GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Artikelns slut ]

Släkten Starcks äldsta led

Pol.mag. Georg Luther, Helsingfors

Namnet Starck har i vårt land burits av flere olika släkter. Vid sidan av den adliga ätten med detta namn är troligen den mest bemärkta av dem den släkt, som främst verkat i östra Finland. Den finns utredd i Sukukirja, där dock uppgifterna om de äldsta leden är mycket knappa. Om stamfadern Georg Starck - som nedan kallas Jöran i konformitet med de samtida källorna - nämnes endast att han var arrendator på Kymmenegård. Tre söner till honom blev studenter i Åbo 1685 och i Uppsala 1687, men av dem är bara en närmare känd, nämligen Gustaf Starck, slutligen kyrkoherde i Jämsä och död 1710. Han blev stamfar för alla de grenar av släkten som finns utredda i Sukukirja.

Innan Jöran Starck flyttade till Kymmene var han bosatt i Viborg. Enligt domkyrkoräkenskaperna gifte han sig där 13.11.1666 med Anna Johansdotter, om vilken tyvärr ingenting annat är känt. Ur viborgska källor samt ur dom- och kyrkböcker för Kymmene kan ett och annat utvinnas om Jöran Starck och hans familj. På basen av dessa uppgifter har tabell 2 nedan sammanställts. I »Kymin historia» nämner Veikko Mattila flere gånger Jöran Starck, om vilken han ger det sammanfattande omdömet (s. 549), att denne som pionjär inom sågindustrin, handelsman och lantbrukare var en av sin tids mest bemärkta personer i Kymmenedalen.

Av arrendatorn Jöran Starcks barn torde endast två döttrar och de tre söner Sukukirja nämner ha nått vuxen ålder. Av sönerna förblir faderns namne - som var äldst att döma av ordningsföljden vid inskrivningen såväl i Åbo som i Uppsala - nästan lika okänd som tidigare, ehuru han torde ha varit gift och det är möjligt att han efterlämnat ättlingar. Däremot kan studenten Johannes Starck identifieras med den Hans Starck, som från 1690-talet nämnes i Kymmene. Från 1707 nämnes även Hans arrendator, sedan han från fadern övertagit arrendet av Kymmenegård. När stora ofredens dimslöjor lättar är emellertid Hans försvunnen från Kymmene. I stället meddelar hans svägerska, kyrkoherden Gustaf Starcks änka Anna Serlachius vid Kymmene ting 28-30.10.1723, att överstelöjtnant Jakob Johan von Tiesenhausen »på egna och medarfvingars vägnar skriftel. d. 10 Octob. 1723 updragit henne Disposition öfver Kymmenegård samt aIla därunder liggiande bönder och där till hörige Appertinentier». Enligt Mattila blev hennes tid på Kymmenegård dock inte längre än något år (s. 553). Ett slumpfynd har ytterligare gjort det möjligt att som svärson till Hans Starck placera den Hans Rönnqvist, som från början av 1730-talet till sin död 1742 var inspektor på Kymmenegård. Först vid lilla ofredens inbrott slutar sålunda släkten Starcks skötsel av godset, som med korta avbrott fortgick i sex decennier.

Det ovan nämnda slumpfyndet gjordes i Stockholms stadsarkiv under bläddrande i registret över stadens äldre bouppteckningar. I detta register upptages ju inte bara de personer efter vilka bouppteckningarna uppgjorts, utan även arvingarna med angivande av släktskapen, varvid registret som sådant kan användas som källa. Denna är dessutom mycket tilltalande för forskaren, dels på grund av registrets klara uppställning med talrika hänvisningar, men framför allt för att det, åtminstone enligt författarens erfarenhet, är fullt av överraskningar, d.v.s. av uppgifter man inte väntat sig att finna just där. Inte sällan gäller dessa överraskningar släkter i Finland.

En sådan överraskning erbjöd bouppteckningen efter Elsa Serlachius, okänd för Sukukirja som syster till den ovan nämnda Anna samt dotter till prosten i Pernå Petrus Serlachius och hans första hustru Elsa Stachaeus. Elsa Serlachius dog i Stockholm 5.12.1749 som änka efter amiralitetspastorn Johan Bäckman, vars gifte ej nämnes av Luukko i Österbottniska nationens matrikel (s. 217). Dessa makars enda barn, dottern Kristina hade varit gift med fältskären Johan Bartsch, men hon hade dött barnlös redan 3.5.1746. Elsa Serlachius ärvdes därför av sina syskon.

I uppgifterna om dem ger denna bouppteckning ytterligare ett tillägg till det Sukukirja vet om Petrus Serlachius barn [1]. Dennes dotter Katarina - som i Sukukirja nämnes endast i tilläggen och rättelserna - uppges i bouppteckningen ha varit gift först med arrendatorn Hans Starck och sedan med handlanden Jakob Carsberg. Då hon hade dött före systern Elsa uppräknas även hennes barn, nämligen Elsa och Peter Starck ur första giftet och ur det andra Jakob Carsberg, sockerbagare, Anna Katarina Carsberg, gift med sockerbagaren Johan Ahlberg, samt Laurens Carsberg, snickare i Närke. Efter sin förste mans, den ovan nämnde Hans Rönnqvist död hamnade Elsa i Stockholm, där även hennes helbror Peter var bosatt. Bouppteckningarna ger sålunda besked även om deras öden. Peter efterlämnade två söner, Gustaf och Hans Starck, av vilka åtminstone den yngre synes ha varit ogift. Denna Stockholmsgren av släkten utslocknade således i början av 1800-talet.

Innan han flyttade till Kymmene hade Jöran Starck som borgare i Viborg den 7.1.1670 av tunnbindaren Daniel Wulffs efterlevande inköpt dennes gård »belägen emellan Konungs Gatan och Sal. Detlef Hunnij gårdh» (rådstugurätten 14.3.1670). Efter det Starck lämnat staden sålde han 1674 denna gård till kassören Harald Eliasson Stare för 1000 dr kopparmynt (kämnersrätten 13.7.1674). Härvid anhöll Wulffs änka Brita Nilsdotter vid rådstugurätten den 11.7.1674 att få inbörda gården på grund av »att hennes dotter man Sahl. Gammal varit syskone barn medh Starcken». Saken förvisades till kämnersrätten, där Jonas Gammals änka Brita Wulff uppträdde två dagar senare, märkligt nog med helt andra anspråk. Släktbandet drogs inte längre fram - synbarligen hade de två änkorna blivit upplysta om att det inte hjälpte dem att vinna det resultat de eftersträvade. I stället påstod Brita Wulff att köpet 1670 var ogiltigt. Notarien Björkman, som 1670 varit säljarens ombud, inkallades och meddelade att »han håller Hr Jonae Gammals Enckia för een lättfärdigh Menniska till des sådant af henne öfvertygas». På basen av de papper motparten lade fram förkastades hennes anspråk av rätten.

Detta lilla intermezzo belyser hur lättvindigt processer kunde inledas i gamla dagar. Lättvindigheten har emellertid för eftervärlden bevarat uppgiften att Jöran Starck var »syskonbarn», d.v.s. kusin till Brita Wulffs man Jonas Arvidi Gammal, en person som omges av små biografiska mysterier. Hans härstamning är inte säkert känd, ehuru Wilskman i Släktbok I utpekar borgmästaren Arvid Larsson i Helsingfors som hypotetisk far till honom. Att han som student är införd i österbottniska nationens matrikel trots att han var »Helsingforsiensis» innebär väl inte att han faktiskt tillhört nationen, utan endast att han på grund av sitt österbottniskt klingande släktnamn av misstag medtagits när matrikeln rekonstruerades vid en långt senare tidpunkt [2]. Varken Wilskman eller Luukko i Österbottniska nationens martikel synes känna till att han hamnade i Viborg, där han enligt domkyrkoräkenskaperna gifte sig 23.5.1665 med den ovan nämnda Brita Wulff i hennes andra gifte. Han torde ha verkat som präst, men nämnes inte av Akiander, måhända för att han aldrig erhöll någon ordinarie tjänst. Orsaken till att han i Reval prästvigdes till sin tjänst i Viborg (se Genos 1959, s. 52) är okänd. Om att Gammals ekonomiska ställning inte var stark vittnar det faktum, att Starcks köp av den ovan nämnda gården år 1670 omedelbart utlöste flere krav om att rådstugurätten ur köpeskillingen skulle »arrestera» medel för betalning av Gammals skulder.

Uppgiften att Gammal var kusin till arrendatorn Jöran Starck medför att intresset riktas mot en annan familj, i vilken dessa två släktnamn sammanföres. I Sukukirja nämnes en Katarina Starck som första hustru till handlanden i Kexholm Frans Johansson Franseen och stammoder för Kexholmsgrenen av släkten Franzén. Vid Kexholms rådstugurätt processade Franseen den 15.11.1691 om en »wedh Carie porten belägen tompt», som tillhört hans svärmor Sara Gammal, änka efter rådmannen i Kexholm Jöran Starck. Hon hade upplåtit en del av tomten till »sin andra mågh», arklimästaren Karl Jöransson Kräfta. Denne hade »visat balans» och Franseen önskade rädda tomten ur konkursboet.

I förening med uppgiften att arrendatorn Jöran Starck var kusin till Jonas Gammal leder denna notis naturligt till antagandena, att arrendatorn var son till Sara Gammal och att hon var faster till Jonas. Antagandet förblir obevisat men förefaller mycket troligt. Ett svagt indicium i samma riktning utgör namnet Jöran, som återkommer i tre generationer. Ett betydligt starkare stöd, som hos författaren förstärker antagandet till övertygelse, ger det faktum att Karl Kräfta återfinnes i Kymmene begravningslängd år 1698. Han har tydligen vistats där hos sin svåger.

Med tillfogande av detaljuppgifter som förbigåtts ovan får härvid de äldsta leden av släkten Starck följande utseende.


Tab. 1.

Jöran Starck, borgare i Kexholm. Nämnes i rådstugurättens protokoll 1656 kyrkvärd (27.3) och stadskapten (22.10.). År 1691 säges att han varit rådman. - G. med Sara Gammal i hennes första gifte, d. före 1691, omgift före 5.6.1680 med f.d. borgmästaren i Sordavala Hans Rik, som i slutet av 1650-talet överflyttat till Kexholm.

Barn:

Jöran, arrendator, d. 1711. Tab. 2.

Dotter (möjl. = änkan Anna Starck, begr. i Kymmene 3.3.1707, 63 år gammal.) - G. 1) med Johan N. N. (Karl Kräftas styvdotter Sara Johansdotter nämnes i Kexholms rådstugurätts protokoll 17.10.1687); 2) med arklimästaren i Kexholm Karl Jöransson Kräfta, begr. i Kymmene 20.2.1698.

Katarina, begr. i Kexholm 26.11.1693. - G. med handlanden i Kexholm Frans Johansson Franseen i det första av hans tre giften, d. efter september 1710.


Tab. 2.

Jöran Starck (son till Jöran, tab. 1). Borgare i Viborg, där han 1670 av Daniel Wulffs arvingar köpte dennes gård, som åter såldes 1674. Blev 1672 landbofogde på baron Gustaf Duwalls gårdar Kornäs och Tavastby i Kymmene. Lämnade denna tjänst, troligen 1679, varvid Duwall skrev, att han »tycker fuller intet synnerligen om det at i haa tagit eder främmande tiänst, för än som i haa fått min dimission». Vid ett e.o. ting i Veckelax 16-28.9.1689 behandlades Starcks förvaltning av dessa gårdar, varvid han åtminstone i huvudsak befanns oskyldig till de oegentligheter, för vilka Duwall beskyllde honom. Starck arrenderade, trol. från 1680, Kymmenegård jämte Högfors sågkvarn av slutl. fältmarskalken friherre Otto Wilhelm von Fersen. Samtidigt arrenderade han 1682-86 Kulla och Storby i Pyttis av kapten Henrik Georg Boije mot ett årligt arrende om 300 Rdr (Pyttis ting 21-23.6.1690) samt från 1689 åter samma gårdar mot 1800 dr kmt i året. (Pyttis ting 25-26.6.1694). Innehade dessutom flere gårdar och arrenden som uppräknas av Mattila (a.a., s. 467). Blev på grund av sin omfattande handelsverksamhet borgare i Veckelax 1693. Erhöll 29.1.1698 vid Kymmene ting ett intyg om missväxtens omfattning att förelägga Fersen, då han ej förmådde erlägga arrendet. Överlät 1707 arrendet av Kymmenegård till sonen Hans och bosatte sig på sitt rusthåll Karhula i Helilä by, Kymmene. Begr. i Kymmene 15.1.1711. - G. i Viborg (domk.) 13.11.1666 med Anna Johansdotter.

Barn:

Jöran. Student (vib.) i Åbo 28.8.1685, i Uppsala 23.11.1687. Vid Kymmene ting 30-31.1.1696 säges han vara kanslist i Stockholm. I Kymmene begrovs 28.10.1710 tillsammans kyrkoherden Erik Dahlmans son Jöran och Jöran Starcks son Jöran, om vilka säges »barn» och »båda i en graf i k[yrkan]». Uppgiften antyder, att denne Jöran varit gift, men hans öden är i övrigt okända.

Hans, arrendator. Tab. 3.

Gustaf. Student (vib.) i Åbo 28.8.1685 och i Uppsala 23.11.1687 tillsammans med sina bröder, åter i Åbo 10.11.1692. Magister där 14.12.1697. Regementspräst vid Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente. Kyrkoherde i Jämsä 3.4.1702. D. 10.10.1710, 35 år gammal, begr. i Jämsä 8.1.1711. - G. med Anna Serlachius, f. 26.12.1686 (enligt åldern i dödslängden), d. i Lovisa 13.1.1767, dotter till kyrkoherden i Pernå, prosten Petrus Serlachius och hans första hustru Elsa Stachaeus. Efterkommande: se Sukukirja.

Dotter, begr. i Viborg (domk.) 23.5.1671.

Margareta, d. i Heinlax, Pyttis 11.1.1739, 60 år, 8 månader och 27 dagar gammal. - G. före nov. 1693 (Pyttis ting 15-16.11.1693) med mönsterskrivaren, sedermera arrendatorn på Anjala och Villikkala Samuel Herkepaeus, d. före 1724.

Maria, d. i rysk fångenskap under lilla ofreden. - G. 1) i Kymmene 2.9.1702 med lektorn vid Viborgs gymnasium, slutligen kyrkoherden i Veckelax (ej Vesilax!), prosten, magister Erik Dahlman, d. 1713; 2) före 1724 (Pyttis doplängd 1724, Veckelax ting 5-8.5.1727) med slutligen kaptenen vid Österbottens infanteriregemente Henrik Gutofskij i hans första gifte, f. på Velkiguti nära Grodno 22.9.1688, d. i Vichtis 5.11.1784, enligt traditionen som »den siste karolinen».

Otto, gymnasist i Viborg. D. där 1697, före 14.12., begr i Kymmene 4.2.1698.


Tab. 3.

Hans Starck (son till Jöran, tab. 2). Student (vib.) i Åbo 28.8.1685 och i Uppsala 23.11.1687 tillsammans med sina två bröder. Nämnes från 1696 i Kymmene, där han 1707 efterträdde sin fader som arrendator på Kymmenegård. D. före 1718. - G. med sin brors svägerska Katarina Serlachius i hennes första gifte, d. före 1735, dotter till kyrkoherden i Pernå, prosten Petrus Serlachius och hans första hustru Elsa Stachaeus samt omgift senast 1718 med handlanden i Borgå Jakob Carsberg, som levde 1735.

Barn:

Elsa, d. i Stockholm (Riddarh.) 31.1.1776, 70 år gammal. - G. 1) i Kymmene 7.1.1731 med inspektorn på Kymmenegård Hans Rönnqvist, d. i Kymmene 21.1.1742; 2) med skepparen Erik Fagerholm, d. före hustrun. Hon efterlämnade inga barn, utan ärvdes av sina hel- och halvsyskon.

Jöran, begr. i Kymmene 9.8.1708.

Anna, begr. i Kymmene 25.9.1710.

Katarina, döpt i Kymmene 31.8.1709, d. utan efterkommande (troligen som barn) före 1750.

Peter, döpt 14.6.1712, sockerbagare, d. 1784. Tab. 4.


Tab. 4.

Peter Starck (son till Hans, tab. 3), döpt i Kymmene 14.6.1712. Sockerbagare, erhöll burskap i Stockholm 22.11.1743. D. där (Riddarh.) 15.5.1784. - G. med Johanna Anjou, f. i Österby 14.12.1723, d. i Stockholm (Riddarh.) 10.1.1778, dotter till brukspatronen Filip Anjou och Anna Lenman.

Barn:

Gustaf [3], kallas i föräldrarnas bouppteckningar 1779 och 1784 kanslist i Kanslikollegium. Han är således troligen den Gustaf Starck, f. omkr. 1750, som efter att ha varit kopist i kanslikollegii expedition år 1781 blev kanslist därstädes. Konsularagent i Danzig 5.5.1793, 1. expeditionssekreterare i Utrikesexpeditionen 19.9.1793. Postkommissarie i Hamburg 13.3.1798, chargé d'affaires därstädes 1801. Postdirektörs titel. Preses i Patriotiska Sällskapet 1797. D. i Hamburg 24.10.1806. Familjeförhållanden ej närmare efterforskade.

Hans, f. i Stockholm (Riddarh.) 25.7.1756. Sockerbagare, erhöll burskap i Stockholm 9.11.1779, sedermera »sockerbagaresocietetens huvudman» (d.v.s. ålderman). Avsade sig burskapet 1816. Intagen som pensionär i borgerskapets gubbhus 4.11.1825. D. i Stockholm 11.1.1827, trol. ogift.


Noter

[1]   En annan bouppteckning i Stockholm visar att hovrättsadvokaten Karl Serlachius i ett första, för Sukukirja okänt äktenskap var gift med Eleonora Werner, d. 16.8.1743, dotter till amiralitetsapotekaren Mårten Werner och Barbro Heisig samt änka efter handlanden i Stockholm Alexander Schiffner, d. 3.1.1721. Karl Serlachius var barnlös. Vidare var dåvarande stadssekreteraren i Norrköping Peter Serlachius (Sukukirja, tab. 16) 1745 gift med Johanna Vilhelmina de Vogel, dotter till handlanden Johan de Vogel och Anna Lucia Vallant.

[2]   Se Åström, »Album nationis ostrobothniensis 1640-1852». Genos 1950, ss. 66-69.

[3]   Kommerserådet Jean Kyntzells tredje hustru Lovisa Ulrika Starck (se Björkman, Gamlakarleby stad och dess borgerskap, s. 49) var dotter till sidenbandfabrikören i Stockholm Gustaf Starck och Ulrika Nyström. Kapten Lennart Zielfelt - som även kompletterat tabell 4 med några uppgifter - har vänligen utrett, att denne svärfar till Jean Kyntzell inte är identisk med sockerbagaren Peter Starcks son. Sidenbandfabrikörens föräldrar var nämligen enligt hans mors bouppteckning gördelmakaren i Stockholm Johan Jakob Starck och Maria Elisabet Kutscher, d. 2.2.1791.


Genos 34(1963), s. 49-56

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter ]

Systematisk förteckning | 1963 års register | Årgångsregister