GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Ett litet bidrag till ätten Ramsays äldsta historia.

Osmo Durchman

Ätten Ramsay förekommer urkundligt i Skottland sedan 1140 i Simundus [Simon] de Ramsays person (nämnd ännu i en urkund från åren 1189/96)[1], men ättemedlemmarnas inbördes skyldskap är under de närmaste seklerna blott delvis känd. Så kan Dalhousiegrenens härstamning icke ledas längre än till Sir Alexander Ramsay, till Dalhousie (i grevskapet Midlothian), omn. 1421 och död före 1465, ehuru en William de Ramsay redan under 1200-talets förra hälft innehade godset (urspr. Dalwolsy). Den på svenska och finska riddarhusen introducerade ätten Ramsay uppgives utgöra en gren av huset Dalhousie i ett för ätten 1623 utfärdat bördsbrev[2]. Enligt ättartavlorna var den i Sverige 1633 naturaliserade Hans Ramsays, d. på Ihamäki i Somero 1649, farfar en »William Ramsay, den föregåendes [Alexander Ramsays, till Dalhousie][3] yngste son; gift med Joneta Lindsay, dotter av sir David Lindsay of Edyel»[4]. I PAULs Scots Peerage III, 1906, s. 20, återfinnes hon tillhörande earlarnas av Crawford hus: »Janet [Lindsay], wife of Ramsay of Balnabreich». Mannens förnamn nämnes tyvärr icke, men hennes föräldrar voro Sir David Lindsay, till Beaufort (i Inverness-shire) och Edzell (i grevskapet Forfar), omn. 1/9 1475, då han av sin kusin 5. earlen av Crawford, sedermera hertig av Montrose, erhöll rätten till baroniet Ferne, 11/1 1487, då han satt i parlamentet som baron och riddare, och 19/8 1512, då han erhöll kunglig underskrift till rätt över hela Glenesk, men var död 1529, och hans 2:a hustru Elizabeth Spens, d. 1532, dotter till lairden av Bodum (samt omgift med John Anstruther, till Anstruther). Sir David Lindsay var sonson till 3. earlen av Crawford[5] och son till en yngre bror till 4. earlen, vars son var den ovannämnde 5. earlen, 18/5 1488 kreerad hertig av Montrose, vilken titel han förlorade redan 17/10 s. å. tillföljd att han under tiden stridit mot konungen (Jakob III). Det synes som om William Ramsay till Balnabreich som yngste son (enligt bördsbrevet av 1623) förlänats med detta gods, som måhända blott av honom innehafts[6]. I det minutiöst noggranna personregistret till PAULs Scots Peerage återfinnes ingen annan medlem av huset Ramsay som skrivit sig till Balnabreich, ej heller finnes en dylik linje behandlad i den genealogiska litteraturen enligt MARGARET STUART, Scottish Family History, 1930, vilken anför talrika andra ättegrenar inom huset Ramsay. Avsikten med denna korta artikel har varit att fästa uppmärksamheten vid godset Balnabreich till ledning för framtida forskningar berörande ätten Ramsays äldsta led.

Som en kuriositet kan framhållas, att William Ramsays till Balnabreich hustru Janet Lindsay var sonsons sonsons dotter till prinsessan Johanna (Katarina 1. Elisabet) av Skottland i hennes gifte (ca. 1380) med Sir David Lindsay, till Glenesk[7], sedan 21/42/5 1398 1. earl av Crawford[8], och dotter till den förste konungen av huset Stuart (Stewart) Robert II, d. 1390, i hans 2:a gifte med Eufemia, dotter till Hugh, earl av Ross.

I en not [9] i PAULs Scots Peerage III, ss. 95-96, finnes följande omnämnande beträffande den 1633 i Sverige naturaliserade Hans Ramsay (d. 1649): »A John Ramsay, who became the ancestor of the Ramsays of Sweden, Finland, and Russia, and who died in 1657 in his hundredth year, is claimed as the son of George Ramsay. Sir James Ramsay, the famous 'Black Ramsay', who defended Hanau[9], is said to have been his son, but erroneously so, as Sir James was almost certainly of the Wyliecleuch family, and a kinsman of John Ramsay, Earl of Holdernesse. There is no evidence that George Ramsay had a second son John, and it is not improbable that John Ramsay of Sweden was of the Wyliecleuch Ramsays, unless he was a son of Nicholas by his second wife. But the year of his birth is variously stated.»

Denna utläggning torde såsom författaren även försiktigt framhåller ej äga riktighet. Enligt det ofta åberopade bördsbrevet var den naturaliserade Hans Ramsays far den i Riga före 16/5 1576 avlidne Alexander Ramsay, som sommaren 1573 över Göteborg anlände till Sverige. Bördsbrevets uppgifter måste i denna punkt givas ett avgörande företräde, då det ju gäller den naturaliserades fader. Dennes hustru enligt ättartavlorna »Matilda Anand, dotter av översten för k. gardet i Skottland Andrew Tomasson Anand av huset Persie, och Helena Robertsdotter Strachane af Brigtoun», har ej kunnat identifieras. Namnet Anand bör lyda Annand (åtminstone grenar till Auchterellon, Kellie, Kinquhery, Melgum (Melgund), Octerellon och Sauchie har funnits); det senare Strachan of Brigton (ej utredd, talrika andra grenar däremot nog). Den av PAUL supponerade fadern till Hans Ramsay var George Ramsay, till Dalhousie, död 2/12 1580, och gift med lairdens av Waughton dotter Elizabeth Hepburn, död i dec. 1571, farfadern åter Nicolas de Ramsay, till Dalhousie, Carnock (i grevskapet Fife), Foulden och Keringtoun, död före 9/5 1555, då sonen George redan var laird, gift 1:o med Isabella Livingston, i hennes 2:a gifte, dotter av Robert Livingston, till Drumry, och 2:o 5/11 1552 med Christian Ross, även i hennes 2:a gifte, dotter till Ninian Ross, 3. lord Ross (of Halkhead). Nicolas de Ramsay åter i sin tur var sonsons sonsons son till den förste kände stamfadern för linjen Dalhousie, Sir Alexander Ramsay, till Dalhousie, omn. 1421, död före 1465 (se ovan).

 

Noter

[1] BURKE's Peerage and Baronetage 1937 I, s. 701; jfr även JAMES BALFOUR PAUL, The Scots Peerage III, 1906, s. 87.

[2] ELGENSTIERNA, Ättartavlor VI, s. 140.

[3] Denne kan ej identifieras i något här tillgängligt arbete av BURKE, ej heller hos PAUL. Om hans hustrus f. Guthrie till Hiltoun ätt se BURKE, Landed Gentry 1937, s. 998.

[4] I ELGENSTIERNAs Ättartavlor äro de skotska ortsnamnen ofta förvanskade: Edyel pro Edzell, Hilletoun pro Hiltoun, Idingtoun pro Edington, Colluthie torde avse Coalstoun, Wauchtrum Waughton.

[5] Hans hustru Marjory Ogilvy var dotter till Alexander Ogilvy, till Auchterhouse (av den gren av huset som 1639 erhöll earlvärdigheten av Airlic), vars mor uppges ha varit Isabel Ramsay, dotter till Sir Malcolm Ramsay, lord av Auchterhouse, vars plats inom den Ramsayska familjen ej är känd. Se PAUL, a. a. I, 1904, s. 108.

[6] Något senare skrev sig Robert Carnegie, d. före 1593, till Balnabreich. Se PAUL, a. a. VIII, 1911, s. 58 (Carnegie, Earl of Southesk).

[7] Hans mor, faderns Sir Alexander de Lindsays, lord av Glenesk, 1:a hustru var Katherine, dotter till Sir John Stirling, till Glenesk (i grevskapet Forfar), riddare. Det var således genom detta gifte som både Glenesk och Edzell övergingo till ätten Lindsay. Se PAUL, a. a. III, s. 13.

[8] Hans styvmor, faderns 2:a hustru, Marjory Stewart var brordotter till konung Robert II (dotter till Sir John Stewart till Railston [Ralstoun] eller Cunningham).

[9] Jfr ELGENSTIERNA, a. a. VI, s. 140, ingressen.

 
Genos 16(1945), s. 88-90

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1945 års register | Årgångsregister