GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Tor Carpelan

Tor Carpelan 75 år.

Gunnar Sarva

Den 18 december 1942 fyller Genealogiska Samfundets i Finland viceordförande och hedersledamot, hedersfilosofiedoktorn friherre Tor Harald Carpelan 75 år.

Tor Carpelan ägnade sig redan såsom ung kandidat åt genealogisk forskning. Hans förstlingsarbete Åbo i genealogiskt hänseende på 1600- och början av 1700-talet ingick år 1890 såsom tredje bandet i den av Västfinska avdelningen utgivna seriepublikationen »Västra Finland». Då detta verk utkom, hade författaren ännu ej fyllt 23 år. Det oaktat är det ett märkligt genealogiskt arbete, som innehåller en utredning av mera än tjugo Åbo-släkter samt dessutom mer eller mindre fylliga uppgifter om avkomlingarna till ett hundratal borgmästare och rådmän i Åbo. Visserligen förmärkes i meddelandena om de enskilda släktmedlemmarna ännu ett visst famlande, i det de icke uppvisa samma minutiösa fullständighet och väl avvägda följdriktighet, som är utmärkande för Carpelans senare biografiska och genealogiska publikationer, men verket utgör det oaktat fortfarande den bästa källan för den som önskar uppgifter om de förnämsta Åbo-släkternas medlemmar under 1600-talet och i början av följande århundrade. Arbetet fäste uppmärksamheten vid författarens person och honom anförtroddes utgivandet av Finsk biografisk handbok. Detta ännu i dag som i dag är mycket anlitade förtjänstfulla uppslagsverk utkom med tvenne digra band 1895-1905. Av utgivaren själv finnes där inemot 400 biografier och utförliga släktöversikter, till stor del tillkomna genom omfattande specialforskningar.

Samtidigt med och de närmaste åren efter utgivandet av sistnämnda arbete publicerade Carpelan i olika tidskrifter ett antal historiska, synnerligast biografiska uppsatser, ävensom arbetet Åbo donatorer intill år 1909, vittnande likaså om författarens livliga intresse för den gamla kulturortens personhistoria. Hans intresse för genealogien var dock alltjämt levande och manifesterade sig i en rad släktutredningar, som ingingo i den av Wilskman redigerade och av Svenska Litteratursällskapet i Finland utgivna Släktbok, vars sista häfte efter Wilskmans död utarbetades av Carpelan. De i detta verk upptagna, av Carpelan utredda släkternas antal är vidpass tjugo, av vilka somliga äro sällsynt vidlyftiga och svårutredda. Såväl de av Carpelan utarbetade som ock de från Wilskmans (och Osmo Durchmans) hand härflytande utredningarna äro utförda med en noggrannhet och metodiskhet, som höjer detta verk i värde över alla i vårt land tidigare utgivna genealogiska arbeten, till och med över Bergholms Sukukirja, om man bortser från det sistnämndas omfång och endast håller sig till de olika släkternas sammansättning.

Samtidigt som Carpelan utarbetade de ovannämnda släktutredningarna ombesörjde han från och med den fjärde tomen utgivandet av Consistorii academici Aboensis Protokoll, vilket arbete nu omfattar i allt nio volymer. Även andra publikationer, som hänföra sig till det universitet, i vars tjänst han stod, hava utarbetats av honom. Sålunda utgav han tillsammans med V. Vasenius 1915 Författningar och beslut rörande Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland 1899-1914, ett arbete av stor praktisk betydelse för förvaltningen av universitetet. Några år senare (1920-25) utkom det i den biografiska litteraturen högt värderade verket Helsingfors Universitet. Lärare och tjänstemän från 1828, utgivet i samarbete med L. O. Th. Tudeer, samt ytterligare efter några år (1928-30) Helsingfors universitets studentmatrikel 1828-1852, vilket sistnämnda arbete utgör en fortsättning till Vilh. Lagus' Åbo akademis studentmatrikel. Dessa verk fylla såväl i fråga om grundlighet som tillförlitlighet de högsta fordringar.

Jämsides med denna författarverksamhet fortsatte Carpelan oförtrutet sina genealogiska forskningar. Såväl i Genealogiska Samfundets årsskrift och dess tidskrift Genos som i Finlands Adelsförbunds årsskrift ingå alltsomoftast av Carpelan utarbetade artiklar och utredningar över genealogiska ämnen. Efter det han blivit utsedd till riddarhusgenealog 1923 har han redigerat sex årgångar av Finlands ridderskaps och adels kalender. Samma år han fyllde 70 år, vidtog han med utgivandet av ännu ett vidlyftigt arbete, Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna eller 1809 adlade, naturaliserade eller adopterade ätterna, vilket utkommit i smärre häften och numera föreligger slutfört. Detta verk utgör en komplettering till G. Elgenstiernas arbete över den på Sveriges riddarhus introducerade adeln. Elgenstierna har i sina Ättartavlor upptagit de för Sverige och Finland gemensamma ätterna, men däremot saknas givetvis de i Finland efter skilsmässan från Sverige adlade ätterna. Vid utarbetandet av detta arbete har Carpelan till en del kunnat stöda sig på Wasastjernas redan för mera än ett halft sekel sedan utkomna Ättartavlor, men han har i flere stycken kompletterat Wasastjernas uppgifter, särskilt i fråga om ätternas härstamning och tidigare led. Jämväl är att minnas att sedan Wasastjernas Ättartavlor utkommo, nya ätter tillkommit och nya generationer vuxit upp. Detta Carpelans senaste arbete utmärker sig genom samma gedigenhet som kännetecknat hans tidigare författarverksamhet.

Carpelans arbetsförmåga har även anlitats såväl av vetenskapliga sammanslutningar som i det allmännas tjänst. Sålunda har han bland annat från och med 1918 varit ledamot av styrelsen för Genealogiska Samfundet i Finland samt ett antal år av styrelsen för Åbo stads historiska museum, av kommittén för restaurering av Åbo domkyrkas fornminnen, av delegationen för Åbo akademi och av Riddarhusdirektionen. Som medlem av Ridderskapet och adeln deltog han i lantdagarnas sessioner från och med 1894 till ståndsrepresentationens upphörande. Dessutom har han varit medlem eller sekreterare i flere universitetskommittéer.

År 1932 kallades Carpelan till hedersledamot av Genealogiska Samfundet i Finland. Han är även hedersledamot av Personhistoriska Samfundet i Sverige och Samfundet for Dansk Genealogi og Personalhistorie samt forskarmedlem av Finska Historiska Samfundet.

Genealogiska Samfundets tidskrift, åt vilken Carpelan givit dess namn och vars redaktion han sedan dess första tid tillhört, har städse stått hans hjärta nära.

Måtte den frejdade forskaren ännu länge unnas krafter till fortsatt arbete och många år av fruktbringande verksamhet.


Genos 13(1942), s. 81-84

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns börjän ]

Systematisk förteckning | 1942 års register | Årgångsregister