GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

risti18.gif (70 bytes)

Reinhold Hausen

Osmo Durchman

I sitt 92:a åldersår avled den 9 januari 1942 i Brändö villastad Genealogiska Samfundets i Finland hedersledamot förre statsarkivarien, filosofiedoktor Reinhold Theodor Hausen. Därmed lyktades mitt under den världsomspännande kampen ett långt liv fyllt av sju decenniers rastlöst arbete i arkivens stillhet och lugn av stort värde för alla grenar av den historiska forskningen icke enbart inom eget land utan långt utöver dess gränser. Hausen var född i Sund 9 okt. 1850 och son till överläkaren vid militärhospitalet på Åland, slutligen i Helsingfors, statsrådet Carl Magnus Hausen och Julia Aejmelaeus, vilken till familjen hemförde Germundö säteri i Saltvik. Reinhold Hausen förblev även hela sitt liv en den hängivnaste son till det åländska öriket, vilket lämnat djupa spår i hans litterära produktion. Ännu i ålderns höst flöto flera avhandlingar och uppsatser om detta landskap och åländska förhållanden ur den trägna forskarens flitiga penna. Särskilt värdefull är bl.a. hans bibliografi över Åland.

Reinhold Hausen blev student 1869, filosofiekandidat 1876, promoverades till filosofiemagister 1877, avlade filosofielicentiatexamen 1881 och blev filosofiedoktor s. å. Till jubelmagister promoverades han 1927. Hela Hausens tjänsteverksamhet var förlagd till statsarkivet (numera riksarkivet) i det han 1872 antogs till tf. amanuens och, sedermera befordrad till aktuarie, redan 1880 förordnades till tf. samt 1883 utnämndes till ordinarie statsarkivarie. Från sin tjänst blev han, en rakryggad fosterlandsvän, bryskt avlägsnad 1916 av den dåvarande, mest av ryssar sammansatta senaten, varvid som skäl uppgavs hans s. å., under pågående världskrig, utgivna Bref och uppteckningar från kriget i Finland 1808-1809. Det var under Hausens insiktsfulla ledning som statsarkivet erhöll sin för riksarkivet delvis ännu gällande organisation och blev den centralinstitution för historisk forskning, som det nu är. Men det var ej blott inom statsarkivet hans organisatoriska förmåga kom till sin rätt utan han har även befrämjat arkivväsendet i gemen i det att han utfört ett uppskattat arbete för bevarande och uppbevarande av arkivmaterial i landet i sin helhet. Särskilt gäller detta kyrkoarkiven, till vilkas skyddande han tog initiativ redan 1889. Honom ombetroddes även ordförandeskapet i statens arkivkommitté 1908. Det blev ej Hausen förunnat att under sin tjänstetid se landsarkivfrågan löst i positiv riktning, men det arbete han nedlagt för dess förverkligande, vilket han haft glädjen att uppleva, har utgjort en gedigen grund att bygga på för hans efterträdare. Av betydelse är den dag som i dag är hans arbete Öfversigt af Finlands statsarkivs uppkomst, tillvext och närvarande organisation (1883).

Inom ramen av dessa korta minnesord är det icke möjligt att uppehålla sig vid alla de många vetenskapliga uppdrag som anförtroddes Hausen, vid de av honom tagna värdefulla initiativen, vid de arkeologiska undersökningar han utförde, ej heller vid de många hedersbetygelser som under hans långa liv kommo honom till del. Endast några viktigaste av hans talrika arbeten, vilka av genealogen och personhistorikern närmast anlitas, må dock omnämnas. Som urkundsutgivare överträffas Hausen av ingen i vårt land. Under åren 1883-1917 utkommo fem band av Bidrag till Finlands historia, vars tre sista delar med spridda urkunder från tiden 1531-1589 kunna anses utgöra en fortsättning till de av honom utgivna viktiga diplomatarierna Registrum Ecclesiæ Aboensis eller Åbo domkyrkas svartbok (1890) och Finlands medeltidsurkunder I-VIII (1910-1935), omfattande tiden till 1530. Den av genealoger oftast anlitade källpublikationen är dock Utdrag ur Åbo domkyrkas räkenskaper 1553-1700 (1884-1901; åren 1701-1735 ha 1907 utgivits av annan person). Bland våra heraldiker och sigillografer intager Reinhold Hausen även ett hedersrum. Han var ock ordförande i kommittén för uppgörande av förslag till sigill för statens ämbetsverk ävensom för bestämmandet av nyanserna och de kemiska sammansättningarna av färgerna i Finlands officiella flaggor 1918-1923. Det främsta arbetet inom detta gebit är Finlands medeltidssigill (1900), belönat med bronsmedalj vid världsutställningen i Paris s. å. Vidare har han utgivit Afbildningar af vapensköldar fordom uppsatta i Finlands kyrkor (1882), Presterskapets redogörelser om forntida minnesmärken i Finlands kyrkor samlade af A. A. Stjernman (1883) samt Die Wappen-und Namenszeichnungen aul den Felsen bei Hangö Tulludde (1902). Till dessa ansluta sig hans förstlingsarbeten Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forskningsresa sommaren 1870 i Västra Nyland (1872), sommaren 1871 i Egentliga Finland samt på Åland (1873), sommaren 1876 i Östra Nyland (1887). Av arkeologisk, historisk och lokalhistorisk betydelse äro Hausens arbeten Kustö slott (akad. avh. 1881-1883), Nådendals kyrka och klosterruiner (1922) samt Kastelholm och dess borgherrar (1934), av personhistoriskt innehåll åter äro flera uppsatser under rubriken Ur Ålands forntid. Kulturhistoriska skildringar I-III i sammelverket Åland IV, VI, VII (1916, 1920, 1926). I Hausens kulturhistoriska publikationer finner genealogen och personhistorikern rikliga bidrag, ej minst i biografiskt hänseende. Nämnas må ännu Diarium Gyllenianum eller Petrus Magni Gyllenii Dagbok 1622-1667 (1880-1882) och Landshöfdingen friherre Gabriel Kurcks lefnadsminnen upptecknade af honom själf (1906).

I uppskattning av det värde Reinhold Hausens livsarbete äger för den genealogiska och personhistoriska forskningen kallades han 1930 på sin 80-årsdag till Genealogiska Samfundets i Finland hedersledamot.

Hausen ägde en stark kroppskonstitution och bevarade till det sista god hälsa och en sällsynt arbetsförmåga. Av Finlands medeltidsurkunder utgav han första bandet vid 60 års ålder och arbetet avslutades av honom vid uppnådda 85 år, en sällsynt arbetsprestation. Bristande kunskap i finska språket har dock utgjort ett hinder i hans litterära verksamhet, främst spåras detta inom urkundspublikationerna. Mot forskare var Hausen förekommande och tillmötesgick gärna anhållan om hjälp. Han kände i grund vår medeltidshistoria och de handlande personerna. Han har ock författat samtliga biografier om medeltidspersoner i Finsk Biografisk Handbok. Fru Jully Ramsays kända arbete »Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden» har i hög grad befordrats av bl.a. Hausen, även beträffande uppgifter från senare tid. Karakteristisk för Hansen var hans stora anspråkslöshet, som ofta tog sig pregnanta uttryck. Tacksamt och vördat skall Reinhold Hausens minne städse leva bland idkare av studier i vårt lands hävder.


Genos 13(1942), s. 13-15

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns börjän ]

Systematisk förteckning | 1942 års register | Årgångsregister