GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Flyktingslistornas tillförlitlighet

Alf Brenner

Vid sökandet efter personer, som försvunnit under Stora ofredens virrvarr, är givetvis de på olika håll i Sverige förvarade flyktingslistornas mången gång till ovärderlig hjälp. Detta föranledde också Genealogiska Samfundet att ge undertecknad i uppdrag att sammanställa tre av dessa, gällande åren 1712-1714, vilka sedan publicerades i GSÅ XXIX.

Emellertid visar det sig att uppgifterna i dessa listor inte alltid utan vidare kan tagas för banco utan att i dem insmugit sig uppenbara felaktigheter. Ett par sådana må anföras här nedan:

Enligt förteckningen (s. 80) lyfte rusthållaren Myrbergs änka Kristina Bange understöd för IV kvartalet 1713, varvid mannens namn dock inte uppgives, och för I halvåret 1714. Denna Kristina Bange är identisk med Kristina Elisabet Bange, dotter till kvartermästaren på Kestola i Uskela Erik Bange och Helena Blåfield. Hon gifte sig i Uskela 30/1 1711 med rusthållaren på Myrans Storgård i Sjundeå Henrik Hansson Myrberg, vilken återfinnes i flyktingsförteckningen (s. 112) som understödstagare jämte hustru och ett barn för II halvåret 1714. Hans hustru var följaktligen inte änka. Att mannen verkligen levde under ofreden och långt därefter bekräftas på mångahanda sätt. Så utfärdade exempelvis landshövdingen i Nylands län år 1715 en rekommendationsskrivelse för honom, däri myndigheterna i Sverige uppmanas lämna honom bistånd (RA 6815c, s. 102), år 1722 blev han länsman i Sjundeå och levde därefter i all önsklig välmåga till hösten 1733, då han avrättades för dråp (särskilda domböcker i RA och skarprättarens kvittans). Nyårsdagen 1739 gifte änkan om sig med skallfogden i Sjundeå Mårten Grönberg, men redan 2/7 1741 blev hon åter änka på ett våldsamt sätt, när hennes andra man omkom genom vådaskott. Rörande hennes tillsvidare okända senare öden och födelsedatum samt -ort mottar undertecknad med tacksamhet meddelanden.

Ett annat fall, där en uppenbar liknande oriktighet insmugit sig gäller Kristina Hagert (s. 99), som uppgives vara kapellanen Lemonii änka och kvitterar ut understöd för II halvåret 1714. Hon var dotter till kyrkoherden i Sjundeå Abraham Hagerus och Elisabet Korp, och 1:o gift med kapellanen i Sjundeå Anders Bunovius, död 1706, samt 2:o 1707 eller 1708 med adjunkten, sedermera kapellanen i Sjundeå Jakob Limonius. Denne var en av de samvetsgranna prästmän, som stannade i landet under hela ofredstiden och skötte sitt själasörjarkall under de vidrigaste förhållanden. Vid det fientliga infallet och en tid därefter vistades hans »käresta» Kristina Hagert ännu i Sjundeå (RA U31, domb. 11/3 1723), men uppenbarligen hade hon därefter sökt sig en tryggare tillflyktsort i Sverige, eftersom hon lyfter flyktingshjälp där. Kort därefter måste hon dock ha avlidit och underrättelse därom ankom till hemlandet, ty änklingen Jakob Limonius gifte sig år 1715 med Kristina Thomæa, som var änka efter den av fienden 1713 »slagne» inspektoren Erik Norman i Kyrkslätt (RA U44, fol. 922). Hon avled 1723. Följande höst gifte Limonius sig för tredje gången och hans val föll nu på änkan Elisabet Kuhlberg, vars man auditören Henrik Hagert (Limonii hustrus kusin) dog »på resan ifrån Norrige år 1718» (RA Kyrkslätt domb. 6/10 1740 § 4). Jakob Limonius avled i Sjundeå först år 1752, och sålunda måste uppgiften att hans 1. hustru år 1714 var hans änka anses vara i viss mån förhastad.

Det visar sig sålunda att anlitandet av flyktingslistorna kan leda på villospår och att dessas uppgifter om möjligt bör kontrolleras. Då de å andra sidan ofta kan ge uppslag och vägledning vid forskningarna vore det likväl skäl att publiceringen av sådana skulle fortsättas. Det kan nämnas att likartade listor, som berörts ovan, ytterligare finnes för åren 1715 och 1716. De förra förvaras i KA och de senare i RA i Stockholm. Här erbjuder sig ett ypperligt tillfälle för mecenater att anskaffa erforderliga fotostatkopior i och för listornas publicering hos oss.


Selostus. Kirjoittaja osoittaa, että ne pakolaisluettelot vv. 1712-1714, jotka on julkaistu SSV XXIX, eivät joka suhteessa pidä paikkaansa vaan on niihin suhtauduttava varauksella. Esimerkkeinä kirjoittaja mainitsee, että k.o. luettelossa ratsutilallisen Myrbergin leskeksi ilmoitettu Kristina Bange ei ollut leski, koska hänen miehensä Henrik Hansson Myrberg kuoli (mestattiin) vasta v. 1733. Kappalaisen Lemoniuksen leskeksi ilmoitettu Kristina Hagert ei myöskään ollut leski, koska miehensä Jakob Limonius kuoli vasta v. 1752. Pakolaisluetteloita on lisäksi olemassa vv. 1715 ja 1716; edellistä säilytetään KA:ssa, jälkimmäistä RVA:ssa.


Genos 18(1947), s. 14-15

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1947 års register | Årgångsregister