GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

Sukututkija, internet ja vanhat käsialat - Släktforskaren, internet och gamla handstilar

Terhi Nallinmaa-Luoto

Helsingin Sanomissa 2.3.1997 julkaistu artikkeli "Esi-isät ilmestyvät internetiin" on herättänyt niin sukututkijoiden kuin lehden muidenkin lukijoiden huomion ja tuonut Sukututkimusseuralle n. 30 uutta jäsentä. Artikkelissa kerrotaan Sukutietotekniikka ry:n käynnistämästä Suomen suku -projektista, jossa ns. Mustien kirjojen eli Sukututkimusseuran teettämien syntyneiden, vihittyjen, kuolleiden ja muuttaneiden luetteloiden jäljennösten sisältämät tiedot tallennetaan tietokoneella ja siirretään internetiin. Luvassa on myös rippikirjojen saaminen internetiin lähivuosina, ei kuitenkaan 1900-luvun käsialalla kirjoitettuina jäljennöksinä vaan alkuperäisten kirjojen kuvina.

Sukututkijan perustietoaineiston eli kirkonkirjojen siirtäminen internetiin on tervetullut ja laajakantoinen uudistus. Siinä vaiheessa, kun internetistä löytyvät Mustien kirjojen lisäksi koko maan rippikirjat ja lastenkirjat, lyhenevät nykyiset jonot arkistoissa ja kirjastoissa oleville mikrofilmien lukulaitteille merkittävästi. Kasvava joukko tietokoneen omistavia sukututkijoita istuu kotona päätteen ääressä, etsii internetistä ympäri maata asuneita esivanhempiaan, lähettää toisilleen sähköpostia ja löytää sen avulla todennäköisesti myös uusia sukulaisia. Esipolvitutkimuksen lisäksi helpottuu näin myös jälkipolvitutkimus.

Tietokoneisiin tottuneet sukututkimuksen aloittelijat tuntuvat toisinaan odottavan, että sukutukimuksenkin voisi tehdä vain "nappia painamalla". Internet ei kuitenkaan säästä sukututkijoita itse tutkimisen vaivalta. Rippi- ja lastenkirjojen vanhoja käsialoja on pystyttävä lukemaan, osattava yhdistää niiden sisältämät tiedot Mustien kirjojen tietoihin ja kyettävä erottamaan toisistaan samannimiset ja -ikäiset henkilöt, joita internetin avulla voi pahimmillaan löytyä ehkä kymmeniäkin eri puolilta maata. Internetin tarjoama apu on ennen kaikkea etsinnän helpottuminen.



En artikel i Helsingin Sanomat för den andra mars om hur förfäderna har dykt upp i internet fångade både släktforskares och andra läsares intresse och gav Genealogiska Samfundet ca 30 nya medlemmar. Där redogjordes för hur föreningen Datateknik för släktforskning påbörjat ett storprojekt där alla församlingarnas längder över födda, vigda och döda jämte ett antal äldre flyttningslängder, i tiden på Samfundets försorg kopierade som de s.k. svarta böckerna i Riksarkivet, införs på adb och görs tillgängliga via internet. På ett senare stadium är tanken att på samma sätt överflytta kommunionböckerna.

Överförandet av genealogiska utgångsmaterial, kyrkböckerna, till internet är en välkommen och betydande nyvinning. På det stadiet, när församlingarnas historieböcker, kommunionböcker och barnaböcker kan nås genom internet, kommer de nuvarande köerna till mikrofilmläsningsapparaterna att förkortas i betydande grad. En växande skara genealoger sitter hemma vid sin egen dator, söker reda på sina runtom i landet bosatta förfäder, sänder elektronisk post till varandra och finner sannolikt på detta sätt även nya släktningar. Utredningen av anorna utsträcks och underlättar sålunda även forskandet av ättlingar.

Med datateknik förtrogna nybörjare inom släktforskningen verkar ibland förvänta sig att släktforskandet går att klara av bara med att "trycka på knapparna". Men internet besparar inte släktforskaren från forskarmödorna. Kommunion- och barnaböckernas gamla handstilar skall kunna tolkas, uppgifter hämtade ur dem skall kunna förenas med motsvarande ur historieböckerna och det gäller också att kunna hålla isär upplysningar om jämnåriga personer med samma namn, av vilka det i värsta fall kan återfinnas rentav tiotals i olika delar av landet. Den hjälp internet kan erbjuda är underlättande av själva sökprocessen.


Genos 68(1997), s. 49

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

Aiheenmukainen hakemisto | Vuoden 1997 hakemisto | Vuosikertahakemisto