GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släkten Hohenthal 200 år i Finland

Svensk löjtnant fick nytt hemland

Med.lic. TORVALD T:SON HOHENTHAL, Alahärmä

Efter Pommerska kriget och freden i Hamburg i maj 1762 blev det aktuellt för officerarna vid »Hennes Kongl. Maijtts Lif Regemente» i Stralsund att erhålla nya vakanser. Bland dem fanns också löjtnant Nicolaus (Claes) Jacob v. Hohenthal, (som han sederma skrev sig), född 18.9.1730 i Stralsund och redan 1739, enligt tidens sed, antagen »til fri-Volontair» vid sagda regemente. Hans far, löjtnant Joachim Hohenthal d.y.), som tjänat vid regementet från 1720, var trumpetarson från Sverige, (Östgöta ryttarregemente) och dog, (»sotdöd blefven») i Kalmar 1754. Modern, som tillhörde en »gammal skotsk-tysk adlig familj», hette Beata Augusta von Warner (eller Werner). Hennes föräldrar är t.v. okända för dessa raders författare.

Löjtnant Claes Jac. Hohenthal jämte mor och familj kastades av krigets svallvågor ända till Finland. Av hans meritförteckning framgår att han redan 1763 »ärhållit Kongl. Maijtts allernådigaste Confirmation på mitt frändricks Constitutorial Ifrån des Dato samt lika nådigt placerad på Kongl. Österbotns Regemente».

Två år senare finner vi löjtnant Hohenthal i Vasa, vilket framgår av ett i Riksarkivets Militaria i Stockholm arkiverat brev. Kännedom om detta brev erhölls för några år sedan. Det är skrivet av löjtnant H. och daterat i »Wasa den 17de Julii 1765 och lyder:

 

Ödmiukt Memorial!

Som jag genom ärhållen Kongl. Maytts allernådigste Stabs-Lieutenants Fullmakt är placerad wid Kongl. Österbottns Regemente, och altså bekommit Högwälborne Herr Grefwens, Majorens och Riddarens gunstiga Ordres at infinna mig wid Regementet, så har jag på det skyndesamste welat wisa min Skyldighet och Lydna och har mig altså infunnit wid Compagniet.

Män som en stor del af min timmeliga Wälfärd däruppå berår, at jag nästkommande Winter kan wistas i Pommern, på det jag kan giöra Riktighet om min tilkommande Egendom, och på det jag kan öfwer föra min Fru och Barn; Så är min ödmiuka Anhållan, Högwälborne Herr Grefwen, Majoren och Riddaren täcktes hög Gunstig gifwa mig Permission wara i Pommern til nästkommande Wår, då jag mig utan drögsmål wid Regementet åter skal infinna. Wasa den 17de Julii 1765.

Claes Jacob Hohenthal

Till H: Majoren Grefwe Axel Fried: Cronhielm.

 

Löjtnant Hohenthals anhållan blev beviljad. Men hans och hans familjs avresa från Pommern blev synbarligen fördröjd ty först den 13 september 1766 anlände han till regementet »efter en swår och långsam Resa.

I en permissionsanhållan, publicerad i denna tidskrift 1966, s. 93-94, daterad i »Vasa den 10 mars 1767», till regementschefen för Österbottens infanteriregemente, Marcks von Würtenberg, om tillstånd att få resa till Pommern och avlämna sina omyndiga två små barn »til min Swär-Fader Capitainen von Lützauw, hwarest jag om deras lijffs bibehållande kan giöra mig mera apparente» berättar Hohenthal att han nyligen mist både sin hustru Margareta Sibylla Catharina von Lützow (f. 1737, d. i Ylistaro 18.10.1766) och sin moder Beata Augusta von Warner (f. 1702, d. i Ylistaro 1.12.1766).

Den 25 maj 1767 erhöll han 6 månaders permission »till dess enskilte angelägenheters bewakande». Avresan från Finland skedde enligt Österbottens Infanteriregementes 1767 års tredje kvartalsförslag (benäget meddelande av doktor Berndt Federley, Riksarkivet, Helsingfors) den 8 juni, då Hohenthal med söner reste till Sverige. Där fick han permission av konungen för att vistas i Pommern ett helt år. Men vid ankomsten till de små gossarnas mödrahem på Rügen var deras mormor redan död. Detta framgår av ett meddelande av den 14.7.1962, daterat av Evangelisches Pfarramt Gustow i Altefähr och är av följande lydelse: »- - - Im Sterbe-Register ist vermerkt: Am 12.2.1767 ist die Frau des Capitano von Lützowen in Kranzdorf in Gustow beerdigt worden. Die kleine Clocke von Gustow wurde 14 Tage lang geläutet - - - ». Och gossarnas morfar, han höll redan på att fria till en fröken von Pahlen. På Rügen kunde löjtnant H. sålunda icke lämna sina små söner. Det återstod endast att resa tillbaka till Finland. Var det löjtnant Hohenthals svåger, kaptenen vid Österbottens infanteriregemente, Fredrik Bogislaus von Essen av Zellie jämte hustru, Mariana (Margareta), f. von Hohenthal, som tog hand om gossarna sedan, det är t.v. en olöst fråga.

I detta sammanhang kan en tidningsannons i »Stralsundsche Zeitung» av den 13 juli 1762 måhända vara av intresse. Åtminstone belyser den Lützowarnas karaktärsegenskaper och gör en muntlig tradition, vilken återfunnits endast hos min släkts äldsta släktgren i Finland, den s.k. Koivistogrenen måhända trolig. Denna gren härstammar från den redan nämnda år 1766 fyraåriga löjtnantssonen, sedermera sergeanten vid Österbottens infanteriregemente, Johannes Arvid Bogislaus v. Hohenthals äldsta son, bonden på Nygård (Uusitalo) i Lochteä Johan Arvid Hohenthal. Enligt denna tradition hade Lützowarna på Rügen hotat den medlem av släkten Hohenthal med livet som kom till Cransdorf och gjorde sina arvsanspråk gällande. (Se också min uppsats i Genos, 1939/3, »Bidrag till släkten Hohenthals ursprung») Den aktuella annonsen, som upptäcktes av släktforskaren H. Södersteen, Sverige, år 1913, enligt ett av honom till framlidne juriskandidat Otto Mauritz Hohenthal den 5.3.1913 daterat brev, är av följande innehåll: »Als da mein Sohn, Johann Ewert von Lützow, schonvon 14 Tagen ohne mein Willen und Vorwissen von mir gegangen, und ich bisher nicht erfahren könne, wo er sich aufhaltet: ob mir gleich berichtet ist, dass er in Stralsund sein soll, so ersuche ich Alle und Jede hiermit öffentlich, denselben nicht zu kreditieren, in widrigen sie von mir keine Bezahlung zu erwarten haben. Und wenn jemand von seinem Aufenthalt unterrichtet sein sollte, bitte mir die Freundschaft zu erzeigen, und davon auf meinen Hofe zu Crans dorf auf Rügen, oder auch in Stralsund bei dem Fändrich von Hohenthal gutigst Nachricht zu geben. Stralsund den 13 juli 1762. Johann Hartwieg von Lützow. Capitain».

*                   *
*

Hösten 1966 hade det alltså förflutit 200 år sedan löjtnantsfamiljen Hohenthal anlände till Finland, Ylistaro i Sydösterbotten. Släktföreningen Hohenthal r.f-Hohenthalin Sukuyhdistys r.y., grundad för 21 år sedan den 11.10.1947, sammankom jämte avkomlingar till löjtnanten, sedermera stabskaptenen vid Österbottens infanteriregemente, inspektören för »Regala Bränneriet» i Nykarleby och slutligen majoren vid Uleåborgs Frikår Claes Jacob von Hohenthal, i Ylistaro ståtliga stenkyrka söndagen den 10 juli 1966 för att med gudstjänst inleda sitt jubileumssläktmöte. Både vid altaret, i predikstolen och vid orgeln medverkade hans ättlingar i rätt nedstigande, sjätte och sjunde led. Liturgin och högmässopredikan hölls av t.f. kyrkoherde Kim Hohenthal från Kökar, Kauhavakantorn Martti Korkealaakso, vars far, folkskoleläraren Juho Samuli K. var född Hohenthal, skötte om orgelmusiken och framförde ett sångsolo, pastor H:s far spelade ett par violinstycken. Efter den stämningsfulla gudstjänsten, som åhördes av ca. 70 släktmötesdeltagare, avtäcktes en anspråkslös minnessten på gamla begravningsplatsen i Ylistaro. Tal hölls av Ylistarokappellanen, pastor Arvi Kallio, som å församlingens vägnar emottog minnesstenen och avtäckningstalet av dessa raders författare. Sedan täckelset fallit och blommor nedlagts av släktföreningen, genom släktens yngsta närvarande och av Ylistaro församling genom pastor Kallio och kyrkoekonomen Eljas Torkko, samlades man till kyrkkaffe i Ylistaro kyrkobys moderna folkskola och efterföljande stadge-enligt släktmöte. Därpå följde middag med program. I talens långa rad blev särskilt kvinnolinjernas avkomlingar, bondesläkterna, Munsin från Munsala och Bondas från Vörå, uppmärksammade. Telegrafiska hälsningar kom från USA, Tyskland, Danmark, Sverige och hemlandet, bl.a. av Terjärv och Vasa Släktforskarföreningar. Apotekare Astrid Lindfors framförde de inbjudna Ylistarobornas tack och lyckönskan. Den stämningsfulla samvaron avslutades med psalmen »Härlig är jorden - - - »

Minnesstenen är en gammal trappsten från Näykkilä officersboställe donerad av boställets nuvarande ägare, Kerttu och Raimo Rajamäki. På denna är fäst en patinerad kopparplatta med följande text: »In memoriam. Beata Aug. Hohenthal, f. von Warner, 1702-1766, Nicolaus (Claes) Jacob v. Hohanthal, 1730-1790, Marg. Sibylla Cath. v. Hohenthal, f. von Lützow, 1737-1766, Jälkeläiset 1966 Ättlingarna, 2 Moos. 20: 12, 2 Mos. 20: 12. Att märka är att Major Claes J. v. Hohenthal ej är hegraven i Ylistaro utan i Kuopio, där han dog under kriget den 26.1.1790.

 
Genos 39(1968), s. 69-72

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1968 års register | Årgångsregister