GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Källhänvisningar | Artikelns slut | I. Länsmännens sociala miljö | II:1. Länsmansbiografier 1700-1754 ]

Länsmän i Kimito på 1700-talet

II:2   Länsmansbiografier 1754-1799

Fil. kand. Ove Stenroth, Helsingfors

Erik Eriksson Wendell föddes i Lundo den 10 maj 1728. [1] Fadern Erik Mickelsson (Wendell) var dräng på Paukula Rihko 1725-1727 och på Ilmaris i Lundo 1727-1730. Åren 1731-1743 var fadern skriven som soldat på Harviais och 1745 bodde han på Sauvola Ylipää. Han dog där den 26 april 1772, 84 år gammal. Hustrun hette Lisa Mattsdotter, syster till ägaren av Paukula Rihko. Hon avled i Sauvola den 6 oktober 1771, 74 år gammal. Paret hade 4 söner, av vilka Erik var den äldsta. Han inskrevs i apologistklassen vid katedralskolan i Åbo den 12 maj 1742. [2] Han återfinns på samma klass 1745 och 1747. Åren 1749-1750 kommunicerade han skriven på Vändelä Uotila, som ägdes av mantalskommissarien Johan Martin. Han kallades vid denna tid "skrivare" och "notarie". [3]

Från den 18 maj 1751 till 1753 var han interimslänsman i St Marie och Reso socknar, då ordinarie länsmannen Anders Tallgren tillfälligt var suspenderad för ämbetsförseelser. Över tjänstgöringen anhöll han hos häradsrätten om intyg för att bifoga till ansökan om befordran till någon annan tjänst. Rätten intygade att han visat prov på flit, drift och beskedlighet samt ådagalagt insikt och skicklighet, att han var väl inkommen i skrivning och räkning samt att han fört ett nyktert, sedligt och ärbart liv. Redan den 2 april 1754 utnämndes han till ordinarie kronolänsman i Kimito efter Jakob Sahrström och vid hösttinget samma år avlade han sin trohets- och ämbetsed. [4] F.o.m. 1764 kunde han till sin titel foga "expeditionsbefallningsman", utan att detta innebar någon förändring i hans tjänsteförhållande. [5]

Befallningsmannen i Halikko härad, Anders Mansnerus, dog den 1 december 1766 och i hans ställe utnämndes i februari 1768 häradsskrivaren Gabriel Haartman. [6] Under den mellanliggande tiden skötte Wendell tjänsten interimistiskt. [7] År 1770 insattes han som vicebefallningsman i grannhäradet Pikis efter Jakob Hedmans död i mars. Han var tjänstförrättande till den 1 januari 1771, då Johan Hedman tillträdde. [8] Sina åligganden som interimsfogde skötte han med föga framgång. Befallningsmannen i Halikko, Reinhold Färdsjö, inlevererade 1775 för Erik Wendells räkning i avbetalning på hans balans för åren 1761-1767 betydande poster, sammanlagt 3082 daler 18 öre silvermynt samt 10 tunnor råg. [9] Under sin tid som fogde i Pikis mottog Wendell av ombudsmannen för Åbo lasaretts lotteri ett antal lottsedlar för försäljning. För dessa hade han aldrig inlämnat redovisning, ursäktande sig med att han fått lotterna först sedan han entledigats från befallningsmansposten genom J.J.Hedmans befordran. Han lyckades befria sig från åtalet genom att hålla fast vid detta påstående, fastän han tydligen sålt lotter och insänt vinstsedlarna till Åbo 5-6 år efter dragningen. [10] Ett par skrivelser från samma tid utvisar, att E.W. ingalunda var vuxen uppgiften att vara befallningsman. Han frågade vid nyåret 1771 i ett brev till landshövdingen, om även "Qvinnokönet" borde beaktas vid tobaksavgiftens indrivande, varpå han fick till svar att "Qvinnokönet icke blifwit til tobaks afgiftens erläggande uptagit" i bevillningslängden. [11]

Under tio år från 1767 till 1777 sköttes tjänsten i Kimito nästan uteslutande av vicelänsmän. Endast vid Vintertinget 1773 uppträdde E.W. som allmän åklagare. Från tinget i Holma 1777 skötte han åter tjänsten till 1780. I bevillningslängden för 1781 sägs han vara suspenderad. [12] I domboken omtalas 1782 ett syneinstrument, daterat den 16 december 1780, vid vilket tillfälle E.W., enligt sin efterträdare Anders Forsströms utsago, "redan warit suspenderad från Sysslan". [13]

E.W. gjorde sig skyldig till uppenbart slarv med offentliga och privata handlingar under de sista åren av sin tjänstgöring, till vilket han anförde som orsak sin dåliga hälsa. [14] Han underlät t.o.m. att efterfölja order, som hade förutsatt mycket litet arbete. I oktober 1778 uppmanades han i en skrivelse från landshövdingen att insända en förteckning på alla de personer ur adeln samt präste- och borgarståndet, som avlidit i socknen under året och av vilkas kvarlåtenskap enligt förordningarna 1/4 borde anslås till justitiestatens avlöning. När målet om försummelsen behandlades vid vintertinget 1779, inskaffade E.W. uppgifterna av socknens kyrkoherde under pågående ting. [15]

E.W:s kronobalans fick vittgående följder. Hans egendom såldes 1774 för att täcka det åsamkade underskottet. Vid detta tillfälle blev fortfarande hos honom innestående styvsonen och regementsskrivaren Magnus Granboms mödernearv, en summa på 10210 daler 30 öre kopparmynt. Denna summa utkrävdes ånyo 1779, sedan hans egendom för andra gången sålts för att ersätta hans gäldenärer. Sekvestrationslängdens slutsumma uppgick endast till 26 riksdaler 15 skillingar 10 runstycken specie. Vid auktionen på det utmätta den 16 september 1780 inflöt 38 riksdaler 7 skillingar 4 runstycken specie, vilket inte räckte för att täcka gälden på 215 riksdaler 15 skillingar 10 runstycken, förutom mödernearvet till Magnus Granbom. Som kreditorer anmälde sig akademikamrer Henrik Widenius, häradshövding Sackléns änka Hedvig Laneus, vicepastor Gabriel Sirelius och viceaktuarien Algot Björkbom. [16] Till dessa kom senare samma år vicehäradsskrivaren Zander med en fordring på 18 riksdaler 32 skillingar specie och regementsskrivaren Henrik Ullner med 300 daler kopparmynt. [17] För följande år saknas uppgifter, emedan domstolsprotokollen gått förlorade. Vid vintertinget 1782 förehades saken ånyo. E.W. inlämnade skriftligt svaromål, där han framhöll att "somliga Herrar Creditorer, redan wid sidsta tinget welat wisa sig mycken nit för slut i saken, och at de där inunder äfwen wäckt de ömmaste påståenden om min personliga säkerhet, och mine omyndige Barns derunder beklemda wälfärd, men at derwid icke warit fult menniskio alfware, utan synes ondskan i synnerhet hos några warit mera bane til deras yrckande, än någon rättskaffens tanka, mindre för mig och Barnen än för deras egit wäl". Han anhöll om uppskov, vilket beviljades honom. [18]

För avbetalning av skulden föreslog vicebefallningsman Gabriel Broman, att hälften av E.W:s länsmanslön samt de av honom uppburna fång- och hushyrekapporna skulle användas, vilket sockenborna naturligtvis motsatte sig. Tvisten mellan kreditorerna och allmogen vid tinget resulterade i att domhavande häradshövding och nämnden förklarades jäviga att vidare handha konkurstvisten. [19] Till ett urtima ting i juli 1782 hade nya nämndemän inkallats från Pargas. Vid en sockenstämma i juni samma år hade man beslutat, att de föreslagna kapparna inte fick användas för skuldernas betalning. E.W. inlämnade nu sin konkursakt samt en förklaring till sina svårigheter. Som orsak till sin fattigdom angav han sin svaga hälsa, "de omständigheter, som efter försynens beråd och andra omständigheter wållat allehanda förändringar och betryck" såsom olika dödsfall inom familjen samt "många Moderlösa barns ömmaste ans och omwårdnad". Vidare berättade han:

"Den 1. September 1775, nödgades jag at skilja mig från mine omyndige barn, och begifwa mig efter Höglofl Kongl Cammar Revisions stämning af den 13. Junii 1775. till munteligit gien mäle för Krono balancen, sedan jag för ut jem delt mina då ägande En Riksdaler sexton skill. med den, och anlände med hälsan till Stockholm, men straxt dit kommen, siuknade uti en gångbar starck fluss Feber, hwarom Höglofl Kongl Cammar Revisions domberedare förmäler. Den 2 Julii 1776 eller några dagar efter det mer Högbemälte dom utfallit, föll jag ganska olyckligen Klockan Sex, så at jag blef helt och hållit liderad till wänstra benet under strumpebandet, och högra axelen, ur axel-led-gången. Min flere månaders wistelse i Stockholm förut, och förliten förråd, wiste mig ofta mors in olla; doch war den högstes högra hand som uppehölt mig, och äfwen nu, sedan jag för mitt fall behöfde både Läkare och Läkemedel. Här bestyrde den Högsta Försynen äfwen så, at store menniskior drogo behiertat sinne öfwer mig, och försträckte medel till mitt räddande, fast främling och okiånd af alla, så at jag, fast sängliggande begaf mig derifrån på en Skuta hemåt, den 25. September 1776. - Men fick sedermera mäst behålla min säng i ganska siukligit och ofäligt tillstånd tills jag den 15. Februari 1777. fick tillträda min Länsmans Syssla.

Detta tillstånd både i Stockholm och här undertryckte mina förut fattiga wilckor, här war ingen tid at täncka uppå någon skulds afbetalning på denna ort, utan fast häldre, förnöja dem alla, som bisprungit mig under nödens tid, och har icke heller derföre ingen annan af dem blifwit sökande i detta förtryckta tillfälle, än Herr Actuarien Biörkbom och Pella bondens Son i Skiären.

Hade Herrar Creditorer funnit sig ömmande, så har det wäl alt innom denna dag warit ofelbart betalt: Men jag wet icke hwad ordsak muntrat dem upp, at på en gång ansätta mig.

Protokollet förmäler för 1781. at jag haft en olycka i Räcku Åhn och deraf blifwit mera lydt på högra armen.

Här bör jag icke lämna oförmält, huruledes wåde eld natten emot den 21. sidstledne Februarii upbrände min badstuga med stamp och mera, hwarwid jag wid därwarelsen ifrån klockan tolf om natten till klockan fem om morgonen, fick en swår förkylning, så at jag, några dygn därefter blef antastad af swår hosta och bröstwärck och den 8. Martii angrepen af slag och lamhet på hela högra sidan samt mål-föret, så at helsan af alt sådant warit nu, hela tiden ganska siuklig, och är ännu både lamhet i lemmarna och tröghet i målföret qwar.

Således har Försynen fört min Ålder till närmare 60. År, och täcks mine Respective Herrar domhafwande och Creditores låta mig wederfaras, så mycken ömhet som menniskiokiärlek det fordrar!"

Härefter följer en fullständig förteckning på alla kreditorer enligt konkursakten, men utan angivande av skuldernas storlek:

akademikamrer Widenius
häradshövding Sackléns änka och sterbhus
vicepastor Sirelius
kanslisten Björkbom
häradsskrivaren Zander
borgmästaren Karl Ullner i Åbo
häradshövding Karl Schlüter
lagman Jean Jansson
kronofordringar: utskylder och sakören
dykeriinspektor Wikström
aktuarien Björkbom
kronolänsman Johan Dahl
handelsman Augustin i Åbo
bonden Isak Larsson Pellas
bonden Anders Mattsson i Pojo
bonden Matts Gustavsson Östergård
en indelningsbonde från Lammala.

Ett avgörande föll inte heller vid detta ting, emedan den domare, som tillförordnats, också förklarades jävig. [20] Målet togs upp på nytt ytterligare en gång samma år, då E.W. begärde om uppskov, vilket rätten inte beviljade, utan meddelade att dom skulle avkunnas vid urtima ting i Engelsby den 3 januari 1783. [21] Hur denna utföll är okänt, ty protokoll saknas för vinterförrättningarna angivna år.

E.W. gifte sig den 15 maj 1755 i Kimito med Anna Hollmén döpt den 18 februari 1728 i Kimito och död där i barnsäng den 26 januari 1756. Hon var änka efter uppbördsskrivaren Johan Gustav Granbom och syster till vicelänsmannen Johan Hollmén. [22] I sitt första äktenskap hade hon en son, Johan Gustav. Genom sitt giftermål med Anna Hollmén fick E.W. nyttjanderätten till rusthållet Västergård i Pörtsnäs. Till styvsonens förmyndare förordnades hans farbror, munsterskrivaren Magnus Granbom, på Wendells anhållan. [23] Genom ett avtal 1756 överenskom dessa båda om myndlingens arv och uppfostran. Länsmannen hade vid giftermålet tagit hand om J.G.Granboms skulder: sterbhusets gäld samt utlösandet av medarvingarna till Pörtsnäs. Denna gest och E.W:s anbud att ansvara för styvsonens uppfostran gjorde Magnus Granbom benägen att ingå en för länsmannen gynnsam förening. Denne fick behålla 1/3 av rusthållet för sin giftorätt efter makan och för sin avlidne son (se nedan) med önskan om avskrivning av det som E.W. utlagt för uppbördsskrivaren Granbom. Styvsonen Johan Gustav tillföll 2/3 av rusthållet fritt från skulder, som kunde härleda från föräldrarnas bo. Länsmannen fick behålla all lösegendom förutom munderingen, boskapen och "någon annan redbar egendom", vilket tillföll myndlingen. "Imedlertid lemnar förmyndaren alt samman under Stiuffaderns ömsinniga wård, utan räckning och redo giörelses fordrande af honom." [24] E.W. utarrenderade rusthållet till inspektor Gabriel Pihl, som själv ägde Östergårds rusthåll i Pörtsnäs. Arrendetiden sträckte sig från den 1 maj 1755 tre år framåt. [25] Goda grannar var de båda rusthållarna ingalunda. De åtalade varandra för inkräktning och åverkan vid ett flertal ting. [26]

I sitt andra giftermål var E.W. förenad med Maria Granbom från den 14 december 1756. Hon föddes 1723 i Västanfjärd och dog i Engelsby den 8 februari 1766. Som dödsorsak angavs "hitsig feber". Hon var syster till Anna Hollméns första make Johan Gustav Granbom. Föräldrar var rusthållaren på Pörtsnäs Magnus Granbom och hans hustru Maria Esping. [27]

Tredje gången gifte sig E.W. den 27 oktober 1767 med Kristina Katarina Wassbom från Orrnäs, född den 12 oktober 1742 och död i Kimito den 8 augusti 1768 i hetsig feber. [28] Hon var antagligen dotter till landsfiskalen Henrik Wassbom. Enligt ett i domboken intaget testamente skulle hon efter sin make av boets behållning erhålla 4000 daler kopparmynt "för den i trygghet förwantande ädelmod och huldhet, för mine små barn, som nu en tid fått sakna, en i grafwen hwilande Moders ömhet". [29] Emellertid avled hon före sin make utan att själv ha upprättat ett skriftligt testamente, vilket i stället skrevs av kaplanen Erik Holmberg. Däri förständigades "at all hennes ringa qwarlåtenskap, efter hennes död skulle tillhöra hennes kära man Interims Krono Befallningsmannen Eric Wendell och ej hennes syskon tillfalla". [30]

E.W. avled hos svärsonen Anders Forsström i Engelsby den 5 november 1786. Som dödsorsak uppgavs "stenpass." [31]

Barn i första äktenskapet:

Christlieb Lebrecht, född den 26 januari 1756 och död den 19 april samma år i Engelsby. [32]

Barn i andra äktenskapet:

Maria Elisabet, född den 18 september 1757. [33]

Eva Sofia, född den 28 februari 1759 i Engelsby. Hon gifte sig den 3 juni 1792 med inspektorn Petter Lindblom på Västankärr. [34]

Maria Lovisa, gift med länsmannen Anders Forsström (se nedan).

Erik Magnus, född den 12 mars 1763 i Engelsby. Han inskrevs i katedralskolan i Åbo den 12 mars 1779 och fortsatte studierna vid akademin. För att finansiera studierna lånade han av bonden Johan Hansson från Villkärr 5 riksdaler 26 skillingar 8 runstycken specie mot att sköta dennes hållskjuts i Engelsby så länge pengarna var obetalda. Han var gift med Kristina Magdalena Paldani. Han dog som expeditionsbefallningsman i Kuopio socken på Savisaari hemman den 1 juni 1811. [35]

Wilhelm, född den 1 mars 1765 i Engelsby. Han var kronolänsman i Pikis och St Karins socknar och dog i Pikis den 27 mars 1799. [36]

Anna Katarina, född den 26 juni 1768 i Engelsby och död där den 3 juli samma år.

Kristina Charlotta, den föregåendes tvillingsyster och död den 26 juni 1768 i Engelsby. [37]


Johan Johansson Hollmén döptes den 26 december 1729 i Kimito. [38] Han var son till rusthållaren Johan Grelsson på Trotby Nedergård, född 1701, och hans hustru i första giftet Elisabet Isaksdotter Ullner, dotter till rusthållaren Isak Henriksson Ullner på Kyynärä i Bjärnå och död i Stockholm den 6 mars 1743 på flykten undan ryssarna. [39] När Erik Wendell befordrats till interimistisk kronobefallningsman i Halikko härad, inträdde J.H. som vicelänsman i Kimito från vintertinget 1767. [40] Vid vintertinget 1773 var Erik Wendell åter länsman i socknen och från ingången av detta år har J.H. alltså lämnat sysslan.

Från den 1 februari 1779 skötte J.H. kyrkovärdsbefattningen vid Kimito moderkyrkoförsamling. [41] Till hans uppgifter hörde härvid att förvalta kyrkoinkomsten och kyrkoförmögenheten. [42] År 1788 efterträddes han av klockaren Henrik Rautelius. [43] Av sockenstämman fick han den 16 oktober 1785 i uppgift att övervaka byggnadsarbetena på kyrkan samt hålla räkning över material, dagsverkan m.m., vilket måste anses som ett tecken på att han njöt sockenbornas förtroende. Beslutet verkställdes dock inte utan opposition. [44]

Efter fadern ärvde J.H. Nedergårds rusthåll i Trotby. Natten mellan den 4 och den 5 juni 1772 härjades rusthållet av vådeld, som förorsakade avsevärda skador både till hus och lösegendom. Ägaren var vid tillfället förrest till skärgården för fiskuppköp och hade inte själv möjlighet att övervaka släckningsarbetet. Om elden "skall händt oförmodadt och af rätt wåda, eller ock medelst någon illa sinnad menniskjas åtgärd" kunde inte fastställas.

Vid olyckan förstördes egendom till ett värde av 3350 daler 9 öre kopparmynt. Inte endast privata ägodelar, utan även allmänna medel, som J.H. hade i sitt förvar såsom länsman, gick förlorade. Både mangård och fägård med uthusbyggnad brann ned till grunden. Enligt den av utsockneslänsmannen Gabriel Broman upprättade syneskriften var huvudbyggnaden i mycket gott skick. Det hette att huset "efter ortens plägsed wid ett så stort Hemman som detta Rusthåll är... blifwit... af fullkommeligaste furutimmer ifrån främmande skogar på lång wäg förskaffade, och til golf, mellantak, spis i Sahlen samt behörige Kackelugnar i kamrarne jemte i alla rum Spegell dörar, på järn gång och lås försedde, samt fönstrarne med förtenta gånggärn och kasthakar inrättade Alt uti god ordning och fullkommeligit stånd, hela byggnaden wäl med näfr och takweds tak täckt". Tingsmenigheten intygade, att "then upbrundna gård, warit så wäl bygd, at näppeligen något annat Rusthåll i Soknen finnes med theremot swarande hus, försedt, hwarföre och så wida å berörde Rusthålls egen skog icke wore wircke till ny byggnad" samt beklagade, att förlusten var så stor, att den inte genom laga brandstod kunde ersättas. Rätten ansåg värderingsskriftens slutsumma för hög och beslöt att brandstod skulle erläggas för en skada på 2659 daler 9 öre kopparmynt. [45]

Före branden hade J.H. i ekonomiskt hänseende varit bättre lottad än andra länsmän i socknen. I bouppteckningen 1771 efter första hustrun Anna Lisa Boelius uppgav han inga skulder och boet avkortades endast med de fattigas andel och arvodet till skriftens upprättare. Däremot hade han lånat ut 120 daler kopparmynt i spannmål. Den upptecknade boskapen värderades till 643 daler kopparmynt, men vid branden förlorade J.H. kreatur till ett värde av 288 daler samma mynt. [46] Den betydande förlusten förorsakade att J.H. kom på obestånd, i synnerhet som han ännu inte hade utlöst sina medarvingar ur rusthållet. [47] Han tvingades lämna den fäderneärvda gården och från 1784 arrenderade han ett augmentshemman om 5/12 mantal i Dalkarby. [48]

Under 1770- och 1780-talen beaktades hans svåra belägenhet vid taxeringen. År 1789 var han enligt en anteckning i bevillningslängden utfattig och befriades från all ränta, ett konstaterande som återkom de följande åren. [49]

J.H. dog före 1810 okänt var. Han var gift två gånger: 1:o den 27 februari 1755 i Hinnerjoki med Anna Lisa (Elisabet) Boelius, född den 6 augusti 1732 och död i Kimito den 12 februari 1771, dotter till kaplanen Wilhelm Boelius och hans hustru Katarina Mellenius; [50] 2:o den 29 augusti 1771 i Kimito med Anna Helena Rungius, född den 6 januari 1742 i Kimito och död den 10 maj 1810 i Kimito, dotter till rustmästaren Johan Rungius och hans hustru Hedvig Möller, dotter till ryttmästaren Bengt Fabian Möller. [51]

Barn i första äktenskapet [52]:

Wilhelm, född i Trotby, Kimito den 29 maj 1756.

Johan, född i Trotby, Kimito den 4 juni 1758 och död där den 24 augusti samma år.

Adolf, född i Trotby, Kimito den 15 juli 1759. Han inskrevs vid katedralskolan i Åbo den 15 februari 1775 och blev student redan följande år. [53] Han lämnade den lärda banan för det militära och avancerade till fältväbel. Genom giftermål den 2 oktober 1783 med Anna Margareta von Hohenhausen kom han i besittning av Viksvidja rusthåll. Svärfadern var Jörgen Christopher von Hohenhausen, född den 23 juni 1722 i Kimito och död där den 31 oktober 1787. Paret sålde den 20 juli 1795 1/4 av det ärvda rusthållet åt rusthållarsonen Fredrik Fredriksson och ytterligare 1/4 åt rusthållarsonen Henrik Henriksson. [54] Senare uppgifter om A.H. saknas.

Jakob, född i Trotby, Kimito den 9 augusti 1761.

Anders, född i Trotby, Kimito den 29 november 1762 och död där den 3 december 1762.

Sven, född i Trotby, Kimito den 31 juli 1764 och död där den 3 oktober 1764.

Klara Sofia, född i Trotby, Kimito den 22 augusti 1765 och död där den 16 september 1765.

Fredrik, född i Trotby, Kimito den 29 oktober 1766 och död där den 25 januari 1767.

Fredrik, född i Trotby, Kimito den I april 1768 och död där den 29 maj 1768.

Kristina Albertina, född i Trotby, Kimito den 5 september 1769.

Ludvig, född i Trotby, Kimito den 9 februari 1771 och död där den 13 februari 1771.

Barn i andra äktenskapet:

Johannes (Johan), född i Trotby, Kimito den 13 augusti 1773.

Wilhelm, född i Trotby, Kimito den 4 mars 1776.

Greta, född i Trotby, Kimito den 30 mars 1780 och död där den 5 juni 1781.

Ulrika Sofia, född i Trotby, Kimito den 7 maj 1782. Hon gifte sig den 13 juli 1801 med rusthållaren Kristian Skogberg från hemgården Nedergård i Trotby, som fadern förlorat.


Johan Dahl föddes i Kimito den 22 oktober 1751. [55] Han var son till kaplanen och pedagogen vid Tjuda pedagogi, Erik Dahl, född den 28 oktober 1715 och död 1779. [56] Modern var Anna Elisabet Mansnerus, döpt i Kimito den 8 april 1723 och död den 21 april 1786 samt vigd vid maken den 3 juli 1740. Hon var dotter till styckjunkaren Samuel Mansner(us) och hans hustru Beata Gyllenbögel. [57] Släkten Dahl härstammade från Österbotten. Farfadern Erik Dahl föddes 1685 i Uleåborg, men efter studier i Åbo och Uppsala erhöll han adjunktstjänsten i Kimito, där han gifte sig med kaplansdottern Elisabet Svidielinus den 28 december 1711, en syster till Lars Malmbergs första hustru Maria. [58]

Av Johan Dahls syskon avancerade Gabriel till hovrättsassessor och hovrättsråd. Brodern Daniel dog i Helsingfors som löjtnant vid flottans sveaborgska avdelning och brodern Erik som länsman i Pargas. [59]

Sin teoretiska utbildning fick J.D. av allt att döma i hemmet och vid pedagogin i Tjuda. Han finns nämligen inte upptagen varken som elev vid katedralskolan eller som studerande vid akademin. År 1713 var han bosatt på löjtnantsbostället i Germundsvidja som skrivare hos kronobefallningsman Reinhold Färdsjö. [60] Samma år efterträdde han Erik Wendell, som tillfälligt skött länsmanssysslan vid vintertinget 1773. Denne stod vid den här tiden till svars för sin kronobalans, men bodde fortfarande kvar i Engelsby, varför J.D. fick hysa in sig annorstädes i socknen. Sålunda finns han 1774 mantalsskriven på Näs torp i Strömma. [61]

Han lämnade länsmanstjänsten 1776 och vid vintertinget följande år uppgavs han vara länsman i Virmo. [62] Inte heller där stannade han en längre tid. Redan samma år var han kronolänsman i Bjärnå, en befattning som han innehade till sin död. [63] Han dog enligt dombokens uppgift den 26 mars 1791, i Åbo, sedan han "alt sedan sidstledne höst warit plågad af en starck magsiuka, som sedermera så tiltagit, at han ... nödgats hålla sängen". [64]

J.D. gifte sig den 5 oktober 1777 i Kimito med Anna Sofia Holmberg, född i Kimito den 8 januari 1757. Hon var dotter till kaplanen Erik Holmberg och hans hustru Sigrid Hedvig Möller. [65] Hon dog i Bjärnå den 19 april 1780. [66]

Barn:

Anna Sofia, född den 23 mars 1778 i Asteljoki, Bjärnå. [67] Se s. 129 nedan. [68]


Erik Dahl föddes den 1 november 1744 och var bror till föregående. [69] Han efterträdde brodern som vicelänsman i Kimito 1776. I tjänsten kvarstod han endast till och med vintertinget följande år, då han lämnade plats för Erik Wendell.

E.D. blev student i Åbo 1762. [70] Från detta år drygt tio år framåt saknas uppgifter om honom. Under sin tid som länsman i Kimito var han mantalsskriven hos sina föräldrar i Labbnäs fram till 1777. [71] Följande år har han lämnat socknen och bosatt sig i Pargas, där han innehade länsmanstjänsten. [72] Han dog där på sin gård Mörkby den 30 oktober 1814. [73] Enligt Bergholm och Impiwaara var E.D. gift med Lena Persdotter, född den 10 maj 1758. Ett sådant äktenskap omnämns dock inte i vigsellängden för Pargas. Däremot föddes på länsmansgården den 14 september 1782 ett oäkta barn Fredrika, som av Bergholm upptas som äkta dotter till länsmannen. Hennes mor var den ovannämnda Lena Persdotter, vars lägrare tydligen hade varit E.D. [74]


Anders Forsström föddes på Östergårds rusthåll i Trotby, Kimito den 30 september 1749. Fadern var rusthållaren Matts Ersson, född i februari 1722 på Lövås torp, vilket hörde till Wiks gård. Han tjänade först som dräng på Östergård, men blev genom giftermål den 14 september 1746 med Maria Persdotter så småningom dess ägare. Hon döptes den 16 september 1730 i Kimito och dog där den 2 september 1801. [75]

Av A.F:s bröder ärvde den äldsta, Henrik, rusthållet efter fadern, brodern Karl blev länsman i Elimä, brodern Abraham inspektor i Ruovesi och brodern Johan guldsmed i Åbo. Två av bröderna dog i späd ålder. [76]

A.F. besökte inte katedralskolan i Åbo. Det är däremot möjligt, att han lärde sig skriva och räkna vid pedagogin i Tjuda. När Erik Wendell definitivt suspenderades från länsmanssysslan 1780-1781, efterträddes han av A.F. Denne skötte tjänsten interimistiskt fram till 1784, men från hösttinget detta år kallas han kronolänsman, vilket tyder på att han erhållit befattningen som ordinarie, fastän domboken inte innehåller någon notis om att han skulle ha avlagt behörig ed. [77] Företrädaren bodde kvar på länsmansgården fram till sin död 1786. Ännu 1784 var A.F. mantalsskriven på rusthållet i Trotby, men detta år gifte han sig med Erik Wendells dotter (se nedan) och kunde så flytta in på hemmanet i Engelsby. [78] Den 18 juni 1789 arrenderade han därtill ett korpralsavlöningshemman i Mattkärr by i Kimito för den tid ägaren var omyndig. [79]

A.F. dog den 16 november 1831 i Engelsby. Han gifte sig den 13 april 1784 i Kimito med Maria Lovisa Wendell, dotter till företrädaren. Hon föddes i Kimito den 3 februari 1761 och dog den 5 maj 1833. [80]

Barn [81]:

Lovisa Sofia, född den 31 januari 1785 och död den 26 april 1787. [82]

Karolina Gustava, född den 30 april 1786 i Kimito och död den 19 november 1872. Hon var gift med kaplanen i Kakskerta, sedermera prosten i Uskela, Erik Johan Saxen, född den 13 maj 1781 i Bjärnå och död den 5 december 1857.

Lovisa Eleonora, född den 20 september 1787 och död i Helsingfors i februari 1864. Hon var gift med notarien Gustav Granbom, död 1829. [83]

Maria Sofia, född i Kimito den 17 mars 1789 och död som ogift i Åbo den 27 december 1849.

Johanna Charlotta, född i Kimito den 21 juli 1791 och död den I december 1859. Hon var gift med fänriken Isak Hemanus, född den 5 april 1785 och död i Kimito den 7 januari 1818.

Anders Gustav, född i Kimito den 21 juli 1793. Han inskrevs 1807 i katedralskolan i Åbo och utdimitterades därifrån 1812. [84] Detta år flyttade han till Sverige, där han avled som underofficer ogift.

Ulrik Magnus, född i Kimito den 4 juli 1796 och död den 23 maj 1873. Han blev student 1816 och prästvigdes 1818. På 1830- och 1840-talen innehade han olika prästtjänster i Geta och Finström, innan han 1844 fick kyrkoherdebefattningen i Saltvik. Prosttiteln fick han 1855. Han var gift med Magdalena Sofia Stadius, född i Halikko den 11 maj 1800, död i Åbo den 9 juni 1879, dotter till prosten i Jomala, magister Elias Stadius och hans andra hustru Sara Elisabet Pipping.

Fredrika Wilhelmina, född i Kimito den 4 juni 1798 och död ogift den 18 september 1880.

Antoinette Amalia, född i Kimito den 25 oktober 1802 och död den 3 januari 1877. Hon var från den 9 november 1824 gift med kaplanen i Pemar Karl Fredrik Palmgren, född i Åbo den 13 december 1798, död i Pemar den 19 februari 1882.


Källhänvisningar

[1]   Detta datum uppges av Appelberg (se not 3) vara dopdatum, medan det i t.ex. KB Kimito 1763-1768, p. 182 anges som födelsedatum.
[2]   Apologistklassen var ägnad sådana elever, "som icke ärna framgent hålla vid studierna, men likväl åstunda lära de dem nödige stycken". Huvudvikten lades vid räkning och skrivning. Dessutom undervisades man i att kopiera och sammansätta brev, skriva kvittenser, obligationer m.m. - Joh. Hastig, Katedralskolan i Åbo, s. 170.
[3]   Detta avsnitt baserar sig på Eilif Appelberg, Kimitosläkten Wendells ursprung, Genos 1955, s. 70-71.
[4]   FRA dombok 1754, f. 1235.
[5]   FRA dombok 1761, f. 855.
[6]   FRA 7648, f. 1849.
[7]   FRA 7644, f. 4478v.
[8]   FRA 7656, f. 449 och FRA 7658, f. 576.
[9]   FRA 7671, f. 2353 och FRA 7679, f. 1111 och f. 1112. En del av Wendells balans uppgick säkert senare i Färdsjös balans, vilken Gabriel Broman hade att avklara sedan "Befallningsman Färdsiö blifwit ... såsom till sine sinnen oredig, från sysslan licentierad". - FRA dombok 1776, f. 419-419v.
[10]   Målet behandlades ett flertal gånger. Se t.ex. FRA dombok 1778, f. 173v-174v och dombok 1779, f. 608-609.
[11]   FRA 7658, f. 692. Den andra skrivelsen finns på f. 582.
[12]   Domböcker saknas för 1781. Suspenderingen finns omtalad i FRA 7714, f. 836v-837.
[13]   FRA dombok 1782, s. 289-290.
[14]   FRA dombok 1780, f. 440v, dombok 1785 I, f. 286-286v och dombok 1785 II, f. 247v-248.
[15]   FRA dombok 1779, f. 62-62v.
[16]   FRA dombok 1780, f. 875-877.
[17]   FRA dombok 1780, f. 943v-945.
[18]   FRA dombok 1782, s. 337-347.
[19]   FRA dombok 1782, s. 358-360.
[20]   FRA dombok 1782, s. 945-963.
[21]   FRA dombok 1782, s. 1717-1719.
[22]   HB Kimito, vigda och födda, Appelberg, a.a., s. 71. Granbom dog i Pörtsnäs 25.4.1754, 32 år 6 m. 25 dgr gammal.
[23]   FRA dombok 1755, f. 910-910v.
[24]   FRA dombok 1756, f. 1054-1055v.
[25]   FRA dombok 1759, f. 187. Enligt en annan uppgift endast till våren 1757. - Dombok 1760, f . 1155v-1156.
[26]   FRA dombok 1756, f. 1020, dombok 1760, f. 1152-1153, dombok 1763, f. 97- 97v m.fl.
[27]   Appelberg, a.a., s. 71. Artikeln har oriktigt vigseldatum.
[28]   KB Kimito 1763-1768, p. 182 och Appelberg, a.a., s. 71.
[29]   FRA dombok 1767, f. 845-845v.
[30]   FRA dombok 1708, f. 433-434.
[31]   HB Kimito, döda.
[32]   Appelberg, a.a., s. 71.
[33]   HB Kimito, födda och döda. Appelberg, a.a., s. 71 har oriktigt födelseår.
[34]   KB Kimito 1757-1762, p. 184 och HB Kimito, vigda. Appelberg har oriktigt födelsedatum.
[35]   Appelberg, a.a., s. 71, Jalava, a.a., s. 390, Lagus, a.a. II, s. 273 och dombok 1785, f. 299c-299d v.
[36]   Appelberg a.a., s. 71.
[37]   Appelberg a.a., s. 71 och HB Kimito, döda. Appelberg känner ej dödsdatum för den sistnämnda.
[38]   HB Kimito, födda.
[39]   KB Kimito 1725-1736, p. 197 och Släktbok N.f., sp. 162. Johan Grelssons andra hustru från 30 juni 1745 hette Stina Kloman, död i Kimito den 1 november 1750, 44 år gammal. - HB Kimito, vigda och döda.
[40]   FRA dombok 1767, f. 154.
[41]   FRA dombok 1786, f. 302v.
[42]   K.H.Johansson, Svensk sockensjälvstyrelse, s. 256.
[43]   FRA dombok 1790 I, f. 723v-725.
[44]   FRA dombok 1786 I, f. 304-304v och KAK 50a, p. 226-227.
[45]   FRA dombok 1772, f. 580v-586.
[46]   LAA Pikis 190, f. 327-333.
[47]   FRA dombok 1778, f. 170
[48]   FRA 7732, f. 423v-424 och FRA 7761, f. 922v.
[49]   FRA 7756, f. 820v-821.
[50]   HB Hinnerjoki, vigda, KB Kimito 1757-1762, p. 86, HB Kimito, döda. W.Boelius dog i Hinnerjoki 19.12.1773.
[51]   HB Kimito, vigda, födda och döda. Föräldrarna vigdes i Loimijoki 14.10.1740. Fadern dog redan 1610. 1741. - Kaarlo Wirilander, Suomen armeijan upseeristo ja aliupseeristo 1718-1810, s. 9.
[52]   Om ej annat anges, har uppgifterna hämtats ur HB Kimito.
[53]   Jalava, a.a., s. 363 och s. 372 samt Lagus, a.a. II, s. 227.
[54]   Osmo Durchman, von Hohenhausen, Personhistorisk tidskrift XXII, s. 47.
[55]   Heikki Impivaara, Jokunen lisä Bergholmin Sukukirjan Dahlsuvun alkutauluihin, Genos 1945, s. 20.
[56]   KB Kimito 1787-1792, p. 285 och 1793-1798, p. 296.
[57]   HB Kimito, vigda. Det hos Bergholm, a.a. I, s. 364 angivna födelsedatumet är dopdatum.
[58]   Impivaara, a.a., s. 17-19.
[59]   Bergholm, a.a. I, s. 364.
[60]   FRA 7676, f. 418.
[61]   FRA 7681, f. 504.
[62]   FRA dombok 1777, f. 198.
[63]   FRA dombok 1777, f. 799.
[64]   FRA 7766, f. 867, dombok 1791 I, f. 302. Bergholm, a.a. I, s. 364 uppger som hans dödsår 1789, vilken uppgift naturligtvis är felaktig med hänsyn till ovanstående. Den här citerade notisen hänför sig till 1791 års dombok.
[65]   HB Kimito, vigda och födda.
[66]   HB Bjärnå, döda. Dödsåret okänt av Impivaara.
[67]   HB Bjärnå, födda. Varken Bergholm eller Impivaara nämner dottern.
[68]   Se Arvi Ilmoniemi, Oulun Dahl-suku. Oikaisuja ja täydennyksiä, Genos 1965, s. 129.
[69]   HB Kimito, födda. Födelsedatum anges av Bergholm oriktigt som 11 januari.
[70]   Lagus, a.a. II, s. 144.
[71]   FRA 7697, f. 423.
[72]   FRA dombok 1778, f. 177v.
[73]   HB Pargas, döda.
[74]   HB Pargas, födda och Bergholm, a.a. I, s. 364.
[75]   Bergholm, a.a. I, s. 459. Denna källa anger felaktigt hustruns dödsdag som 16 september. Matts Ersson kallas i vigselnotisen rusthållarson.
[76]   Bergholm, a.a. I, s. 459-460.
[77]   FRA dombok 1784 II, f. 117.
[78]   FRA 7732, f. 439v-440 och FRA 7736, f. 452v-453.
[79]   FRA dombok 1792 I s. 1529.
[80]   Bergholm, a.a. I, s. 460. Källan anger oriktig födelsemånad.
[81]   Uppgifterna om barnen hämtade ur Bergholm, a.a. I, s. 460, där ej annorlunda anges.
[82]   Omnämns ej i HB Kimito födda.
[83]   Omnämns ej i HB Kimito födda.
[84]   Jalava, a.a., s. 528 och s. 573.


Genos 36(1965), s. 109-123

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Källhänvisningar | I. Länsmännens sociala miljö | II:1. Länsmansbiografier 1700-1754 ]

Systematisk förteckning | 1965 års register | Årgångsregister