GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

Sinun palasesi historiaa - Din bit av historien

Terhi Nallinmaa-Luoto

Kun Suomen Sukututkimusseura keväällä 1917 perustettiin, sen tarkoituksena oli »hankkia mahdollisimman täydellisiä ja luotettavia tietoja sukujen ja yksilöiden alkuperästä ja sukulaisuussuhteista ... sekä levittää mitä laajimpiin piireihin ... sukututkimuksen ja sen tulosten tuntemista». Laajat piirit eivät tuon ajan Suomessa voineet itse tehdä sukututkimuksia: kaikki eivät olleet käyneet edes kansakoulua, useimmat osasivat vain suomea, eikä monillakaan ollut mahdollisuutta matkustella hevoskyydillä pappilasta toiseen tutkimassa ruotsiksi kirjoitettuja kirkonkirjoja.

Koulutustason kohoaminen sekä kopiointimenetelmien ja liikennevälineiden kehitys ovat nyttemmin tehneet lähes kaikille mahdolliseksi hankkia tietoja esivanhempiensa alkuperästä. Sukututkimusharrastus onkin laajentunut ennennäkemättömiin mittoihin. Nykyään enää harvat ovat kiinnostuneet ns. hienojen esivanhempien löytämisestä, ja monia esi-isien saamat juopumussakot tai raipparangaistukset pikemminkin kiehtovat kuin kauhistuttavat. Yhteiskunnan muuttuessa nopeasti historian tuntemus on toisaalta käynyt varsin ohueksi, ja kirkonkirjoista löytyvien tietojen sijoittaminen oikeisiin asiayhteyksiinsä edellyttää perehtymistä menneiden aikojen yhteiskuntaoloihin ja oikeuskäytäntöihin esimerkiksi paikallishistorioiden avulla. Näin sukututkimuksesta voi tulla harrastajalleen »sinun palasesi historiaa», kuten ruotsalaiset ovat asian ilmaisseet.



När Genealogiska Samfundet i Finland grundades våren 1917, var det i syftet att »insamla möjligast fullständiga och tillförlitliga uppgifter om släkters och enskilda individers härstamning jämte släktskapsförhållanden ... samt att i vidsträcktaste kretsar ... utbreda kännedom om släktforskningen och dess resultat». Breda kretsar kunde inte i den tidens Finland själva bedriva släktforskningar: ingalunda alla hade ens gått i folkskola, flertalet kunde enbart finska, och det var inte så många som kunde färdas med hästskjuts från den ena prästgården till den andra för att forska i de svenskspråkiga kyrkböckerna.

Nu när utbildningsnivån stigit och kopieringsmetoder och kommunikationsmedel utvecklats är det möjligt för nästan alla att skaffa sig upplysningar om sina anfäders härkomst. Släktforskningen har utvecklats till ett tidsfördriv av oanade proportioner. Numera är det ett fåtal som intresserar sig för att spåra upp sk. fina anfäder, och mången är snarare fängslad än förskräckt över böter för fylleri eller spöstraff som förfäder ådragit sig.

Vårt samhälle förändrar sig snabbt och kännedomen om historien har å sin sida blivit rätt grund. De uppgifter som står att finna i kyrkböckerna bör ses i sina rätta sammanhang och det förutsätter förtrogenhet med forna tiders samhälleliga förhållanden och rättsnormer exempelvis via lokalhistoriska arbeten. På så sätt kan släktforskningen för den intresserade bli »din bit av historien», som svenskarna uttryckt saken.


Genos 64(1993), s. 137

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

Aiheenmukainen hakemisto | Vuoden 1993 hakemisto | Vuosikertahakemisto