GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Artikelns slut ]

Finländska släkttavlor från tiden omkring 1570

Eric Anthoni

Som känt medförde Gustav Vasas tid ett stegrat intresse för släktforskning. Man har i en av hans sekreterare Rasmus Ludvigsson velat se den svenska släktforskningens fader och skaparen av de för framtiden grundläggande släktböckerna [1]. Såsom framför allt H. Gillingstam visat, går den svenska släktforskningen tillbaka bortom Rasmus Ludvigsson. Gillingstam har påvisat några släktböcker, som tillkommit oberoende av Rasmus Ludvigssons [2]. Ett par finländska frälseätter beröras i dessa äldre släktböcker [3]. Det är likväl Jakob Teit, som i sitt klagomålsregister ger oss de i övrigt första uppgifterna om finländska frälseätter. De ha tillkommit i samband med den bekanta räfsten med den finländska adeln och ha en liknande syftning, som många av Rasmus Ludvigssons utredningar. I själva verket har den sistnämnde medverkat vid tillkomsten av klagomålsregistret, vilket till en betydande del är utskrivet med hans hand [4]. Rasmus Ludvigsson har också annars ägnat det finländska frälset sin uppmärksamhet. Den utredning av Klas Hermansson Flemings och Elin Henriksdotter (Horns) frändesläkter, som inleder den s.k. finska släktboken och som tillkommit i samband med deras bröllop 1578, har Rasmus Ludvigsson till upphovsman [5].

Oberoende av dessa tvenne kanslitjänstemäns arbete är ett antal finländska släkttavlor, som ingå i Gen. 62 i svenska riksarkivet och som höra ihop [6]. Främst ha vi en antavla, som slutar med en onämnd son till Gustav Fincke. Då på samma blad, där antavlan är upptecknad, finnes en anteckning, att Jöns Knutsson (Kurck) »trängt mina föräldrar ifrån Jöns Secks arv, därtill jag och mine syskene äre nämest bördemän till» [7], så är det tydligt; att anteckningen avser någon av Gustav Finckes barn, troligen äldste sonen Gödick. Tydligen har anteckningen gjorts efter Gustav Finckes död år 1566, möjligen i samband med det samma år försiggångna arvskiftet [8]. Att det inte skett alltför länge efter dödsfallet, ter sig naturligt. Detta styrkes av de olika släkttavlor, som höra ihop med anteckningen. Det heter i anslutning till uppgiften, att Finckebarnen vore närmaste bördemän till Jöns Säck: »som här denne lille undervisning vidare förkunnar», varpå följer en släkttavla över Herman Svärds ättlingar, utmynnande i Gustav Fincke, Jöns Säck och Jöns Knutsson. På följande sida finnes en uppgift om Jöns Säcks förvärv av Anila [9], tydligen Anola, men dessutom en vidlyftigare släkttavla över Herman Svärds ättlingar, uppdelade på Olof Svärds och Jakob Kurcks släktgrenar.

För Kurckättlingarna slutar Jöns Knutssons gren med sonen Klas, som i bevarade handlingar senast nämnes 1559, medan bröderna Axel och Knut, som första gången omtalas 1572 och 1578 och av vilka Axel skulle överta Anola efter fadern [10], ej alls nämnas. En annan gren slutar med Gödick Finckes moder Metta Stensdotter, den tredje med Erik Arvidsson (Stålarm), 1567, och dennes syskon Klas och Elin, medan Eriks söner ej nämnas [11]. En tredje släkttavla slutar med Gödick Finckes mor Metta Stensdotter och Måns Sunesson (Ille), död 1566, men nämner ej dennes son Abraham, som framträder i handlingarna 1577 [12]. Dessa data synas visa, att anteckningarna tillkommit tämligen omedelbart i samband med Gustav Finckes död, i varje fall före Jöns Knutssons död 1577, då man annars väntat, att Axel Kurck, som ärvde Anola, hade nämnts och ej den tydligen före fadern avlidne Klas.

Är det av inre skäl således troligt, att släkttavlorna tillkommit mellan 1566 och 1577, hellre närmare det förra året, så synes handstilen peka i samma riktning. Hausen ansåg den tillhöra Erik XIV:s tid [13]; arkivrådet John E. Roos finner den peka på årtiondena närmast efter 1550 [14]. Huruvida den tillhört Gödick Fincke är ovisst [15].

Utöver antavlan och de två släkttavlorna för Svärd-Kurckätten finnes en släkttavla, som även den har samband med Gödick Finckes arvsintressen. Den gäller riddaren Olof Tavasts ättlingar och dottern Mettas makes släkt. Den åtföljes av en anteckning, som utmynnar i det för upphovsmannen smärtsamma konstaterandet, att Henrik Bidz (d.y.) ärvdes först av sin son och denne av modern, medan Sten Jakobsson (Finckes morfar), »som var barnsens faderbroder», blev arvlös [16].

För släkttavlornas och anteckningarnas samhörighet talar den omständigheten, att de äro skrivna med samma hand  [17]. Det kan ytterligare nämnas, att den sista släkttavlans uppgifter om frändskapen mellan Sten Jakobsson och Henrik Bidz observeras i antavlan, fastän Bidz ej var en av Gödick Finckes förfäder.

taulu 1

En granskning av släkttavlorna är av intresse. De ge en inblick i de kunskaper om släktförbindelserna, som i senare hälften av 1500-talet fanns i en förnämlig finländsk ätt. Av vikt vid kritiken av släkttavlorna är, att man observerar syftet med dem. Svärd-Kurcktavlorna avse att åskådliggöra härstamningen från Herman Svärd, närmast för att med tanke på arvet efter Jöns Säck visa släktskapsgraden. Därför observeras ej dubbla giften, då ingendera parten är Svärdättling.

Bygga tabellerna på muntlig eller skriftlig tradition? Tydligen på bägge. Att den muntliga traditionen ensam är sviksam, visas klart av antavlan. Den vill återge upphovsmannens 16 anor. På fädernet brister kunskapen redan för Gödick Finckes farfarsfar. Han kallas Nils Fincke, fastän farfadern blott på mödernet var en Fincke. Namnet Nils Fincke har härletts av sonen Gödick Nilsson Finckes namn.

Detta kan möjligen bero på att man avsiktligt underlåtit att ange det riktiga namnet Nils Jönsson Rengonpoika [18], men i övrigt lämnar antavlan ej några diktade uppgifter, då källorna tiga. Så äro cirklarna för Gödick Finckes morfarsfar Jeppe Perssons föräldrar inte ifyllda [19]. Detta visar, att Palmskiölds uppgift om Axel Stenonis och Birgitta Sunonis som Jeppes farföräldrar, vilken gett upphov åt Jeppes faders fadersnamn Axel, är värdelös, ty den saknar stöd i samtida källor. I de flesta fall kunna uppgifterna i antavlan styrkas medels bevarade källor. Detta gäller dock ej den Erik Slatte, som skall ha varit far till »Anders Slatte i Lien i Sverige» [20], ej heller uppgiften om Herman Svärd som far till Olof Svärd och Jep Kurki eller Jakob Kurck.

taulu 2

Sistnämnda uppgift återkommer i de två släkttavlorna över Herman Svärds ättlingar. Det är tydligen en muntlig traditionsuppgift, som ej är exakt. Det har funnits ett led mellan Herman Svärd och hans ättlingar Olof Svärd d.ä. och Jakob Kurck, så som genealogerna förmodat, då de betecknat den i källorna nämnde »gamle Peder Svärd» såsom son till Herman Svärd, och då man betraktat riddaren Nils Kurck, som bevisligen är farbror till Olof Svärds bror Henrik Svärd, såsom Hermans son och Jakob Kurcks far [21]. Samma Nils Kurki eller Kurck nämnes blott i den första släkttavlan för Svärd-Kurckätten och ej som far till Jakob Kurck utan som bror till Herman Svärd. Vi måste trots allt räkna med att Nils var son till Herman Svärd, men släkttavlans framställning stöder uppfattningen att Jakob Kurck var son till en för källorna obekant son till Herman Svärd. I varje fall överleves Nils Kurck inte av några barn i sitt äktenskap med Cecilia Filpusdotter (oäkta folkungaätt) [22], och inga av hans gods återfinnas hos Jakob Kurck eller hans ättlingar. Det förefaller, som om traditionen blott bevarat minnet av anfadern, men glömt släktledet efter honom. Nils Kurck nämnes i antavlan, men som bror till Herman Svärd, och »gamle Peder Svärd» är försvunnen. Nils Kurcks i källorna nämnde brorson Henrik Svärd [23] har åter sammansmält med en Henrik Svärd [24], som tillhör följande släktled. I den andra släkttavlan upptas en Henrik Svärd som äldsta son till Olof Svärd d.ä. Då tabellen synes vara så väl underrättad om Olof Svärd d.ä:s ättlingar, att man kan räkna med skriftliga källor - Gödick Fincke var ju arvinge till Olof Svärd - tyckes den visa, att en i den genealogiska litteraturen hittills förbisedd Henrik Svärd, som bl.a. 1444 var fogde på Raseborg [25], var son till Olof Svärd d.ä. Å andra sidan har släkttavlans författare sammanblandat de båda Henrik Svärd, ty över tabellen, där en Henrik Svärd upptas som son till Olof Svärd, har antecknats: »Henrik Svärd hade en dotter het Ragnill, som var Björn Claessons fader moder.» Notisen, som rör Henrik Svärd d.ä., har Gödick Fincke genom sina förbindelser med Lepas-ätten fått kunskap om [26].

Om ock släktredogörelserna besväras av vissa lättförståeliga misstag, visa de sig på andra kontrollerbara punkter tillförlitliga. Detta gäller framför allt Olof Svärd d.ä:s ättlingar. Att släktledningen till Gustav Fincke är riktig, är naturligt. Den första släkttavlan är mer knapphändig och framlägger främst uppgifter, som ha samband med kravet på arvet efter Jöns Säck. Den andra medtar också andra fakta, som ge delvis nya uppgifter om Olof Svärds ättlingar. Av sönerna nämnas Olof, Peder, Jöran och Lars som hans barn i bevarade dokument, medan Henrik Svärd d.y:s närmare frändskap ej framgår ur dem och Gd=Gudmund (?) och hustru Karin överhuvud ej nämnas i samtida källor. Syskonens bror prästmannen Mårten saknas i släkttavlorna. - De nya uppgifterna för följande generationer äro talrikare. Förut okänd i den genealogiska litteraturen är Olof Svärd d.y:s son Jöns Svärd i Kankas  [27], likaså Jöns Svärds döttrar Karin och Elin liksom Karins dotter »Margreta på Haaca». Tidigare kända äro däremot Gödick Finckes farmorsmor Brita Pedersdotter på Sonnäs och hennes syster Karin Pedersdotter i Holm, gift med Olof Drake. De om henne givna notiserna äro riktiga [28]. Uppgifterna om hustru Anna, moder till Jöns Säck, och hennes syster Elin, ha samband med den aktuella arvsfrågan. Synbarligen äro de riktiga [29]. Då som Karin Olofsdotters söner i olika sammanhang nämnas Jöns i Koskis och herr Per i Koskis, så visar detta, att Karin var gift med Anders Gregersson (Garp) till Koskis. Denne hade bevisligen mer än en son, och sondöttrarna Margareta, Anna och Karin, nämnda i släkttavlan, voro döttrar till Jöns Andersson (Garp) till Koskis [30]. Jöns' och Pers syster »Margreta på Haaca», var tydligen gift med Nils Larsson till Haga [31]. Helt oanvända av forskningen äro uppgifterna om Gustav Finckes mostrar Malin och Karin, av vilka den sistnämnda dock är känd [32].

Mindre intresse erbjuda uppgifterna om Jakob Kurcks ättlingar. De överensstämma i allmänhet med av gammalt godtagna fakta. En notis tillvinner sig dock uppmärksamhet, uppgiften att biskop Mårten Skyttes mor hade varit dotter till Jakob Kurck och kallats hustru Karin till Totkijärvi. Den strider mot den gängse uppfattningen, att hon hetat Brita och varit syster till Knut Eriksson, som blev gift med Klas Kurcks dotter Elin, stammor för den yngsta Kurckätten [33]. Emellertid erbjuder uppgiften, att hon hetat Brita, varit kommen från Laukko och syster till Knut Eriksson vissa svårigheter. Då Skytte är född senast 1477, troligen flere år tidigare, kan modern inte samtidigt ha varit från Laukko och syster till den småländske frälsemannen Knut Eriksson. Denne har i samband med sitt giftermål med Elin Klasdotter (Kurck) överflyttat till Finland, där han är häradshövding 1491 [34]. Britas namn förekommer i tvenne från Rasmus Ludvigssons verkstad utgångna släktböcker, i den ena med angivandet, att hon var kommen från Laukko och syster till Knut Eriksson. Stryka vi sistnämnda uppgift och frånse vi från namnet, så fås en viss överensstämmelse mellan Rasmus Ludvigsson och vår släkttavla. Totkijärvi, Tottijärvi har hört ihop med Laukko.

Men kan Mårten Skytte vara dotterson till Jakob Kurck? Denne nämnes första gången 1418, omtalas 1435 som Klas Lydekesson Djäkens måg och är tydligen död 1456. Han har troligen gift sig någon gång på 1420-talet och kan ha haft en dotter, född omkr. 1440. Hon kan ha varit gift med Mårten Skyttes far Jöns Olofsson (Skytte), vars syster ingår äktenskap 1454. Ingenting hindrar, att en dotter till Jakob Kurck omkr. 1460 blivit gift med Jöns Olofsson, som lever ännu 1473, men är död 1477 [35]. Ta vi i betraktande, att Gödick Fincke genom mormodern härstammade från Kurckätten och var dotterson till Knut Eriksson, så måste vi anse hans uppgift om biskop Mårtens mor tillförlitligare än Rasmus Ludvigssons.

Karin Jakobsdotter till Totkijärvi har tydligen i ett senare gifte varit förenad med frälsemannen Jeppe i Gunnila, som uppträder 1499-1517 [36], eller möjligen med en äldre medlem av Gunnilasläkten. Genom en dotter till denne var hon stammor för Hietamäki-Hästesköldätterna [37]. Karin Jakobsdotter nämnes 1510, då hon enligt en uppgift försäljer Haveri i Pöytis till Knut Eriksson [38]. Fyrtiofyra år senare tilldömes Markus Mattsson av Hietamäkisläkten »Havregården» i Pöytis, som hans mormor säges ha förpantat till Knut Eriksson och som Markus Mattsson med erläggande av pantsumman velat återlösa av Knuts son Jöns Knutsson [39]. Men ej nog härmed. Enligt uppgift hos Anrep, som stödes av en notis hos Lagus har Markus Mattsson på liknande sätt inlöst halva Totkijärvi 1556 [40]. Det kan ytterligare nämnas, att Karin Jakobsdotters försäljning eller förpantning 1510 beseglats av häradshövdingen i Övre Satakunda Jeppe Folmersson, som ansetts vara Mårten Skyttes fosterfar samt av häradshövdingen i Säxmäki Paul Hermansson, som enligt domen av 1554 var Karin Jakobsdotters måg [41].

Den sista släkttavlans uppgifter om förbindelserna mellan Olof Tavast, Henrik Bidz och Illeätterna äro uppenbart riktiga [42].

Sammanfattande kan det sägas, att de till sitt upphov här klarlagda släkttavlorna ha ett stort källvärde.


Noter

[1]   H. Rosman, Rasmus Ludvigsson som genealog, s. 128 o. 133 f.

[2]   H. Gillingstam, De svenska släktböckerna före Rasmus Ludvigsson, Släkt och hävd 1951, s. 208 ff.

[3]   Ätterna Bidz och Tavast beröras.

[4]   Muntligt påpekande av arkivarien Jan Liedgren.

[5]   E. Anthoni, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, F. Vetensk. soc. årsbok XXVB nr 2, s. 4.

[6]   Avskr. i Hausens Geneal. saml. FRA. Förf. har haft tillgång till fotostatkopia och personligen granskat orig. i SRA. Det avbildas här.

[7]   Anteckningen lyder i sin helhet: »Item til minness att Oloff Swerdh hade tuå sönner ne:per Swerdh och Jören Suerdh och en dotter nempligh Karin, hennes son het Her Pär i Koskijs. Thenne förskriffne Jören Suerdh hade en dotter ne:hust. Anna, och en annan dotter be:Elin, huilken döde barnlös. Förskriffne h:Anna war Jens Seckz moder, Såå haffuer nu Jöns Knutssonn trengdt mine Föräldrar ifrån Jens Seckz arff ther till iagh och mine Syskene ähre nämest bördemen till, som her thenne lille undervisningh vidare förkunnar.»

[8]   Hausen Bidrag V 328.

[9]   Anteckningen lyder: »Item Jens Seckz gårdh i Anila hörde Jens Säckz Moder syster till, hustru Elin, löste så her per i Koskj samme gårdn till sigh och gaff Jens Säck.»

[10]   Jfr Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland, s. 246.

[11]   Ramsay, a.a. s., 445.

[12]   Jfr Ramsay, a.a., s. 204 ff.

[13]   Hausen, Genealogiska samlingar, FRA.

[14]   Benäget muntligt meddelande.

[15]   Häremot talar skrivformen »sönner», som enligt prof. Ahlbäck tyder på svenskt eller åländskt språkbruk. Å andra sidan ha vi de finskt påverkade ortnamnsformerna Haaca och Koski. Att konstatera överensstämmelse i handstil mellan de hastigt nedkastade anteckningarna och Gödick Finckes vårdade stil i bevarade brev, har inte varit görligt.

[16]   Anteckning ovanför släkttavlan: »Item Mårthen Bengdtson och Ingridh Bengdtsdotter vore sampsyskene och jeppe Person halffsyskene på mödernet och icke på fädernet. Bleff sidan Her Oloff Tauestes hem mågh.» Under släkttavlan: »Item til minness att Här Hindrich Bijtz och Sten Jacopsonn vore halffbrödher. Och hade för: de Her Hindrich en son efter sigh hvilken sidan effter fadern dödh bleff. Och Fru Anna hanss Moder haffuer sidan ärfft effther sin son altt, Och Stenn Jacopsonn som var Barnsens Faderbroder inthet.»

[17]   Blott ändringen i antavlan för »Här Oleff Tavast» och hans maka »Fru Ingeborgh uoldemarsdotter» är, såsom även ortografin visar, av annan hand.

[18]   Jakob Teit och Rasmus Ludvigsson ha varit medvetna om Finckarnas härstamning. Jacob Teitts klagomålsregister, s. 18 o. 20.

[19]   Härom närmare i en färdigställd undersökning om Jeppe Perssons släkt.

[20]   G. Elgenstierna, Den introd, sv. adelns ättartavlor, VII, s. 333 anför med frågetecken Jöns Slatte i Lihem som far till Anders.

[21]   Jfr Ramsay, a.a., s. 244 o. 460. För övrigt hänvisas till opublicerade genealogier för ätterna Kurck och Svärd, avsedda för det nya ättartavleverket.

[22]   Denna slutsats framgår bl.a. av FMU 1983, jfrd med SRP 185, 206, 244, 667 o. 748.

[23]   Om denne FMU 1597, 1605, 1777, 1778 o. 2364.

[24]   Att den något ovanliga förkortningen betecknar Henrik, visas av att den användes i notisen om »Ragnills» far och i släkttavlans uppgift om Jakob Kurcks dotterson Henrik Stensson.

[25]   Om denne FMU 2310, 2571, 2582.

[26]   Ehuru notisen troligen nedtecknats senare än släkttavlan, kan den ha skrivits före Gödick Finckes ingifte i Lepassläkten.

[27]   Då det heter, att Jöns Svärd dött först, och »barnet erffde fadern, sidan döde barnet ärffde så modern», ville man sammanställa uppgiften med Alissa Henriksdotter (Horns) i Kankas försäljning av Annela (c:Anola) 1488 (FMU 4160). Godset hade hon ärvt efter sonen Peder Olofsson, som kunde ha varit en Svärd, men mannen har hetat Olof, ej Jöns.

[28]   Här hänvisas till en opublicerad genealogi över Svärdätten.

[29]   Jöns Säck är troligen nyss avliden 1551, Hausen, Bidrag III 347.

[30]   E. Anthoni, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, s. 18 f.

[31]   Se härom E. Anthoni, Hagasläkten, Kulturhist. axplock tillägnade Gabriel Nikander 21 maj 1954.

[32]   G. Elgenstierna, a.a., s. 333 nämner Karin som gift med Otto Nilsson (Hästhufvud) samt en Ingeborg, men ej Malin.

[33]   E. Anthoni, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, s. 36.

[34]   FMU 4377.

[35]   Om Skytteätten min upps. Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, s. 29 ff, där jag ännu omfattade den gamla uppfattningen om biskop Mårtens mor.

[36]   FMU 5576, 5634 o. 5937

[37]   Se härom Ramsay, a.a., s. 176 o. 202 f.

[38]   FMU 5490.

[39]   3.7.1554 GWR XXIV.

[40]   G. Anrep, Svenska adelns ättartaflor (Hästesköld). W. G. Lagus, Undersökningar om finska adelns gods och ätter, s. 118. Ehuru förevarande arbeten sakna klarläggande källbelägg, synes det vara skäl att här skänka dem tilltro.

[41]   Uppfattningen, att Jeppe Folmersson varit Mårten Skyttes fosterfar, kan ha haft samband med att denne understött Mårten i hans ungdom, då modern ekonomiskt befann sig i trångmål.

[42]   En del av uppgifterna i släkttavlan har av mig använts i uppsatsen Den äldsta Illeätten, Hist. Arkisto 52, s. 111 ff.


Genos 25(1954), s. 97-105

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter ]

Systematisk förteckning | 1954 års register | Årgångsregister