GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Pengar förr och nu

L. Zielfelt

Det är en känd sak, att större delen av de handlingar som nu finnas bevarade och som äro ägnade att sprida ljus över våra förfäders liv och leverne, gälla ekonomiska sammanhang. För varje släktforskare är det därför av vikt att äga kännedom om våra äldre myntslag och vårt myntväsendes utveckling i stora drag. Här lämnas en sammanställning över de mynt och räkneenheter som varit rådande i Sverige-Finland från tiden omkring 1600 till 1800-talets början.

År 1594-1604. Myntenhet 1 daler i silver.
Räkneenhet 1 daler = 4 mark = 32 öre = 768 penningar,
1 mark = 8 öre = 192 penningar,
1 öre = 24 penningar.

Värdet av 1 daler, hopräknat av marköresmynt, kom genom värdeförsämring allt mer att avlägsna sig från den verkliga dalern, som egentligen var ett internationellt mynt och som från början av 1600-talet hos oss benämndes riksdaler.

År 1604-1633. Myntenhet som i föregående.

Räkneenheter som under förra perioden. En riksdaler var vid periodens början = 48 öre, men fixerades 1619 officiellt till 52 öre. Värdet av den i mynten ingående metallen skulle, liksom i allmänhet tidigare, motsvara det åsatta myntvärdet. Denna princip kunde dock ej hållas, särskilt på grund av de stora förskjutningarna i värdeförhållandena silver-koppar.

I större summor räknades så gott som aldrig med mark, utan med daler, öre och penningar. En sådan beteckning som 5 : 17 : 9 var alltså vanligen liktydig med 5 daler, 17 öre och 9 penningar. Skulle någon gång fyra tal förekomma efter varandra t.ex. 5 : 2 : 1 : 9, är det andra talet givetvis mark.

År 1633-1664. Myntenhet 1 daler i silver eller koppar.
Räkneenhet 1 riksdaler = 48 öre.
1 daler silvermynt (s:mt) = 4 mark s:mt = 32 öre s:mt,
1 öre s:mt = 24 penningar s:mt,
1 daler kopparmynt (k:mt) = 4 mark k:mt = 32 öre k:mt
1 öre k:mt = 24 penningar k:mt.

Officiellt var en daler silvermynt värd 2 daler kopparmynt under tiden 1633-43 och 2 1/2 daler kopparmynt under tiden 1644-64. Den samtidiga förekomsten av daler s:mt och daler k:mt, som hade motsvarighet i fråga om deras underavdelningar, är ytterst förvirrande, helst som det icke alltid angives, om s:mt eller k:mt avses. Tydligen härskade det en vana att räkna på det ena eller andra sättet inom en viss krets och för ett visst ändamål, och då ansågs det onödigt att upplysa om grundvalen. För forskaren, som ju oftast ej känner dessa vanor, blir det då nödvändigt att med ledning av beloppets höjd söka fastställa vad som avses och därvid taga hänsyn till det ungefärliga förhållandet mellan daler s:mt och daler k:mt.

År 1664-1766. Myntenhet som i föregående.

Räkneenheter samma som i föregående period, men en daler silvermynt var nu värd 3 daler kopparmynt, varjämte tillkomma som räkneenheter

1 riksdaler, som officiellt motsvarade 52 öre s:mt 1664-80, 64 öre s:mt 1681-1715, 80-96 öre s:mt 1715-19 och därefter 96 öre s:mt ända till 1776.

1 dukat, som officiellt motsvarade 100 öre s:mt 1664-80, 128 öre s:mt 1681-1715, 160 öre s:mt 1715-19 och 192 öre s:mt 1719-1776. - Medan tidigare mot beteckningarna silvermynt och kopparmynt svarat mynt av den metall beteckningen angav, kommo fr.o.m. 1644 också mynt präglade av koppar att få silvermyntbeteckning. En daler silvermynt kom alltså att bli namnet på ett kopparmynt värt 3 daler k:mt (före 1664 2 1/2 daler k:mt).

Markmynten i silver benämndes caroliner. En carolin var 2-marksmyntet i silver. 1 riksdaler carolin = 6 mark i carolinmynt = 3 caroliner. 1 daler carolin = 4 mark i carolinmynt = 2 caroliner. Värdet av en carolin var officiellt från 1686 1 1/4 daler s:mt och från 1715 1 9/16 daler s:mt. Daler s:mt räknad i ören av silver benämndes daler courant.

Åren 1715-18 utgåvos 40 millioner mynttecken s.k. nödmynt (»med Görtzens gudar»), vilka utgjordes av små kopparpengar med åsatt värde av 1 daler s:mt och som voro jämställda med sedelmynt, fast av metall. Deras värde nedsattes 1719 och 1724; ägarna fingo givetvis vidkännas svåra förluster.

Sedlar. 1661-67 voro de Palmstruchska banksedlarna i omlopp. De förlorade hastigt i värde, men inlöstes dock 1667 av staten till fulla beloppet. Från 1720-talet kommo sedlar åter i bruk. Även dessa sjönko snart i värde och inlöstes 1776 till hälften av de ålydande beloppen.

År 1766-1776. Myntenhet 1 riksdaler i silver.

Räkneenheter samma som under föregående period.

1766 fattades beslut om rikets förseende med riksdalersmynt (1, 1/2, 1/4, 1/8 rdr.), varefter präglingen av övriga myntsorter så småningom upphörde. Vid denna tid började man allmänt att räkna i riksdaler, ehuru det gamla räknesättet på sina håll länge höll sig kvar.

År 1776-1803. Myntenhet 1 riksdaler i silver.
Räkneenhet 1 riksdaler = 48 skillingar = 576 runstycken,
1 skilling = 12 runstycken.

Vid myntrealisationen 1776 bibehölls riksdalern i silver såsom huvudmynt, varvid 6 daler s:mt blev 1 riksdaler. Öremynten höllo sig länge kvar. Benämningen runstycken brukades aldrig på mynten, utan i stället delar av skillingen (alltså 1/2, 1/4 skilling etc.). Det fönämsta betalningsmedlet vid denna tid var sedlar, som utgåvos både av Riksbanken och Riksgäldskontoret. Riksgäldssedlarna sjönko snart i värde, vilket vid periodens slut stabiliserades så, att 1 riksdaler banko (b:o) var 1 1/2 riksdaler riksgälds och alltså 1 riksdaler riksgälds (rgs) var = 2/3 riksdaler banko. Detta hade till följd att man fick två sorters mynträkningar: riksdaler (eller skillingar) banko och riksdaler (eller skillingar) riksgälds.

Genom variationen mellan riksbanks- och riksgäldssedlarna förefinnes för forskaren liknande svårigheter som i fråga om silver- och kopparmynträkningen att avgöra vad för myntslag som avses, då detta ej tydligt utskrives. Man kan dock säga, att riksgäldsmynt i allmänhet menas ifall det icke särskilt angives, att man räknar med bankomynt.

År 1803-1834. Myntenhet 1 riksdaler i silver.

Räkneenheter samma som i föregående period. En fast stabilisering åvägabragtes 1803 mellan riksgälds- och bankosedlar, och för att få medel därtill pantsattes den då svenska staden Wismar till Mecklenburg-Schwerin för 1.250.000 riksdaler hamburger banko. Värdeförhållandet 1 1/2 rdr riksgälds = 1 rdr banko blev sålunda fastställt och kom därefter att gälla.

Emellertid började 1809 banko- (d.v.s. riksbanks-) sedlarna och med dem även riksgäldssedlarna att falla i värde gentemot silvermyntet d.v.s. silverriksdalern eller specieriksdalern, som den också kallades. På så sätt fick man tre olika slags mynträkningar: rdr riksgälds, rdr banko och rdr specie, varvid det sistnämnda uttrycket avsåg räkning i silvermynt. Kopparmyntet följde bankomyntets värde.

En fråga som forskaren ofta gör sig gäller värdet av de olika myntslagen under olika tider uttryckt i livsförnödenheter eller andra realtillgångar. Vi komma här in på ett ytterst komplicerat kapitel, främst beroende på den förändring av livsföring och levnadsstandard som ägt rum särskilt under de senaste hundra åren. De vanor och levnadsbehov, som nu anses oundgängliga, äro ju helt andra än förr, och många av dem voro för våra förfäder alldeles okända. För att kunna ge åtminstone något begrepp om vad de gamla mynten vid olika tidpunkter kunde anses värda, återges här efter den förträffliga framställningen i Kungl. Myntkabinettet i Stockholm av vårt myntväsendes utveckling, värdet av en tunna råg vid vissa tider ifrån slutet av 1500-talet till 1830-talet. Det är att märka att värdet icke anknutits till vissa år utan snarare är ett medeltal för vissa tidsperioder. Ehuru den värdemätare som använts kan synas främmande för nutidsmänniskan, som ju mera sällan har kännedom om rågpriserna, torde den dock vara godtagbar för att ge oss en ungefärlig föreställning om, vad våra pengar motsvarat, omsatta i en viktig realtillgång. Men någon bild av den allmänna prisutvecklingen kan man av dessa enstaka uppgifter icke göra sig.

Värdet av en tunna råg kan ungefär beräknas till: 7 mark vid 1500-talets slut, 9 mark omkr. 1609, 2 daler (s:mt) omkr. 1629, 3 daler omkr. 1633, 2 daler omkr. 1635, 3 daler omkr. 1643, 4 daler omkr. 1664, 5 daler omkr. 1679, 3 daler omkr. 1686, 5 daler före 1695, 12 daler (k:mt) före 1705, 10 daler omkr. 1716, 15-30 daler 1716-1718, 11 daler (s:mt) 1718, 8 daler 1719, 6 daler omkr. 1735, 7 daler omkr. 1745, 8 daler omkr. 1755, 17 daler före 1768, 15 daler omkr. 1775, 3 rdr specie på 1780-talet, 3 rdr banko omkr. 1790, 5 rdr banko omkr. 1800, 9 rdr banko omkr. 1803, 8 rdr banko omkr. 1820 och 3 rdr specie på 1830-talet.

Denna artikel har tillkommit under medverkan av första antikvarien och föreståndaren för Myntkabinettet vid Statens Historiska Museum N. L. Rasmusson, till vilken härmed frambäres ett uppriktigt tack för välvilligt lämnad hjälp. Följande tryckta källor ha anlitats: K.-A. Wallroth, Sveriges mynt 1449-1917. Sthlm 1918; Eli F. Heckscher, De svenska penning-, vikt- och måttsystemen. Sthlm 1940; Erik Gamby, Sveriges penningväsen. Sthlm 1946; Eli F. Heckscher och Nils Ludvig Rasmusson, Sveriges mynthistoria. Vägledning vid studiet i Kungl. Myntkabinettets svenska myntsal. Sthlm 1945.


Genos 25(1954), s. 21-24

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1954 års register | Årgångsregister