GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

risti18.gif (70 bytes)

Erik Lindh

 

Harry Donner

De aktiva genealogernas krets förlorade i och med Erik Lindhs död den 23 oktober 1942 en av sina bästa förmågor. Arbetet i det fosterländska försvarets tjänst egnade han sina sista krafter; han stupade på sin post vid hemfronten som ekonomichef för Helsingfors skyddskårsdistrikts trafikbyrå.

Erik Mortimer Ivar Lindh var född den 17 september 1893 i Tavastehus som son till överste Emil Adolf Lindh och Berta Maria Helenius. Student från Nya Svenska Läroverket i Helsingfors, bedrev han under några år fysisk-matematiska studier vid universitetet. Dessa studier avbrötos av frihetskriget och tjänstgöring vid Helsingfors skyddskår. Efter kriget kvarstod Lindh i militärtjänst intill år 1926, då han tog avsked från sin då innehavda befattning som regementskassör vid Björneborgs regemente. Under dessa år lärde han sig älska den ordning en kassaförvaltning kräver, och samtidigt riktades hans forskande håg mot de rika möjligheter till militärhistoriskt författarskap, som tjänsten gav honom. Han blev även med tiden en av våra få militärhistoriska författare och egnade sitt intresse åt skildringen av det regementes historia där han tjänat, det ärorika Björneborgska. För detta arbete bedrev han 1923-25 forskningar även vid svenska generalstabens historiska avdelning i Stockholm. Arbetet utkom på finska 1926 och på svenska 1928 under titeln Kongliga Björneborgs Regemente i Svenska Litteratursällskapets i Finland skriftserie. I detta arbete framträdde redan en utmärkt fallenhet för den genealogiska och personhistoriska forskningen, ett sedan barndomen vaket intresse, som småningom närmade Erik Lindh de egentliga släktforskarnas trängre krets. Bland dem visade han sig snart vara en städse vaken och hängiven forskare, som tidigt behärskade det för en släktforskare nödvändiga arkivmaterialet. Detta var även orsaken varför Svenska Litteratursällskapet i Finland anförtrodde honom det ansvarsfulla uppdraget att fortsätta utgivandet av den vid Atle Wilskmans död avbrutna Släktboken, som genom Tor Carpelans försorg avslutats, med en Ny följd. För denna uppgift var Lindh väl förberedd och det första bandets första häfte, som utkom kort före vårt nu pågående krig, 1941, utvisar vad han kunnat åstadkomma, om honom förunnats att fortsätta sitt arbete. Vidlyftigt behandlade äro släkterna Alfthan-von Alfthan, Ullner och Hedman, den förstnämnda med 113, de andra med 35 resp. 40 tabeller var. Eftersom arbetet utgör en fortsättning till Wilskmans Släktbok, har utgivningsprinciperna bibehållits. Nytt är den utförliga källhänvisningsapparaten, som förlänar arbetet ett större vetenskapligt värde.

Utom för dessa förtjänstfulla arbeten bevaras Erik Lindh i tacksam hågkomst även för sin redobogenhet att bistå med råd och upplysningar samt för sitt nobla och rättframma sinnelag. Talrika vänner beklaga hans mänskligt sett för tidiga bortgång.


Genos 13(1942), s. 121-122

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns börjän ]

Systematisk förteckning | 1942 års register | Årgångsregister