GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Den nyländska släkten Brenners äldsta led

Dipl.ing. OLAV RUNDT, Åbo

Stamfadern för den nyländska släkten Brenner, lagläsaren i Raseborgs län Mårten Simonsson, har i genealogier[1] och historiker presenterats som svärson till Erik Philpusson, ägare av Brändö gård i Helsingfors från ca 1540 till 1588. Ändå finns det ett dokument enligt vilket Mårten Simonsson inte var gift med en dotter, utan med en sondotter till Erik Philpusson. Enligt denna källa var Mårtens svärfar en Anders Eriksson, som synes ha förblivit okänd.

Ifrågavarande dokument finns i De la Gardies arkiv i Lund och ingår i Finlands Riksarkivs mikrofilm FR 758.[2] Det är en kopia av ett brev till hovrätten med 8 st. bilagor. Brevet är förorsakat av kammarfiskalen Anders Jakobsson Äimäs frälserannsakan, som berör ryttmästaren Henrik Mårtenssons frälsegods Landbobacken i Malmby i Helsinge. Denna Mårten Simonssons äldsta son är känd också som ägare till Brändö gård 1620-1651 och av gods i Staffansby och Boxbacka.

Skrivelsen, som är daterad 1642 20/7, är författad av Henrik Mårtenssons advokat Johan Larsson, vilken tydligen är identisk med den jurist som senare blev vicelagman i Södra Finland och stamfar för släkten Vialenius. Han var vid den tiden auskultant i Åbo hovrätt och som sådan kollega rned Henrik Mårtenssons bror Hans.

I brevet redogör Johan Larsson först för sin principals »fordom ryttmästaren manhaftig» Henrik Mårtenssons härkomst. Han skriver att Henriks morfarsmor hade trätt i gifte rned Erik Philpusson i Brändö, vilken fastän han var ofrälseman, hade låtit sig brukas i kronans tjänst både till lands och till vatten. Han hade haft rättigheter och anseende som en frälseman. Så också hans son Anders Eriksson i Brändö, dock ännu mera genom att han av konung Sigismund förvärvade fullkomligt frälse på samma gods i Malmby. Men konung Sigismunds brev hade »den tijd som Finland af Höglåvlig i årninnelse S. konung Carl intogs blifvit honom aftaget och af krigs folket upbrent». Anders Eriksson hade en »dotterman» som var Henrik Mårtenssons fader. Denne hade gjort rusttjänst för samrna hemman rned sin häst under adelsfanan och hade haft samma plikter och rättigheter som andra frälsemän.

I Johan Larssons skrivelse hänvisas sedan till »de välborna och välbördiga gode herrars vittnesskrifter», vilka anslutits sorn bilagor. Dessa finns i sarnma mikrofilm, men inte tillsammans med brevet utan i annat sammanhang. Det är dock lätt att se vart de hör. De är öppna brev som på olika sätt belyser Erik Philpussons, Mårten Simonssons och Henrik Mårtenssons meriter i rikets tjänst samt deras frihets- och frälserättigheter. Breven för Erik Philpusson är utfärdade av ståthållaren Clas Åkesson Tott den 4.8.1579 och av ståthållaren Axel Lewenhaupt den 18.6.1585, för Mårten Simonsson av ståthållaren Jöran Boije den 8.9.1589, ryttmästaren för adelsfanan Anders Larsson den 29.1.1602, ståthållaren Jesper Matts son Kruus den 16.5.1606 och ryttmästaren för adelsfanan Hans Boije den 7.3.1608, för Henrik Mårtensson av ryttmästaren för adelsfanan Hans Ramsay den 20.7.1642. Vidare omnämns ett brev som utfärdats av riksamiralen Klas Fleming och har berört Brändö, men av det saknas kopla i detta sammanhang.

Johan Larsson fortsätter brevet med att hans principal alltid har trott att rättigheterna på godset i Malmby varit obestridliga då intet klander tidigare har förekommit och i alla synnerhet som han av kungliga majestätet den 24 augusti 1634 fick en donation på fyra andra gårdar för sin trogna tjänst. Han har därför inte kommit sig för att söka ytterligare konfirmation på godset. Brevet avslutas med en anhållan om uppskov för anskaffande av kompletterande utredning.

I sin biografi över kammarfiskalen Anders Jakobsson nämner Yrjö Ruuth bland hans frälserevisioner även detta fall. Domen föll 1645 och det var kammarfiskalen som avglck med segern. Drottning Kristina återställde dock Henrik Mårtenssons skattefrihet.[3]

Uppgiften om att den nyupptäckta Anders Eriksson skulle ha fått frälsebrev av Sigismund tyder på att han skulle ha levat på 1590-talet. Å andra sidan framgår av fogderäkenskaperna att Mårten Simonsson övertog Brändö gård genast efter Erik Philpussons död 1588. I 1587 års räkenskaper finns en senare gjord anteckning i marginalen om detta vari Mårten betecknas som Eriks måg.[4] Om man får tro ovanrelaterade släktutredning är detta ett misstag eller en förenkling av skrivaren, möjligen en vidare tolkning av begreppet måg än vad dagens språkbruk medger. Om Anders levde 1588 har han av någon anledning avstått Brändö gård åt dottern och svärsonen. Men det är ju möjligt att historien om frälsebrevet är en fiktion eller att brevet inte var utfärdat av Sigismund utan under Johan III:s tid. I så fall skulle Anders ha kunnat vara död 1588 och gården ha gått i arv på ordinärt sätt till dottern. Den relaterade förlusten av frälsebrevet paminner påfallande om en liknande händelse som inträffade samtidigt och berörele släkten Bock i Boxbacka, vilken sannolikt var befryndad med vår Brenner-släkt. Från Boxbacka hade hertig Karls krigare rövat en del brev som de sedan granskade och till stor del brände upp hos rådmannen Jakob Småpeper i Helsingfors. Man har antagit att släkten Bocks originala frälsebrev från 1435 fanns med bland de uppbrända.[5] Det är ju inte omöjllgt att Anders Erikssons frälsebrev rönte ett liknande öde, kanske i samma brasa. Det frälsegods i Boxbacka som innehades av Erik Philpusson och som är omnämnt i Teits klagomålsregister, kan ha varit sonen Anders Erikssons sätesgård 1599.

Om frälsebrevet är obestyrkt är det däremot inte skäl att betvivla att Anders Eriksson har existerat. Hans tid låg tillräckligt nära för att ett sådant falsarium skulle ha observerats och det skulle inte heller ha tjänat något vettigt ändamål. Att Mårten Simonssons svärfar hette Anders och inte Erik stöds av det faktum att ingen av Mårtens söner hette Erik, men däremot fanns en som hette Anders, vilken inte är nämnd i Magnus Brenners släktkrönika. Detta framgår ur Åbo rådstugurätts protokoll av den 20.2.1636.[6] Borgmästaren Henrik Skeper fordrar av herr Johan i Esbo en penningsumma som hans bror Anders Mårtensson hade blivit skyldig borgmästaren. Herr Johan vägrar betala då han inte ärvt någonting av Anders. Han hänvisar till sina bröder av vilka Henrik Mårtensson är den äldsta. Herr Johan var kyrkoherden i Esbo Johannes Martini och Henrik Mårtensson var ovan omtalade ryttmästare. Brodern Anders var tydligen den kammarskrivare Anders Mårtensson som omtalas i Åbo RR:s protokoll av den 4.5.1636.[6]

Det är också att märka att åldersskillnaden mellan Erik Philpusson och Mårten Simonsson var uppskattningsvis ca 50 år, eller så stor att alternativet med en mellanliggande generation är naturligare än att Mårten hade varit Eriks svärson. Enligt generalregistret hade Erik en son och en dotter 1556, [7] vilka alltså var fullvuxna vid tiden för Mårtens födelse som kan uppskattas till senare hälften av 1550-talet. Sonen kan ha varit vår Anders.

Vad blev det för övrigt av denna son? Med beaktande av hans härkomst och talet om ett frälsebrev för honom, så borde han inte ha försvunnit ur hävderna. Om vi antar att frälsebrevshistorien är uppdiktad kan han däremot ha dött vid unga år. Om han levde längre ligger det nära till hands att han i denna krigiska tid var involverad i krigsmakten, antingen i flottan eller i rytteriet, kanske i vardera såsom fadern och svärsonen. Personer med namnet Anders Eriksson förekommer nog i urkunderna men personaluppgifternas knapphet försvårar en närmare identifiering. Kanske någon expert på Helsingforstraktens genealogi kan lösa detta problem. Som en hypotetisk kandidat må nämnas en Anders Kneck, som förekommer i olika sammanhang både med anknytning till flottan och rytteriet samt som hamnkapten och borgare i Helsingfors. Han blev likviderad av hertig Carl eller rymde landet 1599. Han bör inte förväxlas med en skeppshövitsman Anders Persson Kneck eller Knecht

I Johan Larssons ovanrelaterade skrivelse till hovrätten inleds utredningen av Henrik Mårtenssons härkomst med passusen att hans morfarsmor hade trätt i gifte med Erik Philpusson. Det är i ögonenfallande att kvinnan, som på den tiden spelade en underordnad roll, här ses som den viktigare personen. Detta stöder tidigare kända uppgifter, att hon var av högre börd och att det frälse som nu klandrades möjligen var arvegods från hennes sida. Av frälsesläkterna i Malm-trakten var släkten Bock med en stigande bock i vapnet den mest kända och hade frälsebrev från 1435 med en stigande bock i vapnet. I Börjesons och Hafströms matrikel sägs att Erik i Brändö var gift med N.N. Grelsdotter vars farfarsfar förvärvade frälse i Båcksbacka.[8] Erik Philpusson var 1556 enligt Jacob Teit en av de tre innehavarna av frälsejorden i Boxbacka [9] och denna gick i arv till hans efterkommande. Eriks sondotterson kyrkoherden Johannes Martini i Esbo hade en uppstigande bock i sitt sigill.

Uppställda i tabellform ser ovanberörda generationer ut som följer.

Tab. 1

Philpus, denna släktgrens stamfar var sannolikt hemma i Helsinge socken, där detta namn inte var alldeles ovanligt. Förutom Erik Philpusson fanns i medlet av 1500-talet en Lars Philpusson som giorde rusttjänst för sin gård i Hertonäs, granne till Brändö.[10] I Malm fanns ett Filpus benämnt hemman som blev rusthåll 1603. Namnet förmodas ha kommit efter Philpus Jönsson som var dess ägare i medlet på 1500-talet.[11] Han var möjligen densamma som en landsköpman vid namn Philpus. Han kan möjligen ha varit far till Erik eller Lars eller till vardera. Erik hade i varje fall en bror som hette Per.[12]

Söner:

Per. Tab. 2.

Erik Philpusson. Tab. 3.

Tab. 2

Per (Philpusson?), känd endast som far till Henrik Persson och Jöns Persson. Henrik var 1551 rest till Reval med sin farbror Erik Philpusson för att reda upp arvet efter sin bror Jöns. Denne hade varit myndrik och tjänat en änka i Reval. [12] Enär Pers patronymikon inte är känt finns en möjlighet att han var halvbror till Erik.

Tab. 3.

Erik Philpusson, levde ca 1510-1588. Ägde Brändö ryttarhemman från 1540 eller tidigare samt frälsejord i Malm (Boxbacka) som var hans hustrus arv. Frälset klandrades av Jacob Teit 1556 men det indrogs inte utan gick i arv till de efterkommande som frälse. Han kallades skattebonde, kronoskeppare, skeppshövitsman och skeppskapten samt förekommer bland frälsemän i olika register. Hade befälet på Helsingsforsjakten i slaget vid Ölands norra udde 30-31.5.1564, dito på skeppet Valen 1569 och 1570, deltog i slaget vid Bornholm sistnämnda år.[8] Anklagad av Erik XIV:s nämnd på hösten 1564 tillsammans med ett trettiotal andra skeppshövitsmän och skeppare för passivitet under slaget vid Öland.[13] Nämnd i frälse- och rusttjänstlängd 1554/1555,[10] i Gustaf Finckens register över adelns gods och gårdar i Finland 1562 [14] och bland adeln i Henrik Jönssons till Voltis räkenskap för tennuppköp i Finland 1567.[15] Har 1569 deltagit i en insamling bland adeln för kungen.[16] Fick 18.6.1585 av ståthållaren Axel Lewenhaupt frihet för Brändö gård på livstid för sin trogna tjänst och iråkade blindhet.[4] Nämns i rannsakningsregistret 1586 bland frälsemän som kommit i adligt gifte och därigenom njutit frihet och frälse på sina gods, men inte kunde visa sköld och hiälm.[17] Gift med N.N. Grelsdotter Bock, vars farfarsfar förvärvade frälse för Bocksbacka i Helsinge 1435. Denne hette Nils Pedersson.[8]

Barn:

Anders Eriksson. Tab. 4.

N.N. Eriksdotter, nämnd på Brändö gård i generalreglstret 1556.

Tab. 4.

Anders Eriksson, möiligen den son som är nämnd i generalregistret 1556. För övrigt känd endast genom en släktutredning i samband med en frälserevision rörande dottersonens gods i Malm år 1642, se ovan.

Dotter:

N.N. Andersdotter, Tab. 5.

Tab. 5.

N.N. Andersdotter. Gift med Mårten Simonsson, som levde ca 1560-1630. Han var skrivare hos fogden i Borgå län på 1590-talet, kapten där 1604. Lagläsare i Raseborgs län 1609-1627. Han ägde fartyg och tjänstgjorde tidvis som skeppare.[18] Han övertog Brändö gård efter sin svärfars far 1588 med bibehållen frihet, köpte ett skattehemman i Malm 1596 och innehade arvegodsen i Boxbacka och Malm från 1600, möjligen tidigare. Nämns 1609 som ägare av jord i Botby och från 1626 av ett ryttarhemman där.[1] Enligt ett intyg av ståthållaren Jesper Matsson Kruus 1606 hade han alltid giort fullkomlig rusttjänst.[2] Förekommer i register över adelns sätesgårdar 1600 och i adligt rustjänstregister 1602.[19] Har underskrivit den finska adelns trohetsförsäkran för hertig Carl den 9.1.1602.[20] Gift 2:o med Margareta Knutsdotter, d. 1645 i Esbo.[1]

Barn:

Henrik Mårtensson, d. 1660, ryttmästare. Ägde Brändö gård efter 1622 och efter faderns död arvegodsen i Boxbacka och Malm samt ett hemman i Staffansby. Gift med Anna Henriksdotter, levde 1663.

Hans Mårtensson, d. ca 1661, lagläsare i Raseborgs och Borgå län. Ägde Botby ryttarhemman. Gift 1:o med N.N., 2:o med Anna Nilsdotter Dubblar, levde 1680.

Johannes Martini Brennerus, d. 1649, kyrkoherde i Esbo från 1620. Ägde Backby ryttarhemman i Esbo. Gift med Karin Sigfridsdotter.

Claudius Martini Brennerus, kyrkoherde i Töfsala från 1640. Gift 1:o med Brita, 2:o med Iliana, 3:o med Ingrid Jakobsdotter.

Petrus Martini Brennerus, levde 1643, kapellan i Esbo från 1625. Gift med Anna Bengtsdotter, d. 1672.

Anders Mårtensson, nämnd som kammarskrivare i Åbo 1630 och 1633, d. före 1636.[6]

Helena Mårtensdotter, levde 1639. Gift med Ericus Erici Alftanus, kyrkoherde i Töfsala.

Efterkommande till sönerna finns i boken Slägterna Brenner av Magnus Brenner och till dottern Helena i SLSS Släktbok I, 1. I Bergholms Sukukirja finns Johannes Martini Brennerus med efterkommande på s. 225-229 samt bland rättelserna och tilläggen på s. 1430-1434.

 

[1] Magnus Brenner, Slägterna Brenner i Finland jemte förgreningar utom landet, Helsingfors 1912.

[2] De la Gardies arkiv i Lund, RA mikrof. FR 758.

[3] Y.O. Ruuth, Kamariviskaali Antti Jaakonpoika Äimä, HArk XXII, 2, s. 1-96.

[4] RA 3424:22

[5] Eric Anthoni, Några handlingar rörande det äidre Helsingefrälset, HTF 1950, s. 71-75.

[6] Åbo stads dombok 1636, Bidrag till Åbo stads historia VIII, s. 19, 72, 73, Helsingfors 1896.

[7] Generalregistret för bosättningen i Finland, Helsinge.

[8] Börjeson-Hafström, Skeppshövidsmän vid örlogsflottan under 1500-talet, Uppsala 1949.

[9] Jacob Teits klagomålsregister.

[10] Eric Anthoni, En frälse- och rusttjänstlängd för Finland hänförande sig till år 1554 eller 1555, HTF 1967, s. 166- 180.

[11] Lauri Korpinen, Käsikirjoitus Helsingin pitäjän historiaksi 1550-1865.

[12] Gunvor Kerkkonen, Helsinge medeltid, Helsinge 1963.

[13] Konung Erik XIV:s nämnds dombok 1564, Historiska handlingar, del 13, s. 151-154.

[14] K. Grotenfelt, Gustaf Finckes register över adelns gods och gårdar 1562, Handlingar till belysande av Finlands kamerala förhållanden, 2 häftet, s. 80.

[15] Räkenskap för tennuppköp i Finland 1567, Suomen historiallisen seuran pöytäkirjat, HArk XVI.

[16] Finska kameralia i Svenska riksarkivet, RA mikrof. FR 318.

[17] G. Selén, Ryttartjänsten i Borgå län och Sääksmäki härad under slutet av 1500-talet, pro gradu avhandling vid HU 1959.

[18] Biografiska data om Mårten Simonsson finns i bl.a. följande verk. Uppgifterna i dem är inte helt överensstämmande.
- L.L. von Horn, Biografiska anteckningar del 1. Officerare som tjenat vid örlogsflottan före år 1721.
- Börjeson-Hafström, se källskrift nr 8 ovan.
- Y. Blomstedt, Laamannin- ja kihlakunnantuomarivirkojen läänittäminen ja hoito Suomessa 1500- ja 1600-luvuilla, Hist. tutk. 51, 1958.
- K. Kiuasmaa, Suomen yleis- ja paikallishallinnon toimet ja niiden hoito 1500-luvun jälkipuoliskolla, Hist. tutk. 63, 1962.
- K. Kiuasmaa, Suomen alempi sotilaspäällystö 1500-luvun loppupuolella, Hist. tutk. 73, 1968.

[19] Register över adelns ränta och rusttjänst 1602, Handlingar upplysande Finlands historia I, s. 214, utg. av J. Waaranen.

[20] Den finska adelns trohetsförsäkran för hertig Karl 1602, Handlingar upplysande Finlands historia I, s. 203-206.

 

Selostus

Olav Rundt: Uusmaalaisen Brenner -suvun varhaisimmat polvet.

Uusmaalaisen Brenner -suvun kantaisä on lainlukija Martti Simonpoika, joka kirjallisuudessa mainitaan Helsingin Kulosaaren kartanon omistajan Eerik Filpuksenpojan vävynä. De la Gardie -suvun arkistossa Lundissa säilyneen kirjeen mukaan (mikrofilminä VA:ssa, FR 758) Martti Simonpojan appi oli mainitun Eerik Filpuksenpojan poika Antti Erkinpoika.

 
Genos 59(1988), s. 55-59, 96

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1988 års register | Årgångsregister