GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirja-arvosteluja - Bokanmälningar

Yrjö Blomstedt

Ättartavlor IV

Tor Carpelan (+), Ättartavlor för de på Finlands Riddarhus inskrivna ätterna. Tredje bandet S-Ö. Redigerat av Arne Ekman. Helsingfors 1965. Sid. 419. Frenckellska Tryckeri Aktiebolagets Förlag.

När den finländska genealogiens grand old man, f. riddarhusgenealogen, fil. doktor h.c. friherre Tor Carpelan i hög ålder avled år 1960, hade han ännu ej fullbordat sin ålderdoms storverk: den avslutande delen av Ättartavlorna, innefattande ätterna från Sass till Örnhjelm, låg ännu i manuskriptstadiet, delvis rätt litet omarbetat. Man vidtalade först dåv. pol. doktor Sven-Erik Åström att fortsätta arbetet, men på grund av andra maktpåliggande värv kunde han inte fullfölja uppdraget. Professor Åströms handstil skönjer man dock i behandlingen av t.ex. ätten Stålhanes äldre led. Efter honom övertogs arbetet av kamrer Arne Ekman, som efter flera års vedermödor nu kunnat slutföra Carpelans verk. I en liten redaktionell kommentar säges, att redigeringsarbetet »utförts enligt de redigeringsprinciper som friherre Carpelan följt i de tidigare utgivna delarna». Detta håller streck, men tyvärr blott delvis. Det är två viktiga principer som icke fullföljts i del IV: a) det material, som under årtiondens lopp blivit samlat för Adelskalendrarna, har inte jämförts med de uppgifter, som finnas i Elgenstierna och Wasastjerna m.fl. sekundära källor, och b) de inhemska ätternas ursprung har inte blivit föremål för en grundlig översyn. Båda punkter är sådana, att de genomförda i Carpelans anda och enligt hans principer, skulle - såsom de nedan anförda kompletteringarna visar - ha haft en viss betydelse för verket.

I övrigt kan alla medverkande ha heder av verket, som misspryds bara av pappret, som av någon anledning tycks vara av annan (och åtskilligt sämre) sort än i de tidigare delarna, och noterna, som delvis blivit oredigerade. Arne Ekman har med stor möda rekonstruerat den icke introducerade grenen av ätten Tawast (tabb. 56-93) och även i andra ätter kan man finna spår av Ekmans forskariver.

Av de i denna del av Ättartavlorna behandlade ätterna är inalles 14 (inkl. adopt. ätten Wadenstjerna) av inhemskt ursprung. Från Ingermanland och Baltikum kommer 10 ätter (inkl. ätten Stackelberg, vars äldre genealogi delvis bortlämnats, samt ätten Wrede), från moderlandet Sverige inalles 17 ätter (inkl. ätten Torwigge), från Tyskland 7 ätter (inkl. ätten Toll, vars stamfader var flykting från okänd ort - Ösel? - då han blev student i Wittenberg). Från Skottland kommer ätten von Wright.

Bland ätterna i denna del intar ätten Schauman tätplatsen i fråga om tabellantal (127 tabeller), ätten Tawaststjerna kommer som tvåa (93 tabeller), ätten Tawast som trea (70). Fjärde platsen delas mellan ätterna Spåre, Uggla och Wrede (alla 57) tätt följda av ätten Tigerstedt (55), von Schantz (49) samt Schildt (42) och Wasastjerna (42). Om ätterna Tawast och Tawaststjerna har gemensamt ursprung (se nedan), överstiger denna storätts tabellbestånd även Schaumännens tabellantal (mellan 150 och 160 tabeller). På samma sätt räknat kommer ättegruppen Tigerstedt-Wasastjerna till 97 tabeller; det må här påpekas, att sådana storätter som t.ex. Uggla, vilka varit ganska mangrant företrädda hos oss, har blomstrat ännu kraftigare i Sverige, men dessa grenar har Carpelan principiellt lämnat åsido.

Det är alltså fråga om delvis mycket stora och även livskraftiga ätter; några av ätterna äro dock helt minimala, med en eller några tabeller. I sistnämnda fall är det fråga om att ätten år 1818 i Finland företrätts bara av en eller några manliga medlemmar, oftast ogifta. Det är egentligen mycket typiskt, att adoptionerna förekommer just inom dessa småätter: Segerstråle, Stiernschantz, Wadenstierna t.ex. fortlever blott genom adoption, medan ätten Schützercrantz - efter bakslag i fråga om adoption - dog ut 1850. Av ätter, vilkas tabellbestånd är mindre än tio, är blott ätten Teetgren av inhemskt ursprung.

Det finns även bland ätterna mellan S och Ö flera, som helt eller delvis blivit vad man kallar för adelsproletariat, men det finns även - ofta inom samma ätt - betydande personligheter på olika områden av mänskligt verkande. T.ex. inom kulturlivet har ätterna Schildt, Tawaststjerna, Schauman, Schulman, Wrede, von Wright, af Schultén, von Willebrand, Tigerstedt, Wasastjerna m.fl. haft och har än i dag sin givna plats. Medlemmar av ätterna von Troil, Svinhufvud af Qvalstad, Stjernvall, Wrede, Schauman osv. har under olika tidevarv starkt påverkat det politiska skeendet i Finland. Generalers och överstars antal är stort, ty de äro legio. Det är fullt skäl att påpeka, att vi genom Carpelans försorg nu har ett nära nog fullständigt material för t.ex. socialt kartläggande av de högsta samhällskikten, det första ståndet, i Finland.

Ett genealogiskt verk kan aldrig bli fullständigt - livet går vidare dag för dag. Den långa redaktionstiden framgår bl.a. av att endast ett fåtal uppgifter härrörande från tiden efter 1962 har kommit med, men i ett verk av denna karaktär kan sådant aldrig undvikas. Att de nulevande eller nyss hädangångna i biografiskt hänseende blivit styvmoderligt behandlade hör också till »sakens natur» särskilt vad den yngre generationen beträffar. Det är därför främst äldre saker, som undertecknad här tar fram i syfte att komplettera och korrigera Ättartavlor IV; för åskådlighetens skull hänvisas till ätten och tabellen inom den, inte till sidor.

von Schantz, tab. 12. Alexander Oscar Lillström (i hans 1. gifte), f. i Askola 9.8.1949, d. i Lovisa 12.1.1909. (otryckta Colliander nr 2048).

von Schrowe, tab. 1. Det synes ovedersägligt, att stamfadern Herman Schrow är identisk med Herman Guldsmed, omn. i Åbo redan 1606. (Tyra Borg).

af Schultén, tab. 1. Johannes Mathiae var collega scholae i Arboga 1599, blev komminister i Grangärde trol. 1608, vicepastor (1620), kyrkoherde 1.5.1621, och dog i mars 1622. - Hustrun Sara Pedersdotter var tidigare gift med mannens företrädare som kapellan i Grangärde Nicolaus Petri; hennes far Petrus Andreae bar tillnamnet Sverdsjoensis.

Sonen Videkind Johannis Grangius kan knappast ha varit född 1600, troligare omkr. 1609. Han blev student i Uppsala 4.11.1630 och blev således knappast prästvigd redan 24.6.1630. Han blev conrector i Västerås skola 1633, och lektor i hebreiska (icke grekiska) 1634. »Lyckosam hebreisk författare». (Ekström, Västerås stifts herdaminne, samt, Munktell, Västerås stifts herdaminne).

Silfverhjelm, tab. 1. Matts Henriksson Skrifvare. Här borde både Jan-Erik Almquists Frälsegods och Jan-Eric Almquists Lagsagor och domsagor konsulterats, ty Matts Henriksson var »av intet adel». Hans hustrur har blivit finare än vad de i verkligheten voro: Ingeborg Gylta står för Ingeborg Gudmundsdotter, och Brita Balk för Brita Bengtsdotter.

Silfversvan, tab. 1. Om stamfadern Joen Eriksson kan en del uppgifter spåras upp i den sk. äldre räkenskapsserien samt bl.a. i August Ramsays Esbo socken. Han hade sitt hemman i Lillhoplax i Helsinge sn (1608), med red för sitt hemman Hvits (Kvisbacka) i Esbå 1609. Det är tydligt, att han redan 1608 hade en längre tjänstgöring bakom sig, och 1609 kallas han rumormästare vid Adelsfanan. Han erhöll 25.5.1609 (och 12.5.1611?) frihet för gårdar i Helsinge sn. Han levde ännu 1611, men var död före 1614. Han tycks ha varit gift med en viss Brita som måhända var änka efter Bengt Henriksson (av adl. ätten Hammarstjerna) samt blev tydligen omgift med ryttaren Israel Olsson, halshuggen 1630.

tab. 2, Henrik Silfversvan var kapten vid Jämtlands regemente (trol. på 1660-talet), och dog i Esbå 1709.

I följande tabeller finns det ett antal fel bl.a. i ryska namn, som kunde ha blivit rättade i tid, om tidigare upplagor av Adelskalendern anlitats; även tryckta ryska källor kunde här ha anlitats.

tab. 7: tulltjänstemannen Matukaites synes ha i verkligheten varit hovrådet Andrej Andrejevitj Matulaitis.

tab. 8: överste Hvastunov hette Sergej Spiridonovitj i förnamn.

tab. 11: Boris Silfversvans akademiska ämne var romansk-germansk filologi.

tab. 13: generalmajor Vladimir Usov står för generallöjtnanten vid gardesartilleriet Vladimtr Stepanovitj Usov, f. 12.6.1841, levde ännu 1910. - Ingenjörteknologen Matjanin (borde egentligen vara Matianin, för att ej läsas Matschanin) hette i verkligheten Matiunin.

tab. 15: överstelöjtnanten N.N. Refani hette egentligen Befani, och möjligen Pavel Jegorovitj i förnamn. - Hans svåger Ivan Nikolajevitj Grammatikati var professor i obstetrik och gynekologi, verkligt statsråd och med. doktor, hans andra svåger Anatol Apollonovitj Artsybasjev chef för proberingsdistriktsstyrelsen i Vilna.

Spåre, i tab. 29 (s. 1059) har man gått lite för långt i transskriberingen av den där förekommande, tyskfödde ryske generalfältmarskalken furst Diebitsch-Zabalkanskijs namn; första delen har behandlats som om den vore rysk och skrivits Diebitj!

tab. 40, Carl August Göran Spåre tjänstgjorde vid 1. (ej 2.) Petersburgska ulanreg. Han hade även fått RRyA3 1912. (Birger Åkermans saml. i RA).

tab. 44, Alexander Fredrik Procopé var vid sin död överste.

Stackelberg, tab. 2, kapten N.N. Rising synes ha hetat Riser.

Stjerncreutz, tab. 1, se Sven-Erik Åström, Tait of Pirn-sägnen, i SSLS 409, Hist. och Litt.hist. studier 40 (1965).

Stjernvall tab. 3, José Maurice Correa de Hauriquez osv. bör vara: portugisiska sändebudet i Petersburg och slutl. i Paris José Mauricio Correia Henriques, baron 30.3.1843, vicomte 10.1.1854 och slutl. 26.2.1871 greve do Seisal, i hans 2. gifte, f. på Torre Bela, Madeira 15.11.1802, d. i Paris 7.2.1874 (Enciclopedia portuguesa-brasileira).

Pauline Gasser var född 1827, och dotter till bankiren och adelsmannen (von) Gasser. (förelysta, Petersburgs Katarina församl.)

Svinhufvud af Qvalstad, tab. 1, angående särskilt Per Hansson, borde Almquists Frälsegods ha konsulterats.

tab. 6: Per Gustav Svinhufvud, Einar W. Juvas biografi över sonen P.E.S. innehåller även flere biografiska notiser om fadern: Till sjöss som jungman med briggen Alexandra från Borgå 1853, konstapel på barken Agnes från Borgå s.å. Elev vid navigationsskolan i Åbo 1853-55, styrmansex. 8.5.1855. Seglade på utländska fartyg 1855-57. Styrman på briggen Trident från Raumo 1857, kapten på s/s Saima i mätningsarbeten på Saimen och Kallavesi 1858. Skeppare-ex. vid navigationsskolan i Kristinestad 21.2.1859. 1. styrman på skeppet Vasa 1863-64. Drunknade vid ön Kéa i Kykladerna 14.1.1864 efter att ha hoppat i sjön då fartyget under en våldsam orkan på grund av hans förvållande kommit på drift och förlist (om dödsfallet se Gen.guv. kansliets akt 2 år 1864).

Tawast, tab. 3 och tab. 12: Då arrendatorn Johan Tawast i tab. 3 och kaptenlöjtnanten Christoffer Tawast i tab. 12 under stora ofreden voro bosatta i samma by (Haapala i Kerimäki sn), så skulle här ännu ha tarvats en nogrannare undersökning. Kanske någonting ligger förborgat i det tavastska förnamnet Torsten?

tab. 39, Petter Adam Simberg var ledamot i finländska proviantkommissionen, ej av provincialrätten.

Tavaststjerna, tab. 4, professor Anders Casper Heyne (Hyne), bör vara professorn vid Konstakademin i Petersburg (åren 1793-94 akademikern) Anders Casper Hühne, f. i Hamburg 1749, d. i Petersburg 1813 (Thieme-Becker, Künstler-Lexikon).

Tigerstedt, tab. 49, Emilia Fredrika säges ha exam. vid Alexandriski-Marjinska institutet i Warschau, bör transskriberas till Alexandra-Maria-institutet!

Uggla, tab. 30, Eva Matilda German, bör vara Eva Matilda Herrmann, f. i Bayern 23.12.1868. - Sonen Maxim hette ev.-lutherskt Magnus Torsten och dog i Petersburg 9.11. (ej 23.7.) 1898.

von Willebrand, tab. 1, Friedrich (ej Fredrik) Willebrand, var även stadssyndikus i Schwerin, där han dog (före 27.5.) 1660, begr. i domkyrkan. Hustrun N.N. överlevde mannen. - Ernst Fredrik dog aug.-dec. 1679.

tab. 8, Gustav Jakob von Willebrand, biografin borde lyda som följer: Kadett på Haapaniemi 24.10.1803. Vid krigsutbrottet kommenderad att göra officerstjänst vid fältarmén 5.3.1808, placerad att sköta fänrikstjänst vid Åbo läns infanterireg. 14.3. s.å., konstituerad fänrik 11.4. s.å., kungl. konfirmation 11.7.1808. Guldmed. f. tapp. 1809. Avsked ur svensk tjänst med löjtnants grad 29.5.1810. Sekundkapten vid 3. finska jägarregementet 10.10.1812, på extra stat vid 1. finska jägarreg. 15.1.1813, avsked 28.10. s.å. Tf. tullförvaltare i Vasa 3.7.1824-30.4.1826. Ägde Torlax i Nykyrko 1811-23, Nuhjala i Vemo 1832-34, Koivisto i Ulfsby 1828-39. Råkade på obestånd och gjorde konkurs 1838. (Sen. ekon. dep. SD akt 25/11 1824 och Sen. just. dep. SD akt 25/VI 1838). D. på Uotila i Ulfsby 28.4.1842 av andtäppa. - Hans svärmor i 2. och 3. giftet hette Margareta Elisabet Björman, ej Björkman.

tab. 35, bland Reinhold Felix von Willebrands meriter fattas, att han var ledamot av den internationella olympiska kommittén 1908-18, och ledare för den finska truppen vid olympiska spelen i London 1908 och i Stockholm 1912. Även andra idrottsmeriter m.fl. är bortglömda.

Wrede, tab. 34, i fråga om Rabbe Nils Fabian Gustaf Wredes fru Elisabet Motti fattas uppgifter om hennes moder; troligt är, att hon är född i värdshusvärden Johan Mottis äktenskap med Sara Eliaedotter Wirolainen.

Listan ser kanske lång ut, men det rör ju faktiskt mest detaljer, vilka inte får skymma för våra blickar att ett viktigt standardverk inom den finländska genealogin nu fullbordats. Tills vidare äro Ättartavlor II-IV dock mindre användbara, då registerbandet ännu fattas. Har man orkat över hunden, så borde man snabbt orka över svansen. P.S. Registret utkom i december 1966.


Genos 37(1966), s. 107-111

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1966 års register | Årgångsregister