GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

Kirja-arvosteluja - Recensioner

Helge von Knorring

Klaus Castrén, Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918-1969. Tryckt i 500 numrerade exemplar. Tietosanakirja Oy, Helsingfors 1970. 75 sidor.

Årligen torde numera mellan 800 och 900 medborgare i vårt land hugnas med ordenstecken av våra officiella riddarordnar, Finlands Vita Ros (FVR) och Finlands Lejon (FL). Allt i allt är det därför ett betydande antal personer, som under årens lopp hunnit bliva sålunda ihågkomna och belönade för sina insatser i olika form till samhällets fromma. I betraktande härav bör det säkert anses som en brist hos oss att vi saknat möjlighet att skapa oss en helhetsbild av våra riddarordnars utbredning i vårt land. Visserligen anger Finlands Statskalender varje däri förtecknad persons ordensinnehav (också de utländska), varjämte liknande uppgifter står att finna i sådana periodiskt utkommande biografiska uppslagsverk som Finlands Jurister, Finlands Läkare m.fl. Däremot har vår statskalender aldrig gått in för att skilt för sig förteckna samtliga innehavare av inhemska ordenstecken på sådant sätt, som årligen sker i motsvarande danska och norska uppslagsverk och som också i Sveriges Statskalender intill för ett par år sedan utgjorde en regelbundet återkommande företeelse. En sammanfattande förteckning av ordnar som utdelats i Finland har endast en gång gjorts tillgänglig. Detta skedde för så länge sedan som 1939 i minnesskriften »Suomen Valkoisen Ruusun ritarikunta», som utkom med anledning av att 20 år förflutit sedan FVR instiftats. Den innehåller bl.a. alfabetiskt uppställda förteckningar över samtliga inhemska personer, som under åren 1918-1939 hugnats med FVR.

Det av Finlands ambassadör i Mexico Klaus Castrén nyligen utgivna uppslagsverket »Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918-1969» strävar till att i mån av möjlighet fylla den lucka, som hunnit uppstå sedan 1939 och som ytterligare vidgats genom instiftandet av vår yngre riddarorden, FL, år 1942. Härtill kommer ju, att under våra två senaste krig - utöver Finlands Frihetskors såsom vårt egentliga militära utmärkelsetecken - såväl FVR som FL utdelades »med svärd» för militära förtjänster särskilt till officerare i ledande ställning.

Klaus Castréns initiativ måste därför anses synnerligen lovvärt, och vi får hoppas, att han får tid och tillfälle att fortsätta på den väg han inslagit. Såsom av arbetets titel framgår har han denna gång sett sig tvungen att begränsa sitt material till att omfatta endast dem, som sedan riddarordnarnas instiftande hugnats med ordenstecken av de högsta klasserna, d.v.s. storkors (Stk.) och kommendörskors av 1. klass (K. 1). Dessutom har han på hedersplats i bokens början förtecknat alla dem, som under våra tre krig (ävensom i enstaka undantag under fredstid) hugnats med motsvarande två högsta klasser av Finlands Frihetskors (FrK.), d.v.s. storkorset och FrK. 1 med kraschan.

En genomgående princip vid arbetets uppställning synes ha varit, att nämna ordensinnehavarna med angivande av den ställning i samhället och/eller titel de innehaft vid tiden för sin dekorering. Detta har dock ej alltid konsekvent genomförts, måhända beroende på att utgivaren slutfört sitt arbete på boken på sin nuvarande post i utlandet utan tillgång till alla behövliga uppslagsverk. I övrigt bär arbetet vittnesbörd om sin upphovsmans stora sakkunskap och noggrannhet. En stor förtjänst är att personförteckningarna är kronologiskt uppställda, d.v.s. enligt utnämningsdatum. En statistisk tabell och ett alfabetiskt personregister ökar uppslagsverkets översiktlighet. Utstyrseln är synnerligen vårdad, varför det bereder ett sant nöje att handskas med volymen.


Genos 42(1971), s. 55-56

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

Systematisk förteckning | 1971 års register | Årgångsregister