GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kulturhistorisk sägen och genealogisk verklighet[1].

Släkten Öling från Maxmo.

Håkon Holmberg

Envar släktforskare, som helst i någon mån sysslat med utredningen av österbottniska släkter, har icke kunnat undgå att lägga märke till de spår en inflyttning från andra sidan Bottniska viken avsatt inom de flesta kustsocknarna, icke minst i de svenska socknarna mellan Gamlakarleby i norr och Kristinestad i söder. Denna folkflyttning från Sverige har senast i korthet behandlats av fil. mag. KARL FORSMAN i 1:a häftet av Historisk Tidskrift för Finland, årg. 1943. Jag kan i detta sammanhang icke närmare ingå på dessa spörsmål, men en sida därav, som har betydelse även för den genealogiska forskningen må dock här beröras.

Under senare hälften av 1700-talet riktade sig flyttningen inom det svensk-finska riket i högre grad än tidigare mot de österbottniska kusttrakterna. Från Dalarna sökte sig en stor del av befolkningen som jordbruksarbetare och markbrytare mot öster. Dalkarlarna voro mycket eftersökta både av storgodsägarna och av allmogen.

Ortnamn och folktradition belysa i någon mån dessa flyttningar av allmoge från Sverige till Finland. Bosättningsnamn, som tyda på härstamning från Dalarna äro företrädda även i svenska Österbotten, t.ex. i Pörtom, Petalax, Maxmo och Vörå. Men folktraditionen ger en mera bestämd bild av denna svenska inflyttning till Finland, och denna tradition tyckes i allmänhet förlägga densamma till tiden efter stora ofreden.

Ett verkligt intresse för genealogisk forskning erbjuda dessa folktraditioner eller kulturhistoriska sägner, då i dem omtalas namngivna personer, vilka vid en viss angiven tidpunkt skulle hava överflyttat till Finland. I det följande lämnas ett exempel på en sådan sägen om en släkts inflyttning till Österbotten från Sverige, varefter mot densamma som bakgrund uppställas resultaten av den genealogiska forskningen angående samma släkt. Genom en dylik jämförelse kunna vissa slutsatser dragas om tillförlitligheten av sådana traditioner eller kulturhistoriska sägner.

Det av V. E. V. WESSMAN år 1928 publicerade arbetet Finlands Svenska Folkdiktning Del II. Sägner I. Kulturhistoriska sägner (SSLS CCI) innehåller i avdelningen om bebyggelsen talrika sådana traditioner om inflyttade släkter. Under nummer 374 finner man på sidorna 66-67 en liten släktsaga »Ölings i Kärklax». Den har följande lydelse (här anföras blott de delar, som hava genealogiskt intresse).

»Från Bjurö i Sverige kom före storskiftet mot slutet av 1700-talet en änka med sina tre söner och två flickor till Ölings. Bjurö förr ö, numera genom landhöjningen halvö är belägen på kusten av Västerbotten, söderut från Skellefteå och utgör det östligaste partiet av Västerbottens kustland. De köpte där ett hemman, som efter deras hemort fick namnet Bjur. Äldste sonen hette Anders. Han var böss-smed och bodde på en hemmansdel, som allt ännu kallas Andersus. Den andra sonen hette Manuel. Efter honom kallas ett hemman Manels. Tredje sonen hette Olof. Han var så ung, då han kom hit, att han knappast mindes, att han hade varit i Sverige. - - - Han gifte sig till Smeds i Kärklax och vart bonde där. Hans son Manuel Olofsson dog vid 92 års ålder, för femton år sedan (från år 1917). Av samma släkt finns ännu avkomlingar på hemmanet (1917). På samma Andersus är en som heter Anders såsom farfarsfarfars far. På Manels finnas ännu kvar utav Manuels avkomlingar. Där ha levat många med namnet Manuel».

Av denna sägen finnas ytterligare två varianter. Enligt den förra av dessa kommo två svenskar över från Sverige till Kärklax. Den ena hette Bjurin och var jordarbetare och den andra var smed. Enligt den senare kom till Öling eller Bjuris, som det folk emellan kallas, folk från Bjurön i Dalarna (?) i Sverige. På Dalbacken i Maxmo kyrkoby skola likaså dalkarlar ha bott i början. Också på andra ställen skall folket härstamma från Dalarna.

Innan jag ingår på en närmare granskning av denna sägen i den genealogiska forskningens ljus, skall jag dröja ett ögonblick vid själva namnet Ölings i ovannämnda sägner. Hemmanet befinner sig i Kärklax by av Maxmo socken och om detta namn finnes även en tradition, återgiven av Wessman på sidan 424 nummer 2303 av förenämnda arbete. »Ölings skall ha fått sitt namn därav, att där i tiden skall ha varit en ö, på vilken skall ha bott en kvinna, som hette Lis. Därav började man kalla henne för Ölis, och stället fick samma namn, fast det nu skrives Ölings».

Vid en blick på det kartblad av Finlands ekonomiska karta, som återgiver Vasa-trakten finner man, att hemmanet Öling befinner sig ungefär rakt söderom Maxmo kyrka på ett avstånd av c:a 2 km från denna och inemot 1.2 km från den havsvik, som norr om Vassor-fjärden söker sig in mot land. Ölings hemman är i våra dagar beläget rakt öster om den innersta delen av sagda havsvik och torde i forna dagar ha befunnit sig i inre skärgården, varför där väl tidigare kan ha funnits en ö, belägen på dess utmarker.

De båda sägnerna om namnet Öling och släkten med samma namn ingå i prof. WESSMANs egen samling av sägner, ordspråk, anekdoter och gåtor från år 1917, vilken samling uppbevaras i Svenska Litteratursällskapets folkloristiska arkiv. På grund av rådande förhållanden är detta arkiv evakuerat, varför det icke varit möjligt att erhålla närmare uppgifter ur detsamma. Berättare eller sagesman är Samuel Johansson Öling, född 22.6.1855, död 27.5.1923, i fråga om varianterna Mickel Kull och Anders Norrgård.

Låtom oss nu betrakta denna släktsaga i ljuset av den genealogiska forskningen. Till Maxmo församling inflyttade enligt dess kyrkböcker mellan åren 1764 och 1770 bonden Anders Andersson och hans hustru Anna Fattenborg. Att Anders inflyttat vid ovannämnda tidpunkt bestyrkes även av den omständigheten, att hans barn ej finnas upptagna i församlingens dopböcker. Anders Andersson hade tre söner och de två äldsta äro enligt kyrkböckerna födda i Västerbotten. För den yngste anges ej någon födelseort. Sålunda kan med all sannolikhet antagas, att ovannämnda Anders Andersson och hans hustru inflyttat från Västerbotten i Sverige vid ovansagda tidpunkt. En dotter Maria Kristina är född i Maxmo 1.9.1769, före vilket datum familjen alltså inflyttat. Hon dog redan 23.5.1770.

Vidare framgår det, att han använt två olika släktnamn. Året 1764 är han skriven under namnet Anders Andersson. År 1771 bär han namnet Biuhr, vilket namn kanske är det ursprungligaste. Från och med 1774 går han under namnet Anders Andersson Öling. Han är hela tiden skriven på Öling hemman N:o 1 i Kärklax by och är bonde där.

Redan av denna inledning finna vi, att överensstämmelsen mellan sägnen och kyrkböckerna är påfallande. Den ursprungliga hemorten Bjurö är tydligen upphovet till namnet Biuhr eller Bjurin, som enligt den förra varianten en av sönerna kallades. En avvikelse föreligger, då sägnen omnämner en änka, medan kyrkböckerna omtala Anders Andersson Biuhr eller Öling och hans hustru Anna Fattenborg. Mannen var enligt kyrkböckerna född 1726 och dog 12.11.1802. Hustrun var född 26.3.1724 och avled 6.2.1795. En syster till henne var väl den jungfru Katarina Fattenborg, som 11.10.1787 inflyttade till Maxmo från Lillkyro.

Den äldsta av deras tre söner Anders Andersson, som enligt sägnen var böss-smed och bodde på en hemmansdel, vilken allt ännu kallas Andersus, föddes 1.1.1754 i Västerbotten och avled 19.1.1809 i Maxmo. Han var gift med Lisa Zachariasdotter, född 1747 och död 21.2.1832. Den andra sonen, Olof Andersson, var född 3.4.1757 i Västerbotten och dog 21.5.1827. Hans 1:sta hustru Anna Henriksdotter, var född 10.6.1753 och dog 22.6.1802. Den 2:dra hustrun Helena Simonsdotter, föddes 1771 i Pedersöre och avled 2.4.1833. Sägnen nämner Olof som den yngsta sonen, vilken genom giftermål blivit bonde till Smeds hemman i Kärklax. Den tredje sonen Emanuel Andersson, som i sägnen betecknas såsom den andra i ordningen, föddes 1759 och avled 21.7.1792. Han var gift med Beata Johansdotter, född 1760 i Kvevlax, död 23.3.1833. Efter honom kallas enligt sägnen ett hemman Manels, då personnamnet Emanuel i folkets mun torde lyda Manuel eller Manel. De två döttrar, sägnen omtalar, återfinnas ej i Maxmo kyrkböcker. För den följande utredningen av de båda äldre brödernas efterkommande står förf. i tacksamhetsskuld till kyrkoherden i Maxmo ANIAN TORVALD FAGERSTRÖM.

Den äldsta sonen Anders Andersson hade i sitt giftermål tio barn, födda åren 1775-1790, men av dem uppnådde blott två söner Anders, född 31.10.1779 och Emanuel, född 9.9.1786 myndig ålder, vilket även var fallet med fyra döttrar Anna Kristina, född 28.11.1775, Maria Elisabet, född 18.5.1777, Katarina, född 9.7.1778 och Ulrika, född 10.3.1781. Två söner och två döttrar dogo i späd ålder.

Anders Andersson den yngre, född 31.10.1779 hade i sitt äktenskap med Maria Katarina Lundberg från Vasa, född 18.5.1775, med vilken han sammanvigdes 5.11.1802 sju barn, av vilka blott sonen Anders, född 18.6.1809 och dottern Maria Elisabet, född 18.5.1803 förblevo vid liv. Tre döttrar och två söner dogo även före honom i tidig ålder. Han ingick 5.7.1816, efter första hustruns död 11.4.1815, äktenskap med Maria Johansdotter, från Lålax, Vörå, född 21.9.1794 och död 3.8.1867. Med henne hade han fem barn, tre söner och två döttrar, av vilka en son, Erik, född 11.1.1819 och en dotter Maria Lovisa, född 18.6.1833 blevo vid liv. Anders Andersson avled 14.10.1838.

Emanuel Andersson, född 9.9.1786 gifte sig 31.10.1806 med Maria Isaksdotter Munck från Lillkyro, född 9.2.1788, men drunknade 7.12.1816 vid hemfärd från marknad i Vasa. Av hans sex barn, två döttrar och fyra söner förblev vid liv två söner Anders, född 21.1.1814 och Emanuel, född 11.8.1815. Hustrun gifte sedermera om sig med Johan Östman och flyttade till Vörå.

Den andra sonen Olof Andersson, hade åter med sina två hustrur icke mindre än tjugotre barn, av vilka dock blott sju, två söner och fem döttrar, förblevo vid liv. Den äldre sonen Carl, föddes i första giftet 28.12.1784 och den yngre Emanuel i andra giftet 15.5.1811. Han avled, såsom i sägnen berättas, vid inemot 92 års ålder 16.1.1903. Döttrarna Anna, född 17.12.1782, Maria, född 6.1.1786, Elisabet, född 13.2.1787 och Brita, född 25.3.1790 stammade från första giftet, medan dottern Katarina Beata i andra giftet föddes 11.2.1808.

Olof Anderssons äldre son Carl Olofsson Smeds, född 28.12.1784, vigd 10.1.1806 vid Maria Michelsdotter Smeds, född 14.6.1780, hade i sitt äktenskap tolv barn, av vilka dock blott sönerna Carl, född 27.7.1810 och Johan, född 9.11.1820 uppnådde myndig ålder. En dotter Maria Beata, född 12.10.1812 blev även vid liv. Carl Olofsson avled 3.3.1856 och hustrun 21.3. samma år.

Olof Anderssons yngre son, Emanuel Olofsson Smeds eller såsom han från år 1847 även kallade sig Sundgren, gifte sig 13.12.1840 med Greta Mickelsdotter Furunäs, född 29.8.1818 och död 20.5.1885 samt hade med henne elva barn. Av dessa dogo i unga år fyra söner och två döttrar, medan sönerna Mickel, född 11.5.1847, Johan, född 2.4.1852 och Carl Olof, född 11.11.1853 fortsatte släkten. Två döttrar Brita Helena, född 24.6.1842 och Lovisa, född 5.7.1856 gifte sig bägge i Vörå. Emanuel Olofsson gifte sig andra gången 24.2.1886 med Beata Sofia Abrahamsdotter, född 16.10.1838, död 27.3.1909. Avkomlingar av samma släkt finnas ännu på hemmanet.

I sägnen omtalas för övrigt, att på Anders Anderssons hemman, Andersus, ännu finnes en med samma namn som farfars farfars far, Anders. Härmed avses sannolikt Anders Johan Mårtensson Byman, född 3.8.1894 och död 22.4.1938, vilken vid tiden för berättelsens upptecknande (1917) var den ende med namnet Anders, som härstammade från Anders Andersson Öling, född 1.1.1754, och var sonson till dennes sonson Anders Emanuelsson Bertils, född 21.1.1814, död 30.6.1869.

Ännu i våra dagar finnas i Maxmo talrika avkomlingar till de båda bröderna Anders och Olof Andersson Ölings ovannämnda söner, ehuru en utflyttning till de närliggande kommunerna är märkbar. Många av dem ha emellertid antagit nya namn efter hustruns hemgård eller hemman, som av dem innehafts. Sålunda förekomma namn sådana som Bertils, Källman, Byman och Löfsund bland Anders Anderssons efterkommande, medan bland Olof Anderssons ättlingar återfinnas namnen Sundgren, Kux, Klemets och Kull vid sidan av det ursprungliga Öling och Smeds.

Även den tredje broderns avkomlingar förekomma under olika namn, sådana som Engman, Klemets och Nordling. Sägnen att på Manels ännu finnas kvar Emanuels avkomlingar och att där levat många med namnet Emanuel visar sig även den vara fullkomligt riktig. Redogörelsen för den tredje broderns ättlingar grundar sig på en av nuvarande kyrkoherden i Purmo BIRGER EMIL SELROOS år 1936 uppgjord släktutredning.

Emanuel Andersson hade i sitt äktenskap med förenämnda Beata Johansdotter två söner Johannes, född 10.5.1784 och död 10.5.1794 på sin tioårsdag, samt Emanuel, född 4.11.1786 ävensom två döttrar, Maja Kristina, född 15.6.1789 och Anna Brita, född 10.3.1792. (En dotter dog i unga år). Emanuel Emanuelsson Öling, som avled 5.11.1834, var gift med sin kusin Maria Olofsdotter, född 6.1.1786 och död 8.1.1830 (dotter till Olof Andersson Öling och hans 1:sta hustru Anna Henriksdotter). Av deras fjorton barn blevo två söner Johan, född 13.6.1814 och Samuel, född 20.11.1827 samt tre döttrar vid liv. Fyra söner med namnet Emanuel dogo unga. Samuel Emanuelsson antog sin hustrus Maja Lisa Karlsdotter Klemets familjenamn och makarna flyttade till Vörå 9.10.1853. Men den äldre brodern, bonden och kyrkvärden Johan Emanuelsson Öling, död 1.5.1861, gifte sig 7.12.1837 med Beata Johansdotter Andas, född 11.7.1821 och död 17.6.1896. Hans fem söner (en son dog vid späd ålder) buro namnen Johan, Emanuel, Samuel, Karl och Erik och voro födda åren 1841-1860. (Samuel är den, som berättat släkttraditionen). Deras avkomlingar hava dels överflyttat till Amerika eller Sverige dels utflyttat till Kvevlax eller Vörå. Den andre sonen Emanuel Johansson Öling, var född 30.9.1846 och dog 1.1.1902. Han var 1:sta gången gift 20.5.1872 med Anna Maja Johansdotter, född 19.11.1848 i Kvevlax och död 22.7.1872. Äktenskapet var barnlöst. 2:dra gången var han gift med Maja Johansdotter Eurs, född 9.1.1857 och död 6.1.1895. Av sönerna i detta äktenskap bär den äldste Johannes namnet Nordling, den andra i ordningen Viktor Emanuel antog namnet Engman, och dog i Amerika 28.11.1920. Tredje sonen Karl, född 23.1.1884, lever i Maxmo. Sönerna Samuel och Isak Erik dogo vid respektive 33 och 25 års ålder, medan den yngsta sonen Oskar Emanuelsson Öling, född 31.12.1894, år 1928 överflyttade till Vörå, där han numera är innehavare av Vörå hotell samt gift med Maria Storlund, född 8.9.1905. Emanuel Johansson Öling var ytterligare gift 3:dje gången med Anna Brita Mickelsdotter Stenkull, född 14.3.1852 och död 6.3.1922. I detta äktenskap funnos inga barn.

Sägnen om släkten som berättats av en medlem av densamma, efter att hava gått från far till son för att slutligen bliva vetenskapligt upptecknad och bevarad för eftervärlden, visar sig i sina huvuddrag förunderligt väl stämma överens med den genealogiska forskningens resultat. Smärre detaljfel kunna och måste alltid insmyga sig vid traditionens fortplantande från generation till generation och sådana fel uppstå lätt till följd av skiftningar i den muntliga återgivningen av sägnen eller genom minnesfel hos de olika berättarna. Det oaktat finner man, att sådana släktsägner äro väl ägnade att lämna den nödiga grunden för en vidare undersökning och verifiering av de uppgifter, som med större eller mindre tillägg alltid bevarats i äldre personers hågkomst. Som jag redan inledningsvis nämnde, innehåller dr. WESSMANs arbete många sådana släktsägner, vilka måhända kunna tjäna som utgångspunkt för släktforskning.

 

[1] Föredrag vid Genealogiska Samfundets möte 9.11.1943.

 

Selostus. Lakit. kand. HÅKON HOLMBERG selostaa kirjoituksessaan professori V. E. V. WESSMANin toimesta 1928 (SSLS CCI, Finlands svenska folkdiktning II. Sägner I. Kulturhistoriska sägner) julkaistua perimätietoa, jonka mukaan ennen isoajakoa 1700-luvun loppupuolella Bjuröstä Länsipohjassa Ölingin taloon Maksamaan pitäjässä siirtyi eräs leskivaimo kolmen poikansa ja kahden tyttärensä seuraamana. Maksamaan kirkonkirjat kuitenkin osoittavat, että vuosien 1764 ja 1770 välisenä aikana pitäjään siirtyi Anders Andersson Bjur ja hänen vaimonsa Anna Fattenborg sekä aviopuolisoiden kolme poikaa Anders, Olof ja Emanuel. Perimätieto, joka on erään suvun jäsenen Samuel Johansson Ölingin kertoma, on hämmästyttävästi kirkonkirjojen kanssa yhtäpitävä, vaikkakin yksityiskohdissa ymmärrettävästi on eroavaisuuksia.

 
Genos 15(1944), s. 10-17

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1944 års register | Årgångsregister