GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Artikelns slut ]

Manderscheid.

Osmo Durchman

De utländska personerna, släkterna och namnen synas i vår historiska litteratur vålla mången forskare stort huvudbry. I de flesta arbeten äro namnen vanställda och personerna icke identifierade, uppgifterna äro ofullständiga, titlarna oriktigt återgivna. Detta är fallet t.ex. med Kansallinen Elämäkerrasto och andra uppslagsverk. Några typiska exempel ur nämnda biografiska arbete. Konung Fredrik I:s mor (II, s. 145) lantgrevinnan Maria Amalia av Hessen-Kassel uppges vara född furstinna av Kurland i stället för prinsessa. Om generalguvernören i Viborg hertig Fredrik Vilhelm Karl av Württemberg, sedermera konung av W. (Fredrik I) meddelas (II, s. 148) att han var gift med Augusta Karolina Matilda hertiginna av Braunschweig-Wolfenbüttel, och från henne skild. Dennas namn voro dock Augusta Karolina Fredrika Louise och var hon blott en prinsessa till B.-W., död på slottet Lohde [1] vid Reval 27 sept. 1788, (hennes yngste son prins Paul av W. var född i Petersburg 8/19 jan. 1785). Äktenskapet blev aldrig upplöst genom skilsmässa; om det möjligen var olyckligt är en annan sak. Hertig (konung) Fredriks andra gemål drottning Charlotta, dotter till konung Georg III av Storbritannien och Irland, kurfurste av Hannover, och prinsessan Charlotta Sofia av Mecklenburg-Strelitz (rättast hertiginna till M.), känner arbetet icke alls till. Om prins Fredrik Karl av Hessen, vald konung av Finland, uppgives (II, s. 146) att han blivit född på slottet Parker, namnet lyder dock Panker; att F. K. sedan 1925 är lantgreve av Hessen synes för verket vara obekant. Vidare: Greve Gustav Adolf Joachim Rüdiger von der Goltz' förnamn Adolf stavas icke Adolph; hans föräldrar voro icke lantrådet, geheimerådet Gustav von der G. och Cäcilia von Perbandh, utan preussiska geheimerådet, vicepresidenten i överräkningskammarn (Oberrechnungskammer) Gustav Albrecht von der G. och Cäcilie Agnes Karoline Philippine von Perbandt. Om hustrun uppgives att hon är Hannah von Hase, dotter till hovpredikanten von H. och en grevinna Kalkreuth. Det riktiga är Hannah Karoline Helene Marie von H., dotter till preussiska överkonsistorialrådet, medlemmen av konsistoriet för provinsen Schlesien, honorärprofessorn vid universitetet i Breslau, teol. o. fil. doktorn Karl Alfred von Hase och grevinnan Klara Karoline Xaverine Agnes Louise Elise von Kalckreuth, om man nu vill anföra alla de många förnamnen fullständigt. Generalguvernören greve Feodor Logginovitsch Heidens (II, s. 379, 381) föräldrar voro generalguvernören över Estland, amiralen greve Ludwig Sigismund Gustav (Loggin Petrovitsch) Heiden (Heyden) och Anna Marie Akelyes; gemålens grevinnan Elisabet Nikolajevna Suboffs kammarherren greve Nikolai Dimitrijevitsch Suboff och Alexandra Gavrilovna Raimond-Modène[2]. Denna förteckning skulle kunna fortsättas med ett stort antal andra exempel, vilket i detta sammanhang dock torde vara tämmeligen onödigt.

För att komma till det rubricerade temat, nämnes i Maila Talvio, »Jumalan Puistot» (Porvoo 1927) under den på sidan 178 avbildade gravvården från Ingå »Magdalena af Manderscheidt, Raaseporin kreivin Sten Leijonhufvudin saksalaissyntyinen puoliso». För utgivarinnan synes således ha föresvävat, att damen ifråga ändock varit en svenska. Detta var hon ju på sätt och vis genom sitt giftermål, men tyska var hon till sitt ursprung, dotter till den riksomedelbara greven Joakim av Manderscheid, (Virneburg, Cronenburg och Roucy), i hans gifte med grevinnan Magdalena av Nassau-Wiesbaden, vilken i sin tur var dotter till greve Adolf IV av Nassau-Wiesbaden, sedan 1554 i Idstein, död 1556, och markgreve Bernhard IV:s av Baden änka Fransiska av Luxemburg-Brienne, arvtagerska till Roucy[3] »laut Eheberedung» av 19 apr. 1548, död 1566. I sitt förtjänstfulla nyligen utkomna verk (till vilket vi hoppas snart få återkomma) »Porträtt i Finland före 1840-talet» I (Helsingfors 1931) anför K. K. Meinander på sidan 17 om samma bild:

»En egendomlig och gåtfull gravsten (bild 9) bevarar Ingå kyrka minnet av, såsom inskriften lyder, Joachimus Philippus Erbgraff zu Manderscheit & Graff zu Rasborgh & c., död 1613 i sitt tredje år. Utom de många inskrifterna och den lilla gossgestalten mellan två refflade pelare, i vid rikt veckad kjortel, visar stenen ett grevligt vapen, dock icke för någon av ätterna Manderscheidt och Leijonhufvud, men kanske en kombination. Man kunde tänka på en dotterson till den kände bondeplågaren Sten Axelsson Leijonhufvud, men denne var vid gossens död 27 år. Måhända ha vi här att göra med en son till honom, trots de för ätten främmande förnamnen och ätten Manderscheidts första plats i namnet. Det är egendomligt att detta ej förekommer i ättartavlorna. En ung Joachim Philip zu Manderscheidt uppträder som krigare i Ricarda Huchs romantiserade skildring av trettioåriga kriget. I stilistiskt hänseende står gravstenen i Ingå alldeles ensam i vårt land».

Författaren synes ha blott anlitat Anreps ofullständiga ättartavlor, men icke slagit upp i Elgenstiernas nya. Hade han gjort detta hade han i band IV, s. 628, fått klarhet i saken. Likaså skulle arbetet »I det gamla Ekenäs» (Helsingfors 1929), ss. 218-219, givit klaven. Joakim Filip var verkligen en son till Lewenhaupt (Leijonhufvud) och hans ovannämnda maka grevinnan Magdalena av Manderscheid-Virneburg, död 1639. Elgenstierna meddelar om greve Joakim Filip Lewenhaupt:

»arvgreve till Manderscheid, Virneburg, Blanckenheim och Roucy, greve till Raseborg, friherre till Gräfsnäs och Käggleholm, herre till Sleiden [!], Kerpen, Cronenburg och Saffeburg[4], f. 1611, d. 1613 13/7 på Raseborg och begr. i Ingå kyrka i Nylands län i Finland, där hans gravsten finnes».

Genom sitt giftermål hade Sten Lewenhaupt kommit i besittning av grevskapet Manderscheid (i Eifel, kretsen Wittlich, med besittningar på båda sidorna om Mosel), som efter hans död 1645 ärvdes av hans svärson greve Filip Didrik av Manderscheid [5] till Kayl [Kail], Dhaun och Blanckenheim (gift med Lewenhaupts enda till mogen ålder komna barn grevinnan Elisabet Amalia Lewenhaupt, arvgrevinna till Falkenstein och Manderscheid, friherrinna till Reipolzkirchen, fru till Bretzenheim m.m., död på Kayl 1647)[6]. Efter den gamla ätten Manderscheids (»die seit 1469 die bis 1669 von Jülich lehnrürigen Grafschaften Blankenheim und Gerolstein, die reichsunmittelbare Herrschaft Schleiden und die Herrschaft Oberkail besass, in vier nach den genannten Besitzungen bezeichnete Linien zerfiel») utslocknande 1780 på manssidan övergick Manderscheid genom giftermål 1762 till ätten Sternberg, som antog namnet Sternberg-Manderscheid. Den nya släkten, som för de besittningar i Eifel, som den förlorat i freden i Lunéville, blev ersatt med de sekulariserade "Abteien" Schussenried och Weissenau i Württemberg, mediatiserades vid kongressen i Wien 1815 och utdog helt och hållet 15 dec. 1870.

 

Noter

[1] Godset ägdes av den från 1808-09 års krig kända greve Friedrich Wilhelm von Buxhoewden (Buxhoeveden) (I, s. 345, född på Magnusdahl 1750), som avled på Lohde (Lukkolinna) 1811.

[2] Hon var dotter till den med greven av Provence (Ludvig XVIII) till Ryssland inkomne sedermera överjägmästaren vid ryska hovet (särskilt i gunst hos kejsarinnan Alexandra Feodorovna d. ä.) Charles-Louis-François (Gavril Karlovitsch) de Raimond-Mormoiron, greve de Modène (f. i Paris 17/10 1774, d. 11/5 1833) och Elisabet Nikolajevna Saltikoff (f. 1773, d. 1852).

[3] Elgenstierna IV, s. 628 genom tryckfel Roncy.

[4] Stavas numera Blankenheim, Kronenburg, Saffenburg, Daun. - Icke identisk med Kerpen (Bezirk Köln), som innehades av de 1815 mediatiserade grevarna av Schaesberg och som jämte Lommersum upphöjdes till grevskap 1712. De gingo förlorade genom freden i Lunéville och ersattes med amtet Thannheim i Württemberg, vilket tillhört den sekulariserade "Abtei" Ochsenhausen. Av samma riksabbotsstift kompenserades även grevarna av Metternich-Winneburg, varvid »Herrschaft» Ochsenhausen, som sedermera 1825 försåldes till Württemberg, samtidigt som ätten 1803 upphöjdes i furstligt stånd, blev furstendöme.

[5] Tvenne bilder av borgen Manderscheid återfinnas i greve Adam Lewenhaupts fängslande skildring »Ludvig Weirik Lewenhaupt 1622-1668» (Meddelande från grevliga ätten Lewenhaupts slägtförening V), Stockholm 1930, ss. 133, 143

[6] Deras dotter Maria Elisabet grevinna av Manderscheid, Kayl och Blanckenheim, f. 1631, d. 1693, blev gift med sin mors kusin översten för Upplands regemente, överkammarherren hos drottning Kristina greve Axel Lewenhaupt, greve till Raseborg och Falkenstein, friherre till Reipolzkirchen, Käggleholm och Vinberg, herre till Bretzenheim, Koberg och Oplo, som var hertigens av Lothringen sändebud till Sverige 1654 att lyckönska Karl X Gustaf till tronbestigningen, död 1668. Dessa makars döttrar grevinnan Hedvig Eleonora Lewenhaupt, gift med friherre Ture Bielke, och grevinnan Eva Lewenhaupt, gift med friherre Alexander Palbitzki, avstodo 1693 från arvsanspråken på Manderscheidska godsen. - Genom en av de Manderscheidska arvtagerskorna grevinnan Elisabet av M., f. 1569, d. 1626, gift 1592 med greve Kristof Ludvig av Löwenstein, sedan c:a 1600 av Löwenstein-Wertheim, kom Virneburg (i Eifel, kretsen Adenau) 1620 till denna ätt. Grevskapet, som genom freden i Lunéville förenades med Frankrike, ersattes 1803 genom amtet Freudenberg i badiska kretsen Mosbach. Härigenom kallar den i bayerskt furstligt stånd 1812 upphöjda grenen sig numera Löwenstein-Wertheim-Freudenberg. Om Falkenstein, Reipolzkirchen och Bretzenheim se närmare Adam Lewenhaupts arbete »Ludvig Weirik Lewenhaupt». - Kurfursten Karl Teodors av Pfalz och Bayern, död 1799, oäkta barn med Josephine Seyffert, upphöjd till grevinna von Heideck, blevo grevar och grevinnor, sonen 1790 furste (resp. prinsar och prinsessor) Bretzenheim von Regecz. Ätten utdog 1875 även på kvinnosidan.

  
Genos 2(1931), s. 70-73

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter ]

Systematisk förteckning | 1931 års register | Årgångsregister