GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Selostus | Artikelns slut ]

En lägre tjänstemans ungdom på 1700-talet

Fil.stud. Vesa Kilpelä, Helsingfors

Prolog

Jakob Fellman (1795-1875), som 1819 hade blivit kyrkoherde i Utsjoki, skrev i sina anteckningar [1] så här:

Till Sodankylä kyrka var godt slädföre. Efter behöflig hvila der följdes jag af några bekanta till Siurumaa hemman, 1 1/4 mil. Stället var trefligt och bördigt, men frostömt. Ute på gården emottogs vi af en gråhårsman med krus och artighet, som utvisade verldsvana. Han var vid vår ankomst klädd som allmogen på orten, men kort derefter uppträdde han i rynkad rock med förgyllda knappar. Detta klädesplagg var förfärdigadt i Stockholm under konung Adolf Fredriks regering på 1760-talet. Han frågade, om han fick kalla mig bror, emedan han varit skol- och akademiekamrat med min fader. Rent och dygdigt väsende kunde läsas i hans anlete, tal och uttalade bedömanden. Han var af allmogen aktad och ansedd, hade i ett halft århundrade varit deras rådgifvare och fredsdomare samt var en mångkunnig man. Han talade icke utan sakkännedom i litteratur, ekonomi, historie och särdeles i naturvetenskap. Bland sina Lärare afgudade han Linné, värderade Rudbeck och Celsius. Den förstnämnde hade han afhört i två år, fört under hans privata och publika föreläsningar noggranna anteckningar, hvilka han ännu hade i behåll. Linnés handstil förekom på ett och annat ställe, der han rättat hvad af eleven blifvit orätt uppfattadt. Jag ville köpa af honom dessa anteckningar: - "Nej", svarade han, "jag vill behålla dem till åminnelse efter salig Herr Linnéus. De påminna mig om att jag varit på vägen till Parnassen, men farit vilse i Lappmarkens öknar. För femton år sedan var här en stor hungersnöd. Häradshöfdingen E. erbjöd mig då för dessa anteckningar en tunna råg, men jag åt hellre bark och behöll mina anteckningar; de skänka mig nöje i det de erinra om den fordna glada tiden."

På ett ställe hade gubben antecknat: "År 1745 är jag född. Min far var Landsfiscal, vice Kronofogde och Kronolänsman i Sodankylä Nils Matlein. År 1758, den 25 September, inskrefs jag som Studerande i Åbo akademi. Efter att hafva studerat der två år, conditionerade jag i hederliga hus, fortsatte mina studier i Uppsala och blef Kammarskrifvare i kongl. kammarcollegium i Stockholm". Jag måste för honom namngifva nuvarande Professorer i Åbo. Af dem kände han icke andra än von Hellens eller "Hellenius". Vi afhörde salig Linnéus länge tillsammans, men yngre var han än jag; så förändras tiderna, suckade gubben.

Jag frågade honom, hvarföre han valt sin boningsort här. "Till min olycka", svarade han, "hade min fars kunder, några rika Lappar, varit mina dopfaddrar. De hade skänkt mig till faddergåfva några renar, hvilka efterhand förökat sig och slutligen utgjorde en stor hjord. Jag reste från Stockholm på permission i afsigt att hälsa på mina föräldrar och sälja mina renar, för att sålunda få accordsumma till en fogdetjenst. De utgjorde då flera hundrade.

Men fattigdom var i landet och ingen köpte dem. Jag trodde att dessa kreatur jemte ett nybygge här uppe skulle skänka mig lugnare dagar än min extra ord. tjenst vid kammarkollegium [2]. Allt gick väl i början, men frostår inträffade snart och mina renar dogo i en här då gängse rensjukdom. Då var jag redan gift med en qvinna från orten och det var för sent att återgå till mitt förra. I tjugu år lefde jag i fattigdom, men Herren har åter välsignat landet, och mina söner äro idoga arbetare. Kanske har Gud utsett mig att odla denna vildmark". Numera hade han åter kommit i välstånd och i huset fanns 30 kor, 4 hästar samt en mängd renar och får.


Upptakt

Ovanstående hände 1824, gubben hette Johan Emanuel Mathlein (13.11.1745-14.7.1836). Hans bemälte far Nils nämns på den finska sidan första gången 28.9.1748 när den yngre sonen Svens (sedermera kronolänsman i Sodankylä efter sin far) födelse införs i Kemi kyrkböcker. Nils Matlein tituleras då fältväbel. Om hans tidigare öden vet Lauri Koskimies släktbok [3] bara att han skulle ha varit född "i Sverige" dvs. på den svenska sidan [4].

Släktboken berättar också att Johan Emanuel skulle ha varit född i Sodankylä [5]. Eftersom det inte fanns militärer i Lappmarken på 1700-talet och emedan de första tecknen på Nils Matlein (2.4.1721 - 1.1.1772) i Sodankylä härstammar från år 1762-1763 [6] måste uppgiften vara felaktig. Fastän man är benägen att säga att det är fråga bara om en liten detalj, har samtidigt en ganska viktig period för levnadsteckningen över en 1700-tals tjänsteman blivit bortglömd.


En underofficersbana

I generalmönsterrullan för Västerbottens regemente 1748 anges att Nils Matlein, noterad som "förare fältväbel" vid överstelöjtnants kompani i Umeå socken, hade varit militär i 8 år. Hans maka hette Anna Fagerström, och var född 1725 [7] (d. i Sodankylä 2.3.1807). Hade han mött henne i Umeå? Man måste återgå till Rullorna. I rullan för år 1744 finns under överstelöjtnants kompanie följande information:

Så finns också vigseln noterad i Umeå landsförsamlings kyrkböcker. Fältväbeln Nils Mattlein och jungfrun Anna Fagerström vigdes den 30 november 1744 [8]. I Umeå landsförs. föds emellertid ingen Johan Emanuel år 1745. Inte heller i Umeå stad. Umeå landsförsamlings soldatboks namnregister innehåller inte namnet Mattlein. Dessutom täcker den bara åren 1722-31, 1736-41 (fastän titeln anger -44) och 1757-1820. Paret finns inte heller i husförhörsboken Umeå landsförs. A I:5 1742-51, som visserligen innehåller endast 35 byar och med andra ord ej är komplett [9].

I Mantalslängder finns dock för år 1745 noterad en Sergeant Macklin under byn Böleå  [10]. Av allt att döma är det samma person som noteras även i mantalslängd 1746 då som fältväbel under samma by då med namnet Matlin [11].

Intressant är att i byn finns det överstelöjtnantsbostället Böle [12] och att Nils Matlein där är noterad utan familj endast som "tjänstg(öran)de". Det tycks alltså vara tydligt att Johan Emanuel faktiskt föddes i Lappmarken. Dock tycks det ha varit fråga om någon annan lappmark än Kemi Lappmark, där Sodankylä ligger [13].

Men tillbaka till underofficeraren Nils Matlein. Han omnämns 1747 som sergeant och bodde ännu 1748 i byn Yttertavle [14]. 1757 lär "förare fältwäbelen" vid kompaniet Nils Matlin ha "ärhållit afskied ef(ter) d(en) 13. April 1749" [15].

Enligt regementes historia [16] sammansattes år 1743 ur 4 kompanier en kommendering, som avgick till Stockholm. I december nämns Nils Matlein som en av kommenderingens tre sergeanter [16a]. Kommenderingen tycks vid något tillfälle i början av 1744 haft "avenuevakt på 50 man vid Fredriksborgs fästning" under löjtnant von Rohr och fänrik Lagerborg.


Att vara mönsterskrivare [17]

Mönsterskrivarens uppgifter var mer civila än direkt militära. Utan tvivel har den insikt i ekonomiska frågor av olika slag som Nils Matlein förvärvade under sin tjänstetid som mönsterskrivare varit nyttig för en blivande kronolänsman. Mönsterskrivaren förde nämligen inte bara mönsterrulla, "riktig räkning" på gevär, utan handhade och bevakade ofta även underofficerarnas enskilda ekonomi genom att tillse boställe och indelning, då innehavaren var borta från hemmet under krigen. Vid sådana tillfällen hade mönsterskrivaren att övervaka att gården vårdades både med hänsyn till innehavarens och kronans rätt. På 1700-talet uppbar mönsterskrivaren kontributioner av regementets personal. Fanns ingen av innehavaren av boställe eller gård utsedd befullmäktigad att uppbara räntan från det anslagna hemmanet, uppbars denna av mönsterskrivaren. För sina härmed förenade besvär ägde han uppbära arvode.

Inte ens då för tiden litade man helt och hållet på kassörens hederskänsla. Mönsterskrivaren var skyldig lämna kaution (borgen) för de medel han i tjänsten omhänderhade och ansvara för de medel, som vid kompaniet "in- eller utgå", vare sig de var löne-, beklädnads- eller krigsmanshusmedel samt närvara då kompaniets tiondespannmål inlämnades eller uttogs "och härför göra regementsskrivaren räkning".

Enligt en instruktion av den 15 februari 1733 skulle likvidations- eller avlöningsmöten vid indelta regementen vara två. Under november månad skulle mönster- och regementsskrivarna meddela varje löntagare vad de hade att erlägga i krono- och krigsmanshusavgifter (lämna skattsedel). Skatten erlades under den näst därpå följande januari månad eller ock vid avlöningsmötet i februari, då var och en skulle kvittera sin lön "med egen hand" [17a].

Vid den indelta armén stod mönsterskrivaren under regementsskrivarens omedelbara befäl, men i relation till underofficerarna placerades han i rang mellan sergeant och förare [18]. Ställningen närmade sig dock mera de högre än de "nedrige" underofficerarnas kategori.


Noter

[1]   "Anteckningar under min vistelse i Lappmarken", publicerades först 1906 i Helsingfors av sonen Isak Fellman.

[2]   Det är väl därför nybygget i Siurunmaa fick namnet Onnela. Det användes som släktnamn för kyrkvärden Johan Mathlein (1796-1871) senast 1841. Se G. A. Andersson, Tietoja Sodankylän ja Kittilän pitäjien vaiheista. Kemi 1914, s. 269-270.

[3]   Lauri Koskimies, Sodankylän nimismies Nils Mathlin sekä hänen esivanhempansa ja mieskantaiset jälkeläisensä. Kuopio 1956.

[4]   Enligt de militära rullorna var födelseorten Österbotten.

[5]   Uppgiften förekommer tidigare i Österb. nat. matrikel (1947) och först i Åbo akademis studentmatrikel (Helsingfors 1895) av Vilh. Lagus.

[6]   Betyg från landskapsarkivet i Uleåborg 29.8.1972.

[7]   Kemi och Sodankylä kommunionböcker (anger även år 1728).

[7a]   "Sergeanten Nils Mattlein, hitkommen från mönsterskrifwaren på Extra stat d(en) 21. Nowember 1743, tillträder lönen, som för the första femb månader i år besparas, d(en) 1. Junii 1744 och får femb månaders lön af besparade medel." Krigsarkivet, Stockholm, Västerbottens regemente: Regementsskrivarekontoret 1741-1763, GI:8, förare indelning vid överstel. kompani 1744.

[8]   Landsarkivet i Härnösand, Umeå landsförsamling c:2.

[9]   Anna Fagerström nämns igen 1753 som dopvittne, men annars förekommer praktiskt taget ingen av medlemmarna av släkten i Umeå. Se Släktnamn i Umeå 1622-1820. Anthroponymica suecana 10. Umeå 1984, s. 105.

[10]   Landsarkivet i Härnösand, Kammararkivet: Mantalslängd för Västerbotten 1745. För uppgiften tackar jag Agneta Olofsson, Härnösand.

[11]   Om "caractere" och löneförhållandena i övrigt se Kaarlo Wirilander, Suomen upseeristo 1700-luvulla. Helsinki 1950, s. 24-25.

[12]   Om bostället se Svartengren, E., Svenska officersboställen i Västerbotten. Torsby 1934, s. 7-12.

[13]   Kyrkböckerna där är så bristfälliga att letandet efter notation om födelsen har tyvärr varit resultatslöst. Om de olika lappmarkernas gränser se t.ex. Pohjois-Suomen historiallisen yhdistyksen vuosikirja FARAVID 5 (1981), s. 129.

[14]   Släktnamn i Umeå 1622-1820, s. 243.

[15]   SVAR, rullan för Västerbottens reg. 1757:1 (serien Rullor 1724-). Enligt regementsräkenskaperna erhöll Matlein avsked på begäran och avstod lönen "wid samma Månads slut, som besparas för åtta månader" (Västerb. reg. GI:8).

[16]   C. G. A. Bergenstråhle, Kungl. Västerbottens regementes krigshistoria. Stockholm 1917, s. 316-317.

[16a]   Enligt en bouppteckning upprättad 21.8.1744 hade en Anna Fagerström samtidigt 26.12.1743 blivit änka där (efter ryttaren vid Livregementet, f.d. kammartjänare Anders Wikander). Dock kan hon vara identisk med den "hustru" Anna F. som vigdes 30.9.1744 i Stockholm (Klara) med en "kammardräng" och som 19.4.1766 dog i Klara 60 år gammal. Att den förstnämnda hade en redan 5-årig son stöder inte heller teorin att Matlein skulle ha mött sin hustru i Stockholm. En (fjärde?) Anna F., brandvaktshustru, dog 14.11.1763 på Haga. Genealogiska Föreningen, Stockholm: Register till bouppteckningar 1701-1750 och Gottfrid Hintzes register över Personhistoria, Stockholm.

[17]   Beskrivningen baserar sig helt och hållet på Fr. Josephson & W. T. Schultz, Svenska underofficerarnas historia. Stockholm 1938, s. 348-352.

[17a]   1745-1747 var Matleins lön för 12 månader i hemmansräntor och inkvarteringspengar 29 + 5 daler silvermynt (Västerb. reg. GI:8-9).

[18]   Kaarlo Wirilander, Herrasväkeä. Helsinki 1974, s. 94.

För endel uppgifter tackar jag f.d. arkivarien vid Riksarkivet i Stockholm Ruth Hansson.


Selostus

Vesa Kilpelä: Erään alemman virkamiehen nuoruus 1700-luvulla

Tiedot Sodankylän nimismies Nils Matleinin (1721-1772) elämänvaiheista alkavat vuodesta 1748, jolloin hänet mainitaan vääpelinä Kemissä. Tuolloin hänellä kuitenkin oli takanaan jo 8 vuoden sotilasura Länsipohjan rykmentissä, ensin vuoteen 1744 katselmuskirjurina Piitimen komppaniassa ja sittemmin kersanttina sekä vääpelinä lippumiehen palkalla Uumajassa.

Hänen vanhimman poikansa Johan Emanuelin (1745-1836) mainitaan syntyneen Sodankylässä. Johan Emanuel itse kertoo v. 1824 kummiensa olleen saamelaisia. Nils Matleinin perhe näyttääkin asuneen lapinrajan tuolla puolen, mutta ei Kemin Lapissa. Merkintää Johan Emanuel Matleinin syntymästä ei liioin ole löydetty rannikon seurakuntien kirkonkirjoista.

Nils Matlein vihittiin marraskuussa 1744 Uumajan msrk:ssa. Hän oli vuoden alussa ollut komennuksella Tukholmassa, missä samaan aikaan eli juuri leskeksi jäänyt Anna Fagerström (k. 1807), hänen tuleva vaimonsa.

Lopuksi kirjoituksessa hahmotellaan katselmuskirjurin toimenkuvaa ruotujakoisessa armeijassa 1700-luvun alkupuolella.


Genos 66(1995), s. 180-182, 192

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter | Selostus ]

Systematisk förteckning | 1995 års register | Årgångsregister