GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

tennfat

Vad ett tennfat kan avslöja.

Nils Cleve

På möbler och andra inventarier från 1500- och 1600-talen förekomma vapensköldar, bomärken eller initialer, vilka vid närmare studium visa sig utgöra värdefulla genealogiska notiser. Nedan skall jag fästa uppmärksamheten vid två vapensköldar och två initialer på ett tennfat i Nationalmuseum och försöka utreda deras genealogiska innebörd.

På tennfatet, som är av typisk renässansform, med breda, flata brätten, finnas ingraverade vapen för ätterna Björnram och Stålarm, inkomponerade i ett starkt stiliserat lövverk. Mellan hjälmarna ses bokstäverna A och M.

Den enda som mig veterligt har observerat detta alliansvapen är ALBERT LÖFGREN, som i »Stockholms kanngjutareskrå» I:2 (1933), s. 93, förmodat att vapnen avse »amiralen» Arvid Björnram, d. 1676, och hans syster Märta, d. 1692. Stålarm-vapnet skulle avse deras moder, som LÖFGREN felaktigt uppger ha tillhört ätten Stålarm.

LÖFGRENs förklaring att de två vapnen återge fäderne och möderne kan försvaras, emedan fäderne- och möderne-vapen faktiskt använts på inventarier, främst dock på brudkistor. Förklaringen har legat desto närmare till hands som Arvid Arvidsson Björnram, den enda, som i detta fall på grund av tennfatets stämplar, se nedan, kan komma i fråga, enligt genealogiska handböcker varit ogift. Men förklaringen haltar betänkligt, då Arvid och Märta Stålarms mor i själva verket tillhörde ätten Slang (nr 106) och icke Stålarm. Däremot var farfadern Krister Mattsson Björnram gift med Karin Stålarm.

Även den omständigheten, att ägarna vore två syskon bidrar till att väcka betänkligheter mot förklaringen att vapnen avse fäderne och möderne. Två syskon ha sällan haft anledning att gemensamt anskaffa en så förnäm servis som denna.

Förrän jag försöker problemet bör tennfatet tidfästas. Fatet är försett med tre tydliga stämplar, vilka, såsom LÖFGREN påvisat, avse Hans Moritz kanngjutare. Denne var verksam i Stockholm 1652-88. Stämplarna synas vara av en något äldre typ och LÖFGREN daterar fatet till omkr. 1660-talet.

Den enda medlem av ätten Björnram i Finland (Domargård-släkten) som sålunda kan komma i fråga är Arvid Arvidsson Björnram, fadern Arvid Kristersson Björnram till Domargård i Karis var avliden redan 1628. Arvid Arvidsson hade efter en påtvungen vistelse utomlands återvänt till hemlandet 1652 och inträtt vid amiralitetet. Där avancerade han till amirallöjtnant. Han omkom i slaget vid Öland 1.6.1676.

Då det gäller alliansvapen på husgerådsföremål, utgår man främst från att de avse äkta makar. Ehuru ELGENSTIERNA icke känner till att Arvid Arvidsson varit gift, motiverar tennfatets alliansvapen att även denna möjlighet tages i betraktande. I sådant fall borde hans hustru ha tillhört ätten Stålarm och ha burit ett förnamn, som börjar med bokstaven M.

Bland medlemmarna av ätten Stålarm är det likaså endast en person som kan komma i fråga, nämligen Märta Axelsdotter Stålarm. Enligt JULLY RAMSAY dog hon som barn. ELGENSTIERNA anför däremot, att hon var ogift 18.11.1646, men sedermera gift, »med vilken är ej känt». Hon levde som änka 1.9.1683 på Domargård i Karis.

Med hänsyn till tennfatets alliansvapen kan det knappast låda något tvivel om, att Märta Stålarms okände man var Arvid Arvidsson Björnram. De två familjerna Björnram och Stålarm voro närmaste grannar i Karis, den förra på Domargård, den senare på Grabbacka. Visserligen vet jag icke var Arvid Arvidsson var bosatt efter sin återkomst till hemlandet, men i varje fall kan han ha sammanträffat med Märta Stålarm vid något besök hos brodern Claes Arvidsson Björnram, som övertagit släktgodset. Det som dock väger tyngst är den korta notisen om att Märta Stålarm levde som änka på björnramarnas Domargård. Hennes vistelse där är fullt förklarlig om hon var änka efter innehavarens broder Arvid Arvidsson Björnram. - Omnämnas kan ytterligare att tennfatet erhållits från grannsocknen Pojo, där det påträffats i ett kärr i Böle by.

Då tennfatet, som avslöjat förhållandet mellan Märta Stålarm och Arvid Arvidsson Björnram, icke är daterat, är det omöjligt att närmare fastslå när äktenskapet ingåtts. I varje fall bör det ha inträffat efter 1652, det år, då Arvid Arvidsson återvände till hemlandet och då kanngjutaren Hans Moritz började sin verksamhet i Stockholm, men före 1676, då Arvid Arvidsson omkom vid Öland. LÖFGREN daterar tennfatet till »omkr. 1660-talet» - förmodligen med hänsyn till stämplarnas utseende. Men redan det är tillfyllest att vi till Arvid Arvidsson Björnrams levnadsdata med tämligen stor säkerhet kunna tillfoga: gift med Märta Stålarm, dotter av Axel Eriksson Stålarm till Grabbacka och Märta Boije af Gännes.

 
Genos 17(1946), s. 57-58

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1946 års register | Årgångsregister