GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Ätten v. Brandt "på Pühäjöggi".

Oskar Carl Koerber

I anledning av en förfrågan från Riga beträffande ätten v. Brandt a.d. H. Pühäjöggi, vilken uppges härstamma från Finland, har jag funnit mig föranlåten, att med stöd av mina anteckningar och utdrag ur de ingermanländska handlingarna på härvarande statsarkiv, meddela mina iakttagelser, emedan dessa torde ha ett visst intresse för flera i Finland (t.ex. Thesleff, Melart) och i Baltikum (Hirshheydt, Wulff) bosatta ätter.

Om släkten Brandt vill jag till att börja med framhålla, att det i Finland, Sverige och Östersjöprovinserna samtidigt fanns flera adliga ätter »v. Brandt» med samma och olika vapensköldar, vilkas inbördes släktförhållanden ännu icke äro utredda. - Medlemmar av ätten »v. Brandt a.d. H. Pühäjöggi» ha haft släktskapsförbindelser med Finland på 18- och 1900-talen, men har ätten i Finland varken besuttit jord eller intagits på härvarande riddarhus. Vi måste därför söka nämnda ätts ursprung i Estland eller Livland. Redan benämningen »a.d. H. Pühäjöggi» hänvisar till Estland, där godset Pühäjöggi ligger i östra Estland nära Narva. I Estland har det första försöket gjorts i Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften del Estland, band II, ss. 228 OCh 229, men en kommande forskning är det förbehållet att förtydliggöra dessa olika släkters ursprung och inbördes förhållande.

Beträffande den i ovan anförda handbok nämnde Daniel Brandt - f. i Holland, byggmästare i Narva under Karl IX Anno 1601, borgmästare därstädes 1610, - har jag kunnat fastställa, att han dog under åren 1639-40 på Pühäjöggi, emedan det om honom finnes följande anteckningar på härvarande statsarkiv.

Anno 1634 Daniel Brandt possiderar Pühha-Jåcke och Kallina. Vol. 9641.

Anno 1637 idem äger arvgodset Pickose Jokkeby med 10 hak. och Kallinaby med 15 ½ hak. Vol. 9645.

Anno 1639 idem ägare till Pöhhe-Jokki by 10 hak. och Kallina by 15 ½ hak. Vol. 9648.

Anno 1640 possidera Daniel Brandts arvingar Peöhe Joke håf och by 10 hak. och Kallina by 15 ½ hak. Vol. 9650.

Anno 1652 sal. Daniel Brandts arvingar possidera Pöhe-Jockj håf och by 10 hak., medan Mag. Henricus Stalius (den 1:a superintendenten i Narva begr. där 13.8.1657, kkb. St.-Joh. i Narva) äger Kallina håf och by med 15 ½ hak. Vol. 9683.

Av dessa anteckningar framgår det tydligt, att Daniel Brandt dött antagligen 1639 och att hans arvingar 1652 icke mera ägde Kallinaby.

I Gen. Hd.-buch d.b. R. nämnes som Daniel I Brandts fru - Margaretha Böckelmann, vilken dock icke återfinnes i Narvas kyrkoböcker, ej heller i de härvarande på statsarkivet förefintliga handlingarna. Jag skulle snarare, av olika skäl, räkna denna Margaretha Böckelman till familjen »Böckman», ty i Narva fanns på den tiden, d.v.s. från början av 1600-talet, flere medlemmar av denna släkt i rätt god social ställning, men ej en enda Böckelman. Enligt G. H. d.b. R. var deras dotter N. N. Brandt gift med borgaren och köpmannen i Narva Andreas Schultz. I Narvas mantalslängder[1] för år 1643 är han registrerad med 4 personer och enl. kkb. St.-Joh. blev han begr. i Narva 30.1.1646.

Daniel I Brandts son Daniel II nämnes i handlingarna 1635, 51, 57, 59, 63 på Pühäjöggi och 1655 på Merreküll; överstelöjtnant, d. före 1670. G. m. Christine v. Payküll, vilken nämnes 1670, 1678, d. före 1683, på Türsel och Jöhntacken, dotter av Jürgen v. P. på Türsel och Margaretha v. Treyden på Kurnal.

Om dessa två personer, nämligen överstelöjtnanten Daniel v. Brandt, och hans hustru Christina v. Payküll, lämnar rådhusprotokollen från Narva för 1683-1700 på statsarkivet i Helsingfors intressanta upplysningar på grund av en rättegång mellan friherrinnan Sigrid Horn och Daniel II Brandts arvingar.

1.3. fol. 136. Anno 1687 d. 26 Maji.

Präsentes i Rådstugurätten

Burggrefve Tunderfeldt,

Consul J. C. Schwartz,

Consul U. Herbers

Domini: Otto Feldhusen, Bastian Ritter, Berend Eric, Hinrich Brüningh, Bengt Elfuendahl, S. A. Wolff, Herman Dittmar. Daniel Seidler begärar, det E. Rådh wille definitivè ehrkänna uti Saken, högwälb. frue Sigri Horn emillan och HH. Brandtiske Erfwingar, angående dhen länge omtwistade Platz här i Staden belägen.

H. Borge M:r Herbers göör uthförlig skrifftelig relation ex actis, som så lyder:

Fru Kärande låter genom dhess fullmächtige Daniel Seidler klagelig anbringa, att Swarandernes[2] respectivè Sahl. fru Moder och SwärModer fr. Christina von Paykül, Sahl. H:r Öfverstel. Brandtens effterlåtne Enkiefrue skall hafwa een här i Staden belägen Huus Platz, som dhess, frue Kärandens, Sahl. ächta Herre, Högsahl. Kongl. Rådetz Paykülls Excell. warit tillhörig, och effter dhess dödh till eende Sohn H. Baron och Ryttmester Gustaff Payküll, men åter å dhess dödh till fru Kärande, som dhess Moder jure haereditario förfallit, oachtat den af 9 Decemb: Anno 1665 härmoth ad Protocollum skedde protestation sub N:o 1. Till H. Otto Feldhusen sub N:o 2, men denne åter igen till Bagaren Hans Thomas Grefe föryttrad; Beder därför, att emedan fru Brandtskan sådan Platz eendast af Wederbörandens förunnande besuttit, och icke hafft fogh eller rätt dhen att försällia, hon eller dhess Erfwingar måtte förbindas fru Käranden wederbörlig satisfaction praestera, så wäll för ett så otillbörligit föryttrande, som och ehrhåldne Grundhyra, förorsakad Skada och andre expenser. Swaranderne per Mandat: Fiscal Joh: Dubb förmehna williga heela denne Käre exceptione praescriptionis häfwa, effter det Sahl. fru Brandtskan sådan Platz öfwer 20 Åhr roligt possiderat, och Kl. M:tz alle praetensioner, som innan 20 Åhrs Tyd icke yrkas, för förfalldne ehrkänner, lykmätigt Kl. resol., hwaraf extractum bylades; Men sedan af Käranden blev remonstrerat, att sådan Kl.- resolution allenast tahlar om Gäld och privat praetensioner, och icke de rebus immobilibus, hwar hoos och dhen förmeente praescription twå gånger, Nembl:n d. 9 Decemb: 665 effter of:n alleg: doc: sub N:o I, som och förmedelst H:s Excell. Sahl. H. Kongl. Rådet Bengt Horns till denne Stadzens Magistrat afgångne Skrifwelsse de dato 14 jun. 672, är interrumperad; Och hafwa HH. Swaranderne härpå förmedelst Rättens Afskiedh ad directam litis contestationem bebundne, skrydit till Exceptionem, bybringandes: dhensamme, att dhen strydige Platz af den gamble Sahl. H. Jürgen Payküll Sahl. fru Brandtskans H. fader herrörer, och att han altså i dhensamma som sitt fäderne arf intet allenast dhess egne portionem legitimam effter det i Cap. Erfd. B. St., uthan och i förmågo af artic: 4 uti det producerade Cessions Instrument sub A. twå Systerlotter hafwer, och conseqv. dherigenom bliwin en rättmätigh Besittiare af heele den Platz, att hwarken Sahl. H.Kongl. Rådet eller dhess H. Sohn innom Åhr och Dagh, som 12. Cap. Erfd.B. St. och 15 Cap. d. t. L. L. ehrfordra, på sin arfportion ha talat; Men hwad d. 9 Dec: A:o 665 sub alleg: doc: N:o 1 ad Protocollum förskrifwit, är eensydigt uthan Sahl. frue Brandtskans Weetenskap skedt, och kunde dher af frue Käranden ingen rätt tillwäxa; hwarför emoth så krafftige på denne sydan strydande argumenta fru Käranden billigt onus probandi incumberar, qvo jure nembl:n hon Egendombs rättigheten af dhenne Platz tillkommer; Slutel:n är HH. Swarandernes Begäran, att dhe cum refusione damni et expensarum motte från dhenne klaga absolveras.

Frue Käranden replicando will sitt rättmätige Anspråk till Platzen, som sub qvaestione, på fölljande sätt bewysa 1) af Sahl. fru Brandtskans egne Tillståndh uti det med H. Feldhusen oprättade köpecontract ad lib. sub N:o 2, dheruti hon föregifwit, att hon denne Platz af hennes Sahl. H. Broders före dette Kongl. H. Rådetz Paykülls Erfwingar transporterad och öf:r dragin, och dess Consens till föryttrandet, lofwat att anskaffa; doch haar hwarken, det eene el:r andre framkommit el:r dher å fölgdt 2) Af dhe för den Kongl. Estniske landrätt passerade Acter sub D hannen hona hwar af är tillfinnandes, att Sahl. fru Brandtskan dhenne Platz uthaf lyka rätt för sin welat yrka, som hon Godzet Junis anfächtat, och det ändtlig ehrhållit, jemwäll föregifwit, att frue Kärande uti dette skedde Tompte förköp reeda consenterat, dher doch det sidste sub Conditione är skedt, när dhe å bägge sydor om Godzet Junis i godo sig föreenandes worde; Men effter som man processen proseqverat, och godzet Junis är bestrydit, fast änn under een adjudicerad wiss Summa Penningars Ehrläggiande till fru Käranden, som sin H. Sohns naturlige Erfwinge, tillstår man dhen intet uthaf Platzen, såsom med dhen dher een lang annan Beskaffenheet är, än med Godzet Junis, ty till dhen förre, såsom ett uhrgammalt odell, blifwer effter Estniske Rätten dhe näste Stamm och Slächtz förwandter, men till denne dhe näste Blodzfränder och erfwa effter Sweriges Lagh och altså fru Käranden, såsom Modren exclusis remontioribus admitterade. 3) Är fru Kärandens Sahl. H. Sohns Egendomb till den omtwistade Platz af det för detta ad libellum producerade protocollariscke Extract sub N:o 1 klar nogh, och blif:r genom för dette allegerade H:s Excell. Kongl. Rådetz Sahl. H. Bengdt Horns Skrivelse till denne Magistrat änn mehr bestyrkt, att altså fast ringa fru Brandtskan kan hjälpa den oprättade transaction och Cession med sine Systerbarn fru Käranden owitterligen; Men att Contraparten åter igen till Praescription gryper, är sådant emoth det Afsked, som i Saken är gifwit 15 Nov. förledne 686; dhertill med har fru Käranden ingalunda gifwit rum till någon praescription genom stillatygande effter sin Sahl. H. Sohns dödh, uthan det är nogh blif:t disputerat, effter of:n allegerade acter sub D et lit. C. uti detta måhl, och att dherföre dhen berömbde praescription till dhess förnembste reqvisiter brister; yrkar således petita libelli och sluter, nisi qvid novi, Saken till dombs; Herrar Swarenderne duplicando repetera dhe argumenta, hwar med frue Käranden welat sin Egendombs rätt till den strydige Platz bewysa, desse nembl. 1) Att Sahl. H. Kongl. Rådet Paykülls Successor Matrimonij A:o 1665 låtit sig skee försäkring i dette måhl ad Protocollum, 2) att frue Kärandens Sahl. H:r Broder uti sin Skrifwelse till Magistraten sådan Platz kallar sin Swågers Platz. 3) tillstår frue Brandtskan sielf uti det med H. Feldhusen oprättade köpe Contract, att Platzen hörer dhess Sahl. H. Broders och dess Erfwingar till. 4) ett sådant frue Brandtskans tillstånd äfwen wäll är tillfinnandes uti dhe wid Ehstniske Öfwer Landrätten passerade acter sub D hannen hona 5) att exceptio praescriptionis Swaranderne nu intet mehr kan tiänlig blifwa, emedan dhen skall wara dem genom det af 15 Nov. affattade Besked betagen, och swara härå 1) att ingen rätt tillägger någon Part eensydigt, sådant reservatum ad Protocollum; 2) ey heller een Skrifwelsse, hwilken lykesom det förr grundar sig uthan Bewys på blotta ordhen, kunde någon jus aliquod in re ehrwärfwa; uthan det hade Contraparten bordt innom lagha Tydh affter förgången Citation titulum Dominij bewysa. 3) Av Sahl. Frue Brandtskans Mehning uti Contractet med H. Feldhusen icke warit, dhess Sahl. H. Broder ell:r dhess Erfwingar någon Rätt till dhen strydige Platz inryma, alldenstund hon uti dhen med Bagaren Jürgen Metzner slutna Hyre Contract, som wid acterne är byfogad, reeda 15 åhr för nembl. A:o 1660 sådan Platz sin egen kalladt, och 3 Åhr dereffter med dhe andre sine MedErfwa öfwer dhenne Platz een Cession oprättat, och frue Brandtskan wäll kunde see, att hennes Sahl H. Broder sin häfde Rätt genom sitt stillatygande sig sielf afhändt, och tacitè in på sig, som sin Syster, transporterat, hwarför och dhen af Contraparten åberoopade egen Bekännelsse, så wäll dhe aff dette Docum. sub N:o 2, som dee af Estniske Landrättens heelt incompententèr allegerade acter effter samma intet denne Platz, uthan Godzet Junis Concernera, heel är lubrica et vaga, att man dher wid kan sig nogsampt tryggia och stödja. 5) Är det och een lang annar exceptio praescriptionis, som det E. Råd HH. Swaranderne uti det af 15 Nov. gifne Besked betagit, nembl. dhen af 20 Åhre, som man i Begynnelssen förmeente sigh effter Kongl. resolution äga, men dhenne som af eene Med Erfwingens stillatygande öf:r Åhr och Dagh upwuxit, är af langh annor Art och Natur och uti alleg: Cap. i Sweriges Lagh klarlig grundat; Slutelig urgeres på Swarandernes syda 1) att dhen omtwistade Platz är ett Stambarf, dheremoth af Contraparten intet blifwit bybracht, 2) Sahl. Fru Brandtskans arfzrätt dher till notorium, hwarför han och 3) för sig billig een dotters deel och på sine Twänne Systrers wägnar, i förmågo af Cession Twå Lotter haar att tillgå, i synnerheet att Contraparten intet bewysat, det Systrarne för dheres Erfportion äre afspysade. 4) att Sahl H. Kl. Rådet, som Sahl. Fru Brandtskans H. Broder, innom Åhr och Dagh på sin Ärfda rätt icke talat, och således densamme dher igenom blifwin förlustig. Bedie dherneess effter det 11 och 12 Cap. Erfd. B.St. blifwa skyddade, cum refusione damni et expensarum; och skuta sammaledes Saken till dombs.

Till föllje af dhetta blef, som fölljer, af HH. i Saken voterat:
H. Dittmer: alldenstund H. Brandtiske Erfingar 3 dehlar uti dhen omtwistade Platz genom Arfzrätt tillkommer, och Contrarium icke är af Contraparten bewysat; dy äre och samme 3 Parter H. Brandtiske Erfw. Erf och egit, tillfalandes dem och dher öf:r 4. Parten, effter det fru Kärande icke i laga tyd och innan Åhr och Dagh effter sin H:r Sohnes död uti sin Rätt vigilerat.

H:r Wolff idem, och det i Anledning af 12 Cap. Erfd. B. St. hälst som hon, Fr. Kärande, icke inom laga tyd, dher hon doch wiste att huuset war här såldt, giordt något Klander och Inspråk.

H:r Elfvendahl förmehner det 12 Cap. d. Balk icke kunnat hyt appliceras, effter som dhe andre Brandtiske Erfwingar intet mehr än Fru Kärande Horn i sin Rätt vigilerat, warandes ex Concessione dhem förunnadt samma Platz till sin Nytta qvoad tempus innehafwa.

H:r Brüning idem cum Wolff.

H:r Eric instämmer med Hr. Elfvendahl.

H:r Ritter med Hr Wolff.

H:r Feldhusen abstinuit Voto, effter det Platzen warit till honom försåld.

H:r Brgm. Herbers effter det fru Kärande icke kan bewysa att hon innan laga tydh giordt Inspråk på den sig competerande Andeel; dy faller och fierde deelen tillyka med de 3 förre, hwartill Brandiske Erfwingar jure haereditario äro berättigade, fru Käranden från och Swarande Brandtiske Erfwingar till, lykmätigt 12 Cap. d. t., hälst som så många Kiöpare emellan Kombne, laga opbudh och fasta dherå gif:ne, och fru Käranden alt imedlertyd sin rätt förteegat.

H:r Burgmest. idem cum Schwartz
och blef således per majora condulerat till fölljande sentens och domb: Uti den twistige Saak emellan Kärande den Högwällborene Fru Baroness fru Sigri Horn å ena och Brandtiske H:r Erfwingar H:r Capit. Seulenbach och H:r Cap: Brandt å andre sydan, Swarande, angående en här i Staden belägen Huusplatz, den Brandtiske HH. Erwingar genom Kiöp föryttradt och wällbem:te frue Baroness, Kärande, som sitt Laga Arf effter dhess Sahl. H. Sohn H. Baron och Ryttmästaren Gustaff Payküll, hwilken dhen på sitt fäderne skolat possidera och besittia, praetenderar, willjandes till följe eher af Brandtiske H:r Erfwingar Swarande till restitution af sådan omtwistad Platz genom Rättens uthslagh obligera, blifwer effter dhe af bägge Parters fullmächtige i Rätten ingifne Skrifter, hwarjehanda yrkte Inwändningar, producerade documenter och andre Omständigheter här med definitive för Rätt ehrkändt: Alldenstund icke allenast här å Orthen är kunnigt, uthan och af Högwälborne fru Kärande Blifwit oanfächtadt, att den Huusplatz som sub quästione är, Sahl. H:r Jürgen Payküll, såsom Swarandernes Sahl. Fru Moders och Swärmoders fader har tillkommit, men dher emoth, icke till fyllest, såsom dhet för rätta kom, haf:a Bestånd, är bewysat, att dhen samma Platz wid Arfskiptet fru Kärandens Sahl. ächta Herre och Make, som Swarandernas respectivè Fru Moders och SwärModers H:r Broder allena tillfallit, eller att han de öfrige Mederfwne för dheras Andel tillfredz ställt, alldenstund så wäll det d. 9 Dec. 1665 H:r Excell. Sahl. H:r Baron och Ryksrådet, H:r Per sparres frue Kärandens andre ächta Herres Befallning är ad Protocollum refererat och protesterat, som och dher effter af Fru Kärandens H:r Broder numehr Sahl. H:r Bengdt Horns Excell. d. 14 juny 1674 skrifwit, allenast är eensydigt skedt; men det allegerade fru öfverstl. Brandtskan imputerade tillstånd uti det d. 29 Octob. A:o 75 med H:r Otto Feldhusen öfwer sådan Platz oprättade Contract, hwaruti hon sig på den transport af samplt. H:r Payküllske Erfwingar beroopar och lofwar sig ändå willja dheres Consens införskaffa, äfwen så lätt om den eene portion, som ber:de Hr Payküllske Erfwingar praetenderat, än uti Huuset äga, Kan förstås. Dheremot lykwäl Sahl. Frun Öfwerstl. Brandtskan såwäll i dhess Sahl. Manns Lyfstyd, som är tillseendes af dhe gamble Stads-Chartor, som effter dhess dödh, sådan fädernes ArfPlatz uthi månge Åhr besuttit, uthan att han, så wyda witterligit är, dheruthinnan är worden turberat, eller å dhess Sahl. Hr Broders wägnar densamme, som dhess fullige Egendomb för ofwanrörde ad Protocollum A:o 1665 eensydige skedde anbringande praetenderad blifwer; Altså då uppå fru Kärandens Sahl. Hr Sohn Hr Baron och Ryttmästaren Gustaff Payküll inte mehr än dhess faderlige Arfportion uti dhenne Platz kunde förfalla, och dhess fru Modher, som näste Arfwinge, i fall hon sig i rättan tydh angående det Arf för Rätta angifwit hade, intet mehr än denne eene portion och dehl hade till att ärfwa, men Sahl. Fru Öfwerstl. Brandtskans Erfwingar komma således så wäll i Anseende till dheres respective Sahl. fru Moder och Swärmoder, som och dhess bägge fru Systrar i förmågo af den föreering och transport de 8 Marty A:o 1678 effter det I Cap. Erfd. B.St. 3 portioner utan all Strydh, och med rätta till; och lykwäll fru Käranden effter det 12 Cap. Erfd. B.St. icke har bewysat, det hon innom Åhr och dagh giordt för Rätta Inspråk på sådan sin Sohns Arfportion och deel Altderföre blifwer hon och samma sin portion förlustig declarerad och Platzen heel och håålin dhe Brandtiske H:r Erfwingar här med fulligen adjudicerad. Expensis compensatis.

0.D.M.R.

Ur ovan anförda rättegång, som enbart i Narva pågick från 13/2 1686 till den 9/6 1687, alltså över 1 år och event. hänskjutits till hovrätten i Reval, framgår, att överstelöjtnanten Daniel Brandts hustru var Christina v. Payküll, men dessutom att den sistnämnda ännu hade 2 systrar och 1 bror, samt en ende brorson, ryttmäst. baron Gustaff v. Payküll. Alla dessa 4 syskon samt brorsonen hade redan avlidit år 1686. Vidare framgår att Gustaff v. Paykülls mor var just den i processen omtalade Sigrid Horn, vilken gift om sig med riksrådet baron Per Sparre. Även Per Sparre samt Sigrid Horns bror Bengt Horn voro 1686 döda[3].

Dessutom kan ur processen fastställas, att avlidne överstelöjtn. Daniel Brandt endast hade två till åren komna barn, nämligen sonen kaptenen Brandt och en dotter, vilken var gift med kapten Seulenbach. I enlighet med ovan anförda bevis måste därför följande betydande ändringar företagas i Gen. Hdbuch d. b. R., del Estland:

1 sonen »Caspar» måste helt och hållet strykas,
2 dottern Anna Margaretha var icke gift med Jürgen Johan v. Brandt, utan med kapten Caspar Seulenbach,
3 måste som deras son anses kapten Jürgen Johan v. Brandt.

Mitt antagande, att Anna Margaretha Danielsdotter Brandt var gift med kaptenen Caspar Seulenbach stöder sig på följande källor.

Kkb. St.-Joh. i Narva på statsarkivet i Reval:

Fru Margaretha Brandt, hustru till kapten Caspar Seulenbach stod 10/7 1685 i Narva fadder vid Ottiliana Charlotta Numers dop, dotter av löjtnanten Gustav N. (övriga faddrar voro: kapten Franz Ewold Fock, löjtn. Hinrich Johan v. Drenteln, kornett Franz Julius v. Blecken, fru Ottiliana v. Berner, änka efter (Fritz) v. Cronman och jgfr. Charlotte v. Knorring).

Vol. 9759 (H:fors statsarkiv):

Kapten Seulenbachs lilla son Narva d. 4/2 1688.

Vol. 9755 fol. 2707:

Anno 1687 den 21 februari i Narva »då H:r Capten Caspar Seulenbach för h:r Hinrich Schwartzes praetension skull icke ville behålla de 2 kyrkoplatser i N:o 4, så har man gett honom som vedergällning 2 platser i gamla koret i bänken N:o 2 på norra sidan och överlåtit honom dessa för livstid. En plats för fru Anna Margaretha Brandt, den andra för fru Lovisa Margaretha Brackell. Han köpte dessutom ännu en platz för dottern Anna Christina Seulenbach och har betalt 3:-», d.v.s. med andra ord, kapten Caspar Seulenbach köpte i domkyrkan i Narva en kyrkoplats åt sin fru Anna Margaretha Brandt, en plats åt sin svägerska Lovisa Margaretha Brackell, och ytterligare en plats åt sin dotter Anna Christina Seulenbach, överstelöjtn. Daniel II Brandts hustru.

Vidare framgår det, att det endast fanns en Jürgen (Georg) Johan v. Brandt, vars enda fru varit Lovisa Margaretha v. Brackell, ty det är osannolikt, att kapten Seulenbach åt båda Jürgen Johan v. Brandts fruar samtidigt skulle ha köpt 2 sittplatser i domkyrkan. Det framhålles inom den genealogiska litteraturen, att det i Narva funnits två »v. Brandt» vid namn »Jürgen Johan» och att den äldre, nämligen Daniel II:s son varit gift med Anna Margaretha v. Brandt, och sonen Jürgen Johan II med Lovisa Margaretha v. Brackell. Betraktar man denna filiation ur rent äktenskaplig synpunkt, kommer man till följande negativa resultat:

Jürgen Johan I v. Brandt, f. i Narva 28/6 :1658 (döpelsedagen är autentisk enl. kkb. St.-Joh. i Narva), son av överste(löjtn.) Daniel B. Om man antager att han gifte sig vid 25 års ålder, skulle han ha gift sig c:a 1683; hans äldsta son (Jürgen Johan II) kunde då ha varit född c:a 1684 och gift sig c:a 1709. Den sistnämndes älste son Carl Gustav (enl. G. H. d. b. R.) kan omöjligt ha varit gift redan 1718, d.v.s. vid 8-års ålder, ej heller sonen Georg Anton deltaga i det ryska kriget 1709/10 samt dö i fångenskap 1713 i Saransk. En lika osannolik bild får man om bägge Jürgen Johan skulle ha gift sig vid 20 års ålder.

Från annat håll bestyrkes dessa tvenne Jürgen Johan v. Brandts existens därigenom, att det finnes för dem två dödsdata, för den ena 28/6 1704, för den andra 8/10 1710.

Jag antager det enda riktiga dödsdatumet vara 28/6 1704, då Jügen Johan v. Brandt stupade vid en offensiv med 500 soldater vid Dorpat mot ryssarna. Hans lik överlämnades av ryssarna följande dag[4]. Enligt Nikolaikyrkans likstensbok i Reval blev ingen Jürgen Johan v. B. begraven 8/10 1710, utan dog där i pest en Johan Brandt, som blev bgr. i Nicolaikyrkan sistnämnda dag. Då denne Johan Brandts ålder är okänd, gives det ingen anledning att antaga, att denne Johan B. skulle ha varit identisk med Jürgen Johan II och ej heller varit släkt med ätten v. Brandt på Pühäjöggi.

Därmed faller enligt min uppfattning hela denna filiation såväl i Gen. Hdb. d. b. R:s stamtavla och i den mig tillställda stamtavlan, vilka tarva en genomgående revision och bearbetning.

Likaså betvivlar jag - trots anförda källor s. 229, not 3) - att Daniel Brandt haft sonen »Caspar», som 1683 varit kapten i svensk tjänst. Han förekommer ej heller i Lewenhaupts arbete över Karl XII:s officerare. Jag skulle snarare anse nämnde Caspar v. Brandt vara identisk med kapten Caspar Seulenbach, vilken var gift med Jürgen Johan v. Brandts syster Anna Margaretha. Enär alla rättegångsprotokoll i Narva äro skrivna på svenska, är det möjligt att baltiska historiker vid bearbetningen av dessa rättegångshandlingar icke rätt kunnat tyda dessa texter. Möjligt är, att det funnits ännu en äldre Jürgen Brandt, då enl. Viborgs domkyrkobok en Göran Brandt under åren 1655/57 betalar till domkyrkan bänkpenningar för 2 personer (jfr. Domkyrkans i Viborg räkenskaper 1655-1704 av Osmo Durchman i Gen. Samf. i Finl. Årsskrift XII, 1928). Efter 1657 förekommer denne Brandt ej mera i Viborg och har antagligen flyttat till annan ort, möjligen Narva.

Ur den mig från Riga tillställda andra Brandtska stamtavlan framgår, att Jürgen Johan I:s far skulle ha varit en ej namngiven bror till Daniel II Brandt och antog jag då, att ovannämnde Göran Brandt flyttat 1657 från Viborg till Narva och kanske vore far till Jürgen Johan, född i Narva i juni 1658, men efter jämförelser med andra mig tillbuds stående anteckningar och mitt kartotek över Ingermanland, Narva och Reval, kom jag till den slutsatsen, att Jürgen Johan v. Brandts far icke varit den förstnämnde Brandt, utan överstelöjtnanten Daniel II Brandt, samt, att hans fru icke var Anna Margaretha v. Brandt, utan Lovisa Margaretha v. Brackell, dotter av Georg Antonius (icke Hinrich) v. B. på Kochtel, överstelöjtn., begr. i Narva 8/1 1689 [5]. B. dog enl. Jully Ramsay i Borgå 16/1 1685 och blev begr. i Narva 4/1 1689.

sälkttavla

I detta sammanhang vill jag nämna en Brandt, vilken möjligen har tillhört samma släkt »v. Brandt a. d. H. Pühäjöggi»,

Måns Arvidsson Brandt, som den 3/9 1640 i Narva kvitterade sin lön såsom lantrevisor i Ingermanland[6]. Den 28/4 1641 reviderade han några lantegendomar i Kaporje och Jama län[7] och har ytterligare i Narva 28/9 1641 kvitterat sin lön[8].

Om honom finnes ytterligare följande anteckningar:

Anno 1652: revisoren Måns Arvedsson Brandskiöld får efter salige Mag. Hendrich Fateburs änkas död i Kjältis pogost av Seretkowa by 1/6 obs. enl. kongl. brev av d. 20/9 1649 [9].

Anno 1653 har samma lantrevisor Måns Brandskiöld att betala räntor för sina arvgods i Nöteborgs län.[10].

ELGENSTIERNA lämnar om denne Måns Arvidsson Brandt, naturaliserad Brandskiöld, följande uppgifter, men känner icke till hans borgerliga namn.

Brandskiölds vapen

Ätten Brandskiölds vapen (enligt Klingspor).
Fig. I.

Varifrån släkten härstammar är okänt, men säkert är att han 1639 var lantrevisor i Ingermanland samt adlades 8/2 1649 och introd. 1650. Ryttmästare 1656; generalkvartermästare och generaladjutant i Finland 1657; avsked 1660 och d. före 1673. Han var 3 gånger gift: 

1:o m. N. N. v. Jagow, d. i Viborg 21/6 1660. »Wälb:ne Måns

Arfwedzssons Brandskiöldz Frw, i Herranom afsomnat, och

då straxt Siäleringning, nämbl. den 21/22 och 23 hujus een heel tijma hwar dag i alla klockor 39: - För det förnemsta Sametz bårtäcket brukat, när det Sahl: Lijket fördes på Slottet 8:-»[11].

2:o m. Anna Mörner, begr. i Viborg 29/12 1661. »Wälb:gh. Commendantens Måns Arfwedssons Frw, F: Anna Mörner begr. i Kyrckian, bettalt såssom een fremmande dubbelt effter Ordningen. För 3 heela timar ringt in alles i alla klock: :28; För lägerstället in uthi Choren 24: -; Båre täcket egit brukat» [12].
3:o m. Maria Eleonora Wulffschmidt, vilken levde ännu 1708 över 80 år gammal.

I Vol. 9669, fol. 266 finns Måns Arvidssons sigill från år 1648 med hans namnteckning se fig. 4.

Fig. 2. Fig. 3.

Fig. 2.

Fig. 3.

I skölden ett liggande brinnande vedträ, samt 3 (2. 1.) sexuddiga stjärnor. Såsom jämförelse avbildas ätten »v. Brandt a.d.H. Pühäjöggi» sköldemärke fig. 2 och fig. 3 den i Finland introducerade ätten Brandts n:o 16 vapen enligt Klingspors kända arbete.

Fig. 4.

Fig. 4.

 

Noter

[1] Vol. 9658.

[2] Kursiveringarna äro gjorda av förf.

[3] Jfr. Elgenstierna, Horn och Paykull.

[4] Jfr. Kelch, Historia 1690-1707 ss. 290-91.

[5] Krb. Narva.

[6] Vol. 9651, fol. 767.

[7] Vol. 9653, fol. 539.

[8] Vol. 9656, fol. 117.

[9] Vol. 9683, fol. 187.

[10] Vol. 9687, fol. 891.

[11] Jfr. Gen. Samf. i Finl. Årsskrift XII. 1928, s. 130.

[12] a. a. s. 137.

 
Genos 4(1933), s. 1-14

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1933 års register | Årgångsregister