GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Selostus | Artikelns slut ]

Arvstvisten mellan frälsesläkterna Bidz och Kirves

Dipl.ing. Olav Rundt, Åbo

Riksföreståndaren Sten Sture anmodade i ett brev den 4.10.1494 fogden på Åbo slott Magnus Laurensson samt Olof Henriksson och Joakim Fleming att avdöma en arvstvist som var rådande mellan Olof Kirves' barn och Knut Bidz samt dennes arvingar  [1]. Det har inte blivit tillfredsställande utrett vilken den släktskap var som utgjorde bakgrunden till tvisten. Eric Anthoni gjorde ett försök, men hans konstruktion är inte trovärdig [2].

Vad som blev den omedelbara följden av riksföreståndarens intervention är inte känt, men det förefaller uppenbart att en skiljedom eller överenskommelse hade åstadskommits före den 7.6.1496, då systrarna Elin och Karin Kirves fördelade ett antal gods sinsemellan [3]. Bland dessa nämns nämligen Ylistaro i Sagu och Broända i Bjärnå som återvunna från Henrik Bidz och hans medarvingar. Efter sin kusin Knuts död 1494 var Henrik tydligen den som representerade arvingarna  [4]. Emellertid ingick systrarna Kirves den 22.9.1498 en överenskommelse med Mats Filpusson och hans hustru Karin Klasdotter Bidz, syster till Knut [5]. Ylistaro och Broända nämns då igen som tillfallna systrarna Kirves men därtill Ristniemi och Marjajoki i Sagu. Mats Filpusson och Karin Klasdotter fick behålla Jutikkala i Sääksmäki och alla andra gods som hennes mor hade innehaft. Vilka dessa andra gods var uppges inte i urkunden.

För identifiering av den gemensamma arvlåtaren skulle det vara av vikt att utröna vem som var Karin Klasdotters mor och vilken anknytning till Jutikkala hon hade haft. Den äldsta tillgängliga uppgiften om godset är att en hustru Karin av Jutikkala fick lagmansdom för sin rå mot Keikkala by i Kalvola socken 1447 [6]. Tidsmässigt kan denna hustru Karin ha varit mormor till Karin Klasdotter Bidz och namnet passar ju också bra för en sådan. Av alla kända frälsekvinnor med namnet Karin förefaller Karin Nilsdotter Tavast att vara den lämpligaste. Hon var mormors syster till Elin och Karin Kirves [7]. Dessa kan ha haft arvsanspråk på grund av att en mängd Tavast-gods länge hade varit oskiftade [8]. Karin Nilsdotter Tavast var gift med Gödik Henriksson Fincke, som är nämnd sista gången 1447, samma år Jutikkala rå fastställdes i lagmansrätten [9]. Behandlingen i denna rättsinstans betyder att Jutikkala redan då var frälsegods. Detsamma gäller Keikkala där några frälsemän är nämnda under 1400-talet. Av de tre sigillanterna var två släkt med Karin Nilsdotter Tavast, nämligen hennes svärson Sten Henriksson, och hennes kusins make Olof Brodersson. Den tredje var Vidicka Assersson [6].

Makarna Gödik Fincke och Karin Tavast hade en son och fyra döttrar [10]. Av dessa synes Elseby Gödiksdotter ha varit den som kan ha varit gift med Klas Bidz. Det är känt att hon före sin död som inträffade före 1460 var gift med Filpus Ivarsson men hon kan tidigare ha varit förenad med Klas Bidz, vars hustru inte har varit känd [11]. Ett intressant faktum är att biskop Kort Bidz, bror till Klas, hjälpte Filpus Ivarsson till ett nytt äktenskap då han blev änkling efter Elsebys död, genom att hos påven ansöka om dispens för honom att gifta sig med sin fränka Elin (Helena) Henriksdotter Fleming [10]. Att han åtog sig detta uppdrag är naturligt om Elseby hade varit gift med hans bror och hade efterlämnat barn från detta äktenskap. Att Filpus Ivarssons son i det andra äktenskapet fick namnet Kort och följde biskopen i spåren som prästman kanske också får tolkas som tecken på frändskap och tacksamhet. Det är alltså möjligt att Karin Klasdotter Bidz, gift med Mats Filpusson och arvtagare till Jutikkala, var dotter till Elseby Gödiksdotter Fincke. Denna tanke får stöd också av vad man vet om arvegodsen.

Arvet av Jutikkala skulle sålunda ha emanerat från släkten Tavast. Karin Nilsdotters far Nils Olofsson Tavast var en stor jordägare i Tavastland [12]. Jutikkala förekommer inte i förteckningar över hans gods, men vissa omständigheter pekar på att det var en del av hans domäner. Häri ingick bland annat rågrannen Lahis till vilken som underlydande hörde flere gårdar, också betydande sådana som Lepas och Solberg. Jutikkala räknades kanske också som del av Lahis. Det är symptomatiskt att Olof Jönsson, gift med Anna Eriksdotter Bidz, skrev sig till Jutikkala 1482 då ett större arvskifte inom släkten Bidz ägde rum, men därefter till Lahis. Ännu 1496 försiggick en rågång mellan Lahis och Jutikkala representerade av Olof Jönsson och Mats Filpusson [13]. Att Olof Jönsson hade blivit herre till Jutikkala och Lahis har Anthoni förklarat med att han först skulle ha varit gift med en arvtagare till Jutikkala och därefter med Anna Bidz [14]. Antagandet om det första giftet blir onödigt om vi utgår ifrån att det var frågan om ett Tavast-gods vartill Anna Bidz, som sondotters dotter till Nils Olofsson Tavast, också kan ha varit arvinge. Att Mats Filpusson, vars sätesgård var Voltis i Kumo, dyker upp på Jutikkala 1496, kan ha berott på att hans svåger Knut Bidz och hans hustrus styvmor Elin Henriksdotter Fleming nu hade avlidit. Knut hade skrivit sitt testamente på Jutikkala 1494 [15]. Sannolikt hade han utnyttjat godset en tid efter att hans sätesgård Viik i Kimito hade brunnit ner.

Elseby Gödiksdotter Finckes syster Elin hade en dotterson Måns Nilsson som fick sina gods konfiskerade 1555. I hans godsakter ingår några uppgifter om arvet efter Gödik Fincke och Karin Tavast [10]. Deras fem barn var döda då arvet skiftades 1473. Förteckningen över fördelningen av arvet innehåller fem moment, ett för var sin grupp av arvingar. Sonen Jeppe Fincke hade inga barn, varför de fyra systrarnas barn och barnbarn fick dela på arvet. Att antalet moment ändå är fem och inte fyra synes bero på att Elsebys andel har spjälkts upp i två. Enligt den ena har Elsebys dotter Elin, gift med Herman Fleming, fått Villiais i Rimito. Den andra gäller Norrmarks gods i Ulfsby, men här saknas tyvärr mottagarens namn. Originalet till urkunden skall ha varit svårläsligt och namnet har kanske inte kunnat tydas. Ett antagande att arvtagaren var Elsebys dotter Karin Klasdotter Bidz får stöd av följande. Norrmark skall ha varit Karin Klasdotters farfars mors Kristina Magnusdotters arvegods [4]. Om uppgiften är riktig kunde det ju vara möjligt att Elseby hade fått godset i morgongåva av Klas Bidz och att det sedan tillföll dottern Karin, gift med Mats Filpusson, vars sätesgård Voltis var belägen i grannsocknen Kumo, medan systern Elin på Villnäs i Lemo fick Villiais i sin grannsocken Rimito. Ur ett annat sammanhang i Måns Nilssons godsakter framgår att Elsebys barn också fick ett gods på »Vesekeske» (Väskis) ö i Reso.

En betydelsefull uppgift är att Mats Filpusson och Karin Klasdotter år 1506 gav Salmis gods i Sagu till Nådendals kloster som provent för deras dotter Anna [16]. Detta hade nämligen tillhört Nils Olofsson Tavast och möjligen också hans dotter Karin. I Mats Filpussons uppgörelse med systrarna Kirves 1498 [5] sägs det att Jutikkala och alla andra gods som Karins mor hade haft skulle tillfalla dottern. Tydligen hörde Norrmark, Salmis och godset på Väskis till dessa. Makarna hade sannolikt inga andra barn än dottern Anna som blev nunna. Karins arvegods återfinns senare hos andra efterkommande till hennes mor och deras släktingar. Anthonis antagande att Mats Filpusson skulle ha haft en dotter gift med Erik Sluk är inte trovärdigt [17]. Att dennes arvingar kom att besitta både Voltis och Jutikkala kan snarare ses som arv inom släkterna Sluk, Fleming och Slatte, vilka var jordägare både i Kumo älvdal och på Åland samt genom äktenskap befryndade redan på 1400-talet.

Av de gods som vid arvskiftet med Bidzarna kom systrarna Kirves till del var Ristniemi och Marjajoki utan tvivel delar av Nils Olofsson Tavasts godskomplex i Sagu. Beträffande Ylistaro och Broända som också tillföll dem saknas uppgifter om tidigare ägare.

I sitt brev om behovet av förlikning mellan släkterna Kirves och Bidz 1494 talar riksföreståndaren Sten Sture om några jordagods »som är Kirves barn tillfallna efter deras sunderkulle.» [1] Detta har tolkats så att fadern Olof Kirves skulle ha varit gift en andra gång. Det gifte som föreslagits av Anthoni gällde emellertid inte fadern utan systrarnas bror och synes sakna relevans i sammanhanget [2]. Det var systrarna Kirves' morbror biskop Magnus Nilsson som hade informerat Sten Sture om arvstvisten på ett rådsmöte i Stockholm och det är förståeligt om riksföreståndaren inte hade hållit detaljerna i minnet. I själva verket fanns det andra omgiften som kan ha åberopats av biskopen.


Noter

[1]   FMU 4575.

[2]   Anthoni, Eric, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, F. vetenskapssoc. Årsbok XXV. Den här framförda förklaringen till arvstvisten har förkastats av Olav Rundt i Genos 1991:4.

[3]   FMU 4680.

[4]   Om släkten Bidz: Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland s. 28-29; Anthoni, Äldre svenska frälsesläkter, s. 119-122.

[5]   FMU 4803.

[6]   FMU 2720.

[7]   Om medeltidssläkten Tavast: Ramsay, a.a. s. 470-473; Anthoni, a.a. s. 266-270. Om släktskapen mellan Tavast och Kirves: Ramsay, a.a. s. 429f, Stjernkors; Anthoni, a.a. s. 200-202, Stjärnkors.

[8]   Anthoni, Finlands medeltida frälse- och 1500-talsadel, s. 168, 181.

[9]   Åbo domkyrkas svartbok, nr 535.

[10]   Anthoni, Måns Nilssons till Ahtis släktförbindelser, HTF 1957, s. 1-13.

[11]   Anthoni, a.a. Bidz, Klas Bidz är nämnd sista gången 1447 och kan ha avlidit i början av 1450-talet. Motiveringen för att han skulle ha äktat Ingeborg Håkansdotter Frille förefaller svag.

[12]   Anthoni, Finlands medeltida frälse, s. 174f.

[13]   FMU 4686.

[14]   Anthoni, a.a. s. 211.

[15]   FMU 4538.

[16]   FMU 5173.

[17]   Anthoni, Om arvet efter Mats Filpusson och Katarina Andersdotter (Lindelöf), HTF 1968, s. 20-22.


Bidz och
Kirves


Selostus

Olav Rund: Bidz ja Kirves -rälssisukujen perintöriita

Valtionhoitaja Sten Sture määräsi kirjeellään 4.10.1494, että Turun linnan voudin Magnus Laurenssonin sekä Olof Henrikssonin ja Joakim Flemingin tuli ratkaista Olof Kirveksen lasten ja Knut Bidzin sekä tämän perillisten perintöriita. Tähän asti ei ole tyydyttävästi selvitetty, millaiseen sukulaisuuteen kiista perustui. Kaksi lähdettä, sisarusten Elin ja Karin Kirveen keskinäinen sopimus vuodelta 1496 sekä heidän sopimuksensa Mats Filpussonin ja tämän vaimon Karin Klasdotter Bidzin kanssa vuodelta 1498, antavat kuitenkin viitteitä uskottavan teorian muodostamiseksi.

Tärkein tieto on, että Karin Klasdotter Bidz sai pitää Jutikkalan tilan Sääksmäeltä äitinsä perintönä. Hänen äitinsä vanhemmat olivat näin ollen omistaneet Jutikkalan. Vanhin tunnettu Jutikkalan omistaja on vaimo nimeltä Karin, joka on mainittu lähteissä v. 1447. Lähinnä tällöin tulee kysymykseen Karin Nilsdotter Tavast, joka oli naimisissa Gödik Henriksson Fincken kanssa. Monet seikat tukevat sitä, että Jutikkala olisi kuulunut Tavastien omistamien tilojen joukkoon. Tämä selittää myös Kirveksen sisarusten perintövaatimukset.

Ylläolevasta seuraa, että joku Karin Tavastin ja Gödik Fincken tyttäristä oli naimisissa Klas Bidzin kanssa, jonka vaimoa ei ole tunnettu tähän asti. Lähinnä tulee kysymykseen Elseby Gödiksdotter. Klas Bidz on mainittu viimeisen kerran 1447, joten Elseby on voinut leskenä avioitua Filpus Ivarssonin kanssa, joka puolestaan Elsebyn kuoltua ennen v. 1460 solmi avioliiton sukulaisensa Elin Henriksdotter Flemingin kanssa. Oletusta tukee se, että Klas Bidzin veli piispa Kort Bidz haki paavilta erivapauden tähän jälkimmäiseen avioliittoon.

Riita koski selvästi Tavast-suvulta tulevaa perintöä, koska Kirveksen sisarukset saivat Nils Olofsson Tavastille kuuluneet Ristniemen ja Marjajoen Sauvosta. Sama koskee myös Sauvossa sijaitsevaa Salmia, jonka sai Karin Bidz. On todennäköistä, että myös nämä tilat olivat kuuluneet Karin Nilsdotter Tavastille. Se että oikeat perilliset saivat Nils ja Karin Tavastin perinnön vasta 1490-luvulla, perustui sekä Bidz- että Tavast-sukujen perinnönjakojen viivästymiseen kymmeniä vuosia.

Elseby Fincken tyttärenpojan Måns Nilssonin till Ahtis tilat joutuivat takavarikkoon v. 1555. Hänen maatilojensa asiakirjoissa löytyy tietoja Karin Tavastin ja Gödik Fincken jälkeen tehdystä perinnönjaosta. Heidän lapsensa olivat kuolleet silloin kun perintö v. 1473 jaettiin, mistä johtuen lastenlapset ja näiden lapset jakoivat sen. Osa perinnöstä oli Ulvilan Noormarkku, joka ilmeisesti lankesi Karin Klasdotter Bidzille. Se oli Bidzin suvun perintötila ja saattoi olla Elseby Fincken huomenlahja. Kirves ja Bidz -sukujen kiistasta käy ilmi, että Karin Bidz peri äidiltään Jutikkalan lisäksi muitakin tiloja. Näiden nimet eivät käy ilmi, mutta Noormarkku sekä Salmi ja Raision Väskis saattavat kuulua niihin. Salmi lahjoitettiin Naantalin luostarille Karinin tyttären Annan elatuksesta, mutta koska Anna oli ainoa lapsi, joutuivat muut tilat Karinin kuoleman jälkeen suvun muille jäsenille.


Genos 66(1995), s. 123-126, 144

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter | Selostus ]

Systematisk förteckning | 1995 års register | Årgångsregister