GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirjailmoituksia - Bokanmälningar

J. E. R-s.

Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna efter 1809 adlade, naturaliserade eller adopterade ätterna. Enligt riddarhusdirektionens uppdrag utgivna av TOR CARPELAN. Helsingfors 1942. 426 s.

Trots krig och örlig och därav förorsakat, svårövervinnbart hinder för forskningen har vår förnämlige och frejdade genealog, friherre TOR CARPELAN år 1942 kunnat slutföra det verk, vars utgivande han på uppdrag av riddarhusdirektionen åtagit sig och efter grundliga förarbeten år 1937 begynte befordra till trycket. Senaste höst utkom nämligen ett sista avslutande dubbelhäfte, n:ris 8-9, av våra nya inhemska ättartavlor, vilka till sitt innehåll, såsom namnet i rubriken här ovan angiver, för Finlands vidkommande på ett lyckligt sätt komplettera GUSTAF ELGENSTIERNAs brett anlagda och modernt redigerade ättartavlor över på Sveriges riddarhus inskrivna ätter. Därmed är ett för det genealogiska och biografiska studiet av våra egna adelsätter synnerligen viktigt uppslagsverk väl bragt i hamn.

OSKAR WASASTJERNAs på sin tid förträffliga »Ättartaflor öfver den på Finlands Riddarhus introducerade adeln», vilkas digra supplementhäfte utkom år 1883 och vilka således nu äro 60 år gamla, äro i våra dagar hopplöst föråldrade. Nya källor ha under de mellanliggande decennierna öppnats för personhistorikernas växande skara och talrika forskningsresultat ha sedan dess framkommit på båda sidorna om Bottniska viken samt i Tyskland och i de baltiska länderna. Flere äldre uppgifter kunna nu korrigeras. För att nämna blott en viktig detalj, många felaktiga släkttraditioner, som tidigare utan tvekan godtagits som riktiga, ha av flitiga genealoger kunnat bringas i nytt ljus och grundligt rättas. Och framför allt, nya generationer av ättemedlemmar ha under tiden kommit till och ge upphov till nya utredningar av intresse för en nutida läsare.

Det hade givetvis varit önskligt, att WASASTJERNAs ättartavlor av ovanantydda skäl kunnat helt och hållet förnyas. Framträdandet av ELGENSTIERNAs verk har emellertid gjort, att denna fråga icke mera kan anses vara lika aktuell som förut, låt vara att även för de äldre ätternas vidkommande flere kompletteringar kunnat göras och rättelser presteras. Den verkliga luckan i vårt vetande har efter ELGENSTIERNA gällt de efter 1809 adlade, naturaliserade och adopterade ätterna, som naturligen icke uppmärksammats och behandlats av denne. En förnyelse av WASASTJERNA på denna punkt måste därför för de genealogiskt intresserade te sig som en uppgift av första ordningen. Luckan är med CARPELANs arbete fylld.

Såsom riddarhusgenealog sedan två decennier tillbaka och med en mera än halvsekellång fruktbringande verksamhet som personhistorisk forskare bakom sig har baron CARPELAN haft de bästa förutsättningar att lyckas i sitt arbetsdryga värv. Med påpasslighet och vakenhet har han även, som man kunnat förutse, utnyttjat den rika genealogiska och biografiska litteraturen både i Finland och grannländerna samt därutöver nedlagt ett stort, eget forskningsarbete på ätteledningar och fylligare personuppgifter om enskilda ättemedlemmar. I särskilt stor utsträckning synas adelns släktförhållanden under 1700-talet ha fått en klarare belysning genom nya forskningar från utgivarens sida i kyrkoböcker, domböcker och andra källor. Detta är desto betydelsefullare, som ju detta århundrade som känt är det, vilket hittills minst pressats på sitt arkivmaterial. Många tills dato gömda notiser av vikt ha nu trätt i dagen.

Utredandet av ätternas och de till grund för ätterna liggande kultursläkternas rätta ursprung har varit en central uppgift i CARPELANs forskning. Här har mycken omsorg satts in, och följden är, att i många av de korta historiker över släktens äldsta öden, som inleda de traditionella tabellerna, berättelsen om ursprunget framträder i en alldeles ny gestalt. I några fall ha givetvis tidigare publicerade släktmonografier utrett frågan på ett sätt, som icke mera kan motsägas, men i talrika andra fall gå uppgifterna tillbaka på utgivarens egna skarpsinniga slutledningar. Naturligtvis finnas även sådana fall, där säkerhet icke kunnat nås, utan sannolikhetsskäl fått stöda antagandena. Det är tydligt att dessa historiker av utgivaren krävt ett betydande mått av omdöme och ett vidlyftigt kontrollarbete i inhemska arkiv likaväl som i arkiv på främmande botten. I det senare fallet har det gällt att genom ombud på olika orter och en vidlyftig korrespondens få till sitt förfogande de äskade upplysningarna.

För tjugonio ätter, som naturaliserats i Finland efter vårt riddarhus instiftande år 1818, har CARPELAN kunnat nöja sig med att blott hänvisa till ELGENSTIERNA, som behandlat dem i deras egenskap av svenska adelsätter. De återstående 135 ingå nu i CARPELANs verk, omsorgsfullt tillrättalagda. Att märka är, att av dessa ätter tjugosju icke kunnat ingå i WASASTJERNA, då de adlats efter detta arbetes utkommande år 1883. Ättartavlor för dessa sistnämnda ätter ses nu för första gången i tryck. Hittills har om dem endast i de med jämna tidsintervaller utkommande adelskalendrarna knappa upplysningar varit tillgängliga.

Om utgivarens sätt att redigera arbetet är endast gott att säga. Det röjer alltigenom den kunnige, kritiske och vane genealogen. Opus artifici honori est.

Bokens användning underlättas av ett vidlyftigt personregister på något mera än 4 tryckark. Värdefullt är, att utgivaren i det avslutande häftet infört kompletteringar till de ättartavlor, som tidigare slutredigerats. Sålunda går arbetet med avseende å aktuella notiser ända fram till hösten 1941.


Genos 14(1943), s. 74-75

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1943 års register | Årgångsregister