GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släkten Korp och adliga ätten Ridderkorp.

Några kompletterande uppgifter.

Alf Brenner

Adliga ätten Ridderkorp, intagen på Svenska riddarhuset under nr. 1154, utgick visserligen på svärdssidan redan under stora ofreden, men på kvinnolinjen härstamma från densamma icke blott talrika kulturpersonligheter i vårt land, även många allmogesläkter, särskilt i västra och mellersta Nyland, äro genom blodsband förenade med denna ätt. Det kan därför äga ett visst intresse att söka reda ut dess ursprung, som hittills icke synes hava blivit fullt klarlagt.

JULLY RAMSAY uppgiver fogden i Borgå län 1555-60 Anders Korp vara släktens stamfar[1]. Denne skulle (1587?) hava ägt Verkatakkila gård i Vichtis, och det påpekas särskilt, att han ej bör förväxlas med Anders Larsson Korp till Hoplax i Helsinge. Fogden Anders Korp anträffas ofta i samtida handlingar med växlande titulatur. Han kallas bl.a. »befallningsman till Helsingfors» och »konungens ridfogde», medan han bodde i »Nye konungsbyggningen» på holmen i Vanda ås utlopp[2]. När Almquist[3] antager, att den Anders Korp, som 1565 upprättade en vackebok för Dagö och år 1566 kallas kvartermästare på Hapsal slott, är samma person som fogden i Borgå eller Helsingfors gårds län, är detta helt säkert riktigt. Det kan tilläggas, att han år 1563 hade i underhåll 3 läster spannmål och då kallas ömsom proviantskrivare och proviantmästare i Livland[4]. När han år 1559 köpte en utmark under Rastila i Janakkala tilldelades honom epitetet »ärlig och välbyrdig man»[5]. - Det förefaller ej alldeles uteslutet att han var far till den Brita (Ursula?) Korp, som var gift med Filip Bilang och som uppgives vara dotter till en ståthållare på Ösel[6]. I v. STIERNMANs Matrikel[7] omtalas åter en Brita Andersdotter Korpe från Pommern, gift med överstelöjtnanten Lars Hök (d. 1634), men det är väl knappast troligt att hon är nu ifråga varande Anders Korps dotter. - Trots RAMSAYs varning anser Paul Nyberg Anders Korp till Hoplax, som deltog i en rågångsundersökning i Sibbo år 1557, vara identisk med fogden[8]. Vilkendera som häri har rätt vågar förf. ej avgöra, och för den följande framställningen är detta för övrigt av mindre betydelse.

Det förhåller sig nämligen så att adliga ätten Ridderkorp av allt att döma icke härstammar från fogden eller frälsemannen i Hoplax. År 1580 fick en Anders Eriksson Korp ryttarfrihet på 1 mantal och 1 bågamantal i Verkatakkila i Vichtis, och enligt SOIKKELI innehade han detta hemman ännu inpå 1620-talet[9]. Säkert upptages han som ryttare ännu år 1600[10], men emedan erforderliga handlingar i detta nu ej äro tillgängliga, har exakta årtalet för hans försvinnande från längderna ej kunnat fastslås. I varje fall synes det uppenbart, att fogden och ryttarbonden i Vichtis ej kunna vara en och samma person, ty om detta varit fallet, kommer man till att han år 1620 varit åtminstone vidpass 100 år gammal, och för övrigt hade man väntat sig att han upptagits i längderna under någon annan titel än enbart som ryttare, då han innehaft flere viktiga uppdrag i kronans tjänst.

Anders Eriksson Korp i Verkatakkila hade åtminstone tre söner, som efterlämnade avkomlingar, Sigfrid, Bertil och Erik, av vilka den sistnämnde är okänd för JULLY RAMSAY. Rörande Bertil och hans ättlingar hänvisas till SOIKKELIs utredning[11], och innan några kompletterande notiser om Sigfrids gren av släkten lämnas, skall nedan i korthet redogöras för sonen Eriks och hans efterkommandes öden.

Erik Andersson Korp anträffas första gången i handlingarna år 1625, då han slog sig ned på ett ödeshemman (nuvarande Korpis) i Flyt by i Sjundeå, och tre år senare började han rusta för detsamma. Hans änka uppgav långt efter mannens död, att denne i »trettio år ridit för sitt hemman - - - och mycket ont för riksens fiender slitit[12]». Han skulle sålunda hava levat ännu under 1650-talets senare hälft. Under sin krigarbana tjänstgjorde Erik Korp både som furir, som korpral och som simpel ryttare. I några års tid innehade han på 1640-talet även sin svärfars rustningshemman i Sjundeå Holstens, som ännu i dag kallas Korpis efter honom. När Erik Korp dog är ej känt - han levde ännu 1645 - men han begrovs i Sjundeå kyrkas kor, där hans gravsten fanns ännu 1742[13]. Han var gift med Elin Nilsdotter, dotter till bonden i Holstens Nils Simonsson. I ett tidigare gifte med Henrik Tomasson hade Elin en dotter Anna, som när hon ingick äktenskap med bondsonen Mickel Jakobsson från Ahonpää i Lojo, övertog Holstens Korpis. Detta rusthåll stannade i släktens ägo till 1778. - Med sin hustru Elin Nilsdotter hade Erik Korp tvenne döttrar Kirstin, gift med Klas Henriksson, och Johanna, gift med rusthållaren på Påvals i Sjundeå Erik Henriksson[14]. Flyt Korpis övertogs efter Erik Korps död av Klas Henriksson och Kirstin Eriksdotter Korp. Den ena hälften av rusthållet, Södergård kallad, gick till år 1937 i arv till deras manliga ättlingar, som använde tillnamnet Flytström, men ännu innehar en kvinnlig medlem av släkten en mindre del av fädernegården. Rusthållets andra hälft, Norrgård eller Nystu, som ärvts på kvinnosidan, gick ur släktens ägo år 1924. Påvals innehas ännu i dag av en ättling på kvinnolinjen till Erik Henriksson och Johanna Eriksdotter Korp. Men från de två rusthållen Flyt Korpis och Påvals i Sjundeå hava den gamla ryttarkorpralen Erik Korps efterkommande under århundradenas lopp spritt sig vida omkring i Nyland.

Att Erik Andersson Korp och kyrkoherden i Sjundeå Sigfridus Andreæ Korp voro bröder och bördiga från Korpila by i Vichtis, varav Verkatakkila var en del, framgår av ett rättegångsprotokoll år 1732[15]. Herr Sigfrid föddes år 1587[16] och avled 1678 i Sjundeå[17] där han begrovs i kyrkans kor. År 1624 blev han kapellan i den socken, där han sedermera utförde sin livsgärning. Följande år upptog han från öde tvenne hemman i Malm i Sjundeå[18], för vilka han gjorde rusttjänst. Samtidigt som herr Sigfrid blev kyrkoherde (1642), slog han ytterligare Grännes ödeshemman under sig[19], och därefter voro Malm och Grännes i sambruk ända till år 1910. Utan att gå in på närmare karaktäristik av Sigfrid Korp som själasörjare bör det likväl nämnas, att han under de 54 år han verkade i Sjundeå visade sig vara samvetsgrann, arbetsam och nitisk i tjänsten samtidigt som han icke skydde att också befordra sitt eget ekonomiska välstånd. I sitt äktenskap med Anna Persdotter hade han åtminstone tre söner och en dotter, d.v.s. Gabriel, sedermera adlad Ridderkorp, som omnämnes av JULLY RAMSAY, Henrik, Johan och Elisabet; de tre senare ha hittills varit okända.

Också nu skola vi, förrän de av JULLY RAMSAY meddelade uppgifterna om Gabriel Ridderkorp förfullständigas, giva några personalia om herr Sigfrids övriga barn. Mellersta sonen Henrik studerade vid Åbo akademi 1647-1650 och använde då namnet Malmenius efter hemgården Malm[20]. År 1654 tjänstgjorde han som faderns adjunkt i Sjundeå, men redan fyra år senare var han avliden. Inför domkapitlet i Åbo anklagade en av hans bröder år 1658 en prästman Crucilander[21] för hans död; målet hänsköts till häradsrätten i Uskela[22], men huru saken avlöpte är ej känt. - Sigfrid Korps yngsta son Johan Sigfridsson övertog Malm rusthåll, som han innehade till sin död vidpass 1681. Han var gift med kyrkoherdedottern Elin Larsdotter Pampinæa från Sibbo[23]. Dessa makar hade åtminstone barnen Gabriel, Lars, Elin och Elisabet. Den sistnämnda och hennes man Isak Jöransson ärvde Malm, som såldes utom släkten först år 1807. - Kyrkoherdens dotter Elisabet Sigfridsdotter Korp blev gift med faderns adjunkt Abraham Henrici Hagerus, som sedermera blev kapellan och slutligen ca. 1680 kyrkoherde i Sjundeå. Hagerus övertog omkr. 1668 Mörsbacka rustningshemman i Sjundeå av svågern Gabriel Sigfridsson Korp. Vid sitt frånfälle 1686 lämnade han änkan och sex omyndiga barn i största armod[24]. Elisabet Sigfridsdotter avled först år 1724, och hon överlevdes av två söner och två döttrar Johan, Henrik, Margareta och Kristina. Av dessa var Johan Hagert (g. m. rusthållardottern Anna Henriksdotter Brenner från Gumböle i Esbo) rusthållare på Mörsbacka, som hans efterkommande ägde ännu på 1830-talet. Henrik Hagert råkade under Stora ofreden i rysk fångenskap och sedan han sluppit därifrån, bosatte han sig för en tid i Tavastland. Margareta Hagert gifte sig med kapellanen i Nummis Erik Pahlman, och Kristina Hagert var 1:o gift med kapellanen i Sjundeå Anders Brunovius[25] och 2:o med dennes efterträdare Jakob Limonius i hans första äktenskap. - Också genom syskonen Johan och Elisabet Korp har sålunda släkten Korps blod övergått till talrika i västra Nyland bosatta allmogefamiljer.

Kyrkoherden Sigfridus Andreæ Korps och Anna Persdotters äldste son Gabriel Sigfridsson Korp var enligt LEWENHAUPT född i Stockholm[26]. Han var student i Åbo 1652-1654 och använde då i likhet med brodern Henrik tillnamnet Malmenius[27]. Sistnämnda år trädde han i militärtjänst vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente. I sin år 1698 daterade meritlista[28] omtalar han utöver JULLY RAMSAYs uppgifter några detaljer från sin militärtjänstgöring:

1656 »Bevistat alla expeditioner under sal. majoren Erik Boije ifrån Kexholm och in i Ryssland, bevistat actionen Aunismaa, då muskoviterna om nyårsmorgonen blevo överrumplade och slagne».
1657 »Varit med uti actionen, då ryssarne med stor förlust drevos tillbaka ifrån Kurkjoki».
1659 »Gått med 200 man utkommenderade ryttare av dåvarande överste Gallens regemente till Dannemark och under Köpenhamn».

Såsom ryttmästare innehade Gabriel Ridderkorp Myttäälä boställe i Pälkäne. När han ej var i fälttjänstgöring, synes han hava sysslat med jordbruk, och flere jordköp och -försäljningar omtalas i handlingarna. Åtminstone åren 1662-1666 innehade han Mörsbacka, som han dock redan 1668 överlät åt svågern Abraham Hagerus. Förutom Abrahamsby och Joupala i Kyrkslätt, som JULLY RAMSAY omtalar, ägde han i samma socken Kauhala, som han år 1670 sålde åt kyrkoherden Jöran Agricola[29]. Även Oksala i Pälkäne och Alhojärvi i Jämsä innehade han en tid.

Utöver de rättelser och tillägg till utredningen om Gabriel Ridderkorps barn, som finnas i GSÅ II, s. 66, och IX, s. 283, må ytterligare ett par tillägg göras. Anna Ridderkorp, som 2:o var gift med löjtnanten Karl Gustaf Trafverhielm[30], var död före julen 1724[31] och begrovs i Kyrkslätt 17.1.1725[32]. Hennes första man kaptenlöjtnanten Siggert Jegge levde före julen 1693; första dagarna av mars följande år var han död men ännu ej begravad[33]. - Maria Ridderkorp var 1:o gift 4.7.1690 med Simon Gardiemeister på Haukila i Tyrväntö[34]. - Före sitt första giftermål år 1709 med Nils Gabriel Wetterberg uppehöll Maria Elisabet (»Ridderkorp») rusttjänsten för Mähälä och Kaurila rusthåll i Kuuliala by i Pälkäne. Hennes man N. G. Wetterberg flydde år 1713 »å tjänstens vägnar» till Sverige, därifrån han återkom 1722[35].

Framtida forskningar till tjänst må till slut ett par personer omnämnas, som kunna hava samband med här behandlade släkt. Åren 1539-1567 innehades kyrkoherdeämbetet i Sjundeå av en Per Eriksson Korp[36], men om hans släktskapsförhållanden är ingenting känt. I Reval förekommer åter i slutet av 1580-talet en slottsskrivare Per Korp[37]. I GSÅ XXII (s. 267) omtalas en Anders Korp, som 29.5.1683 gifte sig med Elisabet Woivalenia; dock synes han ej tillhöra den nyländska släkten.

 

Noter

[1] Frälsesläkter, s. 337.

[2] AUGUST RAMSAY, Esbo I, s. 339; NORDMANN, Bidrag till Helsingfors stads historia V, ss. 34, 37, 44-48, 61.

[3] Den civila lokalförvaltningen i Sverige IV, s. 12.

[4] RA 3245 och SRA Förläningsregister från Finland, vol. 10.

[5] NORDMANN, a. a. 111 s. 430.

[6] Frälsesläkter, s. 23; GSÅ VII, s. 33 ff.

[7] Del 1, s. 853.

[8] Miscellanea Bibliografica III (HUB Skr. XV), ss. 97, 100.

[9] RA 4297, f. 19 v jämfört med tidigare skattelängder och SOIKKELI, Vihti I, s. 418.

[10] RA 4345, f. 19 v.

[11] Loc. cit.

[12] RA I I 6, f. 68.

[13] RA I I 50, f. 321, och Sjundeå kyrkoarkiv 16, s. 26.

[14] RA I I 41, f. 783 v.

[15] RA I I 41, f. 783 v.

[16] RA 7957, f. 625 ff.

[17] RA 8024, f. 1085 f; jämfört med 8027, f. II ff.

[18] RA 3662, f. 66.

[19] RA 7939, f. 1018 och I I 2, f. 220 v.

[20] LAGUS, Åbo Akademis studentmatrikel I, s. 33.

[21] Georgius Crusilander 1. Krusilander omnämnes såsom krigspräst i Riga; »hade tjänt i fem år» (1657). Åbo domkap. lovar i mars 1658, att han om möjligt skall erhålla kyrkoherdetjänsten i Säkylä. Tjänsten erhöll han icke. (Meddelande av professor A. R. CEDERBERG).

[22] Consistorii Ecclesiastici Aboënsis protokoller 1, s. 125.

[23] RA I I 18, f. 320.

[24] RA I I 8, f. 201, och LEINBERG, Finska presterskapets besvär, ss. 273, 304.

[25] RA I I 41, f. 784 v.

[26] Karl XII:s officerare, s. 550.

[27] LAGUS, Åbo Akademis studentmatrikel I, s. 53.

[28] SRA Militaria. Meritlistor. Arméen vol. 22.

[29] RA Kyrkslätt dombok 1672.

[30] Jfr. Frälsesläkter, s. 494 f.

[31] RA Kyrkslätt dombok 29.1.1725.

[32] Kyrkslätt kyrkoarkiv. Förteckning över döde.

[33] RA Kyrkslätt domb. 2-3, 3. 1694.

[34] Jfr. Frälsesläkter, s. 139.

[35] RA 8238. Möjligen kan man av notisen om Maria Elisabets rusttjänst få en fingervisning för uppdagande av hennes fader; Myttäälä och Kuuliala äro grannbyar.

[36] RA 3077, f. 4 v, och LEINBERG, Åbo stifts herdaminne 1554-1640, s. 197.

[37] RA 1941, f. 36 o. 43.

 

Selostus. Kirjailija BRENNER selostaa kirjoituksessaan aatelisen Ridderkorp suvun alkuperää osoittaen, ettei sen kantaisä ole JULLY RAMSAYn mainitsema Porvoon läänin vouti Antti Korp, vaan Vihdin Korpilan kylän Verkatakkilan ratsutalollisena 1580 asiakirjoissa mainittu Antti Eerikinpoika Korp. Hänellä oli kolme poikaa, nim. Siuntion kirkkoherra Sigfridus Andreæ K. (1587-1678), talollinen Eerik K. Siuntion Flytin kylässä, sekä Pärttyli K. Näistä kolmesta pojasta polveutuu varsin laaja jälkeläispiiri eritoten naislinjalla, johon kuuluu sekä sivistyssukuja että joukko läntisen ja keskisen Uudenmaan talonpoikaissukuja. - Ridderkorp-aatelissuvun alkaja Gabriel Korp oli edellä mainitun Siuntion kirkkoherran poika.

 
Genos 13(1942), s. 6-12

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister