GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirjailmoituksia - Bokanmälningar

Sven-Erik Åström

ALBERT FABRITIUS: Danmarks Riges Adel. Dens Tilgang og Afgang 1536-1935. En studie i dansk Adelshistorie. København 1946.

För snart femtio år sedan utkom PONTUS E. FAHLBECKS stora arbete om Sveriges adel. Denna betydelsefulla på genealogiskt material byggda statistiska undersökning av den svenska adelns demografi har nu för den danska adelns vidkommande fått en motsvarighet. I början av detta år disputerade den kända danska personhistorikern, bibliotekarien vid Kungliga Biblioteket i Köpenhamn ALBERT FABRITIUS för filosofie doktors-grad med en avhandling om »Danmarks Riges Adel».

Det är rätt sällan genealogiskt material kommer till användning vid socialhistoriska undersökningar enligt statistisk metod. Och ändå äro statistik och genealogi såsom t.ex. ovannämnda arbeten visa ingalunda oförenliga. Riktigt kombinerade giva dessa utlöpare av två väsensskilda grupper inom vetenskapernas sysstem nog så fruktbringande resultat. Tyvärr är det material den genealogiska forskningen framlägger vanligtvis så ofullständigt och bristfälligt, att det ej kan användas för kvantitativa undersökningar, som sträcka sig över en längre tidrymd. För att ett mänskligt kollektiv såsom en socialgrupp skall kunna göras till föremål för ett dylikt försök, bör den uppfylla vissa villkor: gruppen får ej vara alltför stor, den bör vara skarpt avgränsad och intaga en sådan ställning i samtidens liv, att dess medlemmar tillräckligt fullständigt behandlas i det bevarade källmaterialet. Dylika fordringar uppfyller ståndsamhällets toppskikt, adeln.

ALBERT FABRITIUS undersökning har möjliggjorts genom det oförtrutna arbete ANDERS THISET, Louis Bobé och författaren själv under ett halvsekel nedlagt på att komplettera den danska adelns ättartavlor och vars frukter finnas samlade i Danmarks Adels Aarbog. FABRITIUS tror sig också - och säkerligen med rätta - kunna stödja sig på ett fullständigare genealogiskt material än det, vilket stod Fahlbeck till buds. Det är naturligt, att FABRITIUS både vad metod och problemställningar beträffar, följt sin svenska föregångare i spåren. Men också i sitt hemlands socialhistoriska litteratur har Fabritius haft förelöpare. Det är främst GUSTAV BANGS avhandling om »Den gamle Adels Førfald. Studier over danske Adelsslægters Uddøen i det 16. og 17. Aarhundrede» (1897), som speciellt inriktat författarens intresse på ett fenomen, en släkts utslocknande på manslinjen och vad detta innebär. Detta problem, som man i allmänhet både i vetenskaplig och popular framställning plägar anföra som ett utslag av degeneration, är det centrala i FABRITIUS undersökning[1].

Efter att ha definierat begreppet dansk adel och redogjort för dettas innebörd genom tiderna, lämnar författaren uppgifter om den danska adelns sammansättning och släkternas antal år 1536. Med detta år som utgångspunkt belyser FABRITIUS därefter det tillskott adeln erhållit under 400-årsperioden 1536-1935. I följande kapitel behandlas avgången under samma tidrymd. FABRITIUS gör härvid ständigt under framställningens lopp intressanta och givande jämförelser med det av FAHLBECK framlagda svenska materialet, och konstaterar att tendensen i de undersökta fenomenen i allmänhet är densamma på ömse sidor om Öresund. I det avslutande kapitlet sammanställer författaren tillskott och avgång. År 1536 räknade den danska adeln 251 släkter, av vilka blott 18 fortfarande florera. Tillskottet under perioden 1536-1935 har utgjorts av 708 släkter, av vilka endast 163 äro i livet. Vid ingången av år 1936 bestod således Danmarks adel av 181 släkter. Släktdöden har sålunda varit stor inom adeln.

Teorin om den abnormt snabba förbrukningen (=degeneration) av de högre samhällsskiktens släkter får sålunda genom de tal FABRITIUS kommer till skenbart nytt stöd. Genom jämförelser med släkter tillhörande andra sociala lager samt genom hänvisning till det agnatiska släktbegreppets snäva karaktär visar författaren dock, att en dylik adelssläkternas oförmåga att under en längre tid kunna reproducera sig, är någonting utmärkande för alla släkter inom alla samhällsskikt och ingalunda någonting specifikt för adeln. I förhållande till hela befolkningen eller alla människor överhuvud är det nämligen ett försvinnande fåtal mansstammar, som ha privilegiet att leva i oändlighet. Eller såsom FABRITIUS med SCHILLERS klarsynta ord sammanfattar sina rön:

»Millionen sorgen dafür, dass die Gattung bestehe,
Aber durch Wenige nur pflanzet die Menschheit sich fort.»

FABRITIUS arbete är en stimulerande lektyr för den genealogiskt intresserade. Den utgör ett talande bevis för det genealogiska forskningsarbetets betydelse vid lösandet av samhällshistoriska problem.

Avhandlingen avslutas med en genealogiskt värdefull kronologisk förteckning över danska adelssläkter samt person- och släktregister.

[1] Jfr. ex. E. 0. J. WIRILANDERS uppsats i denna tidskrift (1930, h. 3-4).


Genos 18(1947), s. 18-19

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1947 års register | Årgångsregister