GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirja-arvosteluja - Recensioner

C. G. Aminoff

C.-B. J. Petander, Kungliga Österbottens regemente under Karl XII:s tid. Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska Samfundet nr 27. Vasa 1971.


Det finns skäl att frukta att överstelöjtnant C.-B. J. Petanders stort upplagda arbete om Kungliga Österbottens regemente oförtjänt litet observerats av de historiskt intresserade. Om så vore, är förklaringen enkel: hela 1600-talet från regementets grundande år 1626 har behandlats i omfattande uppsatser i Svensk-Österbottniska Samfundets årsbok Österbotten för åren 1966-1969. I år har arbetet emellertid fortsatts med en separat volym som skildrar regementets öden under Stora nordiska kriget. Frihetstiden och gustavianska tiden återstår sålunda ännu att skildra.

Som regementshistorisk skildring måste Petanders arbete ställas högt. Mot bakgrunden av det politiska och militära händelseförlopp, i vilket stormakten Sverige-Finland var indragen, följs regementets verksamhet i detalj. För den inte speciellt militärhistoriskt intresserade kan mångfalden notiser t.ex. om transporter av truppdelar och om olika förläggningsorter kanske bli tröttande, men just verkets rikedom på inte bara operativa utan också administrativa och organisatoriska fakta gör det till en värdefull kunskapskälla.

Även personhistoriskt intresserade bjuder Petander mycket av värde. Samtliga avsnitt är försedda med personregister med biografiska uppgifter. An efter som skildringen förs framåt sväller dessa personregister ut. Den nu utkomna volymen upptar i sitt register redan inemot 1000 namn. De uppgifter som ges gäller främst karriären i Österbottens regemente, men framförallt i de senare delarna ges också endel andra fakta. Det personbestånd som medtagits torde sammanlagt hittills knappast stanna långt under 2000.

Även i texten ger författaren en mängd personhistoriska fakta. Växlingar på de högre befälsposterna t.o.m. kompanicheferna redovisas samvetsgrant och också förändringar inom subalternkåren omnämns emellanåt. Med hjälp av tabeller och förteckningar vilka dels utgör extrakt ur mönstringsrullor, dels sammanställts på basen av dylika, ger författaren en för vissa perioder kontinuerlig bild av de olika enheternas personal, framförallt av officerskåren. Hänvisande till bristande utrymme har författaren dock inte ansett sig kunna tillämpa denna metod konsekvent. Sålunda bestås läsaren för tiden efter 1676 fram till sekelskiftet bara en uppställning över växlingar på kompanichefsposterna. I skildringen av Karl XII:s tid är dokumentationen i detta avseende bättre, men dock av naturliga skäl inte lika sammanhängande som för vissa perioder under 1600-talet.

Sin framställning, också i fråga om de organisatoriska detaljuppgifterna, bygger Petander på ett arkivmaterial av aktningsvärd omfattning. En enstaka uppgift, som av naturliga skäl fångade mitt intresse, belyser väl det faktum, att forskare med olika intresseinriktning ofta väljer rätt olika vägar för att via arkivens labyrinter leta sig fram till målet. Carpelan uppger i ättartavlorna att kapten Gregori Aminoff (tab. 10), den nästsiste gemensamme förfadern för alla Aminoffar i Finland, fick avsked 1674 eller 1675 och dog före 15.11.1681. I årsboksuppsatsen 1969 meddelar Petander i förbigående, med ett brev från regementschefen till krigskollegium som källa, att Aminoff dog i december 1673. Denna brevsamling hade helt naturligt gått genealogen förbi.

En annan strönotis beträffande en medlem av en av de rysk-ingermanländska adelssläkterna må noteras som en komplettering av ättartavlorna. Hos Elgenstierna börjar Alexander Pereswetoff-Moraths tjänstekarriär med majorsutnämningen 1656. I personregistret till Petanders årsboksuppsats 1698 finner man subalternkarriären för Alexander Morath, som 1649 blev fänrik vid regementet. Att det är fråga om samma person är uppenbart.

Till författarens val av personhistorisk litteratur som hjälpmedel vid uppgörandet av de korta biografierna i personregistret måste den anmärkningen fogas, att Elgenstiernas ättartavlor inte bör tillåtas ersätta Carpelans - låt så vara att i flertalet fall de senare inte ger nämnvärt mer än de förra.

Med all säkerhet kommer personhistorikerna att få både nytta och nöje av överstelöjtnant Petanders verk. Skada blott att det av fullt förståeliga skäl splittrats i så många delar vilka inte bildar en från ovidkommande texter avskild helhet.


Genos 43(1972), s. 54-55

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1972 års register | Årgångsregister