GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Ursprunget till släkten Öhquist i Finland

Professor Jaakko Mukula, Jockis[*]

Tidigare forskningar

Släkten Öhquists första medlemmar i Finland var garvarmästaren och rådmannen i Kuopio Olof Öqvist (död 1840) och svarvaren i samma stad Nils Petter Öqvist (död 1861). De kom enligt släkttraditionen från norra Sverige. Nils Petter har inte längre efterkommande på rnanslinjen, men Olof Öqvists släktgren fortlever genom hans son, prosten i S:t Petersburgs finska församling Johan Christoffer Öhquist. Dennes sonson, generallöjtnant Harald Öhquist, antog att Olof och Nils Petter var bröder eller kanske kusiner. Efterforskningar som han lät utföra gav beskedet, att de troligen var söner till rustmästaren vid Västerbottens regemente Karl Jakob Larsson Rupa, som 1811 antog namnet Öqvist. Han hörde till en släkt med många soldater, som bar olika rotenamn. Karl Jakob uppgavs vara son till Lars Nilsson (Rupa) och ha en bror Nils Petter, född 1765, som likaså var rustmästare och tog namnet Öqvist[1]. I Genealogiska föreningens arkiv i Stockholm finns material, som uppenbart har samband med Harald Öhquist forskningar. Där uppges, att Olof och Nils Petter Öqvist i Kuopio var födda i Nederkalix.[2]

När jag i Nederkalix och Nederluleå kyrkböcker försökte vinna ytterligare klarhet om släktsammanhangen visade det sig, att uppgifterna om de två "rustmästarna" var inexakta. Nils Petter hade förväxlats med sin far. Bröderna var inte söner till Lars Nilsson, utan till fänriken vid samma regemente Nils (Larsson) Öqvist, som föddes 1765 och drunknade i Kalix älv 1812. Han inledde sin militärkarriär som rustmästare 1790.[3] Namnet Öqvist hänsyftar tydligen på hans födelseby Persö i Nederluleå. Bland Nils Öqvists sju söner fanns Nils Petter, född 1799, samt Karl Jakob, som föddes 1796 och som drunknade tillsammans med fadern och en annan bror 1812.[4] Olof och Nils Petter Öqvist i Kuopio kunde inte vara vare sig barn eller barnbarn till fänriken Nils Öqvist, inte heller till hans bror Lars Larsson, som också tog namnet Öqvist när han gifte sig 1810. Fortsatta forskningar kring släkten med beaktande också av kvinnliga mediemmars familjer ledde till resultatet, att Öqvistarna i Kuopio inte kunde höra till fänriken Nils Öqvists släktkrets.

Från 1820-talet framåt tog flera familjer i Norrbotten namnet Öqvist, som blev ganska vanligt i dessa trakter. Under den något tidigare period, då Olof och Nils Petter Öqvist i Kuopio föddes, bars deras släktnamn emellertid bara av fänriken Nils (Larsson) Öqvists släktkrets och 1794-1801 av Nils Johansson, f. 1777 i Storö by i Nederkalix.[5] Han nämns senare utan släktnamn. Han var åtminstone inte på nära håll släkt med Nils Larsson Öqvist. Denne nämns i källorna utan patronymikon, medan Johansson är utsatt hos hans namri också under den period, då han kallas Öqvist.

 

En ny ledtråd

Under jakten efter spår att följa i utredningsarbetet fann jag bland svenska kammarkollegiets inkomna brev en skrivelse 7.8.1840 från länsmannen i Haparanda, där Nils Petter Olofsson Öqvist anhöll om kungligt tillstånd att från Sverige flytta till Finland för att utöva svarvaryrket i Kuopio stad. Han uppgav sig vara född i Nederkalix 1810, ha blivit svarvarlärling i Uleåborg 1832 och fortsatt sin utbildning i S:t Petersburg samt därefter ha flyttat till Kuopio, där han hade gift sig.

Som bilaga till ansökan följde en vidimerad kopia av ett prästbevis för Nils Petter Olofsson Öqvist, utställt 1.7.1840 i Katarina församling i S:t Petersburg. Konungen beviljade 26.9.1840 det sökta flyttningstillståndet.[6] Motsvarande uppgifter om Nils Petter Olofsson Öqvist återfanns senare också i Finland i senatens arkiv i samband med hans 19.12.1840 daterade anhållan att få bli finsk undersåte.[7]

Nils Petters patronymikon Olofsson framgår inte ur källorna i Kuopio. En granskning av Nederkalix födelselängd visade, att där 1810 föddes tre gossar, vilkas fäder hette Olof och som själva fick namnet Nils Petter. Av dem dog en som barn och en annan bodde som vuxen kvar i Nederkalix. Endast den tredje Nils Petter Olofsson kommer alltså i fråga. Han föddes 25.5.1810 som son till rotesoldaten Olof Isaksson Rupa och hans hustru Margareta Johansdotter. Hon var född i Storö by och visade sig vara syster till den Nils Johansson Öqvist, som efter 1801 inte längre använde släktnamnet. Bland Olof Rupas och Margaretas sju barn fanns också en son Olof, född 24.9.1793, och en dotter Maria Brita, född 1799, som kallas Öqvist i vigsellängden när hon gifter sig 1833.

Olof Rupas son Nils Petter kan följas i Nederkalix kyrkböcker tills han har antecknats som utflyttad till Haparanda 10.12.1826.[8] Flyttningsbetygen i Haparanda finns inte kvar från denna tid. I Uleåborg står Nils Petter Olofsson som inflyttad från Nederluleå 4.2.1832 och född 1812.[9] I Nederluleå finns emellertid inga uppgifter om honom, vare sig bland inkomna flyttningsbetyg eller i utflyttningslängden.[10] Och i längden över utflyttade från Uleåborg nämns slutligen 6.8.1832 "Nils Petter Olofsson eller Öqvist", född 1810.[9] Han flyttade till S:t Petersburg och därlfrån 8.7.1840 vidare till Kuopio. [11] Trots några inexakta uppgifter i Uleåborgs kyrkböcker är det uppenbart, att Nils Petter Öqvist i Kuopio är identisk med Olof Rupas son, som föddes i Nederkalix 1810.

Nils Petters äldre bror Olof föddes 24.9.1793 och flyttade enligt Nederkalix kyrkböcker 17.2. 18 11 till Torneå. [12] I kyrkoarkivet där saknas uppgifter om inflyttade för denna tid, men i 1812 års mantalslängd för Torneå (daterad 31.12.1811) nämns en garvarlärling Olof Öqvist utan angivet patronymikon.[13] Enligt Torneå utflyttningslängd flyttade Olof Öqvist 5.5.1816 till Uleåborg, där han sex dagar senare står antecknad som inflyttad. [14]

I Torneå kyrkböcker och vid inflyttningen till Uleåborg har Olof Öqvist födelseåret 1793, men i Uleåborgs utflyttningslängd uppges den 6.8.1819 felaktigt 1795 som hans födelseår.[9] Han hade avlagt gesällprov i Vasa 24.5.1816 och vann burskap i Kuopio som garvare 2 5.10.1819. [15] Hans garveri, som kallas "fabrik", låg på tomt nr 60, där J. W Snellman senare grundade ett tryckeri. Olof avled 1840, några månader innan Nils Petter Öqvist anlände till Kuopio och bosatte sig på granntomten nr 59. Snellman blev senare fadder till några av Nils Petter Öqvists barn.

Ingen källa i Finland ger veterligen uppgifter om Olof Öqvists födelseort och patronymikon. I Sverige har inte heller en bouppteckning efter Olof Rupa eller Margareta Johansdotter stått att finna - tydligen för att de dog utan fast egendom sedan de 1846 mot sytning hade sålt sin gård till dottern Maria Brita och hennes make Nils Petter Bodland.[16] Att Olof Öqvist var bror till Nils Petter bestyrks emellertid av att hans son Johan Christoffer (f. 1831) i Kuopio stads kommunionbok 1848-1858 nämns som "brorson" i Nils Petters hushåll. [17]

 

Tre släktled soldater

Olof och Nils Petter Öqvists far Olof Isaksson Rupa tjänade 1790-1820 som soldat för roten nr 77 Rupa, i Kalix kompani av Västerbottens regemente. Namnet Rupa var alltså ett soldatnamn, som han fick vid inträdet i tjänst. Namnet var vanligt i dessa trakter; rotar med namnet Rupa fanns i alla regementets kompanier. Fänriken Nils Öqvists far, Lars Nilsson Rupa, var inte släkt med Olof Isaksson. Han var nämllgcn soidat för en annan rote, nr. 104 Rupa, vid Luleå kompani.

Också Olof Rupas far och farfar var soldater. Fadern Isak Hielte tiänade för roten nr 91 Tropp i Kalix kompani, men bibehöll det namn hans far Elias Hielte hade fått som soldat för roten nr 56 Hielte i Torneå kompani.

Personuppgiftertia om Olof Rupa och Isak Hielte samt deras familjemedlemmar var lätta att finna i Nederkalix kyrkböcker. Men vem var Elias Hielte? Uppgifterna om honom och hans familj är knappa i kyrkböckerna. När Elias Hielte 1728 antogs till rotesoldat inskrevs han i generalmönsterrullan som Elias Ellasson, 19 år gammal från Västerbottens län. Vid avskedet 1735 sägs att han "är siuklig, har hemmans bruk, får afsked".[18] Följande år uppger Nedertorneå mantalslängd om Elias Hielte, att han gått till Kemi sochen i Österbotten".[19]

I Kemi husförhörslängd för 1730-40 återfinns på Martala hemman i Karjalahti (Lautiosaari) "husbondens svåger Elias" och "hustru Anna". De vigdes i Kemi 1728 och hustrun hette Anna Isaksdotter Martainen. Hennes föräldrar avled 1734 och Elias hoppades måhända få överta deras hemman i Karjalahti, men det tlllföll Annas syster Brita och hennes make.

Före sin flyttning till Kemi fick Elias Hielte i Nedertorneå tre barn, som troligen alla dog små, ehuru bara ett nämns i begravningslängden. I Kemi föddes 1737 en son och då kallas fadern i doplängden "gla sold. Elias Hietaniemi". Samma namn står i begravningslängden efter sonens död några månader senare. Moderns namn i doplängden visar att Elias Hietaniemi är identisk med Elias Hielte. Familjen återvände senare till Kaakamo i Nedertorneå och där föddes 1742 sonen Isak, troligen det enda av Elias och Annas barn, som nådde vuxen ålder. Elias nämns i Kaakamo ännu i Nedertorneå husförhörslängd för början av 1760-talet. Senare uppgifter saknas om honom. Sonen Isak bodde åtminstone från 1765 i Sangis by i Nederkalix.

 

..… och ett fjärde

Elias Hieltes ursprung var länge förborgat, men efter flera års sökande fann jag en ledtråd i protokollet för Övertorneå ting 1730. Där berättade Elias Hielte att hans far, som också hette Elias Eliasson, år 1707 (borde vara 1708) för 1000 dr kmt hade sålt sitt hemman om 1/4 mantal i Koivukylä, Övertorneå, till en Johan Persson med villkoret, att dennes son Johan skulle gifta sig med Elias dotter Karin, när hon blev giftasvuxen. Karin skulle uppfostras hos köparens far Per Josefsson, som för hennes uppehälle fick 200 daler av köpesumman. Karin avled emellertid innan det avtalade äktenskapet hann ingås, och Elias Hielte krävde vid tinget 1730 som arv efter sin syster de 200 daler som hade reserverats för henne. Rätten förkastade hans krav, eftersom de var så gamla att de hade preskriberats. År 1746 tog Elias Hielte ännu en gång upp samma fråga vid Övertorneå ting - denna gång med bättre dokument som grund - men rätten fann igen kraven preskriberade. Elias befriades emellertid på grund av fattigdom från skyldigheten att erlägga rättegångskostnaderna.[20]

En kopia av köpebrevet mellan Elias Eliasson och Johan Persson finns i domboken för 1746 och köpet nämns flera gånger i domböckerna 1708-14.[21] Köpet slöts 17.1.1708. Försäljningen hänger tydligen samman med att Elias en vecka tidigare, den 9.1.1708 hade fått immission i Erik Larsson Nikkas ödehemman i grannbyn Helsingeby mot löfte att betala företrädarens skulder och skatterester. Detta övertagande behandlades vid Övertorneå ting 17-20.1.1709 och Elias Eliasson kallas då Elias Nikka enligt det hemman han upptagit. [22]

Elias Eliassons systrar Margareta och Maria Eliasdotter ville några månader efter köpet inlösa det sålda hemmanet för ett lägre pris, men rätten uppsköt frågan tills köparen skulle söka lagfart. Efter transaktionen fick Elias Ellasson en son Elias, sedermera rotesoldat med namnet Hielte. Säljaren fastställde därför 9.3.1710 som tilläggsvillkor för köpet, att om Karin skulle dö innan äktenskapet ingicks, så skulle köpet återgå och sonen Elias ärva hemmanet. [23] Detta tilläggsvillkor undertecknades av Johan Persson, men märkligt nog inte av Elias själv.

Karin dog troligen senare under året 1710, men köpet upphävdes inte, eftersom lagfart beviljades 17.3.1713 efter upprop 21.1. och 20.7.1710 samt 20.3.1711. Äktenskapet var ur rättslig synpunkt ett otillbörligt villkor för köpet och säljaren fanns troligen inte på platsen för att bevaka återgången av köpet. Han sägs nämligen ha blivit soldat och kallas i det 9.3.1710 daterade tillägget "Elias Reenholt". Det innebär tydllgen att han då var soldat för roten 80 Reenholt i Torneå kompani av Västerbottens regemente. Nikka var ett av de tre hemmanen i denna rote. Elias Reenholt dog kanske redan innan lagfarten beviljades; åtminstone nämns han inte senare och redan 1712 hade han efterträtts av en Olof Samuelsson som soldat får roten Reenholt. [24]

I mantalslängderna 1709 och 1710 står Elias Ellassons hustru Ella som husbonde på Nikka, men hon nämns inte senare och 1711 står en Johan Andersson för hemmanet. [25] Han var kanske hennes andre man, men detta kan inte tas för givet. Under ofreden återvände han från Nikka till sin fars gård (okänt var) och alla hus på Nikka brändes av fienden. Efter kriget upptogs hemmanet av "soldathustrun Anna Reenholt", vars eventuella samband med de tidigare innehavarna inte kan klarläggas.[26] Också Elias öden efter 1710 är alitså höljda i dunkel och det är möjligt att hennes lille son Elias inte bara förlorade sin hemgård utan också tidigt miste båda sina föräldrar.

 

Släktens ursprung

Den gård i Övertorneå som Elias Eliasson sålde 1708 låg i den del av Koivukylä by, som ännu i början av 1600-talet var byn Hietaniemi. I denna by på västra älvstranden byggdes 1617 en kapellkyrka och 1635 en kapellansgård, varefter resten av byn 1647 förenades med Koivukylä. Hietaniemi kapell blev på 1800-talet en socken, som nu heter Hedenäs kommun. Den gård, som ägdes av Elias Eliasson och före honom av hans far Elias Larsson, var granngård till Hietaniemi kapellansboställe. Mellan kapellanens och Elias Larssons marker ägde de gemensamt ett ogärdat skogsområde mellan kyrkan och älven. Som utbysjord hade Elias Larsson Lampisaari äng i Nedervojakkala, som han fått i bröllopsgåva av sin svärfar. Gården hade fiskerätt i Koivukyläs gemensamma fiskevatten och dessutom i "mindre Lohijärvi träsk" (Vähälohijärvi 40 km nordost om Hietaniemi).[27]

Som ägare av gården kallas både Elias Larsson (tidigast 1685[28]) och Elias Eliasson ibland Hietaniemi. Ovan nämndes att detta tillnamn uppträdde 1737 också hos Elias Hielte.

Företrädare till Elias Larsson i mantals- och andra skattelängder är Lars Olofsson 1649-77 samt på ett annat hemman i Hietaniemi Olof Larsson 1627-48, Lars Olofsson 1593-1626 och Olof Mattsson 1539-92.[29] Den sistnämnde kan betraktas som äldste kände stamfar för släkten Öhquist i Finland.

Olof Mattsson var en förmögen bonde; han hade stor boskap sarnt omfattande kornåkrar och höängar. I silverskatteregistret 1571 värderas hans förmögenhet till 270 mark, dvs. betydligt högre än de flesta andra böndernas.[30] Uppgiften antyder kanske andra inkomster utöver dem som lantbruket gav.


I följande tabell sammanfattas de uppgifter som framkommit om släkten t.o.m. barnen till bröderna Olof och Nils Petter Öqvist i Kuopio, men utredningen har inte utsträckts till släktens senare generationer.

Tab. 1 .

I Olof Mattsson, var 1539-92 bonde i Hietaniemi by, Övertorneå; ägde där ett hemman om 1/2 - 1 "sjätting" (sjättedels krok). Antalet kor varierade rnellan 4 och 26, kornsådden var 1/2 - 2 spannar och höskörden 4-15 lass. Hemmanets bågtal (dvs. antalet vuxna karlar) var 1 till 1569 och 2 fr.o.m. 1570.[29] Enligt silverskattelängden för 1571 ägde Olof Mattsson 5 lod silver, 6 1/2 skålpund och 4 mark koppar, 13 kor, 4 kvigor och 4 får. Denna egendom värderades till 270 mark, vartill kom 44 mark 2 öre i reda pengar.[30]

Son till Olof Mattsson var synbarligen hans efterträdare:

II Lars Olofsson, bonde i Hietaniemi efter Olof Mattsson 1593-1626. År 1611 var hemmanets skattetal 1/ 3 mantal och 1619 var det 1/ 2 mantal. Kring 1600 betungades gården av missväxt och höga skatter, 1601 hade den bara 4 kor och ett sto, sådden var 1/2 spann korn. På 1620-talet hade boskapen vuxit till bl.a. 12 kor och 1 häst.[29] I hjonelagslängden nämns 1611 hos Lars Olofsson en son, men inga döttrar, pigor eller drängar. Lars var änkling 1613.[31]

Lars Olofsson var tydligen far till sin efterträdare:

III. Olof Larsson, bonde i Hietaniemi efter Lars Olofsson 1627-48. Hemmanets skattetal reducerades på 1630-talet till 3/8 mantal. Mellan 1627 och 1636 ägde Olof 8-9 kor och en häst samt några kvigor, får och getter. Hushållet omfattade 1627-41 tre personer samt 1642-45 fyra: bonden med hustru, en son och en dotter. En sonhustru tillkom 1646. Hemmanet står i Olof Larssons namn ännu 1650-56, men mantalspengar erlades bara för hans hustru och dotter samt från 1651 för en ogift son. [29]

IV. Barn till Olof Larsson var synbarligen:

Lars Olofsson, bonde, Tab. 2.

D o t t e r , nämnd på sina föräldrars hemman i Hietaniemi by från 1642, bodde där ännu 1656 och var då troligen ogift.

Knut Olofsson, troligen den son, som nämns hos föräldrarna i Hietaniemi 1651-56, efterträdde Olof Larsson och var 1657-1710 husbonde på hans hemman om 3/8 mantal i Hietaniemidelen av Koivukylä by i Övertorneå. I jordregistret betecknades hemmanet på 1700-talet som nr 10, Hietaniemi. Knut Olofsson var gift från 1657. Son till honom var tydligen hans efterträdare Olof Knutsson Hieta, husbonde på samma hemman 1711-13,[29] senare öden okända.

Tab. 2.

IV. Lars Olsson d.y., synbarligen den son till Olof Larsson, tab. 1, som nämns på hans hemman i Hietaniemi 1642-46, sistnämnda år tillsammans med sin hustru. Var från 1649 husbonde på det andra hemmanet i Hietaniemi, som hade innehafts av Jöns Henriksson 1594-1643 och därefter av hans änka Margareta Hietaniemi till 1648. Fick för detta "ur öde" upptagna hemman skattefrihet för åren 1653-56, det omfattade 1/4 mantal. På 1700-talet betecknades hemmanet i jordregistret som nr 1, Korpi, i Koivukylä by. Lars Olsson var husbonde där 1649-77. Hans hustru nämns 1646-77.

Son till dem var synbarligen Lars Olssons efterträdare:

V. Elias Larsson, kallas ibland Hietaniemi, 18 efterträdde Lars Olsson som husbonde på dennes hemman i Koivukylä by 1678-92. Sexman.[32] Dog före 7.7.1698, då arvskifte efter honom förrättades.[21] - Gift c. 1673 med en dotter till Nils Nilsson Själfva i Nedervojakkala by, Nedertorneå, och hans hustru Brita Persdotter. Elias Larssons hustru dog före 14.12.1693, då hennes far vid Övertorneå ting krävde att återfå hennes bröllopsgåva.

VI. Barn, åldersföljden är osäker:

Elias Eliasson, bonde och rotesoldat. Tab. 3.

Margareta Eliasdotter och

Maria Eliasdotter. Systrarna var ogifta när de 1708 och 1714 vid Övertorneå ting begärde sin arvslott efter fadern.[21] Bådas senare öden är okända.

Tab. 3.

VI. Elias Eliasson, kallas ibland Hietaniemi, Nikka eller Reenholt (son till Elias Larsson, tab. 2), efterträdde 1693 sin far som husbonde på dennes hemman i Koivukylä by, Övertorneå. Fick 9.1.1708 immission i ödeshemmanet Nikka i Helsingeby Övertorneå, och flyttade dit. Sålde 17.1.1708 sitt fädernehemman i Koivukylä till Johan Persson från Helsingeby för 1000 dr kmt under villkoret, att köparens son Johan skulle gifta sig med Elias dotter Karin, när hon 1710 blev giftasvuxen. Soldat i Torneå kompani av Västerbottens regemente, för roten nr 80 Reenholt, till vilken bl.a. gården Nikka hörde. Senare öden okända. - Gift 1) med N.N., nämnd som hustru i mantalslängden 1693; 2) c. 1703 med Ella, nämnd på Nikka som "husbonde" ännu 1710.

VII. Barn:

1. Karin Eliasdotter, förlovad med Johan Perssons son Johan. Dog före bröllopet, troligen 1710.

2. Elias Hielte, f. c. 1709, rotesoldat. Tab. 4.

Tab. 4.

VII. Elias Hielte (son till Elias Eliasson, tab. 3), f. i Övertorneå c. 1709. Var 1728-35 soldat för roten nr 56, Hielte, i Torneå kompani av Västerbottens regemente. Flyttade 1736 till Karjalahti i Lautiosaari, Kemi, kallas under sin vistelse där Hietaniemi. Återvände senast 1742 till Kaakamo i Nedertorneå. Sökte vid Torneå ting 1730 och 1746 förgäves återfå de 200 dr kmt. som hade tillskrivits systern Karin, när Elias far 1708 sålde sitt fädernehemman. Bodde som inhysing i Kaakamo tillsammans med sonen Isak i början av 1760-talet. Senare öden okända. - Gift i Kemi 13.11.1728 med Anna Isaksdotter Martainen, f. i Karjalahti där 21.5.1704, död i Kaakamo, Nedertorneå 16.1.1753, dotter till bonden på Martala i Karjalahti (Lautiosaari), Kemi, Isak Hansson Martainen och Brita Mattsdotter.

VIII. Barn:

Karin, f. i Kaakamo, Nedertorneå 23.4.1731, dog troligen som barn (nämns inte senare i familjen).

Elias, f. i Kaakamo 12.6.1732, död där 12.9.1733.

Brita, f. i Kaakamo 31.7.1734, dog troligen som barn (nämns inte senare).

Elias, f. i Karjalahti, Kemi 22.2.1737, död där 14.8. s.å.

Isak, f. 9.1.1742, rotesoldat, död 1805. Tab. 5.

Tab. 5.

VIII. Isak Hielte (son till Elias Hielte, tab. 4), f. i Kaakamo, Nedertorneå 9.1.1742. Bibehöll sin fars namn Hielte, när han blev soldat för roten nr 91, Tropp, i Kalix kompani av Västerbottens regemente. Flyttade 1767 till Sangis, Nederkalix, död där 5.12.1805. - Gift i Nederkalix 12.7.1767 med Anna Olofsdotter, f. i Sangis 13.7.1746, död i Storå by, Nederkalix 19.11.1832, dotter till bonden på hemmanet nr 10 i Sangis Olof Andersson och Helena (Ella) Henriksdotter.

IX. Barn, f. i Sangis, Nederkalix:

Olof, f. 23.4.1767, rotesoldat, hemmansägare, död 1846. Tab. 6.

Elias, f. 12.6.1769, rotesoldat, hemmansägare, död 1848. Tab. 9.

Katarina, f. 1779, bodde i Sangis, död där 25.11.1852. - Ogift, hade en dotter Greta Kajsa, f. i Nederkalix 20.6.1810.

Sara Helena, f. 24.11.1781, död i Sangis 18.2.1782.

Petter, f. 6.11.1784, rotesoldat, död 1862. Tab. 10.

Tab. 6.

IX. Olof Rupa (son till Isak Hielte, tab. 5), f. i Sangis, Nederkalix 23.12.1767. Var 1790-1820 soldat för roten 77, Rupa, i Kalix kompani av Västerbottens regemente, bodde i Ytterby, Nederkalix. Kyrkvakt i Nederkalix 1820-34. Köpte 1834 tillsammans med sin hustru för 300 daler Södra Klubben om 191384 mantal i Ytterby nr 2, sålde 1846 gården mot sytning till sin dotter Maria Brita och hennes man.[16] Död i Ytterby 7.10.1846. - Gift i Nederkalix 30.4.1792 med Margareta Johansdotter, f. i Storö by, Nederkalix 5.3.1766, död i Ytterby där 6.4.1856, dotter till bonden på Storö nr 1, häradsdomaren och slutligen handelsmannen Johan Olofsson och Margareta Nilsdotter.

X. Barn, f. i Ytterby, Nederkalix:

Johan Abraham, f. 2.9.1792, död i Ytterby 14.10. s.å.

Olof, f. 24.9.1793, rådman, död 1840. Tab. 7.

Johan Petter, f. 28.1.1798, död i Ytterby 22.5.1809.

Maria Brita, f. 31.1.1799, död i Ytterby 11.3.1868. - Gift i Nederkalix 2.1.1833 med hemmansägaren Nils Petter Bodland, f. i Bodskatan, Nederkalix 6.12.1805, död i Ytterby där 22.8.1868, son till torparen och nybyggaren Elias Olofsson och hans andra hustru Helena Nilsdotter. Maria Brita och Nils Petter Bodland köpte 1846 mot sytning Södra Klubben av Maria Brita föräidrar.

Lisa Greta, f. 17.1.1803, död i Skatamark, Överluleå 24.2.1882. - Gift i Nederluleå 2.4.1828 med soldaten, sedermera hemmansägaren Erik Hvass eller Felt i hans andra gifte, f. i Svartlås, Nederluleå 18.3.1791, död i Skatamark, Överluleå 16.2.1874, son till gruvarbetaren vid Meldersteins bruk Anders Riström.

Anna Lena, f. 30.7.1808, troligen död före 1816.

Nils Petter, f. 25.5.1810, svarvarmästare, död 1861. Tab. 8.

Tab. 7.

X. Olof Öqvist (son till Olof Rupa, tab. 6), f. i Ytterby, Nederkalix 24.9.1793. Garvarlärling i Torneå 1811-16, garvargesäll i Uleåborg 1816-19, från 1819 garvarmästare i Kuopio. Rådman där från 1834. Död i Kuopio 25.4.1840. - Gift i Kuopio 22.3.1821 med Anna Maria Allenius i hennes första gifte, f. i Åbo 19.3.1796, död i Kuopio 30.1.1872, dotter till tobaksspinnaren i Åbo, sedermera klockaren i Kuopio Simon Allenius och Anna Maria Eriksdotter samt omgift i Kuopio 30.6.1842 med garvaren Jöran Homberg (tidigare Holopainen), f. 31.1.1819, död i Kuopio 30.1.1872.

Xl. Barn, f. i Kuopio:

Johan Christoffer, f. 3.2.1822, död 1826.

Maria Lucia, f. 13.12.1824, död 1 Kuopio 8.10.1838.

Eva Sofia, f. 24.12.1826, död i Kuopio 1.1.1929 (102 år gammal!). -Gift i Kuopio 15.4.1846 med bokhållaren Nils Petter Ruthqvist, f i Ahlvik, Nederluleå 3.7.1812, död i Kuopio 11.4.1867, son till Jakob Nilsson och Lisa Persdotter i Ahlvik, Nederluleå.

Otto August, f. 3.8.1829. Var 1845-48 i handelslära hos handelsmännen Candelin och Niska i Uleåborg. Gick till sjöss på barken Oden 1848, förde den 1853 efter kaptenens död som t.f befälhavare från Marseille via Alexandria till Hull. Styrmansexamen i Kristinestad 1854, sjökaptensexamen där 1855. Burskap i Uleåborg som skeppare 1856. Befälhavare på flera fartyg från Uleåborg, tidvis också från andra städer. [33] Död i Uleåborg 18.12.1867. - Gift där 13.7.1858 med Maria Sevón, f. i Uleåborg 29.11.1835, död där 7.3.1884, dotter till garvarmästaren i Uleåborg Johan Wilhelm Sev6n och Elisabeth Lund. De hade barn, men släktgrenen fortlever inte på manslinjen.

Johan Christoffer, f. 24.6.1831. Elev i Kuopio lyceum 1848, student (sav.kar.) i Helsingfors 1852, teologisk dimissionsexamen 1854. Prästvigd i Kuopio 5.12. s.å. till kapellansadjunkt i Leppävirta. Pastorsadjunkt i Slavänka i Ingermanland 1856, kyrkoherde i Duderhof och Hietamäki 1862, kontraktsprost 1865. Kyrkoherde i S:t Maria finska församling i S:t Petersburg 1867. Död där 21.6.1883.[34] - Gift 1) i Leppävirta 28.12.1854 med Johanna Beyrath, f. i Leppävirta 23.10.1830, död där 6.4.1855, dotter till kapellanen i Leppävirta Johan Erik Beyrath och Helena Katarina Vialén; 2) i S:t Petersburg 21.2.1861 med Maria Olga Avenarius, f. i Tsarskoje Selo 9.4.1842, död i Helsingfors 29.3.1909, dotter till kyrkoherden i Vuoles Peter Gustaf Avenarius och Henriette Louise Hammelmann. Första giftet var barnlöst, i det andra föddes åtta barn. Släktgrenen fortlever.

Tab. 8.

X. Nils Petter Öqvist (son till Olof Rupa, tab. 6), f. i Ytterby, Nederkalix 25.5.1810. Svarvargesäll i Uleåborg 1832, i S:t Petersburg 1832-1840. Svarvarmästare i Kuopio från 1841, död där 26.4.1861. Förlovad och förelyst till äktenskap med guldsmedsdottern Gustava Ulrika Tihl, men förlovningen bröts med skiljebrev 22.1.1845 från domkapitlet.[35] - Gift i Kuopio 30.1.1846 med Johanna Fredrika Broberg, f. 7.9.1818, död i Kuopio 25.11.1890.

XI. Barn, f. i Kuopio:

Johan Petter, f. 15.11.1846. Yngre underofficer vid 4. Kuopio indelta 16 skarpskyttebataljon 31.10.1865. Död i Maninga 23.6.1868 i tyfus (enligt Kuopio stads dödslängd). - Gift i Kuopio 22.5.1868 med Albertina Skopa eller Kauhanen, f. i Maninga 29.1.1837, dotter till torparen i Halola där David Skopa och Stina Allt.

Nils August, f. 12.4.1848. Handelsbetjänt i S:t Michel 1865, sedan militärmusikelev och 1867 yngre skrivare vid Livgardets finska skarpskyttebataljon.[36] Skådespelare i Helsingfors, död där 12.4.1874. - Ogift.

Hilma Johanna, f. 10.1.1850, död i Kuopio 12.4.1851.

Emil Alfred, f. 30.7.1853, död i Kuopio 28.6.1868.

Hilma Johanna, f. 28.1.1857, död i Kuopio 9.6.1932. - Gift i Heinävesi 24.6.1875 med förvaltaren, slutligen boställsinspektören i Kuopio och Uleåborgs distrikt Fredrik Walter Granfelt, f. 1 Åbo 28.9.1849, död i Kuopio 10.1.1924.

Klara Maria, f. 23.3.1859, död i Kuopio 23.12.1874.

Tab. 9.

IX. Elias Hjelt (son till Isak Hielte, tab. 5), f. i Sangis, Nederkalix 12.6.1769, flyttade 1788 till Kemi. Soldat för roten nr 124 Koivuniemi i Kemi kompani av Österbottens infanteriregemente 1791-1805, bodde sedan i Forsby (Koskenkylä) där. Var c. 1820-1833 husbonde på hemmanet nr 34 Pelkola i samma by. Död i Forsby, Kemi 6.4.1848. - Gift i Kemi 29.9.1793 med Elisabet Pelkonen, f. i Forsby, Kemi 30.1.1767, död i Alapaakkola där 10.11.1848, dotter till hemmansägaren i Forsby Henrik Kokkila och Maria Vähä.

X. Barn:

Henrik (i dödslängden Anders), f. i Alapaakkola, Kemi 7.2.1793, död där 30.8. s.å.

Kajsa Maria, f. 1796, flyttade till Karungi 31.1.1814, senare öden okända.

Margareta Elisabet, f. i Forsby, Kemi 6.9.1799, död där 10.3.1871. - Gift i Kemi 17.4.1828 med Johan Jakob Karvakko, f. i Yläpaakkola, Kemi 17.4.1788, död där 26.8.1879.

Henrik, f. i Forsby, Kemi 6.5.1802, död där 1.6. s.å.

Anna, f. i Forsby 2.4.1806, död där 12.5. s.å.

Petter, f. i Forsby 11.9.1807, bodde där 1828, senare öden okända.

Tab. 10.

IX. Per Tropp (son till Isak Hielte, tab. 5), f. i Sangis, Nederkalix 6.11.1784. Soldat för roten nr 91 Tropp i Kalix kompani av Västerbottens regemente, bodde i Sangis. Vistades i Kemi 1859-60, död i Sangis 3.11.1862. - Gift i Nederkalix 22.11.1811 med Greta Axelsdotter, f. 1774, död i Sangis, Nederkalix 7.8.1857.

X. Son:

Per Adolf Sandberg, f i Sangis, Nederkalix 4.3.1816. - Gift i Nederkalix 11.2.1835 med Anna Greta Nilsdotter Gefyr, f 1809. Familjen flyttade till Avajerf i Haparanda kommun år 1853. Senare öden okända.

 

[*] Jag tackar pol.mag. Georg Luther för saklig och språklig hjälp vid utformandet av texten.

 

Källor (LKF = Luleå kommuns folkbibliotek; mf = mikrofilm)

[1] Harald Öhquists utkast till släkttabell (1964) i författarens ägo.

[2] Öhquist-albumen. Genealogiska Föreningen, Stockholm.

[3] Nederluelå doplängd C 4 (LKF: rnf GH 470). SKRA: Västerbottens regemente, generalmönsterrulla 1790.

[4] Luleå, Nederluleå och Nederkalix historeböcker (LKF: mf GH 455, 458-459 och 469-471).

[5] Luleå stads kommunionbok D II (LKF: mf GH 456). Nils Johansson kallas Öqvist som fadder i Nederkalix 5.2.1801 (LKF: mf GH 458) och som undertecknare av Maria Nilsdotters arvskifte 11.3.1801 (Nederkalix småprotokoll, LKF: mf GH 1967).

[6] SRA: Kammarkollegiets skrivelser till KMt: Nils Petter Olofsson Öqvists anhållan 7.8.1840.

[7] RA: Senatens ekonomiedepartement KD 136/13 1841.

[8] Nederkalix kommunionbok A I: 4 b och förhörslängd A I: 5 c (LKF: mf GH 457-458).

[9] LA i Uleåborg: Uleåborgs in- och utflyttningslängder 1831-1858.

[10] LA i Härnösand: Nederluleå in- och utflyttningslängder B b 1-2.

[11] Kuopio församlingars centralregister: flyttningsattest nr 33/1840.

[12] Nederkalix kommunionbok A I: 3 b (LKF: mf GH 457).

[13] RA: Torneå stads mantalslängd 1812

[14] Torneå utflyttningslängd (RA: mf 58661). Uleåborgs kommunionbok 1811-24 (RA: mf IK 131).

[15] LA i S:t Michel: Kuopio rådstugurätts protokoll 16.10.1819; Borgare Bok för Kuopio stad, upprättad 1851 och 1852.

[16] Olof Rupas och Maria Nilsdotters köp av Ytterbyn nr 2 i Nederkalix småprotokoll 1826-35 (LKF: mf GH 1969) och försäljningen av hemmanet i Nederkalix srnåprotokoll 1846-49 (LKF: mf GH 1970).

[17] Kuopio stads komrnunionbok 1848-1858 I A 8: 367.

[18] SKrA: Västerbottens regernente, generalmösterrullor 1728 och 1735.

[19] LFK: mf CD 1005.

[20] Övertorneå ting 1730 (RA: mf RF 665: 177v-181) och 26.11.1746 (SRA: Norrbottens läns dombok nr 28: 181-183).

[21] Övertorneå ting 21-22.6.1708, 17.3.1713 och 16.3.1714 (LKF: mf GH 2071).

[22] Övertorneå ting 17-20.1.1709 (SRA: Norrbottens läns dombok nr 4: 118v).

[23] Bilagor till Övertorneå konceptdombok 1746-47 (LKF: mf GH 2071).

[24] SKrA: Västerbottens regemente, generalmösterrulla 1712 (LKF: mf GH 1092).

[25] SRA: Mantalslängder för Västerbottens län 1709-11.

[26] SKrA: Västerbottens regemente, undersökning om hemmanens beskaffenhet i Övertorneå 2.7.1728 (LKF: mf WA 1093).

[27] Övertorneå ting 11-13. 12. 1693 (LKF: mf GH 2071), 1-2.8.1694 (SRA: Västerbottens läns dombok nr 5: 232) och 19.3.1708 (LKF: mf Gh 2071).

[28] Övertorneå ting 17-19.3.1685 (SRA: mf FR 654: 774).

[29] SRA: Landskapshandlingar, Västerbotten (med Norrbotten) 1539-1630; Älvsborgs lösen 1613, Norrland; Boskaps- m.fl. längder, Västerbotten 1620-36; Mantalslängder, Västerbottens län 1642-1714; Jordeböcker, Västerbottens län 1632-1714.

[30] SRA: Ångermanland och Västerbotten, Älvsborgs lösen 1571, 21: 5.

[31] SRA: Västerbotten och Norrland, Älvsborgs lösen 1613 51/IV: 20.

[32] Övertorneå ting 21-23.2. 1695 (LKF: mf GH 207l).

[33] P. W. Snellman, Oulun laivoja ja laivureita vuosina 1816-1875. Oulu 1974, s. 258.

[34] RA: Colliander, Paimenmuisto (manuskript), nr 3962.

[35] RA: Borgå domkapitel Dd 10:16.

[36] Kaarlo Wirilander, Suomen armeijan upseeristo, aliupseeristo ja sotilasvirkamiehistö 1812-1871 (1880). Helsinki 1985, nr 1273, 2192.

 

Selostus

Suomen Öhquist-suvun alkuperä. Suomessa on 1800- ja 1900-luvuilla asunut ja vaikuttanut Öhquist-niminen suku, jonka alkuperästä ei tähän mennessä ole esitetty luotettavaa selvitystä. Suvun alkujuuret löytyvät Tornionjoen länsirannalta Ylitornion Koivukylän Hietaniemestä (Hedenäs). Täällä suvun kolme vanhinta polvea, Olof Matinpoika (1539-92), Lars Olofinpoika (1593-1626) ja Olof Larsinpoika (1627-48) olivat isäntinä Koivukylän kantatalossa n:o 10. Seuraavan polven Lars Olofinpoika nuorempi (1649-77) otti verolle Koivukylän kantatalon n:o 1. Tämä talo periytyi ensin Elias Larsinpojalle (1678-92) ja hänen jälkeensä Elias Eliaanpojalle (1693-1708).

Elias Eliaanpoika myi talonsa vuonna 1708. Pian tämän jälkeen hän värväytyi sotamieheksi Tornion komppanian ruotuun n:o 80 nimeltä Reenholt. Elias Eliaanpojan myöhemmät vaiheet ovat tuntemattomat. Noin vuonna 1709 hänelle oli syntynyt poika nimeltä Elias. Näyttää siltä, että tämä olisi jäänty orvoksi ja kodittomaksi.

Vuonna 1728 myös Elias Eliaanpoika nuorempi (1709-60) värväytyi sotamieheksi, Tornion komppanian ruotuun n:o 56, ja otti sukunimekseen tämän ruodun nimen Hielte. Elias Hielten poika, Iisak Hielte (1742-1805) ja pojanpoika Olof Rupa (1767-1846) puolestaan palvelivat ruotusotamiehinä Kalixin komppaniassa.

Suomen tultua erotetuksi Ruotsin yhteydestä Olof Rupan kaksi poikaa, Olof (1793-1840) ja Nils Petter (1810-1861), muuttivat Kalixista Suomeen, Olof vuonna 1811, Nils Petter vuonna 1832, ottivat sukunimen Öqvist ja asettuivat asumaani Kuopioon. Olof Öqvist toimi Kuopiossa karvarimestarina ja raatimiehenä, Nils Petter Öqvist sorvarimestarina. Suomen myöhemmät Öhqvistit polveutuvat miehen puolelta Olof Öqvistin nuorimmasta pojasta, rovasti Johan Christoffer Öhqvististä (Öhquist).

Suvun Suomeen muuttaneita sivuhaaroja edustavat Olof Rupan veli, Eljas Hjelt (1769-1848) ja Olof Rupan toisen veljen Petter Tropp'in (1764-1862) poika Per Adolf Sandberg (s. 1816). Edellinen muutti Kemiin 1788 ja jälkimmäinen Alatornioon 1853.


Genos 57(1986), s. 195-209

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1986 års register | Årgångsregister