GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Artikelns slut ]

Armfelts och af Enehielms jägarkårer 1788-90

Vicehäradshövding C. G. Aminoff, Helsingfors

I GSÅ 1944 ger Osmo Durchman i uppsatsen »Tietoja värvätyistä rykmenteistä 1721-1809» en välkommen översikt av de värvade trupperna i Sverige-Finland efter Stora ofreden. Bland truppförband, som tillkom under Gustaf III:s krig, nämner han bl.a. Armfelts (Hiertas) lätta jägarbataljon, Drufvas jägarkår och af Enehielms (von Kraemers) jägarkår.

Vid forskningar beträffande de i Finland under gustavianska tiden uppsatta värvade truppförbanden har jag stött på närmare uppgifter angående ovannämnda trupper. Det visar sig, att de ej kan hänföras till de värvade förbanden. Armfelts och Drufvas kårer bildar en speciell kategori av tillfälliga förband, till vilka befäl och manskap kommenderades från de indelta regementena, medan kärnan i af Enehielms kår utgjordes av en redan i fredstid existerande indelt enhet.

Enligt en order den 23.9.1788 från hertig Carl till generallöjtnant Meijerfelt (SKrA, Krigshandlingar 1788-90 vol. XIX: 94) skulle två jägarkårer formeras för handhavandet av gränsskyddet efter det att armén gått i vinterkvarter. Den ena skulle sammanställas bland de finländska indelta trupperna sålunda, att Åbo, Björneborgs, Tavastehus, Nylands och Österbottens regementen ettvart skulle avge 2 subalterner, 50 man samt nödigt underbefäl och spel, varjämte Åbo, Tavastehus och Nylands regementen ettvart dessutom skulle avge en kapten. Enligt planen skulle truppen alltså bestå av - förutom befälhavaren - 3 kaptener, 10 subalterner och 250 man plus ett onämnt antal underbefäl och spel. - Enligt en anteckning i Zimmermanns »Förteckning över i riksarkivet befintliga handlingar som röra svenska arméens regementen och corpser» (SKrA) utgjordes bataljonen 1.6.1789 av 32 man Nylands dragoner, 15 artillerister och 260 jägare från ovannämnda regementen.

Befälhavare för kåren blev överstelöjtnanten och riddaren Erik Ludvig Armfelt, som, efter att ha återvänt från fransk militärtjänst, i en till Konungen riktad underdånig skrivelse på franska av den 20.8.1788 (ibid., vol. XIX: 50) anmälde sig för erhållande av lämpligt befäl under kriget. Det var efter Erik Ludvig Armfelt som truppen vid sidan av benämningarna Finska jägarbataljonen och Arméns jägarbataljon ofta kallades Armfelts jägarbataljon eller -kår. Generalmajor Karl Gustaf Armfelt hade däremot i motsats till vad Durchman uppger, uppenbarligen ingenting med tillkomsten av denna trupp att göra.

Den andra jägarkåren uppsattes enligt enahanda principer bland de svenska indelta regementena och skulle slutligen omfatta 4 kaptener, 16 subalterner och 400 man samt nödigt underbefäl och spel. Chef för denna kår blev överstelöjtnanten och riddaren Drufva[1]

Också af Enehielms bataljon omnämns i samma order. Därmed avsågs i detta skede helt enkelt den lilla resten av den forna Kymmenegårds bataljon, Elimä kompani om blott 92 nummer, som överstelöjtnant Pehr af Enehielm hade varit chef för sedan 1781. Såsom fristående enhet benämndes detta svaga kompani ofta bataljon.

Enligt hertig Carls order skulle af Enehielm avgå till Jaala då armén gått i vinterkvarter och hans trupp skulle förstärkas med Rautalampi kompani av Tavastehus regemente. I ordern omnämns också detta kompani som bataljon - tydligen en reminiscens från den tid, 1775-1780, då det hörde under Savolax brigaden som en fristående bataljon med kompanis styrka.

I en ny order av hertig Carl 15.10.1788 (ibid., vol. XIX: 119) bekräftades ovan relaterade anordningar betr. Armfelts bataljon och gavs kompletterande anvisningar rörande af Enehielms trupp. Änkedrottningens livregemente skulle avlämna 1 underofficer och 30 man, vilka tillsammans med 1 underofficer och 25 man från Stackelbergs regemente skulle formera ett nytt jägarkompani. Detta skulle anslutas till af Enehielms jägarbataljon tillika med 1 underofficer och 16 beridna dragoner från onämnt förband. De bägge nyssnämnda regementena var värvade, varför detta arrangemang faktiskt tillförde af Enehielms trupp ett värvat element. - Av en skrivelse till generallöjtnant Siegroth 6.11.1788 (ibid., vol, XXXVI: Siegroths gen. orderbok) framgår att af Enehielm fick major Carl Mauritz Zelow till biträde - helt naturligt, då denne var chef för Rautalampi kompani. [2]


Armfelts jägarbataljon blev bestående till krigets slut och deltog i operationerna vid Kymmene älv. Befälet fördes tidvis av placerade kaptenen (från 10.3.1789 majoren) vid Björneborgs regemente Adam Hierta. Då Hierta 6.10.1789 hade övertagit befälet över af Enehielms bataljon synes stabskaptenen vid Österbottens regemente Otto Reinhold Meurman ha fungerat som Armfelts ställföreträdare - enligt uppgift i nyssnämnda regementes arkiv sammanlagt 4 månader under år 1790.

Bataljonen underkastades 7.4.1789 generalmönstring av generallöjtnant von Platen. Skild rulla uppgjordes för varje regementes kontingent, och dessa rullor har sedermera fördelats på resp. regementsarkiv. Då rullorna för Tavastehus och Österbottens regementens kontingenter ej kunnat återfinnas, kan en fullständig förteckning över de vid nämnda tidpunkt till bataljonen kommenderade officerarna inte uppgöras. För dessa bägge regementens vidkommande erhålls dock vissa uppgifter ur regementenas egna mönstringsrullor, meritlistor och tjänsteförteckningar. På basen av detta material kan åtminstone följande officerare konstateras ha tjänstgjort i Armfelts bataljon: [3]

Staben

chef: överstelöjtnant Erik Ludvig Armfelt
major: plac. kapten BR Adam Hierta (major 10.3.89, trsp. 6.10.89 t. af Enehielms bataljon)
kvartermästare: konduktör v. fortifikationen Gustaf Silfverswan

Kompanistaten

kapten ÅR Alexander Wilhelm Rosenlew
stabskapten ÖR Otto Reinhold Meurman (major i armén 12.7.1790)
löjtnant ÅR Johan Gustaf Brunow (kapten i armén 12.7.90)
löjtnant TR Lorentz Fredrik Borgenström (kapten i armén 31.7.90)
löjtnant ÖR Jonas Rosén (trsp. april 1790 t. Savolax-brigaden)
batl.adjutant BR Gustaf Fredrik Spåre (löjtnant i armén 2.5.90)
e.fänrik BR Jacob Magnus von Konow (löjtnant i armén 12.7.90)
e.fänrik BR Claes Jacob Gripenberg (1-adjutant BR 1.11.89, löjtnant i armén 12.7.90)
fänrik TR Carl Jacob Dobbin (löjtnant i armén 31.7.90)
fänrik ÅR Lars Magnus Palmaer
fänrik NR Berndt (Johan) von Gerdten (stupade vid Värälä 20.5.90)
vargeringsfänrik NR Hans Henrik Lalin (deserterade t. fienden 1789)

En annotation i Åbo regementes generalmönstringsrulla februari 1790 tyder på att löjtnanten Berndt Wilhelm Fock och fänriken Fredrik Johan von Willebrand skulle ha varit kommenderade till bataljonen. De transporterades bägge samma månad till det under uppsättning varande Uleåborgs lätta infanteriregemente. Det är inte uteslutet att annotationen i mönstringsrullan beror på ett misstag.

Av det till bataljonen kommenderade underbefälet befordrades fältväbel vid Björneborgs regemente Gustaf Krook till fänrik med lön 9.9.1789. Huruvida han då hade återgått eller återgick till sitt regemente framgår ej. Ytterligare befordrades 12.7.1790 till fänrikar sergeanten vid Åbo regemente Carl Gustaf (Gabriel?) Forselius och korpralen vid Tavastehus regemente Johan Adam Kalitin (i befordringsförslaget »Kalentin», SRA, Lista över reg. chefer: WR 77).

Av ovanstående förteckning att döma tycks Österbottens regemente i st.f. Nylands ha levererat en av kaptenerna. Vad beträffar subalternerna från Österbottens regemente är det tänkbart att de ursprungliga dispositionerna snart ändrades till följd av den starka åderlåtning i fråga om subalterner och underbefäl, som uppsättandet av Kajana bataljon från hösten 1788 och Uleåborgs frikår vintern 1789 med förde för detta regemente.


Vilken omfattning den s.k. af Enehielms bataljon hade under krigets olika skeden är ej fullt klart. Av olika handlingar framgår dock att den ännu hösten 1789 omfattade bl.a. Rautalampi kompani. Av Kymmenegårds bataljons generalmönstringsrulla för år 1789 (SvKrA), av vilken för övrigt blott rullorna för staben och Rautalampi kompani (!) finns bevarade, framgår det, att till bataljonen också var knuten en mindre artillerikontingent under styckjunkare Johan Rydberg. Av en skrivelse 27.3.1790 från Hierta till Meijerfelt inhämtas att Kymmenegårds vargeringsmanskap föregående år hade tjänat vid en främmande trupp.

En speciell relief får bataljonens insats som gränsbevakningsgrupp av dess befälhavares personliga öde. Den 17 januari 1789 rapporterar af Enehielm till Meijerfelt (Sv.KrA, Krigshandlingar 1788-1790, vol. XXI: 79) att »oaktat orderna om överadjutanten, majoren Klicks efterspanande och gripande blivit expedierade och all uppmärksamhet använd, har därmed likväl intet hittills kunnat vinnas.» Tio dagar senare, den 27 januari, utfärdades konungens order (ibid., vol. XXI: 121) om arrestering av bl.a. af Enehielm för delaktighet i Anjalamännens stämplingar. af Enehielm visade sig vara svårt komprometterad, dömdes att avrättas och benådades först på avrättningsplatsen. Visavis hans uppdrag att infånga landsförrädaren Klick rinner en talesättet om bocken som trädgårdsmästare osökt i hågen.

Efter af Enehielms arrestering övertogs befälet över bataljonen - men ej af Enehielms indelta tjänst - 26.2.1789 [4] av majoren vid Stackelbergs regemente Niklas Didrik von Kraemer. Då denne återgått till sitt regemente [5] övertogs truppen av Hierta, som 22.8.1790 slutligen erhöll af Enehielms indelta beställning som chef för Elimä kompani. Under 1790 års kampanj bör sålunda »Hiertas bataljon» ha betecknat f.d. af Enehielms och inte Armfelts bataljon. Begreppet »von Kraemers jägare» bör då redan ha varit föråldrat, men det förekommer det oaktat då ännu vid sidan av »af Enehielms bataljon» och »Kymmenegårds bataljon» hos Mankell [6], som också synes applicera benämningen »Hiertas bataljon» fel. [7][8]


Noter

[1]   Gerhard Störning Drufva, född 5.1.1726, som 30.4.1783 hade erhållit överstelöjtnants avsked från Upplands regemente men 23.8.1790 befordrades till överste i armén. Sonen Peter Ture Gerhard Drufva, född 1767, som Durchman uppger som chef för truppen, var då blott kapten och ej ännu innehavare av Svärdsorden.

[2]   Härav framgår att den av Wirilander i »Officerare och underofficerare vid Finlands armé 1718-1810» återgivna uppgiften ur Tavastehus regementes arkiv, att Zelow 6.10.1788 skulle blivit chef för en kosackkår, är fel. Zelows förbindelse att uppsätta denna kår är daterad först 17.5.1789 (SRA, serien Lista över regementschefer: WR 85).

[3]   Framför namnet befattningen före kommenderingen till bataljonen med resp. regementes initialer utsatta. Inom parentes event. befordran under tjänstgöringen i bataljonen resp. andra annotationer berörande densamma.

[4]   T.ex. Carpelan, Ättartavlor III.

[5]   Som kompanichef och inte, som, Elgenstjerna och Carpelan uppger, som chef för livbataljonen, vilken han visserligen åtminstone ett skede sommaren 1790 kommenderade.

[6]   J. Mankell, »Anteckningar rörande Finska arméens och Finlands krigshistoria» I.

[7]   Mankell, a.a., s. 456 f.

[8]   Av det ovan relaterade framgår, att Carpelans uppgift om att af Enehielm under kriget skulle ha uppsatt en jägarkår är missvisande. Troligen återgår den på Durchmans uppsats.


Genos 36(1965), s. 35-39

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter ]

Systematisk förteckning | 1965 års register | Årgångsregister