GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släktforskning i USA - ett mödosamt detektivarbete

Ragnar Mannil

De flesta släktutredningar som publiceras är bristfälliga i fråga om personer som emigrerat till USA. Folkbokföringen där är som bekant av helt annan art än vår, och uppgiften att försöka få fram officiella utredningar ter sig i allmänhet allt annat än lockande. Ett konkret fall kan belysa både svårigheterna och möjligheterna att nå resultat.

Jakob Karl Fredriksson Mannil, född 21.11.1873 i Vörå, emigrerade till Amerika 1904. Ett halvår senare kom besked att han avlidit, och i Vörå kyrkböcker är antecknat att han avlidit »21.5.1904 i Amerika». Brevet är förkommet, och ingen av de anhöriga kunde erinra sig platsen, när undertecknad 1945 tecknade ned de första uppgifterna om farfar.

Vid ett besök i USA 1955 beslöt jag att forska litet närmare i fallet. Jag erfor att födelse- och dödsattesterna i regel förvaras i statliga folkbokföringsbyråer (Bureau of Vital Statistics) inom varje delstats hälsoministerium (State Department of Health). En förteckning över adresserna till varje sådan byrå erhålles gratis från National Office of Vital Statistics, U.S. Department of Health, Education and Welfare, Washington 25, D.C., U.S.A. Publikationens namn är Where to write for Birth and Death Records. En sådan lista begränsar redan uppgiften till ett 50-tal instanser för efterlysning. New York är uppdelat på olika distrikt, s.s. Bronx, Manhattan, Queens och Richmond. Då immigranter från Finland i allmänhet sökte sig till ett begränsat antal stater behöver efterlysningarna inte bli alltför många även om dödsorten såsom i detta fall är okänd. Några byråer, t. ex. i New York accepterar ansökningar om en dödsattest endast om de är skrivna på fastställda formulär.

Mina första försök utföll inte uppmuntrande. Jag skrev till Boston som också har egen byrå, Massachusetts, Michigan, Minnesota, New York, New Jersey. Några meddelade att de sökt genom böckerna 1901-10 utan resultat, andra sände blanketter och andra åter meddelade att de enligt lag är tvungna att kräva några dollar i förskott på betalningen. Det hela såg ut att bli rätt kostsamt.

Jag beslöt nu att försöka utröna vilka råd mormonernas genealogiska sällskap kunde ge mig och skrev till Genealogical Society of the Church of Jesus Christ of Latter Day Saints, 80 North Main Street, Salt Lake City 1, Utah, U.S.A. Men också härifrån kom negativt besked. Man framhöll att problemet är svårt. Jag gav upp projektet för den gången.

Vårvintern 1957 kom en gammal släkting att nämna att hennes man och min farfar rest till Amerika tillsammans, och att hennes man varit bosatt i Newberry. En blick på kartan visade att denna ort ligger i Michigan, vilket tydde på att de kommit till U.S.A. via Kanada. Jag hade tidigare fått tillbaka min förfrågan från Michigan med uppmaning att sända 2 dollar. Det gjorde jag nu, och två veckor senare kom en försändelse med fotostatkopia av dödsattesten.

Uppgifterna i dödsattesten var följande: Namnet Jacob Mannil var rätt återgivet, som ålder var angiven 31 år, dödsorten var Munising i häradet Alger i Michigan, dödsdag 14 juli (ursprungligen hade antecknats maj som dödsmånad men var överstruken). Den läkare som skrivit på attesten hade dock daterat den 16 maj. Som fotnot till den ändrade dödsdagen är antecknat »See letter July 8/05». Som anmärkning till att dödsfallets registrering skett först den 19 juli har antecknats »No previous report made (ingen tidigare anmälan gjord)». I läkarens utlåtande framgår, att han inte varit närvarande vid dödsfallet, »sudden death» = plötslig död och som dödsorsak anges »Fatty degeneration of heart» = fetthjärta, d.v.s i detta fall alkoholism. Detta stämmer väl med den familjetradition som berättar att farfar dog på en saloon. Anmälan om dödsfallet hade gjorts av en person vid namn Eric Beck.

Så långt har det gått att komma. Nya förfrågningar om det mystiska brevet av den 8 juli 1905 har inte ännu lett till resultat. Det var av allt att döma detta brev som ett år senare föranlett ändringen av dödsdagen i dödsattesten. Om läkarens anteckning var gjord den 16 maj 1904 blir det svårt att finna en antagbar förklaring. Om dödsfallet enligt den första anteckningen hade inträffat den 14 maj 1904, läkaren gjort sin anteckning den 16 maj och anmälan inkommit 19 juli är registratorns anteckning »ingen tidigare anmälan gjord» befogad, men knappast om dödsfallet inträffat några dagar tidigare. Anteckningen i Vörå kyrkböcker, som uppger 21 maj som dödsdag har väl också någon innebörd. De motsägande fakta i dödsattesten motiverar sålunda fortsatt detektivarbete. Tillsvidare har det inte krönts med framgång.

Denna skildring av ett enda fall kan måhända ge några nyttiga ideer och tips, framför allt kanske adresser, för dem som brottas med amerikafarares öden. Som synes är svårigheterna avsevärda, men trägen vinner.


Genos 30(1959), s. 80-82

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1959 års register | Årgångsregister