GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Selostus | Artikelns slut ]

Några synpunkter på ätten Godenhielms ursprung

Professor Berndt Godenhielm, Helsingfors

Den 12 januari 1991 har trehundra år förflutit sedan bröderna Petter och Johan Godhe adlades under namnet Godenhielm. Adelskapet gavs huvudsakligen för farfaderns, majoren Hans Larsson Godhes förtjänster. Denne hade redan den 22 april 1651 erhållit några hemman »under Adeligh friihet och frelsemanna tienst till Efwärdeligh ägendomb, aldeles medh dee Conditioner och Wilkor som Nårkiöpingz Besluth Anno 1604 upprättadt om Sådhane Donationer wijdare innehåller och förmäler». [1] Hans Larsson hade enligt tillgängliga arkivalier levat och verkat i Finland, men var han var född var okänt.

Min far vicehäradshövdingen Bertil Godenhielm ägnade mycken tid åt att söka efterforska varifrån vår släkt kommer; han har i korthet redogjort därför i förordet till sin bok om ätten Godenhielm intill det stora nordiska krigets slut. [2] Han utgick från hypotesen, att ättens stamfar majoren Hans Larsson Godhe (d. 1659) kom från Sverige. Han säger: [3] »Ett belägg för denna uppfattning fann förf. slutligen efter många års forskning uti Gustaf II Adolfs förläningsbrev av den 27 febr. 1613 för ryttaren Lasse Godhe på ett hemman i Kålland härad i Västergötland». Utgående från denne rullade min far så upp Godhesläkten i Västergötland med Lars Erichsson Godhe (Tab. III) [4] såsom den för kontinuiteten samlande personen. Förenämnde Lasse Gode var en son till denne. Såsom ett av Lars Erichsson Godhes barn har min far fört in vår nämnde stamfar Hans Larsson Godhe. [5] Han har dock tydligen inte påträffat Hans Larsson i samband med de svenska Godharna. Jag har genomgått hans anteckningar och excerpter för att finna en eventuell kompletterande upplysning till vad han anför i sin bok, men utan resultat. Inte heller Barna härads dombok för den 30 september 1618, då en gård i Foglum socken uppbjöds mellan arvingarna till Lars Erichsson Godhe ger besked i saken. [6]

Det torde därför närmast vara Hans Larssons patronymikon som föranlett min far att anse honom såsom en son till Lars Erichsson Godhe. Hans slutsats, som visserligen kan vara riktig, bygger sålunda på ett relativt svagt indiciebevis, vartill kommer att namnet Godhe huvudsakligen förekommer i några socknar i Västergötland, där Godharna ägde olika hemman under det gemensamma namnet Godegården. [7]

Det är emellertid inte uteslutet, att min fars slutsats varit förhastad. I tiden fäste min frände fil.mag. Erkki Wirilander min uppmärksamhet på svagheten i min fars bevisning och jag har tyvärr inte kunnat vederlägga hans kritik. Jag har inte något hållbart stöd för en motsatt uppfattning än den min far förfäktar och som vunnit tilltro i ättartavlorna i Finlands Riddarhus.

Några synpunkter kan likväl anföras. Den första fråga som inställer sig är, från vilken tidpunkt Hans Larsson använde släktnamnet Godhe. Utan att kontrollera alla de arkivalier beträffande Hans Larsson som min far hänvisar till i sin bok konstaterar jag, att Hans Larsson åtminstone i en skrivelse av Wrangel år 1631 benämns »Herr Captenen Hans Larsson» [8], medan min far talar om »kapten Godhe». Samma sak återkommer på följande sidor i boken. Och ännu i drottning Kristinas förläningsbrev den 22.7.1645 [9] benämns han »Major under översten Axel Axelssons Regemente ärlig och manhaftig Hans Larsson» utan släktnamn. Likaså i drottning Kristinas donationsbrev den 22.4.1651. [10] Det oaktat har Hans Larsson åtminstone å ett kvitto den 25.6.1633 [11] själv undertecknat detsamma med »Hans Larsson Godhe». Det är därför inte helt klart, när Hans Larsson börjat använda släktnamnet. Det har tydligen hela tiden funnits latent hos honom. Jag hade såsom en möjlighet tänkt, att det kunde vara fråga om ett s.k. soldatnamn, men enligt uppgift fick inte manskapet soldatnamn före mitten av 1600-talet och då officerare inte fick sådana namn, är det uteslutet att namnet Godhe för Hans Larsson skulle varit ett dylikt namn. [12]

Härtill kommer, att det i Kexholm på 1600-talet samtida med Hans Larsson fanns en militärperson Anders Gustafsson Godhe, som slutligen avancerade till löjtnant och dog 1666. Han var inte okänd för min far, som i Finlands riksarkiv under Biografica Godenhielm funnit handlingar rörande denne och som han låtit kopiera. I sin bok diskuterar min far emellertid inte denne Anders Gustafsson Godhe, som han tydligen inte kunnat inplacera bland de Godhar han upptar i sin bok. Visserligen har min far enligt anteckning på en kopia ur Biografica funderat på om Anders Gustafssons far kunde varit son till Hans Hansson Gode (Tab. V) - denne hade en son vid namn Gustaf [13] - och alltså bror till Petter och Johan Godhe, adlade Godenhielm. Av förståeliga skäl - beaktande av antavlan - förkastade min far emellertid tanken. Hans slutsats var helt riktig, Anders Gustafssons far hörde till en tidigare generation.

Förekomsten av Anders Gustafsson Godhe borde dock ha varit ett memento: varifrån kom denne och fanns det något samband mellan denne och Hans Larsson Godhe. Kanske var Gustaf och Lars bröder? Såvida inte vardera - av t.v. oförklarligt skäl - antagit namnet Godhe. Av tillgängliga källor framgår, att Anders Gustafsson benämnts med släktnamnet Godhe först sedan han blivit fänrik. [14] Jag har behandlat Anders Gustafsson Godhe i en särskild uppsats i Helsingfors Släktforskares Uppsatser IX. Också om jag inte kunnat utreda eventuellt släktskap mellan Anders Gustafsson Godhe och Hans Larsson Godhe, finner jag det inte uteslutet att båda hörde till samma släkt och att denna i enlighet med min fars hypotes härstammade från Västergötland.

Mot härstamningen från Västergötland kan dock vissa invändningar framföras. Det kan nämnas, att oaktat Hans Larsson, såsom min far påpekar, [15] skrev en oklanderlig svenska, har han visat ett uppenbart intresse för den finskspråkiga befolkningen. Han har sannolikt givit bidrag till bekostande av tryckningen av den finskspråkiga predikosamlingen av Laurentius Petri Aboicus som min far nämner i sin bok, [16] och som författaren dedicerat till bl.a. »Hans Laurin p. Näyhäläs». Uteslutet synes inte vara, att hans hustru Sigrid, [17] som var dotter till en lagläsare, hörde till denna del av befolkningen.

Hans Larssons son frälsefogden Hans Hansson Gode var gift med Margareta Tolpo, [18] rätteligen Talpo, tillhörig en känd finskspråkig Viborgssläkt. [19] Också han fick en finskspråkig bok dedicerad till sig. [20] Man frågar sig: ligger det något djupare i dessa mina anfäders intresse för det finskspråkiga? Var det i själva verket så, att de utgått från den finskspråkiga befolkningen och att ätten sålunda är av inhemskt ursprung, såsom också angavs i tidigare adelskalendrar. [21] Ätten skulle sålunda inte härstämma från Godharna i Västergötland. Frågan kan ställas, men jag avser inte att här söka besvara densamma. [22]

Vissa skäl, som jag också berört i min artikel om Anders Gustafsson Godhe, synes tala för riktigheten av min fars hypotes och så länge den inte direkt kan vederläggas, må den gälla såsom riktig.

Härtill kan ytterligare anföras, att den omständigheten, att en person på 1600-talet visat intresse för det finska språket inte ovillkorligen betingar att han var av finskt ursprung. Ett gott exempel härpå erbjuder biskop Johannes Gezelius d.ä. som var född 1615 i Romfartuna i Sverige och studerade först i Uppsala och sedan i Dorpat. Såsom biskop i Åbo utgav han en finskspråkig lärobok - Yxi paras lasten tavara - (1666) för folkundervisningen, som ända in på 1800-talet allmänt användes och utkom i omkr. 70 upplagor. [23]

I fråga om ätten Godenhielms ursprung kan man alltså säga, att man inte med full säkerhet vet varifrån ättens stamfar Hans Larsson Godhe härstammar, men att det är med viss grad av sannolikhet antagligt att han tillhörde släkten Godhe i Västergötland.


Noter

[1]   Se Bertil Godenhielm, Ätten Godenhielm, I, Dess ursprung och öden intill tiden för det stora nordiska krigets slut, Tammerfors 1934, s. 40 f.
- Riksdagen i Norrköping 22.3.1604, p. 4; se And. Anton Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens beslut etc., Stockholm 1728, s. 542 ff., 559 f. Se också (Eberhardt, J. H.), Försök till en Historia om Sveriges Adel ifrån de äldsta tider intill Regementsförändringen 1809, Stockholm 1822, s. 58, jfr s. 54 f.

[2]   Bertil Godenhielm, s. 7 ff.

[3]   Ib. s. 8; se också s. 11.

[4]   Bertil Godenhielm, s. 21.

[5]   Ib. s. 24.

[6]   Ib. s. 23.

[7]   Ib. s. 17 ff., 23.

[8]   Bertil Godenhielm, s. 34.

[9]   Ib. s. 39.

[10]   Ib. s. 40.

[11]   Ib. s. 46.

[12]   Uppgift av kanslirådet, pol.mag. Georg Luther i P.M. till förf. 8.2.1988.
I Nagu kyrkobok påträffar man under förra hälften av 1700-talet en båtsmanssläkt Gode med bl.a. båtsmännen Mats Gode 1734, 1736, Petter Gode 1746 och Johan Gode 1754, RA 55646. Den sistnämnde benämns i vigsellängden 1.11.1751 Johan Mårtensson Gode.

[13]   Bertil Godenhielm, s. 83.

[14]   Se Sv. KrA 1661: vol 1 f. 64, och hans löjtnantsfullmakt 8.8.1665 i RA, Biografica Godenhielm. Se signaturen G-nd (C. A. Gottlund) i Papperslyktan 1860 s. 372 med not.

[15]   Bertil Godenhielm, s. 8.

[16]   Ib. s. 53.

[17]   Bertil Godenhielm, s. 31. Sigrid Hansdotter var dotter till lagläsaren Hans Persson, icke Per Hansson som min far genom misskrivning uppger.

[18]   Bertil Godenhielm, s. 79.

[19]   Georg Luther har välvilligt ställt till mitt förfogande en av honom författad uppsats i manuskript »Viborgssläkten Talpo». Denna släkt synes inte ha samband med borgarsläkten Tolpo in Åbo; om denna se Tor Carpelan, Åbo i genealogiskt hänseende på 1600- och början av 1700-talen (Länsi-Suomi Västra Finland, III, Bidrag till kännedom af Västra Finland utgifna af Västfinska afdelningen), Helsingfors 1890, s. 105 ff., 106.

[20]   Toini Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562-1713, Helsingfors 1951, nr 240: Lyhy Hää-Saarna (kort bröllopspredikan) av Thomas B. Rajalenius, Åbo 1654, med dedikationer till bl.a. Hannv H. Poica Gode/ H.G.A.G. Gustaff Hornin vskollinen Palvelia ja Inspector Biörnbornin Grefwin Läänis-. På boken står antecknat: »Manhaftige Hans L. Gode». - Jfr J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642-1828, Die Dissertationen der alten Universität Turku (Academia Aboensis) 1642-1828, Helsingfors 1962-1966, n:ris 4348 (Hans Larsson Gode), 2849, 4375 och 2614 (Hans Hansson Gode).

[21]   Se t.ex. Adelskalendern 1929: »Från Finland härstammande ätt, antagligen av utländskt ursprung», jfr d:o 1912: »Svensk ätt», och 1922: »Svensk sannolikt från Finland härstammande ätt».

[22]   Jfr betr. den finländska adelns språk under 1500-talet, Eric Anthoni, Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel (SLS 442), Helsingfors 1970, s, 224 f.

[23]   Se Ilmari Heikinheimo, Suomen elämäkerrasto, Borgå 1955, s. 229 f.


Selostus

Berndt Godenhielm: Godenhielm -suvun alkuperästä.

Tekijän isä esitti Godenhielm -sukua koskevassa kirjassaan (1934), että suomalaisen suvun kantaisä, majuri Hannu Laurinpoika Godhe oli Länsigöötanmaan Godegårdenin ratsutilallisen Lars Eerikinpoika Godhen poika. Olettamus perustuu isännimeen ja vanhan, jo 1500-luvulla tunnetun Godhe-suvun olemassaoloon. Käkisalmessa eli toisaalta luutnantti Antti Kustaanpoika Godhe, k. 1666, joka siis oli Hannu Laurinpoika Godhen aikalainen. Tekijän ei ole onnistunut selvittämään näiden välistä hypoteettista sukulaisuussuhdetta.

Suvun suomalaisen alkuperän puolesta puhuu se seikka, että niin Hannu Laurinpoika kuin hänen poikansa Hannu Hannunpoika olivat kiinnostuneet suomenkielestä, ja kummallekin on suomenkielinen teos omistettu. Näyttää mahdolliselta, että Hannu Laurinpojan vaimo kuului suomenkieliseen väestöön; näin vaikuttaa olleen asian laita ainakin Hannu Hannunpojan kohdalla. Tietyt seikat viittaavat Länsigöötanmaan suuntaan, mutta varmempien tietojen puuttuessa kysymys täytyy toistaiseksi jättää avoimeksi.


Genos 61(1990), s. 133-135, 140

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter | Selostus ]

Systematisk förteckning | 1990 års register | Årgångsregister