GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släkten Ehrströms ursprung.

Y. S. Koskimies

Vid utarbetandet av de i den av BERGHOLM redigerade gamla »Sukukirja» intagna släkternas genealogier ha, utom kyrkoböckerna, egentliga arkivkällor i allmänhet alls icke anlitats. Uppgifterna om släkternas ursprung och äldsta led härleda sig oftast från muntliga traditioner och andra källor, vilkas tillförlitlighet icke underkastats vetenskaplig kritik. Så är även fallet med »Sukukirjas» framställning av släkten Ehrströms äldsta led, d.v.s. stamfaderns för denna kända kultursläkt, kapellanen i Kronoby Anders E:s (1743-1822) bondeförfäder i rätt uppstigande led i dåvarande Övermark by av Närpes socken. »Sukukirjas» uppgifter om dessa äro hämtade ur en liten minnesskrift, »Tacksägelser och personalier efter kapellanen i Kronoby Anders Ehrström», utgiven år 1822 av hans söner ERIK GUSTAF och ANDERS MAURITZ E. De uppgifter, som här lämnas om Anders E:s släkt, grunda sig i sin tur på de berättelser utgivarna hört av sin fader och äro sålunda endast muntliga traditioner, ehuru visserligen relativt färska sådana. Uppgifterna ha varken av bröderna Ehrström eller av »Sukukirjas» redaktion kunnat kontrolleras med tillhjälp av kyrkoböckerna - de vidtaga näml. i Närpes-Övermark först 1760. Prästgården i Närpes jämte det där förvarade äldre kyrkoarkivet uppbrändes av ryssarna under 1808-09 års krig.

Traditionen om släkten Ehrströms ursprung sådan den framställes i ovannämnda minnesskrift är följande: »Nämndemannen Eric Hanssons (Anders Ehrström fader) fader var bonden på samma hemman Hans Eriksson. Dennes fader Eric kan anses för själfva hemmanets stiftare. Då efter fredslutet år 1721 åtskillige från landet bortflygtade Landtmän återkommo till sina hemvist, funno de flesta af dem sina i 7 till 10 år och derutöfver alldeles obrukade ägor förvandlade till vildmarker. Bland jordbrukare, som hade detta öde, var dåvärande ägaren till Åbonde 1 1/4 mantals hemman i Öfvermark by. Under sådana omständigheter vände han sig till bemälte Eric, som efter all anledning var någon för drift och idoghet känd arbetskarl, med anhållan, att denne, jämte dess son Hans, ville biträda honom vid hemmanets ånyo upptagande och iståndsättande, mot villkor, att Eric sedermera skulle i arvode erhålla 1/2 mantal af själfva hemmanet. Den del af Åbonde hemman som sålunda tillfallit Eric, blef af grannarne kallad Ers, samt upptogs sedermera i jordeboken under särskild nummer, med bibehållande af benämningen Ers».

Sanningsenligheten av denna i och för sig ganska trovärdiga berättelse kan relativt lätt kontrolleras med tillhjälp av mantalslängder och domböcker. Härvid visar det sig, att den Ehrströmska släktgårdens historia går betydligt längre tillbaka i tiden, än vad traditionen vet att förtälja. Gårdsnamnet Ers anträffas för första gången i 1701 års jordebok som namn på ett 1/2 mantals skattehemman. Detta hemman hade uppstått under senare hälften av 1690-talet genom delning av ett 1 1/4 mantals hemman i två parter, av vilka den ena sedermera i jordeboken får namnet Ers och den andra Åbonde. Vilketdera av namnen är äldre framgår icke av källorna. Den ursprungliga stamgården, som med sina 1 1/4 mantal var den största i byn, hade sedan 1500-talets mitt gått i arv i en husbondesläkt, inom vilket förnamnet Herman var mycket karakteristiskt. Den siste husbonden av »Hermanssönernas» släkt Jakob Hansson dog barnlös omkr. 1679. Hans unga änka Valborg Mickelsdotter försökte nu förestå hemmanet, men den som faktiskt styrde och ställde på gården var väl drängen Matts Påhlsson, den avlidne husbondens morbror, efter allt att döma en synnerligen energisk och företagsam person. Denne Matts Påhlsson, som fr.o.m. 1677 är införd i mantalslängderna som dräng hos sin svåger Hans Hermansson är nu släkten Ehrströms äldsta hittills kända stamfader, släkttraditionens »Erik», som ju också var känd för drift och idoghet. Snart lyckades det honom att få sin ställning som husbonde på gården rättsligt erkänd och helt undantränga änkan Valborg, som härefter var bosatt som inhysing på gårdens mark. Efter några år var Matts Påhlsson, som det synes, den rikaste bonden i byn med egna pigor och drängar.

Men de svåra tiderna läto icke länge vänta på sig. Hungersåren 1696-97 bragte Matts Påhlsson i en så svår situation, att han nödgades avstå 3/4 mantal av sitt hemman åt en Henrik Mårtensson (Åbonde), då gården annars skulle ha förklarats för ödeshemman. Enligt landshövdingens resolution av den 16 mars 1699 skulle hemmanet i skatteuppbörden alltjämt anses för en rök på grund av att de båda husbönderna bodde på samma tomt och icke hade uppfört egna boningsrum. Endast till matlaget voro de åtskilda.

Stora ofreden medförde inga andra förändringar i Ers-gårdens rättsförhållanden, än att sambandet mellan de båda gårdarna även i anseende till kronoutskylderna nu definitivt upphör. Matts Påhlsson synes ha avlidit senast under stora ofreden, möjl. redan omkr. 1712, och gården ärvdes av hans son Hans Mattsson, kapellanen Anders Ehrströms farfader. Men traditionen har sedan sammanblandat Matts Påhlsson och Henrik Mårtensson och flyttat händelserna närmare i tiden - drag, som för övrigt äro typiska för traditionsbildningen i allmänhet.

Släkten Ehrströms första tabell bör alltså få följande uppställning:

 

Tab. 1.

I. Matts Påhlsson, fr.o.m. 1682 ägare av ett 1 1/4 mantals skattehemman, sedermera benämnt Ers, och reducerat till 1/2 mantal. Tidigare dräng på samma gård 1677-82. D. förmodl. under stora ofreden. - G.m. Beata, d. 1736 (enl. kyrkoräkenskaperna erlades bårklädspengar efter» Hans Mattsons moder» 1/4 1736).

Son:

II. Hans Mattsson, husbonde på Ers omkr. 1708-41, d. 1743 (bårklädspengar erlades efter honom 1/5). Gift (efter 1712) m. Lisa, d. 15/6 1766 (ålderdomssvaghet) 83 år gammal.

Son:

III. Erik Hansson, husbonde på Ers fr. år 1742, f. 1717, levde ännu 25/3 1792[1] (då sista gången antecknad för nattvard) men var d. 1796. - Nämndeman i häradsrätten. - G. m. Beata Andersdotter Böling, f. 1719, d. 20/11 1802 (åld.), dotter till bonden och nämndemannen Anders Andersson Böling i Böle (Närpes) 0ch Beata (Andersdotter?). - Barn se Sukukirja.

 

[1] Detta datum angives i COLLIANDERS Paimenmuisto orätt som Erik Hanssons dödsdag. Motsvarande dödslängd är förkommen.

 

Selostus. BERGHOLMin »Sukukirjan» tiedot Ehrström-suvun vanhimmista polvista, s. o. tämän sivistyssuvun alkajan, kappalaisen Anders E:n (1743-1822) talonpoikaisista esi-isistä Närpiön pitäjän silloisessa Ylimarkun kylässä, perustuvat suulliseen traditioon, joka on painettu v. 1822 ilmestyneeseen Anders E:n muistojulkaisuun. Verrattaessa perimätietoa manttaaliluetteloihin ja tuomiokirjoihin osoittautuu se monissa kohdin erheelliseksi. Asiakirjalähteitten perusteella voidaan suvun vanhimmaksi tähän saakka tunnetuksi kantaisäksi todeta renki Matti Paavalinpoika, joka v:n 1682 vaiheilla onnistuu saamaan haltuunsa Ersin (nimi esiintyy maakirjoissa vasta v:sta 1701 alkaen) vanhan perintötalon. Hänestä sekä muista Andreas Ehrströmin suoranaisista esi-isistä esitetään joukko täydentäviä tietoja BERGHOLMin »Sukukirjaan».

 
Genos 16(1945), s. 93-96

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1945 års register | Årgångsregister