor 1477; universitetets andre kansler; skrev en krönika från världens skapelse till år 1500 m.m., dog 1501 och begraven i katedralen i Tübingen; på slottet i Stuttgart finnes hans bild bland frescomålningarna och hans porträtt på universitetet i Tübingen, varav generallöjtnant Otto Furuhjelm lät taga en kopia i olja, 1872, som finnes på Hongola i Urdiala; han adopterade sina systersöner Johannes och Gregorius». - Dessa uppgifter överensstämma i huvudsak med de som ingå i det stora tyska verket »Die Religion in Geschichte und Gegenwart» Bd. 4, Tübingen 1930[1].

Om Ludvig v. V. nämner EDV. FURUHJELM: »kyrkoherde vid högkyrkan i Stuttgart, risti14.gif (59 bytes) barnlös» och om Maria Dorothea v. V.: »(dotter av Johan von Vergen), med vem gift är okänt». Enligt ELGENSTIERNAs Ättartavlor II, s. 866, var hon möjligen gift med en Ziegler.

Maria Dorothea von Vergens söner, Johannes och Gregorius [Ziegler], adopterades enligt anteckningarna av morbrodern, professor Johannes von Vergen-Nauclérus, med namnet Nauclérus. Den förre föddes 1493 och dog 1556 samt »levde i Tübingen»; enl. ELGENSTIERNA jur.dr. och prost i »Göppingen (Tübingen)». Hans söner voro Caspar Nauclérus, f. 1530, d. 1608, och den redan nämnde Olof Nauclérus. Caspar N. hade en son, Enoch Nauclérus, f. 1565, d. 1618.

Olof Nauclérus (i den 1872 utgivna monografin kallad Nauclér) emigrerade till Sverige och blev handlande i Stockholm, men närmare detaljer om honom äro ej kända. Som hans son nämnes endast Simon Olai Nauclérus, »* i Stockholm 1570. Lade första grunden till sina kunskaper vid skolan i Stockholm, besökte sedermera Akademien i Upsala, reste derefter utrikes, hvarunder han blef Philosophie Magister i Wittenberg. Blef år 1609 den första ordentligt tillsatte Con-Rektor vid Stockholms skola, dock utan annan lön än de penningar, som Djäknarne förut af några socknar uppburit. År 1611 befordrades han till ordinarie Rector vid samma skola efter Olaus Erici Elimaeus, som blef Pastor vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. År 1618 den 15 Maj behagade konung Gustaf Adolf i nåder utnämna honom till sin Hofpredikant, och uppbar derför 144 tunnor spannemål af Fogden öfver Ekholmssunds Län Erik Olsson, hvarpå qvittenser ännu finnas i Kammar-Collegium. Känd för grundlig lärdom och mycken erfarenhet i läro- och undervisningsverket, kallades han af Konungen till ledamot in Senatu Ecclesiastico. Befordrades sedermera till Kyrkoherde och Prost i Enköping år 1621, uträttade här mycket godt. Under vistandet vid Prestmötet i Upsala år 1638 afgick han med döden den 14 juni, begrafven i Enköpings kyrka, hvarest hans grafsten har denna påskrift: 'Hic cineres reverendi viri Mag. Simonis Olai Naucléri, civitatis huius Pastoris et Praepositi meritissimi, et Conjugis Annae Archiepiscopi Magistri Olai Martini Nicopensis filiae, Matronae honestissimae, ut et liberorum aliquot, qui successive ante plures obiere annos, expectant adventum Domini sui Jesu Christi, grati posuerunt et filiabus nepotes, Mag. Magnus Melander, Past. Pr. Nycopensis et mag. Simon Isogaeus Concionator Regius 1692'. Gift år 1611 med Anna [Olofsdotter], dotter af då varande Erkebiskopen Mag. Olaus Martini och Ragnhild Håkansdotter. På trycket utgifvit som bekant är: Fyra stycken Marknadspredikningar hållne i lifstiden af dess Svärfader Archi Biskop Olao Martini; i dedicationen lofvar han de fyra sednare; de förra tryckta i Stockholm 1615».

Simon Olai Nauclérus hade 9 barn. Sonen 0laus Simonis Nauclérus, f. 18.3.1626 i Enköping, »Öfvermarkscheider vid Stora Kopparberget», d. 29.12.1706 på Stadbergs frälsegård i Vika socken, Kopparbergs län, anses av EDV. FURUHJELM såsom stamfader för den svenska ättegrenen Nauclér.

Simon Olai Nauclérus hade även en annan son, som levde till fullvuxen ålder. Denne, Johannes Simonis Nauclérus, föddes 28.7.1621 i Enköping. »Studerade i Upsala, dit han kom på 1630-talet. Skref 1642 2:ne grafskrifter på latinsk vers öfver Johannes Martini Gestrinius och Carolus Klinthius, likaledes 1644 en grafskrift på latinsk vers öfver Roland Rolandsson Bure; disputerade samma år under Prof. Martinus Olai Nycopensis praesidio De virtutibus intellectualibus in genere et in specie. Bodde sedan i Stockholm, risti14.gif (59 bytes) derstädes 1653. Gift med Elsa Haraldsdotter Snack». - De hade två söner. Den förre, Simon Johannis Nauclérus, var borgare i Nyköping, gift 1:o med en rådmansdotter, 2:o med en till namnet även okänd. Hans vidare öden äro ej heller bekanta. Den senare, Harald Johannis Nauclérus, föddes enligt släktmonografin omkring 1650 och var borgmästare i någon bergstad »på svenska sidan», Enligt EDV. FURUHJELMs anteckningar föddes han 1650 och dog 1683 och skulle enligt sonsonen Enochs anteckningar i Hongola-arkivet ha varit kyrkoherde i Karelen. EDV. FURUHJELM framhåller dock, att hans namn icke förekommer bland prästerskapet därstädes, ej heller i Åbo akademis studentmatrikel. Sonsonen Enoch kallar emellertid farfadern Harald Haraldsson Nauclérus. Är detta en felskrivning? Han framhåller vidare att Harald Johannis Nauclérus enligt andra källor skulle ha varit befallningsman i Lappvesi härad och att detta överensstämmer med uppgifter erhållna ur Viborgs mantalslängder från 1600-talet. Han var gift med Brita Ottosdotter (Botolfsson), änka efter befallningsmannen i ovannämnda härad Hans Johansson, som avled 1672.

Enligt monografin av år 1872 hade Harald Johannis Nauclérus endast en son Johan Haraldsson Nauclérus, född 1675. Edv. Furuhjelm nämner emellertid också en annan son, Harald Haraldsson (Nauclér). Den förre var enligt monografin »Borgare och Handlande i Viborg, risti14.gif (59 bytes) 1706 om våren i Viborg under den då tillämnade, men straxt upphävna ryska belägringen. Gift 1700 med Elisabeth Elfvengren, * 1675, risti14.gif (59 bytes) ett halft år efter mannen». EDV. FURUHJELM meddelar om honom, att han förkortade sitt namn genom att bortlämna ändelsen -us, att han var handlande och uppbördsskrivare i Viborg och att hans porträtt upptäckts i Moskva och förvaras på Hongola.

Om den andra brodern Harald Haraldsson (Nauclér) säger FURUHJELM: »Enligt forskningar i statsarkivet var han uppbördsskrivare och troligen broder till föregående, efter vars död 1706 dennes uppbördsskrivarebefattning övergick till brodern Harald, såsom varande den, som efter tidens åskådningssätt närmast borde komma i fråga vid den lediga postens besättande». - Enligt Urdiala historieböcker begrovs »gamle» Harald Nauclér där 23.12.1748, 70 år gammal, och var således född ca. 1678.

ätteledningar
Släkten Nauklérs äldre led.

Enligt de Furuhjelmska anteckningarna hade Johan Haraldsson Nauclérus, sedermera Nauclér, tvenne söner, Enoch Nauclér, adlad Furuhjelm, f. 25.5.1701, (omnämnd i monografin) och Harald Nauclér, f. 1.4.1705 i Viborg, (ej omnämnd där). Likaså skulle denne Harald Johansson Nauclér varit ägare till Laurila rusthåll i Kehro by i Urdiala, gift sig efter 1735 med Helena Beata von Burghausen, d. 23.2.1758, dotter till överstelöjtnanten Gustaf von Burghausen och Dorotea Margareta von Brundert samt änka sedan 1730 efter kvartermästaren vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente Didrik Fredrik Kuhlman, och dött i Kehro 1758.

Ur Urdiala historieböcker framgår emellertid, att det icke var Harald Johansson utan Harald Haraldsson N., som var gift med Helena Beata von Burghausen, och att detta äktenskap ingicks i Urdiala 16.2.1736 samt att brudgummens fader var den redan nämnda 1748 avlidne »gamle» Harald Nauclér och att Harald Haraldsson N. begrovs i Urdiala 16.4.1758. - Enoch Johansson N., adlad Furuhjelm, och Harald Haraldsson N. måste således ha varit kusiner och icke bröder.

Ytterligare avled på Kägra i Bromarv 28.4.1766 löjtnanten Elias Nauchleer (Nauklér), f. 12.4.1707, men var han var född och vilka hans föräldrar voro, har ej med säkerhet kunnat konstateras. Det synes dock som om Harald Haraldsson N. sannolikt varit broder till Elias N. I anteckningar, som finnas bevarade hos fru Harriet Nauclér i Stocksund i Sverige, har påträffats en med frågetecken försedd med blyerts skriven anmärkning om, att Elias N. »eventuellt varit son till Harald Haraldsson Naukléer och i så fall född i Viborg». I samma anteckningar nämnes att Elias N. var korpral på »Weitelax [Veckelax?] Compagnie av Carelska dragonerna». - Enligt meddelande av professor A. R. CEDERBERG omnämnes en Elias Nauklér år 1736 såsom länsman i Säminge.

EDV. FURUHJELM anser Harald N., f. i Viborg 1705, vara stamfar för »finska ätten Nauklér». I Urdiala kommunionböcker nämnas hans tvenne söner Johan Haraldsson, f. 18.8.1734, och Enoch Haraldsson N., f. 24.3.1736, vardera i Urdiala. Den förre flyttade 1752 till Hattula, där Vessunda säteri i slutet av 1700-talet ägdes av Enoch Nauclér, adlad Furuhjelm, men där han ej återfunnits, den senare 1754 till Åbo. Huruvida dessa bröder haft några avkomlingar, är ej känt.

Elias Nauchleer på Kägra å sin sida är stamfar för en stor del av släkten Nauklérs medlemmar i Finland. Utgående ifrån antagandet, att han varit broder till Harald Haraldsson N., var även han kusin till Enoch Nauclér-Furuhjelm. Att de varit nära befryndade med varandra, framgår bl.a. därav, att den senare 31.3.1755 stod fadder för Elias Nauchleers dotter Ebba Christina och att Elias N:s söner hette Enoch Johan, Elias och Harald, medan Enoch Nauclér-Furuhjelms åter hette Enoch, Harald, Johan och Elias.

Elias Nauchleer var som nämnt korpral (även enligt handlingar i svenska krigsarkivet) eller underofficer vid Karelska dragonregementet, i vars generalmönsterrullor 1725-1767 hans namn emellertid ej påträffats. I regementets räkenskaper finnes om honom antecknat »uti aktionen vid Willmanstrand omkommen den 23 augusti 1741». I Illustrerad Militärrevy 1909, ss. 191-193, ingår en uppsats »Svenska krigsfångars behandling i Ryssland under kejsarinnan Elisabets regering», som huvudsakligast består av en »aller ödmiukaste berättelse», daterad »Muskow» 13.1.1744 samt undertecknad av Elias Naukleer och Carl G. Silvius. Efter hemkomsten från fångenskapen torde N. ha befordrats till löjtnant. Åren 1751-54 förekommer Elias Naukleer i Bjärnå på korpralsbostället Karlsdal i Lupaja by, i början såsom korpral, senare i egenskap av sergeant. Under sin vistelse i Bjärnå fick han med sin »tjänstepiga» Brita Mattsdotter en oäkta son Johannes, f. 15.12.1753, men 25.7.1754 »wijgdes sergeanten Hr. Elias Nauchleer ifr. Bierno sn tillsamman med Mademoisel Christina Elisabeth Wång ifr. Kiäggra». Hon var dotter till kyrkoherden i Helsingfors, kontraktsprosten Johan Wång och Hebla Christina Godenhielm. I äktenskapet föddes på Kägra de ovan nämnda fyra barnen. Dottern Ebba Christina, f. 27.3.1755, d. 1802, vigdes 25.3.1773 vid sergeanten vid Nylands dragoner, sedermera fältväbeln Henrik Ingman, f. 1747, d. 1804; äldste sonen Enoch Johan föddes 18.8.1756 och gifte sig med Anna Lisa Ingman, med vilken han hade tvenne döttrar: Anna Sophia och Vendla Lisa (Wendela Elisabeth). Familjen flyttade från Tenala 1791 till Pojo, Grännäs by, där »Herr» Enoch Joh. Naukler dog 1806. Den nästäldste sonen Elias, f. 14.5.1760, gifte sig med Hedvig Christina Ingman, f. 14.12. 1765, syster till Henrik I. och dotter till rusthållaren på Mörby i Pojo Henrik I. och hans 2:a hustru Maria Palander. Han befordrades 27.8.1777 till sergeant på extra stat vid Arméns flottas finska eskader, erhöll 1.1.1778 sergeants lön vid livkompaniet och hade 19.4.1779 undergått examen i artilleri, »den delen som kallas bössmästeri samt därtill hörande nödiga delar av matematiken». Han »undfick 1781 utrikes permission för att idka sjöfart» och i hans tjänsteförteckning, daterad Sveaborg 25.10.1786, meddelas vidare, att han 20.10.1786 »efter väl förrättad resa återkom från permissionen»; drunknade 27.10.1806. Yngste sonen Harald föddes 4.12.1762 (fadern »Lieutenanten herr Elias Nauchleer»), blev andre lantmätare i Vasa län och dog 12.1.1822 på Luru hemman i Lochteå. I denna sockens kyrkoböcker återfinnes han såsom kommissionslantmätare, född 1761, kommunicerat där första gången 1797. Hans hustru Charlotta Lovisa Stierwald, f. 24.10.1775, var dotter till ordinarie lantmätaren i Vasa län Carl Fredrik S. och Maria Elisabeth Backman, samt kom från Kvevlax till Lochteå 1801. Om barnen i detta äktenskap, lantmätaren Harald Nauklérs andra avkomlingar och kompletteringar till ovanstående led skall meddelas i en skild sammanställning.

 

[1] »Nauclérus, Johann (um 1426-1510; eigentlich Vergenhans), Chronist und Kirchenrechtler, * in Justingen (Württ.), Hofmeister, später Rat des Grafen Eberhard im Barte; 1460 Propst in Stuttgart; 1464/65 Professor an der Universität Basel, 1477 Lehrer des kanonischen Rechts in Tüingen sowie erster Rektor und (1478) Kanzler der Universität; 1482 Propst am Georgenstift daselbst. Er schrieb nach zahlreichen Quellen eine Weltchronik, die für die Zeitgeschichte noch von Interesse ist. Sie erschien erst nach seinem Tode, fortgesetzt bis 1515 von dem Hirsauer Mönche Nikolaus Basellius, in Tübingen 1516 und erlebte mehrere Ausgaben, die letzte 1675».

 

Selostus. Artikkelissaan »Nauklér-suvun aikaisemmista polvista» tekee tri T. T:SON HOHENTHAL, selkoa tutkimuksistaan, jotka koskevat erityisesti suvun suhdetta Furuhjelm aatelissukuun. Tutkimuksen tuloksena on, että Suomen Nauklér suvun kantaisä luutnantti Elias Nauchleer (1707-1766) ja 1762 Furuhjelm nimellä aateloitu Enoch Nauclér (1701-1782) todennäköisesti olivat serkuksia. Suku lienee saksalaista alkuperää, ja polveutuu naiskannalta von Vergen suvusta, joka jo 1400-luvulla muutti nimensä samaa merkitseväksi kreikkalaisperäiseksi Nauclérus nimeksi, mutta mieskannalta lienee suku alkunimeltään Ziegler. - Elias Nauchleerin nuorimman pojan lääninmaanmittari Harald Nauklérin (1762-1822) jälkeläisiä ovat useimmat Suomessa nykyään elävät suvun jäsenet.

 
Genos 12(1941), s. 51-58

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1941 års register | Årgångsregister