GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släktforskningsfältet i dag och släktforskarföreningarnas samarbete *

Enligt sina stadgar har Genealogiska Samfundet i Finland som ändamål bl.a. att främja genealogisk och personhistorisk forskning, att verka som centralorgan för landets släktforskarföreningar samt att främja och stöda deras verksamhet och annat samarbete på släktforskningens område. I fortsättningen skall först Genealogiska Samfundets olika verksamhetsformer skildras, såväl de hävdvunna som de nyare av vilka somliga börjar vinna stadga men andra ännu söker sin form eller bara är planer. Därefter skärskådas olika problem vi möter och möjligheterna att lösa dem. Till slut granskas perspektiven för framtiden.

Redan i början är det skäl att framhålla, att Genealogiska Samfundet och alla lokalföreningarna är fristående och oberoende av varandra. Bara en del av lokalföreningarnas medlemmar tillhör också Genealogiska Samfundet och t.ex. medlemsavgifterna uppbärs skilt. Liksom den finska bonden vill varje förening bestämma själv på sin gård. Vi anser att detta är naturligt och att föreningarnas självständighet är ett villkor för att samarbetet skall lyckas. Genealogiska Samfundet utgår från detta i försöken att skapa och utveckla samarbete mellan föreningarna.


Månadsmötena med föredrag är en vedertagen verksamhet i Genealogiska Samfundet. Vi håller årligen sex möten, tre under varje termin. Terminerna följer Helsingfors universitets arbetsperioder, härigenom betonas strävan att hålla verksamheten på vetenskaplig nivå. Årsböckerna och Genos har bildat stommen i Samfundets publikationsverksamhet, dessutom har vi serien Skrifter. Samfundets bibliotek har utvecklats till ett vetenskapligt centralbibliotek om 400 hyllmeter och betjänar släktforskarna. Vår släktforskningstjänst får fortlöpande forskningsuppdrag av olika slag. De förmedlas till olika släktforskare, som avtalar om forskningarna direkt med uppdragsgivarna och uppbär sin ersättning direkt av dem. Samfundets byrå hålls öppen på regelbundna - ehuru tyvärr korta - tider, om vilka en automatisk telefonsvarare meddelar däremellan. Samfundet har reviderat sina stadgar och vi hoppas kunna utveckla vår verksamhet i den riktning de anvisar. Vårt medlemsantal växer. Vi har fått många nya medlemmar, men omsättningen är stark på grund av åldersstrukturen. Många nya medlemmar är pensionärer. Å andra sidan har vi fått studenter som nya medlemmar. Dessa drag i medlemskåren gör att adressförändringarna är talrika. Vi har överfört skötseln av medlemsärendena på dator, men omläggningen orsakar ännu arbete.


Under de senaste åren har Genealogiska Samfundet utvecklat nya arbetsformer för att bättre betjäna alla genealoger i vårt land och de lokala släktforskarföreningarna. De har samtidigt upplivat både Samfundets verksamhet och släktforskningen i allmänhet.

Viktigast bland dessa nya aktiviteter är de släktforskardagar som har ordnats fyra gånger i olika delar av Finland. De växte fram ur släktforskningskurser på olika håll, som väckte behov av att samla släktforskare från skilda delar av landet till ett par dagars samvaro med kurser i aktuella och intressanta ämnen. Det visade sig också möjligt att få statsunderstöd för sådan utbildning. Släktforskardagarna tycks bli en livskraftig verksamhetsgren. Vid sidan av de vetenskapliga föredragen avser vi att utveckla praktisk skolning och möjligheter att utbyta erfarenheter under släktforskardagarna. Detta har från början ingått i planerna.

Det växande släktforskningsintresset och upprättandet av en byrå med fasta tider har lett till en förbättring av vår rådgivningstjänst. Då frågorna tidvis har varit ganska talrika har vi på försök i år ordnat tre tilläggsmöten där på förhand insända frågor besvaras. Svar utsänds också per post.

Vi har kunnat utöka vår publikationsverksamhet. Genos har utökats med nya avdelningar. Vi förbereder utgivning av en lista över invånare i Kajana 1651-1750, ett personregister för årgångarna 1960-1979 av Genos och en innehållsförteckning för årgångarna 1930-1979, likaså ett häfte med föredrag från släktforskardagarna. En handbok i släktforskning är under arbete. Med aktivare verksamhet har vi fått ökat statsbidrag och möjligheter också till andra understöd.

Genealogiska Samfundet har inte ordnat släktforskningskurser i egen regi. Sådana ordnas främst av medborgar- och arbetarinstitut samt vissa organisationer, vanligen med statsunderstöd. För att förbättra kurserna har ett förslag till kursprogram uppgjorts. Det har prövats i praktisk undervisning, men är ännu inte slutligt. De första kurserna för lärare i släktforskning har hållits.

Vi planerar en ny upplaga av Släktforskarförteckningen för Finland och hoppas med bistånd av lokalföreningarna få med uppgifter om en betydligt vidare forskarskara än i första upplagan.

Genealogiska Samfundets arbetsfält har i princip innefattat också samarbete med släktföreningarna, men i praktiken har krafterna inte räckt till för denna uppgift. Den sköts nu av Sukuyhteisöjen Tuki r.y. som Samfundet samarbetar med. SYT har uppgjort en förteckning över släktföreningarna och skött de direkta kontakterna till de finska släktföreningarna. Genom sin publikation Sukuviesti sköter SYT informationen till dem.

När vi började förteckna de lokala släktforskarföreningarna fann vi att Samfundet inte ens hade haft kännedom om dem alla. Förteckningen är nu färdig och kompletteras när nya föreningar kommer till. En uppenbar lucka är att bara ett par lokalföreningar finns i östra Finland.

Pastorskansliernas betjäning av genealogerna har ofta varit otillfredsställande. Samfundet har förhandlat med Kyrkostyrelsen om saken. Vi har kommit överens om att sammanställa en broschyr med uppgifter till kanslisterna om släktforskarnas syften och om uppgörandet av släktutredningar för dem.

En ny verksamhetsform är dessa konferenser för lokalföreningarna. Livligare kontakter mellan oss är också annars önskvärda. Vi tar för givet att lokalföreningarna inträder som medlemmar i Genealogiska Samfundet.

Samfundets föredragstjänst har använts i ganska liten omfattning. Utbytet av föredrag borde utvecklas i alla riktningar, också så att lokalföreningarna bistår Genealogiska Samfundet och varandra i anskaffningen av föredrag.


Källmaterialets tillgänglighet för forskarna har alltid varit ett centralt problem i vår släktforskning. Den centrala forskningsplatsen är ju Riksarkivet. Också landsarkiven samt landskapsbiblioteken och vissa andra bibliotek förmår numera betjäna genealogerna ganska väl, då fjärrutlåningen av böcker och mikrofilmer är tillfredsställande.

De talrika släktforskarbesöken vållar avsevärda problem i Riksarkivet och ett par landsarkiv. För att hejda den svåra förslitningen av gamla handlingar i forskarnas händer ges i allt större utsträckning bara mikrofilmer ut till dem. Lyckligtvis har anslagen för mikrofilmning varit så pass stora, att forskarna inte har behövt vänta mycket länge på att få tillfälle att studera en handling. Det otillräckliga antalet läsapparater har emellertid vållat fortlöpande olägenheter. Hopp finns om att den här situationen småningom förbättras.

Med dessa svårigheter för ögonen har vi diskuterat upprättandet av en centralinstitution för släktforskning. Närmare kalkyler visar emellertid att det blir ekonomiskt fördelaktigare att utveckla betjäningen i Riksarkivet. Det får tilläggsanslag för anskaffning av apparater och för andra kostnader.

Ett problem har varit att Genos utkommer ganska sällan och därför inte tillräckligt snabbt förmedlar information till medlemmarna. Vi har övervägt att ge ut ett skilt informationsblad liksom Genealogiska Föreningen gör i Sverige, men det orsakar så stora tilläggskostnader att planen inte ännu har kunnat förverkligas.

Lokalföreningarnas verksamhet intresserar Genealogiska Samfundet som gärna vill ha mera information om den. Då och då får vi reda på att en lokalförening vid sitt möte har hört ett föredrag som skulle intressera släktforskarna också på andra orter. Den information vi får om lokalföreningarna är emellertid mycket ringa. Vi publicerar gärna i Genos korta notiser och är angelägna om att få alla publikationer lokalföreningarna ger ut.

För Genealogiska Samfundet är det ett problem att bara en liten del av lokalföreningarnas medlemmar hör också till Samfundet. Samfundets verksamhet betjänar också dem som bor utanför Helsingfors och vi hoppas att kunskapen om detta sprids också till lokalföreningarnas medlemmar. Medlemsavgiften är inte hög vid beaktande bl.a. av de nya publikationer medlemmarna får köpa med 25 % rabatt. Dessutom uppbär vi från början av detta år av studerande medlemmar bara 20 mark i årsavgift. Vi behöver återväxt i forskarkåren. Vi hoppas att också lokalföreningarna lägger an på att värva yngre medlemmar.

I synnerhet i publikationsverksamheten vållar det låga medlemstalet lokalföreningarna problem. Vi borde nå därhän att publikationerna finner åtgång också bland andra genealoger än den egna lokalföreningens medlemskår. Detta förutsätter emellertid aktiv informationsverksamhet - och innehåll av god kvalitet. Samarbete mellan föreningarna är uppenbart av nöden: marknadsföringen blir lättare om totalantalet publikationer hålls inom skäliga gränser och om vi undviker att samma ämnen behandlas samtidigt på många olika håll.

Släktforskarnas benägenhet att ge ut pengar på sin hobby har snäva gränser. Det är förståeligt att de gärna begränsar utgifterna eftersom inkomster inte flyter in för den myckna tid forskningen tar. De borde emellertid se till att släktforskarföreningarna har tillräckliga medel för den verksamhet som betjänar forskarna själva, både för spridningen av forskningsresultat genom att ge ut publikationer och för det mångförgrenade främjandet av släktforskningens förutsättningar.

I skötseln av Genealogiska Samfundets ekonomi förutsätter vi inte att lokalföreningarna stöder oss med medel fast vi nog behöver och får stöd från olika håll. Däremot hoppas vi som sagt att alla medlemmar i lokalföreningarna ansluter sig också till Genealogiska Samfundet. I skötseln av gemensamma angelägenheter beror vår styrka av medlemsantalet och värdet av de tjänster vi bjuder motsvarar nog medlemsavgiften.


Önskemål har framställts om upprättandet av ett släktregister där genealogerna snabbt kunde få reda på tidigare forskningsresultat om släkter som de studerar. Denna goda idé kan emellertid knappast förverkligas utan avlönad arbetskraft. Åtminstone en stor del av finansieringen borde ordnas genom avgifter för den service registret bjuder. Frågan har ännu inte beretts grundligt och måste i detta skede skjutas på framtiden.

På många håll har nyligen upprättats oregistrerade släktforskarcirklar eller -klubbar. Somliga av dem har senare låtit registrera sig som föreningar och de har ofta fått en lovande start. När verksamheten blir livligare föreligger naturligtvis skäl till inregistrering redan för att ordna frågorna om ekonomiskt ansvar.

På några orter har föreningsverksamhet inte kommit i gång trots att där finns flera intresserade släktforskare. Det har talats om bristande intresse för samverkan och om att forskarna vill verka var för sig. Upprättandet av en förening och fortsättandet av dess verksamhet beror emellertid ofta på om det finns personer som offrar tid på saken. Det bör framhållas att när en sådan "föreningsman" knyter förbindelser med andra forskare, så ger verksamheten nog också avkastning i form av hjälp från dem med tilläggsuppgifter och idéer om metoder och nya källor. Ju livligare verksamhet föreningen driver, desto mera nytta har alla dess medlemmar av att delta i den.

Det har inte alltid varit lätt att få material till Genos. Överflöd har varit sällsyntare än bristsituationerna som än gäller finska, än svenska bidrag. Vi hoppas släktforskarna sänder in material för publicering, både längre artiklar och gärna också små tillägg till tidigare utredningar och andra meddelanden.

I vår tid när alla bevakar sina förmåner faller denna uppgift för släktforskarnas del på Genealogiska Samfundet. Vårt arbete i detta hänseende har inte synts mycket utåt. Vi håller emellertid fortlöpande kontakt med myndigheterna och har bl.a. stött Riksarkivets åtgärder för att skaffa mera medel till mikrofilmapparater och personal. Vi har som sagt också diskuterat med Kyrkostyrelsen om förbättring av forskningsmöjligheterna i pastorskanslierna.

Lokalfrågan vållar Samfundet mycket bekymmer. Inom de närmaste åren måste vi lämna Ständerhuset och vi vet ännu inte var vi kan placera vårt bibliotek och vår byrå. Vi har studerat olika möjligheter, men tills vidare inte funnit en säker lösning på problemet.

Utvecklandet av möjligheterna att låna mikrofilmer har visat sig vålla svårigheter. Många släktforskare skulle gärna skaffa en egen apparat, men mikrofilmerna är ännu för få och de ges inte i Finland som hemlån. Riksarkivet lånar för närvarande inte ut mikrofilmer ens till de mindre biblioteken. Också i de här problemen vore det viktigt att nå förbättringar som tillfredsställer genealogerna.


Inom programmet för den närmaste framtiden föreslår vi att varje lokalförening tillsätter en kontaktperson för att sköta förbindelserna till Genealogiska Samfundet och andra lokalföreningar. Han bevakar sin egen förenings intressen, men verksamheten är samtidigt till nytta för alla släktforskare. Genealogiska Samfundet skulle dra nytta av kontaktpersonerna genom att vinna kännedom om lokalföreningarnas verksamhet och få material för publicering. Kontaktpersonerna kunde också informera sina föreningskamrater om de tjänster Genealogiska Samfundet bjuder dem. Samfundet tillsätter också en kontaktperson med uppgift att sköta förbindelserna till lokalföreningarna och informera dem om viktigare händelser och planer. I kontaktpersonernas uppgifter borde ingå att sprida kunskap om lokalföreningarnas publikationer till andra föreningar.

I vårt land finns få yrkesgenealoger med släktforskning som huvudsyssla. Många fler utför som bisyssla beställda forskningar. Förbindelser har knappast förekommit till och mellan dessa forskare. Det kunde vara skäl att ordna en konferens för dem, kanske redan våren 1982.

Frågan om ett register över släktutredningar borde tas upp så att planerna konkretiseras och kostnadsfrågorna blir utredda.

Många centrala genealogiska verk är sedan länge slutsålda. Med modern tryckeriteknik blir nytryck relativt billiga. Nya upplagor har tagits av Axel Bergholms "Sukukirja" och Arvo Soininens avhandling "Pohjois-Savon asuttaminen". Kanske efterfrågan också är tillräcklig för nytryck av Samfundets utsålda årsböcker och vissa årgångar av Genos.

Enligt Kyrkostyrelsens riktlinjer har mikrofotografering av nyare kyrkböcker inletts. Sekretessbestämmelserna begränsar ännu släktforskarnas möjligheter att använda detta nya material, men i framtiden kan vi vänta oss glädje av det.

I Sverige har försök inletts med att utnyttja datorer i släktforskningen. Vi följer erfarenheterna med intresse, mycket återstår att klarlägga.

Från den nya Befolkningsregistercentralen är det ännu mycket svårt att få uppgifter. Vi behöver en utredning av de uppgifter och tjänster släktforskarna i första hand önskar att Centralen skulle leverera.


*   Referat av Genealogiska Samfundets ordförande Pentti J. Voipio vid släktforskarföreningarnas andra konferens 4.4.1981, delvis förkortat och kompletterat.


Genos 52(1981), s. 154-159

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1981 års register | Årgångsregister