GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Källhänvisningar | Artikelns slut | I. Länsmännens sociala miljö | II:2. Länsmansbiografier 1754-1799 ]

Länsmän i Kimito på 1700-talet

II:1   Länsmansbiografier 1700-1754

Fil. kand. Ove Stenroth, Helsingfors

Johan Åkesson, son till majoren Åke Mårtensson, uppträder första gången i handlingarna som kvartermästare, bosatt på Kyynämäki i Bjärnå. [1] Från 1694 skötte han länsmanssysslan i Kimito och från 1695 även tjänsten i Kyrkosunds skär, sedan länsmannen där uppsagt sin syssla. [2] Vid sommartinget 1700 uppmanades han avlägga ämbetseden i likhet med andra länsmän enligt kunglig förordning av den 30 oktober 1699. Han vägrade dock avge någon ed, emedan han "wedh desse tijders Conjuncturer" inte längre hade lust att kvarstå i tjänsten. [3] På hösten 1701 avträdde han länsmanshemmanet och nämnden intygade att den inte kunde anföra några klagomål över honom. [4]

Sedan J.Å. uppsagt länsmanstjänsten etablerade han sig som rusthållare på Hästö i Bjärnå, där han bodde fram till sin död. År 1719 hade han med all säkerhet redan avlidit. [5]

J.Å. var gift med Maria Johansdotter Näsberg (ev. Närberg eller Närnberg), som avled i Bjärnå den 15 december 1745 i en ålder av 90,5 år. [6]

Barn [7]:

Johan föddes den 10 september 1685 och dog den 5 december 1754 i Bjärnå. [8] Han efterträdde fadern som rusthållare på Hästö. Han var gift två gånger: 1:o den 11 november 1713 med änkan Lisbet Andersdotter och 2:o den 10 oktober 1717 med pigan Maria Johansdotter, med vilken senare han hade 8 barn. [9]

Maria, den 28 december 1708 gift med dubbleringskorpralen Johan Eman i Bjärnå. [10]

Mårten, ryttare, den 15 juni 1712 gift med Maria Henriksdotter från Sutarby i Bjärnå. [11]

Sofia, född den 10 maj 1694 i Bjärnå. [12]

Gustav. [13]


Anders Eriksson Korps härkomst är obekant. Han torde inte höra till den nyländska släkten Korp, ur vilken den adliga ätten Ridderkorp utgick. [14] Första gången påträffas han i handlingarna den 29 maj 1683, då han vigdes vid Elisabet Woivalenius, dotter till kaplanen i St Karins socken, Ericus Woivalenius. [15] Hustrun avled redan i juli 1686 (beg. 18.7.). [16] Ett kvitto från 1683, som meddelar att A.K. sålt 40 lispund smör åt föreståndaren vid Själö hospital, Erik Gottskalk, har försäljarens namnteckning och hans sigill, en fågel omramad av namnet. [17] Från och med 1685 var han vaktmästare på Åbo slott, men upptas inte i mantalslängden som bosatt i staden. [18] Året före flyttningen till Kimito var han skriven som vaktmästare på sin förra svärfaders hemman Woivala i St Karins. [19] I ett protokoll från rådstuvurätten i Åbo 1688 anklagar han fången, fänrik Erik Johan Armfelt bl.a. för att ha öppnat en "matvacka" tillhörig befallningsman Valentin Zander, tidigare uppbördsskrivare i Halikko. [20]

A.K. tillträdde länsmanshemmanet i Kimito på våren 1702 och sin trohets- och ämbetsed avlade han vid hösttinget 1704. [21] Han kvarstod i sysslan fram till år 1708, då han vid skäritinget i Långnäs uppsade befattningen, som han ej längre påstod sig orka förestå på grund av ålderdom och dålig hälsa. [22] Han dog senare samma år. Under de följande två åren bor hans änka ännu kvar i Engelsby tillsammans med den nya länsmannen och hans familj. [23]

I sitt andra äktenskap var A.K. förenad med Elisabet Johansdotter Håf. [24]

Barn:

Erik uppträder i föräldrarnas testamente den 10 februari 1708 som den enda arvingen. [25] Hans födelseår är okänt. År 1706 nämns han i domboken som skallfogde, men redan 1710 hade han lämnat sysslan och slagit sig ner som bonde på Norrlångvik Bondas i Kimito. [26] Rättegångsprotokollen ger exempel på hans egenmäktiga framfart och klagomål över hans försummelser i tjänsten förekommer. År 1707 berättade man, att inget vilddjur fångats sedan E.K. blev jaktfogde och att djurgårdarna på grund av hans vanskötsel var i dåligt skick. Tingsallmogen bad att arrendatorn Adam Bahn som "icke allenast en beskedelig och nijchter karl, uthan och wähl föröfwad uthij skiuteri" i Korps ställe skulle väljas till jaktfogde. [27]

Fram till år 1713 återfinns E.K. på Norrlångvik Bondas, men efter Stora ofreden är hans öden okända.

Som frälsefogde på Skarpböle gifte sig E.K. den 28 december 1708 med Elisabet Plater från Skogsböle i Kimito. [28]


Adam Bahn tillhörde enligt Släktbok N.f. en tysk släkt, som ledde sina anor tillbaka till staden Zerbst i furstendömet Anhalt. De äldsta anorna är dock minst tvivelaktiga. Däremot torde man kunna lita på källans uppgifter om farfadern Adam Bahn. Denne inflyttade till Ekenäs på 1620-talet och från 1627 var han befallningsman över Raseborgs grevskap. Sonen Ernest Bahn ägde 1653-1669 Knapböle Västergård i Karis, som han ärvt efter fadern. I sitt första äktenskap med Elisabet Grelsdotter hade han fyra barn, av vilka sonen Adam var nästäldst. [29]

A.B. föddes på Västergård i Knapböle den 11 oktober 1655. I en process med svägerskan Karin (Katarina) Ullner om arvsrätten till Knapböle förlorade han 1683 fädernegården. Antagligen på grund av denna motgång flyttade han till Åbo, där han avlade borgared 1688. Under seklets sista år bedrev han järnhandel och ägde omkring år 1700 gården nr 21 i kyrkokvarteret. [30] Konkurrensen från andra järnhandlare kan ha bidragit till att A.B. lämnade Åbo. År 1706 är han mantalsskriven som ombudsman (arrendator?) på Strömma Storgård. [31] Redan följande år brukade han ödeshemmanet Södergård i Nivelax, som han innehade ännu vid Stora ofredens utbrott. [32]

Efter att upprepade gånger ha klagat på skallfogden Erik Korp hänvisades tingsallmogen 1708 till landshövdingen för erhållande av fullmakt för A.B., som ansågs beskedlig och nykter. [33] Fullmakt på länsmanstjänsten utfärdades den 5 maj 1708 och sin trohets- och ämbetsed avlade han vid sommartinget samma år. [34] Knappt sju månader senare klagade han, att han "dehls för sin årkeslööshet skull, dehls och för dhe många infallna beswär wid Länsmanstienstens förrättande, finner sig wara alt för swårt Länsmans tiensten här i Kimito S:n att förestå, dij anhåller han att nu kunde inprotokolleras, det han söker bem:te sin Länsmans tienst afträda". [35]

På 1720-talet var A.B. bosatt på Västanfjärds rusthåll. [36] Han avled i november 1735 i Sjölax i Kimito. [37]

A.B. var gift med Sara Greek, dotter till rådmannen i Åbo Christer Carlsson. [38] Hon dog 60 år gammal i januari 1721 (beg. 25.1.). [39]

Barn [40]:

Johan, född 1689 och död 1693.

Ernest, född 1691 och död 1694.

Sigred, född 1693 och död 1772. Hon var gift två gånger: 1:o med en lots och 2:o den 20 november 1743 med kyrkväktaren Anders Johansson i Kimito.

Sara, född 1695. Hon gifte sig i Kimito den 21 oktober 1731 med inspektorn Henrik Bohm.

Margareta, född 1698, på 1720-talet mantalsskriven som ogift i Västerillo. [41]

Johan, född den 28 juni 1700 i Åbo. Han köpte den 31 maj 1730 Falkbergs skattehemman i Bjärnå. Han dog den 24 oktober 1763 i Bjärnå.

Elisabet, född 1703.


Johan Andersson Frantz förordnades genom fullmakt den 10 februari 1709 till länsman i Kimito och den sedvanliga eden avlade han vid sommartinget samma år. Före utnämningen hade han varit uppbördsskrivare. [42] Hur länge han omhänderhade länsmanstjänsten kan inte med exakthet fastställas. Det verkar som om han skulle ha avgått 1712, ty följande år hade Lars Malmberg redan flyttat in på gården i Engelsby. [43] Gardbergs påstående att J.F. skötte tjänsten över Stora ofreden är således bevisligen felaktigt. [44]

Vid sidan av sin ordinarie befattning innehade J.F. även andra förtroendeposter i socknen. Tidigare har nämnts, att allmogen var missnöjd med jaktfogden Erik Korp. Trots klagomålen avgick han först 1709 och då på egen begäran. Han efterträddes av J.F., som påstods vara en "skickelig och flijtig Karl". [45]

Till oktober 1722 från tiden "för Rijske infallet" var J.F. sockenskrivare i Kimito. Han efterträddes den 10 oktober 1722 av Bengt Flodin, som enligt egen utsago var "en främlinge" i socknen. [46]

J.F. berättas "i förstone under Rijske öfwerwäldets tid warit som Rijsk beställare eller wid uppbörden behielpelig", men i juni 1714 måste han bege sig på flykten till Sverige. Han lämnade Skarpböle rusthåll, som han innehaft redan 1709, i sin landbonde Henrik Johanssons vård. Rusthållaren Måns Larsson från Smedsböle inträngde under Frantz' frånvaro på rusthållet och lade beslag på hans boskap och egendom. Efter återkomsten i juni 1722 försökte han få ut sin rätt av Måns Larsson, som av domstolen befriades från redovisning för åren 1714- 1721. [47] En slutgiltig likvidering noterades i domboken för vintertinget 1723. [48]

År 1725 gjorde herrskapsbefallningsmannen Anders Strömbom gällande, att Skarpböle rusthåll under hans omyndighet av styvfadern, kaplanen Johan Stening i Pargas, enligt ett kontrakt den 19 april 1712 avståtts åt Frantz. Han begärde nu likvidation av J.F. för den mellanliggande tiden. [49] Länsmannen satt dock kvar på Skarpböle fram till 1728. [50]

Under det första decenniet efter Stora ofreden kallas J.F. omväxlande häradsskrivare och herrskapsbefallningsman. Enligt en instruktion daterad den 16 juli 1723 och utfärdad av Axel Gabriel Oxenstierna var han befullmäktigad å hela sterbhusets vägnar "att noga bewaka och förswara samme Herrskapz Frelse ägor här i Sochnen". [51] Som ombud för ätten Oxenstierna bodde han under början av 1730-talet på Skinnarvik rusthåll och på Västankärr. [52] Fram till sin död representerade han sitt herrskap i Kimito, fastän han från 1736 innehade Ylitalo rusthåll i Immola by och Halikko socken. Under en av sina tjänsteresor i socknen avled han på Skinnarviks rusthåll den 3 februari 1738. [53]

J.F. var gift med Maria Regina Olofsdotter Norlander, död i Halikko 1750 (beg. 4.5). [54] Elaka tungor i Kimito kallade henne "Wåph, took och skånöga". [55]

Barn:

Johan, född i september 1710 (döpt 9.9.) i Engelsby, Kimito. [56] Denne är antagligen identisk med borgaren Johan Frantz i Nystad, gift med Maria Hansdotter. [57]

Elisabet, född i december 1711 (döpt 20.12.) i Engelsby, Kimito. [58] Hon gifte sig den 28 oktober 1729 med fogden på Wiks gård Ludvig Ullberg (se nedan). [59]

Gustav, född i april 1713 i Skarpböle, Kimito (döpt 23.4.). [60]

Hedvig, antagligen född under Stora ofreden. Hon var gift med Erik Mattsson från Halikko. [61]

Anders. [62]


Lars Malmberg föddes, enligt den i dödslängden intagna lilla dödsrunan, år 1674. [63] Enligt samma notis hade han "i sine yngre år varit H. Herr Biskop Johan Gezelii d.y. Domesticus", men det är endast 1710 han upptas som ombudsman bland "Enskjlte Betiente" på biskopens Västankärr i Kimito. [64] Tidigare uppgifter om honom saknas. Som tidigare nämndes, efterträdde han Johan Frantz år 1712 på länsmansposten i Kimito. Under Stora ofreden befordrades han till befallningsman i Halikko härad och gick de ryska myndigheterna till handa. Hans eftermäle som "rysk beställare" var efter oroligheterna ingalunda vackert bland sockenborna. Verifikationsboken för den ryska tiden innehåller ett flertal utskrivningsorder, vilkas verkställighet betytt en svår tunga under de oordnade förhållandena på 1710-talet även för bönderna i Kimito. Att fördela posterna rättvist på de olika häraderna var naturligtvis svårt och Malmberg försökte säkert som många andra uppbördsmän under ofreden göra sig en viss vinst för att undvika ekonomisk ruin. [65] För missbruk av sin tjänsteställning fick han emellertid stå till svars 1725 inför den s.k. Västra kommissionen. [66] Hans försök att återfå länsmanssysslan 1723 gick om intet, sedan tingsallmogen förklarat sig "williandes ej weta hwarcken nu eller framdeles af Malmberg, så wijda han under Rijske öfwerwäldes tijd skall wijst dem hwarjehanda swårigheter". [67]

Genom giftermål den 25 oktober 1710 med Gabriel Espings änka Maria Svidielinus kom L.M. i besittning av Pörtsnäs rusthåll, som han lämnade 1723. [68] Ägorätten till rusthållet var därmed ingalunda avgjord, ty 1723 påstod kaplanen Gustav Salonius från Nagu att L.M. "obuden antagit sig dispositionen". [69] Enligt domboken övertog Salonius Pörtsnäs 1721, men i mantalslängden för 1723 finns på rusthållet upptaget "Ländzman Lars Malmberz Folck" och ännu följande år har han kommunicerat här den 27 januari. [70] Nikander-Jutikkala känner inte till Salonius som ägare till Pörtsnäs utan nämner som Malmbergs efterföljare majoren Gustav Draakman. Malmbergs tjänstgöring för de ryska myndigheterna stod honom dyrt efter freden. Rusthållet förlorade han och i verifikationsboken för 1724 heter det att han "Warit Rijsk Upbördzman och blifwit för 1721 åhrs upburne Rijske Contribution Exeqverat wid dess Rusthåld försålt, så att han nu mera altz intet äger till att betala denna rest med". [71] I samma avskrivningsrestlängd för 1724 är han "Förkl. blift utfattig igenom det han blifwit sökt för 1721 åhrs Rijska Contributions resten så att ingen tillgång skall finnas för denna rest". [72] Själv påstod han sig 1725 ännu inte gå fri för kronorestantier och att han "med betlande uthi denne swåre tijden måste sig föda". [73] Hans hälsa var dessutom dålig efter Stora ofreden och på grund av att han varit "mycket siuk af stijng" avskrevs år 1725 hans pro absentio böter. [74]

Under 1720-talets senare del var L.M. bosatt i Uskela på svärfaderns, Matias Cretalenius' rusthåll. [75] I mantalslängden för år 1731 kallas han första gången sockenskrivare. [76] Denna befattning innehade han till sin död den 24 december 1751. Nekrologen i dödsboken är av följande lydelse: "Sne Skrif: i denne Halico församl: Lars Malmberg, hwilken i sine yngre år varit H. Herr Biskop Johan Gezelii d.y. Domesticus, sedan blifwit Kronones Länsman i Kimitto; men sedermera under Ryssarnes välde in til den år 1721 erhåldne freden agerat en tid krono Befallningsman uti Halico Härad: Han var vid sitt aflidande 76 år 2 mån". Som dödsorsak anges "torrvärk". [77]

L.M. var gift två gånger. Den 25 oktober 1710 vigdes han vid Maria Svidielinus, en dotter till kaplanen Gabriel Svidielinus i Tjuda och hans hustru Karin Procopaeus. Hon avled under Stora ofreden. Före fredsslutet var L.M. omgift med Katarina Cretalenius, född i St Bertils i mars 1701 (döpt 12.3.) och dotter till kaplanen Matias Cretalenius i samma församling och hans hustru Katarina Lagus. [78] Hon dog den 3 februari 1767 i St Bertils. [79]

Barn i första äktenskapet [80]:

Maria, född i Pörtsnäs 1711 (döpt 30.8.). [81]

Hedvig, född i Engelsby 1713 (döpt 29.3.).

Barn i andra äktenskapet:

Margareta, född i Engelsby 1720 (döpt 29.1.). Hon gifte sig i St Bertils den 27 juni 1762 med klockaren Abraham Eliaeson och dog i samma församling den 8 januari 1783 i vattusot. [82]

Katarina, född i Engelsby 1722 (döpt 28.8.).

Katarina, född i Uskela Storby den 2 juni 1732.

Hedvig, född i Uskela Storby den 17 april 1735.

Elisabet, född i Uskela Storby den 18 juni 1738. Hon gifte sig i St Bertils den 30 mars 1783 med torparen Stefan Nordberg från Åbo. [83]

Helena, född i Uskela Storby den 10 september 1742.


Erik Molin omtalas i rättegångsprotokollet från vintertinget 1723 som "förre Rijske Länsman". Notisen hänför sig till 1719, då han färdats omkring i socknen och märkt boskap till ryska överhetens behov. [84] Tio år senare sägs han 1718 ha varit uppbördsskrivare. [85] Enligt kyrkböckerna i Kimito dog E.M. 1721 i Elmdal 37 år gammal och begrovs den 25 februari. [86]

Namnet på den i Uusi Sukukirja II utredda släkten Molin går tillbaka endast till 1800-talet, varför länsman Erik Molin inte kan höra till denna släkt. [87]

Doplängden för Kimito känner två personer vid namn Erik Molin på denna tid. Jag citerar ur längden för 1719:

"9/3 Skoog Söderby Bde. Erich Jakobsson Molin
Kirstin Ersdr
Katharina
21/3 Elmdahl Österg: Erich Molins
Karin Ersdr
Katharina"

Här föreligger säkert en felskrivning från dopförrättarens sida. Bonden Erik Jakobsson har fått ett efternamn, som inte hör till honom. I kommunionboken för 1719-1723 finns inte "Molin" upptaget i bondens namn. [88] Det senare nämnda av barnen begrovs den 6 september 1719. [89]


Jonas Kellman var rysk länsman under Stora ofreden, åtminstone under 1710-talets sista år fram till 1721. [90] Ännu följande år var han mantalsskriven på länsmansgården i Engelsby, men han finns inte upptagen där i den 1719 upprättade längden. [91] År 1720 har han på befallningsman Lars Malmbergs order i Åbo inlevererat räntemedlen för föregående år. [92] På den senares befallning nämns han även i utmätningsärenden år 1718 tillsammans med två nämndemän. [93] År 1722 dömdes han att betala expenser åt en kimitobo för en häst, men han hade redan då lämnat socknen, där han ingen egendom hade att tillgå. [94]

Personer med namnet Kellman förekommer under 1700-talet flestädes i Finland. Denne J.K. har säkert ingenting att göra med den i Uusi Sukukirja I utredda släkten Kjellman. [95]

Enligt mantalslängden för 1722 hette J.K:s hustru "Cirstin". [96] Parets son Johannes döptes den 21 september 1721 och begrovs i födelsesocknen Kimito den 30 december samma år i kyrkan. [97]


Christopher Pietscheke är den första länsmannen i Kimito efter Stora ofreden. Inga uppgifter om honom finns från tiden före 1722. Namnformen, sådan den användes av honom själv, tyder onekligen på att släkten var hemma i Tyskland eller Balticum. Han torde inte härstamma från släkten Peitzius i Kelviå. Knappast har han heller någonting att göra med nystadssläkten Pettex (Petesche). [98] Bruno Nordling har i en artikel tagit avstånd från teorin att han skulle härstamma från de polsk-tyska arbetare, som inflyttade till Axel Oxenstiernas förläningar. Det är också för djärvt att antaga, att han skulle vara en efterkomling till Anders Pitzcka, skrivare hos Axel Oxenstiernas becksjudare i Kimito, Altendörffer, och från 1640 gårdsfogde på Västankärr, fastän namnskicket påminner om ifrågavarande länsman och hans son Anders. Pitzcka lämnade socknen redan i juli 1645, då han reste till Preussen för att ej senare påträffas i friherrskapet. [99] Däremot framkastar Nordling tanken att "denaturaliseringen inte skett alltför långt tillbaka i tiden". [100] Det är mycket antagligt, att Chr.P. inflyttat till Finland, men i så fall via Sverige. Åtminstone synes hans hustru härstamma därifrån. År 1730 omtalas hennes faster i Stockholm. [101] Hennes syster Maria Kristina Hoffman inflyttade sommaren 1723 från Sverige till Kimito och ett intyg över hennes tjänstgöring i Eskilstuna utfärdades där den 4 oktober 1723. [102] Till ytterligare stöd för antagandet kan anföras, att Chr.P. i ett domstolsprotokoll 1722 betecknas som "Een främmande Man" i sitt förhållande till sockenborna. [103]

Den 19 juni 1722 förordnades Chr.P. till länsman ad interim. Vid hösttinget samma år begärde han "att derom kunde i Protocollet fattas och Allmogen förmanas, att wara honom lijdige uthi dess Ämbetes förrätningar". [104] Han förnyade anhållan vid skärgårdstinget, eftersom Lars Malmberg påstod "det han wore ännu Länsman här i Sohnen, befarandes Pietsche, att någon af dhe enfaldige torde taga sig derigenom tillfälle, honom wid dess Ämbetes förrättande att wara olijdig". Tingsmenigheten förklarade sig "aldeles wähl wara nögde med Pietsche, hwilcken med sedighet far fram och förrättar ändå sitt Ämbete". Även allmogen i uppsocknen slöt upp kring Chr.P., emedan "Nu som nödigt sijnes wara att en Eedswuren och wiss Länsman äfwen här i Sochnen är, warandes Pietsche dertill både skickelig och elliest en nijchter Karl". [105] I stöd av en skrivelse från landshövdingen, daterad den 14 juni 1725, avlade Chr.P. vid hösttinget samma år muntligen och skriftligen sin trohets- och ämbetsed "in för sittiande Rätt och för öpen dör uthi samtelige Tingzlagetz närwaro". [106]

Chr.P. föddes antagligen 1686, ty vid sin död den 22 augusti 1734 uppgavs han vara 48 år gammal. Han begrovs den 8 september. [107]

Vid sitt frånfälle hade Chr.P. åsamkat sig kronorest, för vilkens avbetalning sterbhuset beslagtogs på all egendom. Denna såldes vid en auktion på vintertinget 1737. Enligt en värdering före försäljningen uppskattades egendomen till ett värde av 14 daler 18 2/3 öre silvermynt, medan den av uppbördsskrivaren Simon Gröning efter auktionen av köparna inkasserade summan uppgick till 59 daler 9 öre kopparmynt. [108] Till Johan Frantz var familjen skyldig en fjärding packad strömming, som änkan 1735 inte påstod sig kunna betala förrän följande år på grund av sin fattigdom. Frantz sade sig inte kunna vänta så länge och sterbhuset dömdes att erlägga skulden inom en månad. [109] Under sin livstid hade Chr.P. kämpat med ekonomiska bekymmer och försökt reda sig bl.a. genom upplåning. Hans gäldenärer ansatte efter 1734 änkan och sterbhuset. Kronobonden Isak Henriksson från Vreta utkrävde 1737 ett lån på 30 daler kopparmynt, d.v.s. hälften av den vid auktionen försålda egendomens värde. [110]

Chr.P:s hustru var Anna Lisa (Elisabet) Hoffman. Hon dog den 8 april 1740 i en ålder av 49 år hos dottern i Engelsby. [111] Enligt en uppgift var hon "en förnuftig hustru", medan andra källor ger läsaren intrycket av att hon var en mycket amper kvinna. [112]

Barn [113]:

Anders, länsman i Kimito. Se nedan.

Anna Maria, född den 2 november 1720. [114] Hon gifte sig den 26 december 1738 med unge bonden Johan Johansson från Gundby. [115] Paret flyttade senare till Engelsby, där det bodde på kaplanshemmanet och på Klockars hemman i nämnd ordning. [116] Johan Johansson dog den 4 mars 1760. [117] A.M. gifte sig andra gången med Jakob Jakobsson Böök (hans andra äktenskap), född den 2 februari 1729. Han blev genom hustrun bonde på Engelsby Klockars. Familjen flyttade 1772 till Backas hemman i Tjuda. A.M. kom 1795 till Bjärnå, där hon avled den 12 maj 1800. [118]

Kristina (Stina), döpt den 11 juli 1723 i Engelsby. Hon bodde en längre tid hos sin syster, men åren 1757-1761 tjänade hon i prästgården. [119] År 1773 flyttade hon till Bjärnå, där hon gifte sig den 17 januari samma år med änklingen och rusthållaren Mickel Mickelsson på Metsänoja. Hon dog i Bjärnå den 18 februari 1815. [120]

Christopher, döpt den 17 mars 1727 i Engelsby och död där i augusti-september samma år.


Ludvig Ullberg var född i Kimito. Han var interimslänsman efter Christopher Pietscheke innan en ordinarie utsetts. Han skötte tjänsten endast vid ett ting, hösttinget 1734. [121] Vid utnämningen av ny länsman förbigicks han och fyra andra kandidater (se följande). Som gårdsfogde på Wiks gård gifte han sig den 28 oktober 1729 med Johan Frantz' dotter Elisabet Frantz (se ovan). År 1733 var han bosatt i Immola i Halikko och följande år kallas han ombudsman. År 1737 bodde han med familjen i Hajala, Halikko och 1739 i Åminne, där han kallas befallningsman. Han har 16 år senare slagit sig ner som rusthållare i Hajala. [122] Han dog där 1772 (begr. 18.2.) i lungsot 73 år gammal. Hustrun begrovs i samma socken den 19 april 1795. [123]

Barn [124]:

Johannes, döpt i Kimito den 3 januari 1731 och död som notarie i Hajala, Halikko 1789 (begr. 4.1.).

Andreas, född i Immola, Halikko den 23 februari 1733.

Margareta, född i Hajala, Halikko den 4 april 1737.

Maria Elisabet, född i Åminne, Halikko den 19 november 1739.

Hedvig Katarina, född i Halikko kyrkby den 5 december 1743 och död där 1748 (begr. 5.3.).

Karl, född i Hajala, Halikko den 22 september 1747 och död där i maj 1750.

Wilhelm, född i Hajala, Halikko den 16 mars 1751 och död där i februari 1763.

Regina, född i Hajala, Halikko den 8 juli 1754 och död där i februari 1763.


Anders Pietscheke föddes, enligt protokollet från länsmansvalet, år 1716. Tillsammans med 5 andra kandidater tävlade han om länsmansposten 1734 efter sin far. Hans konkurrenter var: förre gårdsfogden Ludvig Ullberg, förre tullskrivaren Nils Bergström från Åbo, sockenskrivaren Anders Giers, Anders Olléen, skutskeppare på Karuna gård i Sagu samt mjölnarsonen Anders Dahl från Hummeldal. De fyra förstnämnda hade i suppliker hos landshövdingen anhållit om länsmansbefattningen, men de hade i en resolution av den 31 augusti meddelats, att häradsrätten först hade att höra sockenborna, varefter behörigt utslag skulle ges. Till dess skulle Ludvig Ullberg sköta tjänsten. Överstelöjtnant Markus Tungelfelt anhöll å egna och sina frälsebönders vägnar, att A.P. skulle få tjänsten, emedan fadern efterlämnat hustru och barn, som levde i stor fattigdom och dessutom var främlingar i socknen. Han fick understöd från ett flertal ståndspersoner och de flesta av allmogen. De finsktalande bönderna från östra Kimito motsatte sig ett val av A.P., som var en yngling och varken kunde skriva eller tala finska, vilka båda villkor deras kandidat, Ludvig Ullberg, uppfyllde. När tingsmenighetens åsikt om Bergström efterfrågades, tyckte man att han var "tung till at resa omkring för en länsman". Rösterna föll för L.U. och A.P., av vilka den senare fick det kraftigaste understödet, emedan man ansåg att han kunde lära sig och sätta sig in i det han ännu inte kände till. Dessutom hade han med fadern följt med på tjänsteförrättningar. Häradsrätten framhöll att L.U. och N.B. var de mest kompetenta att sköta länsmanssysslan, i synnerhet som socknen nu var i behov av en duglig karl "sedan och en tid tillbaks genom flatheet och oförstånd, en och annan oreda samt eftersätiande skedt, dock wore et Christeligit wärck, om Anders Pietskeke härwid kunde blifwa hulpen, i anseende till dess afledne Faders fattige Sterbhuus". [125]

A.P. fick landshövdingens fullmakt och skötte länsmanssysslan i två år. Han gjorde det med föga framgång, ty i avskrivningsrestlängden för 1738 heter det om honom: "Thenne Pietske wistas nu i Biörkboda, sedan han för sin försummelighet mist tiensten: och som han med hustru och barn eij äger thet ringaste till föda utan thet han dagel: mera af medlidande än förtienst, sig skaffar till ringa spisning för hustru och Barn, så är aldrig hopp, att något härå /ordinarie och extraordinarie räntor/ kan utfalla, medan wid Crono Betientes hemsökning, icke ett Kreatur eller utom gång Klädren, efter Nembdens intijgan, hoos honom finnes, hwarföre Christeligit nödwändigt och skiäligt pröfwes att emot nämbde afskrifwas." [126] A.P. flyttade alltså från länsmanshemmanet till Björkboda, där han enligt ett kontrakt den 2 maj 1738 arrenderade ett furirboställe, tillhörigt fältväbeln Anders Blomberg. Kontraktet gällde till Mickelsmäss 1741, men redan på våren 1740 lämnade han bostället utan laga syn. [127] Året för kontraktsbrottets behandling i häradsrätten var han mjölnare i Sunnanå. [128] Därifrån flyttade han till svärfaderns rusthåll i Tjuda, där han kommunicerade sista gången den 18 mars 1744. Han kallas i källan reservdragon och tillsammans med familjen har han från Tjuda utflyttat till Sverige. [129] Hustruns bror Erik Hamberg påstod tio år senare, att en del av hans syskon vistades i Sverige, därmed tydligen avseende sin med förre länsmannen gifte syster. [130]

A.P. gifte sig den 12 februari 1735 med Anna Maria Hamberg, enligt kommunionboken född 1708. [131] Hon var dotter till rusthållaren på Tjuda Storgård, Nils Mattsson Hamberg, död den 20 maj 1758, och hans första hustru Elisabet von Hohenhausen, död den 30 mars 1727. [132]

Barn [133]:

Anna Elisabet, född 1735, döpt den 18 september i Engelsby.

Christophorus, född den 6 oktober 1738 i Björkboda. [134]

Kristina, född den 13 september 1741 i Sunnanå. [135] Hon dog i Tjuda 1743 1 1/2 år gammal. [136]


Jakob Jakobsson Sahrström föddes i Pemar, enligt barnbokens i Kimito uppgifter den 8 februari 1706. [137] Föräldrar var kronoaugmentsbonden Jakob Hendersson på Saaris hemman, död i mars 1728, och hans hustru Maria Eriksdotter, död 85 år gammal i juni 1747. [138] Hans äldre bror Johan Jakobsson, född den 6 augusti 1704 i Pemar, övertog hemmanet efter fadern och den yngre av sönerna sändes till katedralskolan i Åbo, där han antagligen inskrevs 1719. Detta år nämns nämligen bland nybörjarna en "Jacobus Jacobi" utan angiven hemort. [139] Om detta är samma person som länsmannen Jakob Sahrström, kan ej med säkerhet fastställas. Däremot vet vi att han vistats som skolelev i staden, ty i kommunionboken för Pemar 1723-1728 betecknas han som "Scholar i Åbo". [140]

Före länsmansutnämningen fungerade J.S. som kronobefallningsman Aron Nycopensis' uppbördsskrivare i Halikko härad. Fullmakten på länsmanstjänsten i Kimito utfärdades av landshövdingen Otto Reinhold Uexkull den 30 augusti 1737 och sin trohets- och ämbetsed avlade han såväl muntligen som skriftligen vid hösttinget samma år. [141]

År 1740 arrenderade han ett frälsehemman i Makila, som tillhörde friherrinnan Elisabet Funck. Vid länsmannens tillträde beboddes hemmanet av fogden på Wiks gård, Erik Hamberg, en bror till Anders Pietschekes hustru Anna Maria Hamberg. Av allt att döma skötte Hamberg gården, ty 1741 anklagade J.S. honom för missbyggnad och för sen sådd. Länsmannen påstod dessutom, att Hamberg fört bort en häck hö, medan den senare kärade till den förre för att ha brutit ner dörren till rian. J.S. synes ha innehaft hemmanet endast ett eller högst två år. [142]

För 4000 daler kopparmynt inköpte J.S. halva kronorusthållet nr 4 av majorens kompani i Västanfjärd år 1748. Till 1754 hade han köpt nya munderingar och en häst samt förbättrat gården "til byggnad och bruk". [143] Som rusthållare kämpade han för sina rättigheter gentemot sina grannar. Han stämde 1750 tre bönder från Lammala för att ha gjort intrång på hans tegar. Samtidigt uppträdde som delägare till rusthållet länsmannens svåger, munsterskrivaren Erik Ullner. Tillsammans med augmentsbonden Erik Andersson från Finsjö anklagade de 8 andra västanfjärdsbor för olaga strömmingsfiske i kärandenas vatten. Rätten ansåg sig dock inte kunna skilja de svarande från nyttjanderätten till fiskevattnet. [144] J.S. förnyade emellertid klagomålen och lyckades utverka förbud mot det olovliga fiskandet samt mot hygge och lövbrott. För åverkan stadgades som böter 1 daler och för ved och lövlass, för fiske med mjärde, ljuster eller dylikt 3 daler och för notdragning 5 daler, vilka två senare summor skulle fördubblas, om brottet skedde i fiskens lektid. [145] Förbudet var inte nog för att hålla västanfjärdsborna i styr. Genom vittnesuttalanden försökte ägarna förekomma framtida tvister om "Westanfierds Rusthålds underliggande fiell och Strömings fiske warppen". [146] Likväl drog ett lag från Illo not på gårdens vatten och dömdes att till länsmannen erlägga sammanlagt 12 daler. [147] En ny åtvarningsskrift för åverkan på skogen genom lövbrott och hygge utfärdades 1751, gällande för såväl själva rusthållet som för därunder lydande augmentshemman. [148]

Vid offentligt upprop stannade J.S. 1746 för Utterbergs kronopark mellan Ölmos och Hammarsboda mot att årligen till kronan skatta för nyttjanderätten 1 daler 13 1/3 öre silvermynt. Sex år senare avstod han rätten till området åt inspektorn vid Björkboda bruk, Gustav Gaddelius, som därefter hade att erlägga den stadgade räntan. [149]

Åtminstone redan 1742 hade J.S. en skuta, med vilken han fraktade ved till Stockholm. [150] Det var antagligen med denna han under Lilla ofreden på sommaren 1743 reste över till Sverige. [151] Medintressent i skutan var 1748 kvartermästaren Gustav Reinhold Bäck. Detta år ingicks mellan dem en överenskommelse om användandet av skutan. De skulle turvis använda skutan, men dessförinnan åtog de sig att "medelst krängande drifwande och tiärande samt annat tilbehör" sätta skutan i skick. Tillsammans förband de sig att hyra en styrman, som noga underrättade de båda intressenterna om rutterna och anlöpningshamnarna. Om någondera försummade sin tur, måste han överlämna skutan åt den andra delägaren. I förlikningen förklarade sig bägge villiga att reparera en skada, som uppstått utan någonderas förvållande. [152]

Av intresse är det bibliotek, som upptas i bouppteckningen efter hustrun år 1754. Böckerna värderades och fördelades på följande sätt: "Lykemans försmak af guds godhet, gafs åt sonen Carl utan wärde, Swenska Lagboken i 8 taw 4:-, 1 Psalmbok swensk 4:-, 1 gl Finsk psalmbok 1:-, Fritskens bönbok lemnas åt äldre dottern." Hela boet uppgick vid detta tillfälle till 8410 daler 7 öre kopparmynt. Av denna summa avkortades vid hustruns död 2050 daler 19 öre samma mynt. Omkring 1/3 av det upptecknade värdet åtgick således till att täcka skulder till kronan och till privatpersoner. Länsmannen hade att erlägga följande summor:

till regementsskrivaren Carl Ullner 600 daler kopparm.
till kronobefallningsman Anders Mansnerus 180    " "  
till bonden Matts Mellangård 204    " "  
till bonden Isak Skräddars i Vånå   90    " "  
kronomedel för år 1753 111    " 15 öre  "   
saköresmedel 630    " "  
till de fattiga   10    " 16 öre  "   
fördelen av det lösa 220    " "  
nämndemannaarvode     3    "   "    [153]

J.S. dog i Kimito den 24 mars 1754 i en ålder av 48 år 1 månad och 2 dagar. Dödsorsaken angavs som "hetsig sjuka". Vid frånfället efterlämnade han 4 barn, vilka omhändertogs av sin morbroder, vicepastorn Isak Ullner. Vid hösttinget 1754 förordnades han till barnens förmyndare, "hälst å Fädernet ingen ther til tienlig finnes", fastän farbrodern, bonden Johan Jakobsson på Saaris hemman i Pemar ännu levde. [154] J.S. hade under livstiden överlåtit en del av rusthållet i Västanfjärd till munsterskrivaren Erik Ullner, men han hade inte hunnit utfärda överlåtelseskriften före dödsfallet. Eftersom köpeskillingen erlagts, bad Isak Ullner häradsrätten utfärda skriften å sterbhusets vägnar. [155]

Den 21 september 1738 vigdes J.S. vid Anna Ullner från Bjärnå. [156] Hon var dotter till rusthållaren Isak Isaksson Ullner från Kyynärä, död den 2 juli 1730 i Bjärnå, samt hans hustru Anna Lindberg, född 1680 och död den 27 december 1762 i Bjärnå, en syster till länsmannen i Bjärnå, Petter Andersson Lindberg. [157] Hon avled 35 år gammal den 23 oktober 1753 i vattusot. [158]

Barn [159]:

Karl, döpt i Engelsby den 5 september 1739. Kyrkböckerna saknar härefter uppgifter om honom. I katedralskolan i Åbo inskrevs den 2 oktober 1754 "Carolus Sarström", 16 år gammal, vars hemort angavs med " Rimitoens". Detta kan vara en felskrivning eller felläsning för " Kimitoens", i synnerhet med beaktande av att samma dag inskrevs 2 gossar Ullner, Isak och Jakob, av vilka den ena som hemort hade Bjärnå. Dessa kan mycket väl ha varit kusiner till K.S. I varje fall är de medlemmar av moderns släkt. [160] År 1765 har K.S. säkert avlidit, ty detta år nämns han inte tillsammans med sina syskon som Isak Ullners myndling. [161]

Hedvig, född i Engelsby den 10 augusti 1741. Hon dog i späd ålder.

Hedvig, född i Engelsby den 3 oktober 1743. [162]

Anna Helena, född i Engelsby den 14 december 1745. Hon gifte sig den 22 december 1773 med studenten Gabriel Lihr från Västanfjärd.

Abraham, född i Engelsby den 20 november 1752. Han inskrevs den 14 oktober 1766 på infimaklassen vid katedralskolan i Åbo. [163] År 1772 utdimitterades han härifrån för fortsatta studier vid akademin och erhöll betyg för prästvigning den 29 maj 1780. [164] År 1785 erhöll han kaplanstjänsten i Kimito, där han avled följande år den 14 oktober i lungsot. [165] Han gifte sig den 18 oktober 1774 med Hedvig Wikgren från Västanfjärd, tidigare (den 19 oktober 1769) gift med smeden Erik Isaksson Lindström. Hon var dotter till skutskepparen och sedermera rusthållaren Matts Mattsson Wikgren och hans hustru Kirstin Gustavsdotter Klenberg och född den 16 oktober 1748 i Dragsfjärd. [166]


Källhänvisningar

[1]   HB (Historiebok för) Bjärnå, döpta 10.5.1694. Medd. av prof. Y. Blomstedt.
[2]   Gardberg, Kimitobygdens historia I:1, s. 80-81.
[3]   FRA (Finlands riksarkiv) dombok (för Halikko härad) 1700, f. 363.
[4]   FRA dombok 1701, f. 514-515.
[5]   FRA 7067, f. 196.
[6]   HB Bjärnå, döda.
[7]   Här upptagna barn finns alla i KB (kommunionbok för) Kimito 1699-1710, p. 193.
[8]   KB Bjärnå 1748-1759, p. 165 och HB Bjärnå, döda.
[9]   HB Bjärnå, vigda.
[10]   HB Bjärnå, vigda.
[11]   HB Bjärnå, vigda.
[12]   HB Bjärnå, födda.
[13]   Nämns även i barnboken, KAK (kyrkoarkivet i Kimito) 77, p. 9.
[14]   Alf Brenners, Släkten Korp och adliga ätten Ridderkorp, Genos 1942, s. 11.
[15]   HB St Karins, vigda.
[16]   HB St Karins, döda.
[17]   FRA 7366, f. 2632.
[18]   FRA 7370, f. 3675. Till slottsvaktmästarens uppgifter hörde att övervaka och leda ryttarna och drängarna samt troligen även att vid behov ordna slottets försvar. - Kyösti Kiuasmaa, Suomen yleis- ja paikallishallinnon toimet, s. 77-78.
[19]   FRA 7420, f. 1956.
[20]   Kaarlo Teräsvuori, Muutamia tietoja vänrikki Erik Johan Armfeltista, Genos 1958, s. 27 och Gardberg, a.a., s. 104.
[21]   FRA dombok 1703, f. 144 och dombok 1704, f. 484v.
[22]   FRA dombok 1708, f. 454.
[23]   FRA 7450, s. 3744.
[24]   Hustrun var antagligen släkt med kronofogden i Nedre Satakunta härad, Lars Hauff (namnet skrevs ofta redan på 1690-talet "Håff")
[25]   FRA dombok 1708, f. 413.
[26]   FRA dombok 1706, f. 21 och Generalregistret för Finlands befolkning, Kimito 1694-1713, s. 53.
[27]   FRA dombok 1707, f. 636v-637.
[28]   HB Kimito, vigda.
[29]   Sonen Johan var gift med Karin Isaksdotter av släkten Ullner i Bjärnå.
[30]   Uppgifterna hämtade ur Släktbok N.f., sp. 577-580, där data om A.B. efter år 1700 saknas.
[31]   FRA 7436, s. 2885.
[32]   Generalregistret för Finlands befolkning, Kimito 1694-1713, s. 68.
[33]   FRA dombok 1707, f. 636v-637 och dombok 1708, f. 49.
[34]   FRA dombok 1708, f. 513.
[35]   FRA dombok 1709, f. 378v.
[36]   KB Kimito 1719-1723, p. 27.
[37]   HB Kimito, döda. Släktbok N.f. känner inte dödsåret.
[38]   Släktbok N.f., sp. 580.
[39]   HB Kimito, döda.
[40]   Där ej annat anges, har uppgifterna hämtats ur Släktbok N.f., sp. 580.
[41]   Se t.ex. FRA 7481, s. 2543.
[42]   FRA dombok 1709, f. 539v-540.
[43]   FRA 7462, f. 26 och dombok 1727, f. 464v.
[44]   Gardberg, a.a., s. 81.
[45]   FRA dombok 1709, f. 630v.
[46]   FRA dombok 1724, f. 520-520v.
[47]   FRA dombok 1723, f. 61 och dombok 1722, f. 271v-273.
[48]   FRA dombok 1723, f. 77-80v.
[49]   FRA dombok 1725, f. 308v.
[50]   FRA dombok 1733, f. 374v.
[51]   FRA dombok 1729, f. 481.
[52]   FRA 7491, s. 2735, FRA 7502, s. 2375 och dombok 1735, f. 385.
[53]   I HB Kimito, döda, uppges som begravningsdatum 21.1.1738, men denna uppgift är felaktig. I avskrivningsrestlängden för Halikko härad 1739 heter det, att "han Frantz är dn 3. Februarii 1738. på Skinnarwijks Rusthåld i Kimitto Sochn död blefwen, ock den 21. i samma månad begrafwen". Begravningsdatum är detsamma som i HB Dragsfjärd, döda, vilken källa måste anses mera tillförlitlig än HB Kimito, ty Skinnarvik hörde till Dragsfjärd kapell.
[54]   HB Halikko, döda.
[55]   FRA dombok 1722, f. 273.
[56]   HB Kimito, födda.
[57]   HB Nystad, födda 10.9.1731.
[58]   HB Kimito, födda.
[59]   HB Kimito vigda.
[60]   HB Kimito födda.
[61]   HB Halikko, födda 7.9.1742.
[62]   KB Kimito 1725-1736 p. 43.
[63]   HB St Bertils, döda 24.12.1750.
[64]   FRA 7450, s. 3752.
[65]   Walter von Koskull, Finlands rättsväsen under Stora ofreden, s. 74.
[66]   Gardberg, a.a., s. 312.
[67]   FRA dombok 1723, f. 43-43v.
[68]   HB Kimito, vigda och Nikander-Jutikkala, Säterier och Storgårdar i Finland II, s. 326. Enligt den senare källan var Maria S. omgift med fogden Magnus Granbom, vilket påstående vederläggs av ovanstående.
[69]   FRA dombok 1723, f. 265-266.
[70]   FRA 7465, s. 2104 och KB Kimito 1719-1724, s. 147.
[71]   FRA 7470, s. 3006-3007.
[72]   FRA 7470, s. 3010-3011.
[73]   FRA dombok 1725, f. 512.
[74]   FRA 7473, s. 2429.
[75]   FRA 7478, s. 1788 och FRA 7487, s. 1974. Om L.M:s andra giftermål se sedan.
[76]   FRA 7491, s. 2658.
[77]   HB St Bertils, döda.
[78]   HB St Bertils, födda.
[79]   HB St Bertils, döda. I mantalslängden för L.M:s sista levnadsår kallas hans hustru Maria (se t.ex. FRA 7564, f. 908v), vilket naturligtvis är en felskrivning, eftersom Katarina C. överlevde sin man i 15 år.
[80]   Förteckningen över barnen är säkert ofullständig, emedan källorna för Stora ofreden är bristfälliga eller saknas helt. Födelsedata har hämtats ur HB Kimito och HB St Bertils.
[81]   Antagligen samma person, som nämns som husjungfru på Germundsvidja 1730-1731. - FRA 7487, s. 2013 och FRA 7491, s. 2712.
[82]   HB St Bertils, vigda och döda.
[83]   HB St Bertils, vigda.
[84]   FRA dombok 1723, f. 36v-37.
[85]   FRA dombok 1733, f. 183.
[86]   HB Kimito, döda.
[87]   Uusi Sukukirja II, s. 303.
[88]   KB Kimito 1719-1723, p. 43. Elmdal saknas i denna källa.
[89]   HB Kimito, döda.
[90]   Namnet skrevs på olika sätt: Kellman, Kelman, Kiellman, Kielman. Se t.ex. FRA dombok 1723, f. 69v-70.
[91]   FRA 7465, s. 2101 och FRA 7067, f. 149.
[92]   FRA 7068, f. 201.
[93]   FRA dombok 1722, f. 247-248.
[94]   FRA dombok 1723, f. 57v.
[95]   Uusi Sukukirja I, s. 353.
[96]   FRA 7465, s. 2101. I Vemo vigdes den 28 december 1718 en Jonas Kelman med Kristina Kreandra och enligt samma källa döptes parets son Jonas den 8 juli 1719, men det är knappast troligt att denne J.K. är identisk med länsmannen i Kimito.
[97]   HB Kimito, födda och döda.
[98]   K.V.Kaukovalta, Uudenkaupungin historia II, s. 26-27.
[99]   John Gardberg, Kimito friherrskap, s. 132-134.
[100]   Bruno Nordling, Pietscheke, Genos 1935, s. 180. Det argument artikelförfattaren grundar sitt antagande på måste dock förkastas. Han säger: "Emellertid finnes i Kimito sockens mantalslängd för 1725 i Statsarkivet, s. 2911, Kristoffer Pietschekes egenhändiga namnteckning med hans underskrivna titel: Christoph Pietzscheke/Crono und Ländzman." Underskriften finns inte på det av Nordling angivna stället, utan i mantalslängden för 1726 FRA 7476, men där på s. 2911. I sin iver att spåra tyskt inflytande har Nordling felläst titeln. Den är dessvärre skriven på en för tiden korrekt svenska och lyder: "Cronornes Ländzman".
[101]   FRA dombok 1730, f. 635v.
[102]   FRA dombok 1730, f. 353v och 633v. Det är möjligt att familjen Hoffman hört till dem, som under den ryska tiden överflyttade till Sverige, men den nämns inte hos Alf Brenner, Förteckning över flyktingar från Finland i Sverige åren 1712-1714, Genealogiska Samfundets i Finland årsskrift XXVIII, s. 100.
[103]   FRA dombok 1722, f. 262v-263v.
[104]   FRA dombok 1722, f. 276v-277.
[105]   FRA dombok 1722, f. 276v-277, dombok 1723, f. 29-29v och dombok 1723, f. 43-43v.
[106]   FRA dombok 1725, f. 506-506v.
[107]   HB Kimito, döda och FRA dombok 1734, f. 275v.
[108]   FRA dombok 1737, f. 209v-210.
[109]   FRA dombok 1735, f. 492v.
[110]   FRA dombok 1737, f. 503.
[111]   HB Kimito, döda. Hon var knappast dotter till befallningsmannen Henrik Hoffman på Västankärr, vilket Nordling påstår.
[112]   FRA dombok 1730, f. 345 och dombok 1735, f. 382v-384v. Det citerade finns hos Nordling, a.a.
[113]   Födelsedata i HB Kimito, om ej annorlunda anges.
[114]   Nordling, a.a., s. 178. I KB Kimito 1725-1737, p. 18 anges hennes födelseår som 1718.
[115]   HB Kimito, vigda.
[116]   KB Kimito 1750-1756, p. 126 och KB Kimito 1757-1762, p. 185.
[117]   KB Kimito 1757-1762, p. 185.
[118]   Nordling, a.a., s. 178, KB Kimito 1763-1768, p. 183 och KB Kimito 1769- 1774, p. 215.
[119]   KB Kimito 1757-1762, p. 168.
[120]   KB Kimito 1769-1774, p. 215 samt HB Bjärnå, vigda och döda.
[121]   FRA dombok 1734, f. 233 ff.
[122]   HB Halikko barnens födelsedatum, FRA 7502, mantalslängd för Halikko, Immola, FRA 7588, s. 347.
[123]   HB Halikko, döda.
[124]   Alla uppgifter om barnen ur HB Kimito och HB Halikko.
[125]   FRA dombok 1734, f. 275v-277v.
[126]   FRA 7515, s. 2266-2267.
[127]   FRA dombok 1741 f. 163-163v.
[128]   FRA dombok 1741 f. 162v och f. 213.
[129]   KB Kimito 1744-1750, f. 148.
[130]   FRA dombok 1754, f. 1294v.
[131]   HB Kimito, vigda och KB Kimito 1744-1750, p. 148.
[132]   Nordling, a.a., s. 179.
[133]   Enligt HB Dragsfjärd och HB Kimito.
[134]   Han kallas i HB Kimito Christopher.
[135]   Enligt HB Kimito döpt till Kristin.
[136]   HB Kimito, döda.
[137]   KAK 78, Engelsby.
[138]   KB Pemar 1723-1728, p. 167 och HB Pemar, döda.
[139]   Emil Jalava, Liber Scholae Aboensis, s. 65.
[140]   KB Pemar 1723-1728, p. 167.
[141]   FRA dombok 1737, f. 437.
[142]   FRA dombok 1741, f. 193v-194v och f. 413v-417.
[143]   LAÅ (Landsarkivet i Åbo) Pikis 192, f. 417.
[144]   FRA dombok 1750, s. 1349-1355.
[145]   FRA dombok 1750 s. 1390-1391.
[146]   FRA dombok 1751 s. 487-489 och s. 492-494.
[147]   FRA dombok 1753, s. 1782.
[148]   FRA dombok 1751, s. 1678-1679.
[149]   FRA dombok 1752, f. 707.
[150]   FRA 7534, f. 921v-922.
[151]   FRA dombok 1747, f. 1113.
[152]   FRA dombok 1748, s. 405-407.
[153]   LAÅ Pikis 192, f. 417-424.
[154]   Han drunknade följande år i augusti i Pemarån. HB Pemar, döda.
[155]   FRA dombok 1754, f. 1246-1247.
[156]   HB Bjärnå, vigda.
[157]   Släktbok N.f., sp. 162-163 och Heikki Soininvaara, Lindeberg, Genos 1958 s. 58-59.
[158]   HB Kimito, döda.
[159]   Uppgifterna ur HB Kimito, där ej annat anges.
[160]   Jalava, a.a., s. 240. Jfr Släktbok N.f., sp. 163.
[161]   FRA dombok 1765, f. 400v.
[162]   Den äldre systerns dödsdatum finns inte i HB Kimito, döda, men i originalböckerna för födda i KAK betecknas hon som död. I HB Kimito i FRA benämns den yngre systern felaktigt Ulvig och sägs vara född 13.10.
[163]   Jalava, a.a., s. 303.
[164]   Vilh. Lagus, Åbo akademis studentmatrikel II, s. 203. Samtidigt med A.S. förekom vid akademin en studerande vid namn Johannes Sahrström. Lagus frågar sig om denna var bror till A.S. Så är emellertid inte fallet. Johannes inskrevs 9 år gammal vid katedralskolan år 1759 (Jalava, a.a., s. 264). Han var son till bonden Jakob Johansson på Saaris hemman i Pemar och född den 22 september 1750. Fadern var brorson till länsmannen J.S. och studerande J.S. var alltså son till A.S:s kusin. Släktskapsförhållandet framgår ur nedanstående tabell. Angivna data för Pemar återfinns i HB i FRA.

[165]   C.H.Strandberg, Åbo stifts herdaminne I, s. 414 och HB Kimito, döda.
[166]   HB Kimito, vigda och HB Dragsfjärd, födda.


Genos 36(1965), s. 71-90

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Källhänvisningar | I. Länsmännens sociala miljö | II:2. Länsmansbiografier 1754-1799 ]

Systematisk förteckning | 1965 års register | Årgångsregister