GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Selostus | Artikelns slut ]

Släkthärvan Tammelin - Tammelander
och stallmästaren Erik Nupuinen

Bibliotekarie Jarl Pousar, Vichtis

En för släktforskare välkänd situation från äldre tider är den, att ett flertal personer genom giften är hopkopplade i egenartade släktlinjer inom samma generation, "på tvären". Fenomenet är bekant också från vår egen tid med dess höga skilsmässofrekvens. Numera vet vi dock vilka som är mina barn, vilka dina och vilka våra. Från 1600-talet föreligger däremot fall där det är vanskligt att utpeka de verkliga föräldrarna till barn inom en kull där föräldrarna varit gifta flere gånger.

En sådan barnkull hade den 1671 avlidne, som skriftställare kände prosten i Tammela Laurentius Petri Aboicus och hans prostinna. Det visar sig att vardera var gifta flere gånger och från den stora skaran halvsyskon - där Matts-, Mikaels- och Larssöner påträffas - utgår släkterna Tammelinus och Tammelander och även släkten Forssman - Örnecrantz. Upprepade försök har gjorts att utreda de invecklade släktförhållandena  [1], men en slutgiltig lösning har ännu inte framlagts. I sammanhanget stöter vi på stallmästaren på Gerknäs Erik Tomasson Nupuinen och med stöd av vad vi vet om denne hittills obeaktade person kan en ny teori om filiationerna uppställas. Innan vi tar itu med familjehärvan är det därför skäl att presentera denna nyckelfigur.

Erik Tomasson Nupuinen var snöplogen Åke Totts fogde och förvaltare på hans gods Gerknäs och Sjundby. Titeln stallmästare hade vid denna tid en fin klang; annars hade Erik hållit sig till någon annan. I själva verket är stallmästartitelns utveckling analog med marskalkens. Från en anspråkslös innebörd av hästskötare steg båda till ledande hederstitlar. Också släktnamnet är intressant som exempel på att finska släktnamn förekom även i västra Finland. Från samma trakter kan flere andra exempel nämnas, såsom Hermainen, Päivinen och Remainen.

Erik Tomassons tjänst som fogde och förvaltare hos Åke Tott började troligen redan på 1620-talet då han antagligen var i trettioårsåldern. Han tycks ha varit en driftig och betrodd man och ett antal brev från honom till hans herre - som då han inte var i fält mestadels vistades på sina besittningar i Sverige - ger en rätt levande bild av honom.

I början synes Erik Tomasson ha haft sitt huvudkvarter på Sjundby, naturligt nog eftersom Gerknäs då härbärgerade hans företrädare som stallmästare, den från Topelius roman Planeternas skyddslingar kände Lars Palikka. År 1637 uppgick skörden på Sjundby och Gerknäs till 500 tunnor råg och 30 tunnor korn och Erik Nupuinen, som handhaft de årliga spannmålsleveranserna såg sig i detta sammanhang nödsakad tillskriva sin herre och be honom inte "uthskipa all Spannemåll här ifrån landet, Gudh weet huru Åhrsväxten och Jordennes gröda är till att bewäntta". [2] Åke Tott lät även utskeppa kalk från Lojo, bl.a. vid byggnadsarbetena på slottet på Ekolsund. Några gånger påpekas i breven även - säkert med berättigad stolthet - att guvernören Per Brahe varit på "Siundeby till Natt Herbergh".

Fogden hade även att indriva räntor och sköta knektutskrivningen på de gårdar som underlydde godsen. I denna egenskap var han givetvis allt annat än populär och vart stämningen kunde leda får vi belägg på i ett brev från år 1638. Erik Nupuinen beklagar sig där över bonden Sigfrid Tomasson i Storkynnar, vilken gjort sig saker till diverse förseelser. Bl.a. hade han släppt lös gångeld på gårdens sved, som därigenom fördärvades. "Oti harm för hans skamlige bedrifter" tog slutligen Erik Nupuinen "en eller två stenar och kastade till honom ändog icke drabba kunde". [3] Sigfrid hade nämligen förståndigt nog tagit sin tillflykt till en ålstock.

Hos sin principal tycks stallmästaren ha åtnjutit ett grundmurat förtroende, likaså hos Ture Bielke som sedan Åke Tott stupat 1640 var förmyndare för arvingen, den omyndige Claes Åkesson Tott. Från medlet av 1640-talet uppbar stallmästaren räntorna av Grisans och Nackböle i Sjundeå som tack för lång och trogen tjänst. [3]

Vem var egentligen denne överförvaltare och stallmästare? Enligt kyrkoherden Adolf Neovius, känd som utforskare av Lojobygdens historia och genealogi, var han bondson från Paloniemi Terva hemman, som hans far Tomas Persson innehade 1609-1630. Terva tillföll sonen Grels Tomasson inom vars släktgren det ärvdes ytterligare ett par generationer. [4] Erik Tomasson måste alltså med egen energi ha arbetat sig fram till den betydande position han innehade.

Stallmästarens giftermål avspeglar tydligt denna position. Hustrun Elisabet Mattsdotter var dotter till kyrkoherden och prosten i Lojo Mathias Laurentii och dennes första hustru. Prosten - före detta konrektor vid Helsingfors trivialskola och enligt Henrik Carstenius annalier "en lärd man, som sedan blev pastor i Loijo" [5] - gifte sedan om sig med Brita Larsdotter. Det verkar som om denna Brita vore dotter till underlagmannen Lars Bertilsson av den gamla länsmanssläkten på Olkkala i Vichtis, stamfar för adliga ätten Ekestubbe.

Prosten Matthias ägde Wohls rusthåll och ett hemman i Routjoki by. När han dog 1636 utlöste svärsonen Erik Tomasson sin hustrus styvmor och två svågrar samt erhöll sålunda Wohls 1638 och Routjoki 1642. [6] Hans jordförvärv stannade inte härvid. 1641 inköpte han i Kiviniemi by ett hemman som han avyttrade påföljande år. 1645 sålde han Routjoki. I stället köpte han Paturs rusthåll i Sjundeå, granngård till Sjundby och de båda hemman, Grisans och Nackböle, vilkas räntor han åtnjöt.

Stallmästaren, vars namn under 1640-talet i flere sammanhang skymtar i domböckerna, torde ha dött i början av 1650-talet. Sommaren 1651 levde han ännu. Att det inte var bråttom med arvsskiftet utvisar domböckerna för 1681, då hans måg kornetten Nils Pahlman kärade till svågern skrivaren Johan Eriksson om arvet efter Erik Tomasson Nupuinen.

Och nu till Tammelinerna. Från söner och styvsöner till den kände kyrklige författaren Laurentius Petri Aboicus, kapellan i Åbo 1634-1636, i Loimijoki 1638-1648 samt kyrkoherde i Tammela 1648-1671, härstammar släkterna Tammelinus, Tammelander och Forssman. Då Laurentius Petris son Gabriel Laurentii Tammelinus kallas halvbror till såväl Isaacus Matthiae Tammelinus som Johan Michaelis Tammelander förväntar man sig att de skulle ha samma mor. Så kan dock icke vara fallet.

Johan Tammelander var son till Laurentius Petris företrädare som kyrkoherde i Tammela Michael Caspari Alstadius, sedermera Tammelander, död 1647. När Laurentius efterträdde Michael gifte han sig med dennes änka och blev därigenom styvfar till Johan Tammelander. Osmo Durchman uppger i sin utredning av släkten Tammelander i Wilskmans Släktbok II att Michaels första hustru var dotter till hans företrädare, kyrkoherden i Tammela Ericus Matthiae Abogius, död 1638, och att Michael efterlämnade änkan Elisabet Mattsdotter, som senare blev omgift två gånger med andra prästmän, dock inte med Laurentius Petri. Åke Laurén påpekade med rätta i en uppsats i Genos 1947, att denna Elisabet inte kan ha varit Michaels änka eftersom Laurentius Petri i så fall inte kunde ha blivit Johan Tammelanders styvfar. Jakob och Johan Tammelanders mor Brita Eriksdotter Abogia måste ha varit den Brita Eriksdotter, som Laurentius Petri gifte sig med. Lauréns resonemang innehåller dock även ett antal felaktigheter. Här framläggs därför en ny hypotes rörande de onekligen intrikata släktskapsförhållandena i Tammela prästgård. Utgångspunkten står att finna i en samtida dissertation.

Den 1 juni 1651 ventilerades vid Åbo akademi dissertationen Diei ascensionis Christi. Preses var professor Eskil Petraeus och respondenten hette Isaacus Matthiae Tammelinus Finlandus. Respondenten hade på övligt sätt försett skriften med dedikationer vilka riktades till Laurentius Petri Aboicus, Nils Stålhana, Henrik Ekestubbe, Jakob Karlsson Skoo, Johan Mattsson Forssman och Erik Tomasson Nupuinen ("Nopoinen").

Laurentius Petri går under epitetet fader. Henrik Ekestubbe tituleras avunculus, morbror. Nils Stålhana och Jakob Skoo kallas affinis, frände. Nils Stålhana var gift med Henrik Ekestubbes farbrors änka (hon var även Henrik Ekestubbes mors kusin) och Jakob Skoo var gift med Henrik Ekestubbes syster Anna. Här råder alltså en klar distinktion mellan å ena sidan morbrodern, å andra sidan mosterns man. Detta ger i mitt tycke ökad tyngd åt epitetet morbror. [7]

Johan Mattsson Forssman, som därpå följer, kallas frater germanus, dvs. köttslig broder, helbroder. Han var enligt uppgift i dedikationen landsbokhållare i Kalmar. Slutligen följer stallmästaren Erik Tomasson Nupuinen, sororius itidem dilectus, alltså en likaså avhållen svåger. Sororius är ett problematiskt ord och förekommer flitigt i betydelsen svåger men stundom även som systerson. Då stallmästaren, redan en grånad man, knappast kan ha varit systerson till den unge studenten torde betydelsen svåger vara entydigt klar.

Begreppet svåger var vid den här tiden däremot inte så entydigt som nu. Med svåger kunde man beteckna någon av hustruns närskylta. Men då vi erinrar oss, att Erik Tomasson Nupuinen var gift med en dotter till kyrkoherden i Lojo Matthias Laurentii, vars änka hette Brita Larsdotter [8] börjar ett intressant mönster skymta fram. Stallmästaren Nupuinen kan inte i något annat sammanhang förbindas med släkten Tammelin. Det verkar därför mycket plausibelt, att Isaacus Matthiae Tammelinus och Johan Mattsson Forssman är de tidigare omtalade svågrar - i domböckerna tyvärr ej namngivna - vilka sålde sina lotter i Lojogårdarna åt systerns man. Att Laurentius Petris son Gabriel Tammelinus blev kyrkoherde just i Lojo är kanske inte heller enbart ett sammanträffande.

Johan Mattsson Forssman blev 1658 generalguvernementskamrerare i Skåne, Halland och Blekinge samt adlades 1664 med namnet Örnecrantz, År 1661 fick han kungligt tillstånd att inlösa de gods i Finland och Småland, som hans morbror Ivar Gustafsson Blåfield efterlämnat och som dennes barn önskade sälja för att betala faderns skulder. [12] Om Johan Mattsson Forssman var son till prosten Matthias Laurentii, så var dennes hustru alltså en tidigare okänd dotter till Gustaf Nilsson (Blåfield) till Lillby och Västis i Sagu.

Sammanhanget synes alltså utvisa följande: Laurentius Petri, kapellan i Åbo, sedan i Loimijoki, gifte sig i Loimijoki med kapellanen Georgius Paulis dotter Sara. Hon förekommer i mantalslängden 1637 men ej längre 1638. Detta år gifte han sig med Brita, vilken nämns i mantalslängderna till 1644 och alltså måtte ha varit Brita Larsdotter, dotter till underlagmannen Lars Bertilsson på Olkkala i Vichtis och änka efter kyrkoherden i Lojo Matthias Laurentii. Hon tycks i äktenskapet ha medfört både styvbarn och egna barn. I hennes äktenskap med Laurentius Petri föddes flera barn, bl.a. den ovannämnda sonen Gabriel, sedermera kyrkoherde i Lojo och i sin tur far till bl.a. biskopen i Åbo Lars Tammelin. Då Brita dog 1644 skrev Laurentius Petri fem psalmer som andas djup sorg över den timade förlusten. I Loimijoki blev han till 1648, då han utnämndes till kyrkoherde i Tammela. Han konserverade då företrädaren Michael Caspari Alstadius dödsbo och begåvades härvid med änkan Brita Eriksdotter Abogias söner ur det förra giftet, Johan och Jakob Tammelander. Barnskaran var alltså verkligen heterogen och bestod dels av halvsyskon Tammelinus, dels av "halvsyskon" Tammelander som genom ett annat släktnamn måhända velat markera ett visst avstånd. Isaacus Matthiae Tammelinus noggranna karaktärisering av släktskapsförhållandena i dissertationens dedikationer får kanske också upptas som uttryck för samma sak.

Laurentius Petri hade kontakt med Vichtis också genom sin bror Jacobus Petri Boterus, senare Aquilinus, kyrkoherde i Vichtis 1641-1660. [9] Svågerskapet till Henrik Ekestubbe spelade kanske en viss roll när tjänsten tillsattes. Jacobus Petri förvärvade Kotkaniemi gård och tog då namnet Aquilinus. Han hade en son Petrus Jacobi Aquilinus, som var prästvigd och biträtt fadern. Församlingen såg i honom en stor odåga och efter långa och segslitna kontroverser - där framför allt släkten Hästesko stött Petrus Jacobi - blev denne förbigången vid val av ny kyrkoherde. Petrus tillförsäkrades en befattning som sockneadjunkt. [10] Laurentius Petri Aboicus hade en dotter Anna vars man Johannes Petri Procopaeus sedermera blev kyrkoherde i Vichtis.

Sedan vi sålunda begåvat Isaacus Matthiae Tammelinus ättlingar med anor som för till Lojo är det kanske på tiden att återvända dit och till stallmästaren Erik Tomasson Nupuinen och hans familj. Till den hörde utom föräldrarna även sonen Johan och dottern Anna. Sonen tituleras skrivare och ägde Paturs rusthåll. Han avled där barnlös 1691. Dottern Anna var gift med kornetten Nils Hansson Pahlman från Paloniemi i Lojo och paret erhöll Wohls på sin lott. Paret Pahlman hade i sin tur barnen Nils och Helena. Nils Pahlman erhöll Paturs efter morbrodern och bosatte sig där. Ättlingar innehade gården 200 år framåt, eller till 189l då den genom köp förvärvades till Gerknäs. Dottern Helena Pahlman var gift med arrendatorn Axel Swahn på Wohls. Rusthållet drabbades 1697 av en förödande eldsvåda och såldes. Familjens vidare öden är okända.


Uppställda i tabellform ser familjerna ut som följer:

I

Matthias Laurentii. F. i Nummis, konrektor i Helsingfors 1619, kyrkoherde i Lojo 1624, prost. Död enligt uppgift 20.2.1636 (Se Neovius, Lojo sockens kyrkliga förhållanden, s. 110-113.) - Gift 1) med N. N. Nilsdotter, dotter till frälsemannen Gustaf Nilsson (Blåfield) och Brita Sigfridsdotter av Kuggbölesläkten, 2) med Brita Larsdotter i hennes första gifte, död ca 1644, dotter till assessorn i Åbo hovrätt och underlagmannen i Södra Finlands lagsaga Lars Bertilsson till Olkkala i Vichtis, troligen i hans första gifte med Brita Henriksdotter, samt omgift med kapellanen i Loimijoki, slutligen kyrkoherden i Tammela Laurentius Petri Aboicus i hans andra gifte.

Barn:

1. Elisabet Mattsdotter. - Gift med stallmästaren på Åke Totts gods Sjundby och Gerknäs Erik Tomasson Nupuinen, levde 1651.

1. Johan Mattson Forssman, adlad Örnecrantz. Bokhållare i finska generalguvernementet, landsbokhållare i Kalmar och Kronobergs län 13.5.1646, generalguvernementskamrerare i Skåne, Halland och Blekinge 1658. Adlades 19.12.1664. Död 1665. (Se Elgenstierna, Ättartavlor IX, s. 210.)

1. Isaacus Matthiae Tammelinus. Student 1650. Försvarade två dissertationer i Åbo 1.6.1651 och 12.6.1653. Kapellan i Tammela 1663, kyrkoherde där efter sin styvfar Laurentius Petri 1673. Död i Tammela 21.9.1693. Hade flere barn. Laurén uppger felaktigt, att han var gift med Elisabet Arctopolitana. Hon var kyrkoherden Johan Amnells hustru. Isaacus Tammelinus hustru hette Margareta.

?2. Maria. Nämns som styvdotter till Laurentius Petri i Loimijoki 1642-1643. [11]


II

Michael Caspari Alstadius, senare Tammelander (se Wilskman, Släktbok II, sp. 269). Student i Uppsala 2.11.1625, domkyrkosyssloman i Åbo 19.11.1635, kyrkoherde i Tammela 1639. Död på färd till riksdagen i Stockholm 1647, före 22.2. - Gift 1) med N. N., begr. i Åbo 15.4.1636, 2) med Brita Eriksdotter Abogia i hennes första gifte, dotter till kyrkoherden i Tammela Ericus Matthiae Abogius och Brita Henriksdotter samt omgift med prosten i Tammela Laurentius Petri Aboicus i hans tredje gifte.

Barn:

1? Baltzar, död före 1658.

2. Johan Tammelander, f. ca 1641, student i Åbo 1660/61. Rådman i Brahestad. Död där 8.6.1702. (Se Wilskman, Släktbok II, sp. 269-270 och Kojonen, Sursillin suku, nr 2120.)

2. Brita, levde 1660, troligen den Brita som nämns 1662 hos Laurentius Petri i Tammela.

2. Jakob Tammelander, student i Åbo 1664/65. Kapellan i Tammela 1687. Begr. där 8.9.1722. (Se Wilskman, Släktbok II sp. 271).


III

Laurentius Petri Aboicus, choralis i Åbo 1634, kapellan i Loimijoki 1637, kyrkoherde i Tammela 1648, prost, död 1671. - Gift 1) med Sara Jöransdotter, död ca 1637, dotter till kapellanen i Loimijoki Georgius Pauli och Malin N.N.; 2) med Brita Larsdotter i hennes andra gifte, död ca 1644, dotter till assessorn i Åbo hovrätt och underlagmannen i Södra Finlands lagsaga Lars Bertilsson till Olkkala, troligen i hans första gifte med Brita Henriksdotter, samt änka efter prosten i Lojo Matthias Laurentii; 3) med Brita Eriksdotter Abogia i hennes andra gifte, levde 1677, dotter till kyrkoherden i Tammela Ericus Matthiae Abogius och Brita Henriksdotter samt änka efter kyrkoherden i Tammela Michael Caspari Tammelander. Lauréns uppgift att hon dog i Tammela 5.6.1682 är oriktig. Då begrovs där inte "Prostens" utan "Postens" änka.

Barn (första giftet var troligen barnlöst):

2. Jacobus Laurentii Tammelinus, student i Åbo senast 1656, magister 1664. Begr. i Åbo 29.4.1665.

2. Gabriel Laurentii Tammelinus, f. 24.2.1641, student i Åbo senast 1659, magister 1664. Konrektor i Åbo 1667, rektor där 1670. Kyrkoherde i Lojo 1677 (utn. 1675), prost. Död i Lojo 2.8.1695 (Se Adolf Neovius: Lojo sockens kyrkliga förhållanden, s. 137-157; Gabriel Rein: Lohjan historia I, s. 132-138).

2. Valborg Larsdotter. - Gift i Tammela 4.7.1658 med magistern, sedermera kyrkoherden i Kimito Henrik Florinus i hans första gifte, död 12.4.1705.

3? Anna Larsdotter, nämnd hos fadern i Tammela 1663-1670, död 1691. - Gift med sedermera prosten i Vichtis Johannes Petri Procopaeus i hans första gifte, död i Vichtis 16.7.1697 (se Bergholm: Sukukirja, s. 1061).

3. Sara Larsdotter, nämnd i Tammela prästgård "dotter till pastor Hr Laurentij enkia Brita" 1674-1675 och som syster till kyrkoherden Isak Tammelin 1680.


Noter

[1]   Osmo Durchman: Tammelander, Tamelander. Wilskman: Släktbok II, Helsingfors 1918; Jalmari Finne: Muuan kirkkoherranvaali Tammelassa 1670-luvulla. Tammelan seurakunnan 500-vuotismuisto, Forssa 1923, s. 103-109; Åke Laurén: Kyrkoherdens i Pemar Martinus Johannis' efterkommande. Genos 1947 s. 53-56; Eeva Ojanen: Laurentius Petri Aboicus-Tammelinus ja hänen sukunsa. Lounais-Hämeen Kotiseutu- ja Museo-Yhdistyksen Vuosikirja XXIII, 1954, s. 164-177.

[2]   Anna-Liisa Stigell: Sjundby. Herrgårdar i Finland II s. 189.

[3]   Alf Brenner: Sjundeå sockens historia II, s. 359-360.

[4]   Adolf Neovius: Historiska anteckningar om Paloniemi gård jemte Outamo rusthåll samt Humppela och Varola hemman i Lojo socken, Helsingfors 1911, s. 45, 48, 160.

[5]   Adolf Neovius: Lojo sockens kyrkliga förhållanden. Finska kyrkohistoriska samfundets protokoll och meddelanden VI, 1907, s. 110.

[6]   Ibidem s. 111.

[7]   Laurentius Petri Aboicus har dedicerat skriften Muutamat Christilliset Saarnat, Åbo 1644, till Henrik Sigfersson Silfbögel, Nils Stålhana, Henrik Ekestubbe, Jakob Skoo och Arvid Henriksson (Tandefelt), "hyville holhojilleni sekä rackaille Swågereilleni ja heimolaisilleni". Arvid Henriksson var gift med en dotter till Henrik Ekestubbe.

[8]   Adolf Neovius uppger i Lojo sockens kyrkliga förhållanden att änkan efter Matthias Laurentii skulle heta Elisabet. Namnet har han synbarligen från Wohls. Men då där samtidigt uppräknas även Nupuinens drängar, är denna Elisabet uppenbart Nupuinens hustru, Matthias dotter. Samma uppgift Elisabet har även Gabriel Rein intagit i Lohjan historia I, 1944, s. 123, med direkt påpekande att denna Elisabet ägde Wohls. Neovius har dock själv i arbetet Historiallinen esitys Hiiden ja Roution tiloista Lohjan pitäjässä, Helsinki 1910, observerat att ägarinnan hette Brita Larsdotter.

[9]   Släktskapen framgår av en gratulationsdikt i Laurentius Petris predikosamling Selityxet Joca=Päiwäisten Huomen=Ehto= ia Ruocalucuin eli siunausten yxikertaisil Saarnoill edespannut, Åbo 1644, skriven av Laurentius Petris "frater germanus" Jacobus Petri. Den genealogiska litteraturen omtalar honom alltid som halvbror, men jag känner inga belägg för att han inte var helbror till Laurentius.

[10]   Se Consistorii Ecclesiastici Aboensis protokoll 15.6.1660, 27.6.1660, 9.5.1661, 21.8.1661.

[11]   Enligt Hannes Seppälä: Loimaan historia I, Åbo 1939 s. 129 nämns i Loimijoki hos Laurentius Petri två döttrar Maria och "Riika". I generalregistret över bosättningen för Loimijoki nämns emellertid ingen "Riika" och tyvärr saknas uppgift om Seppäläs källa. Maria var säkert styvdotter till Laurentius och detsamma gäller troligen "Riika" om hon har existerat.

[12]   Riksregistraturet 18.12.1661 (meddelande av prof. Yrjö Blomstedt).


Selostus

Sukuvyyhti Tammelin - Tammelander ja tallimestari Erik Nupuinen. Tallimestari Erik Tuomaanpoika Nupuinen, kotoisin Lohjan Paloniemen Tervasta, oli kreivi Åke Tottin tilanhoitajana Kirkniemessä ja Sjundbyssa ja eli vielä 1651. Hänen vaimonsa Elisabet Matintytär oli Lohjan rovastin Matthias Laurentiin (k. 1636) tytär tämän ensimmäisestä avioliitosta Blåfield-sukuun kuuluneen sauvolaisen rälssimiehen Gustaf Nilsinpojan tyttären kanssa. Erik Nupuisen poika, kirjuri Johan Erikinpoika omisti Paturin ratsutilan ja kuoli 1691 lapsetonna. Tytär Anna, joka peri Vohloisten ratsutilan isältään, oli kornetti Nils Pahlmanin vaimo. Erik Nupuista kutsutaan Isaacus Matthiae Tammeliuksen v. 1651 puolustamassa väitöskirjassa tämän langoksi. Näyttää ilmeiseltä, että Isaacus oli Matthias Laurentiin poika. Isaacus mainitsee Kalmarissa lääninkirjurina olevan Johan Matinpoika Forsmanin veljekseen. Heidän äitipuolensa, alilaamanni Lars Bertilinpojan tytär Brita (k. n. 1644) solmi ilmeisesti toisen avioliiton suomenkielisenä kirjailijana tunnetun Laurentius Petri Aboicuksen (k. 1671) kanssa. Tällä tuskin oli lapsia aikaisemmasta avioliitostaan Sara Yrjöntyttären (k. n. 1637) kanssa, mutta Britan kanssa hänellä lienee ollut ainakin kaksi poikaa, mm. Lohjan rovasti Gabriel Tammelinus (k. 1695), ja tytär Valborg, joka oli Kemiön kirkkoherran Henrik Florinuksen (k. 1705) 1. vaimo. Laurentius solmi vielä kolmannen avioliiton Tammelan kirkkoherran Michael Alstadiuksen eli Tammelanderin (k. 1647) lesken, Brita Erikintytär Abogian (eli 1677) kanssa. Tästä tuli ensimmäisessä avioliitossaan Tammelander-suvun kantaäiti ja herra Laurentiuksen kanssa hänellä lienee ollut kaksi tytärtä, mm. Vihdin rovastin Johannes Procopaeuksen (k. 1697) 1. vaimo Anna Tammelin (k. 1691). Useat tutkijat ovat esittäneet puutteellisia ja virheellisiä tietoja herra Laurentius Petrin vaikeaselkoisesta lapsikatraasta, jossa isänniminä Laurin lisäksi esiintyvät Matti ja Mikko.


Genos 49(1978), s. 46-54, 56

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter | Selostus ]

Systematisk förteckning | 1978 års register | Årgångsregister