GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

En invecklad släkthärva i Savolaks

N. Karl Grotenfelt

På 16oo-talet var Savolaks ännu en glest bebodd ödemark. Ståndspersonsklassen bestod av präster (Kyander, Winter, Poppius, Heinricius, m.fl.), ett fåtal kronotjänstemän samt på förläningsgods bosatta officersfamiljer. Följande familjer erhöllo och bebodde under seklets lopp förläningar i mellersta Savolax:

1. Baranoff (1608): Anttola i samma socken.

2. Brennerfelt (1644): Järvikylä i Jorois.

3. Pistolekors (1645): Kallislaks i Sääminge.

4. Liljesköld (1647): Haneberg i Jockas.

5. v. Burghausen (1650): Moisalmi i Kerimäki.

6. Skog (1650): Skogila i Rantasalmi.

7. v. Suurman (1650): Kerisalo i Jorois.

8. Lagercrantz (1650): Lagerholm i Sääminge.

9. Harneskskiöld (1653): Putkisalo i Rantasalmi.

10. Grotenfelt (1659): Örnevik och (1674) Järvikylä i Jorois.

Av dessa släkter utdogo de flesta redan på 1600-talet (1, 2, 6, 7, 8, 9) och fingo ej ens på kvinnosidan nämnvärda ättlingar med undantag av Nils Harneskskiölds döttrars avkomlingar, som fortleva både här och i Sverige. Ätten Liljesköld utdog i början av 1700-talet, men också av den finnes allt ännu ättlingar både i Finland och Sverige. Släkterna v. Burghausen, Pistolekors och Grotenfelt efterlämnade däremot större bidrag till släkthärvan i Savolaks, ehuru blott Grotenfeltar ännu fortleva på de gamla förläningarna.

Genom indelningsverket i slutet av sjuttonde seklet ökades betydligt officersfamiljernas antal, men det var först i medlet av följande århundrade som ståndspersonsklassen blev talrikare. Under »nyttans tidevarv» efter Stora ofreden sökte regeringen genom allehanda åtgärder bringa landet ur den lägervall krigen förorsakat samt stärka försvaret av den västerut förflyttade gränsen. Grundandet av Rantasalmi trivialskola samt Haapaniemi krigsskola, Sprengtportens framgångsrika arbete för skapandet av Savolaks-brigaden verkade kraftigt på höjandet av bildningsnivån i Savolaks; officerarnas, tjänstemännens och godsägarenas antal steg och man kan säga att mellersta Savolaks blev ett verkligt bildningscentrum. Detta sträckte sig från Kristina och Mäntyharju socknar till Idensalmi och från Kerimäki till Kangasniemi. I Sysmätrakten (där släkterna Tandefelt och v. Gertten voro de förnämsta) fanns talrika herrgårdar, men de hade livligare förbindelser söderut och blevo i mindre grad befryndade med släkterna i mitten av landskapet, vilka i det följande närmare behandlas.

Ståndspersonsklassens liv och levnadsförhållanden under herrgårdskulturens blomstringstid skall ej här närmare beröras, det är en företeelse, som i olika sammanhang har beskrivits. Det må blott nämnas att redan FREDRIK CYGNAEUS i sitt arbete »Joachim Zachris Duncker och hans omgifning» säger att en gästfriare vrå av världen fanns väl knappast till, än våra fäders Savolaks. Man bodde trångt, men det var rymligt i hjärtat.

Det var särskilt i och omkring St. Michel och Kuopio samt i Jorois, Rantasalmi och Jockas som sällskapslivet florerade. Alla voro mer eller mindre släkt med varandra, ja »med hela världen». Man var ju tämligen isolerad från andra delar av landet, vid giftermål höll man sig hälst till familjer i närheten. Och dessa familjer voro ofta mycket stora, syskonskaror på 10-15 medlemmar var ej ovanligt. Omgifte efter den ena makens död hörde till tidens sed och åldersskillnaden mellan syskon var stor, vilket bidrog till att de mest kuriösa och invecklade släktkombinationer uppkommo.

Savolaks-släkterna hade naturligtvis också förbindelser med familjer i Nyland och i Wiborgstrakten, men med västfinska och österbottniska släkter kan man knappast finna föreningsband. Det är förnämligast tvenne släkter, som bilda stommen för Savolaks-släkthärvan, släkterna Aminoff och Tawast, vilka bägge inkommo hit under Stora ofreden. Men dessa släkter voro i genealogiskt avseende högst olika, den förra var av ryskt ursprung, den senare från Åbo. Inom Aminoffska släkten var det manliga elementet mest framträdande, inom Tawastarna det kvinnliga. De två släkterna voro starkt inflätade i varandra.

Savolaks-Aminoffarnas stamfar var Gregori Aminoff (f.1696 i Ingermanland, tjänade från 1715 vid Savolaks infanteri, avancerade till kapten, dog 1757 i Mäntyharju). Han var två gånger gift och hade inalles 17 barn. Av dessa voro två döttrar och 6 söner gifta och efterlämnade en mängd avkomlingar. Nedanstående förteckning över dessa, omfattande fyra generationer (dock endast de gifta medlemmarna av släkten) sträcker sig till medlet av 1800-talet. Den visar hur starkt det manliga och krigiska elementet var representerat. Först i fjärde generationen är det civila inslaget övervägande.

tabell

Av dessa 95 Aminoffar härstamma 19 män och 17 kvinnor också från Tawastar. Genom giften, svågerlag m.m. blevo Aminoffar av dessa 4 generationer befryndade med bl.a. följande släkter, till stor del boende eller åtminstone deltagande i sällskapslivet i Savolaks:

Bagge Costiander Hästesko Pacius
Backman Dahlström Höök Pistolekors
Bergh Ehrnrooth Ilmoni Rehbinder
Blom v. Essen Järnefelt Relander
Boisman Ekbom Krogius Roschier
Brundert v. Fieandt Lagus, Lagi Stenius
v. Born Flodin Lagerborg Tigerstedt
v. Bonsdorff Favorin Lode Tuderus
Borgström Forsten Lojander Tujulin
Brunou Gripenberg Löfgren v.Törne
Christiernin Grotenfelt Malm Toll
Crohns Gummerus Molander Thuring
Clewe Gylling Melart Uggla
Collan Heinricius v. Nandelstadt Winter
Cederberg Hornborg Nyberg Wrede
Colliander Hultin Nylander Örn

Så ha vi Savolaks-grenen av släkten Tawast. Torsten Tawast (född i Wiborg 1685, tjänade vid olika Savolaks-trupper från 1701, blev premierkapten, dog 1750) hade tre barn. Dottern Maria Charlotta var gift med överstelöjtnanten Gregori Aminoff och deras barn finnas upptagna bland de ovannämnda Aminoffska avkomlingarna (inalles 19 gifta män och 17 kvinnor). Sönerna voro:

A. Torsten Tawast (f. 1727 i Kangasniemi, liksom brodern, och steg i Savolaks inf. regementes rullor till kapten, d. 1788). I sitt senare gifte med Eva Sofia Rehbinder hade han 5 gifta döttrar:

1. Anna Sofia g. m. kaptenen Samuel Jakob Hästesko, ägare av Braseborg i Jorois.

2. Maria Christina g. m. landssekreteraren i Kuopio Efraim Blom.

3. Ulrika g. m. överstelöjtnanten, föreståndaren för Haapaniemi krigsskola Samuel Möller, d. på sin gård Nygård i Jorois.

4. Fredrika g. m. teol.dr, prosten i St. Michel Aron Molander.

5. Eva Sofia g. m. översten Carl Leonard Lode, ägare av Harjula gård vid Kuopio.

B. Magnus Fredrik Tawast (f. 1728. Tjänade vid Savolaks inf.reg. och blev löjtnant, dog 1789 på sin gård Halola i Maaninga). I sitt gifte med Maria Elisabet Molander hade han 10 barn, vilka alla uppnådde vuxen ålder; blott en var ogift. Dessa voro:

1. Anna Christina g. m. kaptenen Jonas Magnus v. Wright, som genom detta gifte blev ägare av Haminanlaks gård i Kuopio socken.

2. Torsten överstelöjtnant, t.f. landshövding i Kuopio Iän, död ogift på sin gård Alapiha i Leppävirta. Om honom handlar E. S. Tigerstedts arbete: Torsten Tawast och hans omgivning.

3. Maria Elisabet g. m. sin kusin kaptenen Zacharias Johan Aminoff, död på sin gård Karlvik i Leppävirta.

4. Sofia Charlotta g. m. majoren Gabriel Molander, död på sin gård Mäenpää i Pieksämäki.

5. Fredrika Lovisa g. m. sin kusin, biskopen i Borgå Johan Molander.

6. Carl Fredrik, överstelöjtnant, död på sin gård Halola i Maaninga. Gift med Ulrika Kristina Printz.

7. Johan Henrik general, greve, död barnlös i Sverige 1841.

8. Hedvig Helena g. m. kaptenen Alexander Ramsay, sedermera lanträntmästare i Kuopio.

9. Ulrika g. m. sin kusin majoren Bernt Adolf Aminoff, d. i Kuopio.

10. Eva Sofia g. m. kapellanen i Maaninga Samuel Eilardt Agander.

Ehuru savolaks-grenen av Tawastska släkten utdog med de härovan nämnda tre bröderna, fortlevde en massa ättlingar till den första Torsten Tawast genom de 12 här nämnda gifta sondöttrarna.

I det ovanstående har påvisats, att med den Aminoff-Tawastska släktkretsen många andra familjer förenats, bl.a. släkterna Ehrnrooth, v. Fieandt, Furumark, Grotenfelt, Rehbinder, v. Wright och Wrede. Genom alla dessa och andra därtill införes nya trådar i släkthärvan: man är ju släkt också med släktens släkt. Sålunda inlemmas i denna släkthärva av den savolaksiska ståndspersonsklassen medlemmar av bl.a. följande släkter:

Aflecht Cygnaeus Meinander
Alopaeus Duncker v. Sticht
Antell de Geer Swartz
Argillander Heinzius Tandefelt
Bartram Kyander Tawaststjerna
v.Becker Leijonhufvud Thilen
Blåfield Munck Tuderus
Boije Norrgren Ungern
v.Brandenburg Paldani Ursin
v. Burghausen Poppius Weber
Cairenius Reiher
Crusell Ladau

Ehuru dessa förteckningar över ståndspersonsfamiljerna i Savolaks under perioden 1750 - 1850 på långt när ej är fullständiga må detta vara nog för att visa huru genom släktskap förbundna med varandra dessa medlemmar av denna invånargrupp var. Och ändå hade såsom avlägsnare fränder en mängd släkter företrädda bland landskapets prästerskap, kronobetjänter och städernas ämbetsmän kunnat medtagas.

Den savolaksiska ståndspersonsklassens främsta patriotiska insats blev kriget 1808-1809, då Savolaksbrigaden skördade lagrar vid försvaret av landskapet. Bland de av Runeberg besjungna hjältarna från Finska kriget hörde följande tolv till den här omtalade savolaksiska släktkretsen:

Joachim Zachris Duncker från Kristina.

Gregori Tigerstedt, ägde Engelsnäs i Jorois samt Karlvik i Leppävirta.

Gustaf Adolf Ehrnrooth, innehade Leislaks boställe i Rantasalmi.

Otto Henrik v. Fieandt, från Kristina.

Johan Henrik Aflecht, från Braseborg i Jorois.

Carl Wilhelm Malm, ägde Tuomala i Jorois.

Carl Reinhold Ladau, från Idensalmi.

Carl Leonard Lode, ägde Harjula invid Kuopio.

Carl Johan Reiher, ägde Tiittala i Sulkava.

Gustaf Aminoff, landshövding i Kuopio.

Johan Henrik Furumark, ägde Sokkala vid St. Michel.

Erik Alexander Tigerstedt, från Mejerhov i Pieksämäki.

Det var ett stort antal familjer, som hörde till den invecklade släkthärvan i Savolaks under tiden 1750-1850. Men redan före 1850 märktes ett tydligt avtagande av de gamla familjernas antal i mellersta Savolaks socknar; herrgårdstiden var förbi. Dels berodde det på den gamla finska militärens upplösning, dels på flykten från landet till städerna. Mer eller mindre nödtvunget såldes under seklets lopp de flesta av de gamla herrgårdarna och många råkade i pietetslösa händer. Blott några få finnas ännu kvar i de gamla familjernas ägo.

Den bildade klassen i Savolaks, vars kärna av inbördes befryndade familjer här har behandlats, har på sin tid haft en anmärkningsvärd kulturell betydelse. I dag som är verka dess ättlingar på högre och lägre poster för framåtskridande och kultur i vårt land.

 
Genos 24(1953), s.23-28

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1953 års register | Årgångsregister