GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Sammetsboken.

Berndt Aminoff

Den normanniska tiden betecknade, såsom känt, den första historiska epoken i Rysslands historia. Enligt den fornslaviska eller kanske snarare normanniska sägnen inkallades år 862 Rurik från andra sidan havet för att upprätta ett ordnat samhällsskick bland stammarna söderom Finska viken och kring Ladoga. Hans efterkommande utvidgade efter hand detta normanniska rike söderut ända till Svarta havet och besegrade bland annat alla de självständiga normanniska riken, som på 900-talet uppstått i trakten av Kiev. Ruriks välde kallat Gårdarike eller Gårdarna splittrades emellertid småningom i flere delar. Man följde nämligen den normanniska seden att skifta fädernearvet. Varje delrike styrdes av en Rurikättling kallad konung eller furste (kuniaz, knaz). Bland dessa furstendömen intog till en början Kiev den förnämsta platsen och fick dess härskare titeln storfurste. Om rätten till storfurstevärdigheterna eller arvslotterna utspann sig givetvis våldsamma stridigheter. Härvid kom storfurstarnas hird eller livvakt - bojarerna, att spela en stor roll. Genom att erbjuda sina tjänster åt den som hade att erbjuda de största förläningarna eller gav dem största makt och handlingsfrihet lyckades bojarerna småningom tillvälla sig ett utomordentligt stort inflytande. De såkallade bojarråden (bojarskaja duma) måste tagas till råds i alla mera betydande frågor och vid krigsbefäls- och andra offentliga uppdrags utdelning ansågs storfursten eller fursten bunden av en viss hävdvunnen rangordning (mjestnistjestvo). Förutom en del Rurikättlingar, som under de inre stridigheterna mist sina länder, bestod bojarståndet huvudsakligen av inflyttade släkter av olika härkomst.

På grund av den noggranna arvsföljd, som måste iakttagas inom storfurste- och furstesläkterna och den stränga rangordning som följdes inom bojarståndet blev det nödvändigt att upprätta släktregister. Så uppstod redan år 1333 de första ryska ättartavlorna kallade härskarenas eller furstarnas släktregister (Gosudarev rodoslavets) på initiativ av storfursten i Moskva Ivan I Danilovitj Kalitá. Efterhand kompletterades ättelängderna för redan införda släkter samt upprättades och infördes nya för släkter, som inflyttat och fått furste- eller bojarvärdighet. Detta furstarnas släktregister kunde emellertid icke åstadkomma någon avspänning av rangstridigheterna, vilka slutligen bragte hela rangordningen på fall. Redan omkr. år 1560 upphörde man med att införa nya släkter i registret och år 1682 den 12 januari förklarade ett riksmöte reglerna för »Mjestnistjestvo» avskaffade.

Emellertid bestämde 1682 års riksmöte att furstarnas släktregister skulle bevaras såsom ett offentligt aktstycke och betraktas såsom ett dyrbart och tillförlitligt dokument av allra största betydelse. Några rådsdjäknar fingo därför i uppgift att noggrannt genomgå släktregistret varvid varje blad skulle bestyrkas av dem. Vid eventuella kompletteringar ålades djäknarna att i registren alltid tillägga ordet »kompletterat». Efter slutfört arbete blev släktregistret inbundet i sammetspärmar i mörk körsbärsfärg, varav boken fick benämningen Bárhatnaja kniga - Sammetsboken. Till en början förvarades boken i det ämbetsverk som omhänderhaft ordnandet av släktregistret, men förflyttades sedermera till senatens arkiv och slutligen till departementet för heraldik i dirigerande senaten.

Sammetsboken, skriven med grov snabbskrift, innehåller sammanlagt 331 släktregister av vilka 173 furstliga och 25 adliga- eller bojarätter härstammande från Rurik, 14 furstliga ätter härstammande från den litauiska storfursten Gediminas, 3 ätter från resp. astrakanska, krimska och kasanska tsarer, fursteätten Mestjerskij samt slutligen 115 adels- eller bojarätter.

Första och enda gången denna sammetsbok utgivits i tryck skedde år 1787, då N. J. NOVIKOV på universitetstryckeriet i Moskva lät trycka en bok i två band, vars första avsnitt utgjorde en avskrift av sammetsboken. Redigeringen av detta verk anförtrodde NOVIKOV åt akademikern G. F. Miller. Detta intressanta genealogiska verk finnes på Universitetsbibliotekets i Helsingfors ryska avdelning.

Boken som tillägnades »Välborna ryska adelskåren», hade följande titel lydande i översättning:

Släktbok över ryska och inflyttade furstar och adelsmän innehållande

1) Släktbok samlad och upptecknad enligt släktregistret från Tsar Feodor Alexejevitj' regeringstid, vilket tid efter annan kompletterats och vilket är känt under benämningen Sammetsboken,

2) Alfabetisk förteckning över de ätter, vilkas ättelängder finnes i ordningsföljd i Sammetsboken, med uppgift varifrån dessa ätter kommit, ävensom en särskild förteckning på ätter, vilkas stamort eller härstamning är okänd; förteckning på ätter som härstamma från dessa ovannämnda; förklaring på huru ätternas namn uppkommit samt slutligen ättelängdernas nummer i heraldiska departementets arkiv.

3) Förteckning över ätterna, ordnad efter den ort varifrån de härstamma.

4) Allmänt register över samtliga ätter vilka omnämnas i boken och vilkas antal uppgår till 930.

Utgiven enligt noggrannaste förteckningar.
Del I-II.
Moskva 1787 Universitetstryckeriet
N. NOVIKOV.

Ovan med 1) betecknade avsnittet eller Sammetsboken omfattar sammanlagt 44 kapitel med 331 ättelängder. I kapitlen 1-2, 4-13, 23-25, 31, 34, 36-38 ingå ättelängder för storfurstliga och furstliga ätter; i kapitel 3 ättelängder för ätter härstammande från astrakanska, kasanska och krimska tsarer; i kapitlen 14-22, 26-33, 35, 39-44 ingå bojarätter. Bland dessa återfinner man följande för oss kända ätter Godunov, Tutjkov, Ignatjev, Pusjkin, Buturlin, Kamenskij, Aminev, Kutusov, Vorontzov, Rosladin, Samarin, Sjeremetjev, Golovin m. fl. Kapitlet 44 som avslutar ättelängderna innehåller endast ätten Adasjev, vilken såsom sista ätt omkr. år 1555 infördes i furstarnas släktregister.

Såsom exempel på huru ättelängderna uppställdes må här anföras ätten Sviblov, vilken främst nämnes bland 22 ätter härstammande från Radja och bland vilka även förekomma ätterna Pusjkin, Buturlin och Kamenskij (med ätten Aminev). Ättelängden har följande utseende:

Kapitel 17
159

Ätten Sviblov

Från Tyskland ankom Radja

Radja hade sonen Jakun (Håkan)

Jakun hade sonen Alexa

Alexa hade sonen Gavrilo Alexitj

    Gavrilo hade barnen:

    Ivan Morhina

    och Akinf

Från Ivan Morhina härstamma

Tovarkovs, Samyzkis

Från Akinf härstamma Sviblovs,

Kamenskijs, Sastolbskijs

    Ivan Morhina hade en son

    Alexander

och Alexander 5 söner

    Grigorij Pusjka

    o.s.v.

I alla sådana fall, där, i likhet med ovanstående ättelängd, orten varifrån ätten härstammar är införd i Sammetsboken, anses uppgiften riktig, varemot alla sådana ortsbestämningar som införts i Novikovs alfabetiska förteckning (avsnitten 2) och 3)) anses ganska tvivelaktiga. Så förekommer bl.a. en hel mängd ätter, vilka dels uppgivas härstamma från Sverige dels från Kasuiska Horden. Då emellertid det kan vara av ett visst intresse att konstatera vilka ätter vare sig med eller utan faktisk grund uppgives härstamma från Sverige må här samtliga uppräknas:

Bucharin
Bogdanov Kobjakov Sumorokov
Glebov Lodysjenskij

Hruljev

Djutkin Naumov Tjentjugov
Evskie Nesterov Sjepelev och
Saizov Novosilzov Jakovlev
Saharin Ostafjev
Sesevitov Savelov
Klementjev Suvorov

Av dessa 22 ätter ha endast 9 samstämmiga uppgifter på att de härstamma från Sverige nämligen Bucharin, Evskie, Kobjakov, Naumov, Nesterov, Savelov, Suvorov, Hruljev och Sjepelev.

Av ovanstående bilda ätterna Naumov, Bucharin, Kobjakov, Suvorov och Hruljev en grupp med gemensam härstamning samt Nesterov och Sjepelev en grupp. Fristående äro ätterna Evskie och Savelov.

I avsnittet 2) finnes följande närmare uppgifter om ovanstående 9 ätter:

Naumov, Sammetsboken kap. 32, en av stamfaderns sonsöner kallade sig Naum, återfinnes under nr 356 i heraldiska arkivet.

Bucharin, nr 356, stamfadern Gregoris ättling kallade sig Buchar.

Kobjakov, nr 356.

Suvorov, nr 356, en av ättlingarna kallade sig Juda Suvor.

Hruljev, nr 356, en av ättlingarna kallade sig Andrej Hrulj.

Nesterov, nr 354, stamfadern hette Simeon Nester.

Sjepelev, nr 354, en av ättlingarna kallade sig Sjepelj.

Evskie, nr 227.

Savelov, nr 65, en av ättlingarna kallade sig Savelko.

 

Slutligen må här nämnas några kända ätter och de orter eller land varifrån de härstamma:

Polen ätterna: Aladin, Bunin, Lermontov,
Mjasojädov.
Tyskland » Buturlin, Kamenskij, Aminev,
Pusjkin och Miljukov.
Preussen » Sjeremetjev, Boborykin, Kutusov,
Sjein och Kusmin-Karavajev.
Italien » Nastjokin
England » Bestusjev-Rjumin.
Rom » Elagin och furstarna Njeryzkij.
Kaffa på Krim » Golovin
Stora Horden » Leontjev, Uvarov
Gyllene Horden » Godunov, Timirjasev.
Stora Horden eller
Gyllene Horden
» Turgenjev.
Blå Horden » Bibikov.

 
Genos 6(1935), s. 94-98

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1935 års register | Årgångsregister