GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

En svensk officers permissionsanhållan

Ett litet meddelande och en fråga.

Med.lic. TORVALD T:SON HOHENTHAL, Kristinestad

För något mindre än 200 år sedan blev löjtnant Claes Jacob Hohenthal (sedermera stamfar för släkten Hohenthal i Finland, men född, uppvuxen och bosatt i Stralsund, där han vid 9 års ålder, enligt tidens bruk, år 1739 antogs såsom frivillig vid drottningens livregemente) år 1763 kommenderas till Österbottens infanteriregemente. Men ännu i augusti 1763 fanns han i Pommern, enligt den meritförteckning, som han skrev och daterade i Stralsund den 11 augusti 1763. Under snart 25 år har jag förgäves försökt få tag i fakta angående Hohenthals och hans familjs ankomst till Finland. Enligt uppgifter i WIRILANDERs handbok innehade Hohenthal Näykki fänriksboställe i Ylistaro. 28.2.1765-23.2.1774, då han övertog Hollo löjtnantsboställe i Laihela. Kyrkoherdeämbetet i Ylistaro har meddelat, att Hohenthal jämte sin andra hustru, disponentdottern från Kimo bruk i Oravais, Brita Maria Sohlberg och tre små barn, finns antecknade i kyrkboken för åren 1767-1781. Men några anteckningar om Hohenthals första hustru och barn med henne har icke upptäckts i komm. böckerna i Ylistaro.

I år erhöll jag emellertid ett svar genom doktor Berndt Federley från Riksarkivet i Helsingfors, enligt vilket Claes Jacob Hohenthal den 8 juni 1767 avreste med permission till Sverige och där erhöll permission av konungen för 1 års vistelse i Pommern. Vid min förfrågan hos Kungliga Krigsarkivet i Stockholm erhölls ett kort brev enligt vilket »Krigsarkivet har intet att tillägga utöver de uppgifter som tidigare meddelats». Detta lät ju rätt nedslående. Men i släktforskning, liksom i all annan forskning, får man ej ge tappt i första hand. Jag skrev på nytt till Krigsarkivet, beklagade vänligen att jag ånyo besvärade och bad få veta huruvida det ej fanns några anteckningar arkiverade beträffande permissioner åt aktiva officerare för vistelse utomlands eller åtminstone på långt avstånd från regementet. Och döm om min upptäckarglädje, då jag erhöll ett nytt brev från krigsarkivet i Stockholm, vari bl.a. sades: »För att söka ge Eder ett svar på den viktigaste frågan beträffande C. J. Hohenthals permission 1767 har jag låtit en tjänsteman anställd i Krigsarkivet, undersöka regementschefernas skrivelser till Kungl. Maj:t i Riksarkivet. Gotthard Wilhelm Marcks von Würtemberg var chef för Österbottens regemente 1763-1772 och ansökte den 27 april 1767 för C. J. Hohenthal om ett halvt års tjänstledighet. Den senares bilagda ansökan bifogas i avskrift. Enligt 1767 års registratur i krigsärenden (i Riksarkivet) fick C. J. Hohenthal den 25 maj 6 månaders permission »till dess enskilte angelägenheters bewakande».

 

Den bifogade avskriften har följande lydelse:

 

»Underdån. Ödmiucht Memorial!

Det swåra Öde, uti hwilket jag blifwit försatt, gjör att jag nödgas taga min Tillflyckt til högvälborne Herr Baron Generalfältmarskalkens, Riddaren och herren samt Commendeuren af Kongl. Maijtts Orden, uti denna min så tryckande Omständighet: Hälst det är bekant, at jag den 13 de sistlidne Septembr först til Regementet ankommit, efter en swår och långsam Resa, och at jag inte handt til mitt boställe utan at min afledne hustru råckade falla utri en swår Barns Säng under wägen, uti hwilken den högsta behagat kalla henne ifrån mig, då hon lämnade mig med det späda Barnet, som då blefw född, samt et äldre, som är fyra åhr gammal, med hwilka jag mig nu befinner, uti ett Land därest jag ingen känner, och intet förstår det ringaste af Språket, har således ingen hielp at förse mig af någon människa, hälst som den Aldra högsta behagat lickaledes fodra min Moder ifrån denna hwerlden den 1 ste sistlidne Decembr, som war hos mig, och på hwilken jag satt mäst mitt hopp, hwilket giör min hushåldning swår, och min Barns upfostran omögelig, föruth min underdånigste Skyldighet är at förrätta Kongl. Maijtts och Rickets Tienst, hwarest det af mig fordras, så wäl i Commenderingar som under Tiensten, som kunna förefalle; och då wore det ännu swårare för mig at lämna dessa späda Barn, hwarföre min under dånige anhållan är, det Eders Exellence täcktes hos Kongl Maijtt mig i största underdånighet, til ett halftt åhrs Permissionsärhållande föreslå, at jag kunde få resa til Pommern, at aflämna dessa omyndiga små barn, til min Swär. Fader Capitainen von Lützauw, hwarest jag om deras lijffs bibehållande kan giöra mig mera apparente. I afwachtan af nådig Biträde, har jag ähran med största Respect framhärda hög wälborne herr Baron, Generalfältmarskalk, Riddare och Herre samt Commendeur af Kongl.Maijtts Orden

Edrs Exellence
Wasa den 10de Underdånig Tienare
Martii 1767 Claes Jacob Hohenthal»

 

Genom ovannämnda svar från krigsarkivet i Stockholm och denna bifogade avskrift fick jag sålunda kännedom om följande för forskningen hittills obekanta fakta: Att C. J. Hohenthal kom till Österbotten först den 13 sept. 1766, att hans första hustru, Dorothea von Lützow, dog kort före framkomsten, efter att ha givit livet åt ett barn, vilket jämte sin fyraåriga broder, (= Johannes Arvid Bogislaus, min farfarsfarfar, f. i Stralsund 19.10.1762) och sin farmor, (löjtnantsänkan Beata Augusta Hohenthal, f. von Warnern) åtföljde Hohenthal, då han nådde sitt boställe i Ylistaro, samt vidare, att de små barnens farmor dog i Ylistaro den 1.12.1766.

Några dagar efter sin ankomst till Ylistaro fyllde Hohenthal 36 år. Det är ej svårt att förstå hans sorg och förtvivlan, som så tydligt framkommer ur hans nu citerade brev, efter alla hans upplevelser på Näykki fänriksboställe hösten 1766, under höstmörkret och höstregnen, i en helt främmande miljö, utan någon som helst kunskap i finska språket, först som nybliven änkling och några månader senare stående vid sin avlidna moders igenskottade grav, med sinnet tyngt av oro och ovisshet inför sina moderlösa barns uppfostran och vård. Huru han några år senare gifte om sig och åter fann lyckan med en älskad hustru och en lång rad barn, av vilka dock endast två nådde vuxen ålder, är emellertid en annan historia.

Avslutningsvis kan ytterligare nämnas, att det med lätthet gick att finna anteckningar om C. J. Hohenthals första hustrus och hans moders dödsdag och begravning i Ylistaro församlings dödsbok, sedan hans permissionsanhållan upptäckts i Riksarkivet i Stockholm. På samma sida i dödsboken av år 1766 är antecknat att »Fru Lieutenandskan Margaretha Sibilla Chatharina von Lytzauw» dog »i Barn Säng» den 18 oktober 1766, 24 i samma månad, 29 år och 3 dagar gammal och begrovs den 24 i samma månad, medan hennes svärmoder, »Fru Lieutenandskan Beata August: Wärner» dog »I Håll och Styng» den 1 december 1766, 64 år och 6 månader gammal. Begravningen skedde den 5 december. Däremot har ingen anteckning om det i C. J. Hohenthals permissionsanhållan nämnda lilla barnets födelse och dop anträffats t.v. Är detta barn den Fredrik v. Hohenthal, som enligt meddelande av professor Sven-Erik Åström (1949) »existerar ännu i Öb.reg:s mönsterrulla 1795 såsom närvarande vid mönstringen»?, den frågan ställes här till slut till besvarande.

 
Genos 33(1962), s. 92-95

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1962 års register | Årgångsregister