GENOS - Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Selostus | Artikelns slut ]

En 'nordmann' i Fredrikshamn: Johannes Holmsen (1865-1941)

Jur.lic. Åke Backström, Helsingfors

Evje herrgård i Rygge sogn utanför staden Moss, ca. 60 km söder om Kristiania (1924- Oslo), på östra stranden av Oslofjorden, ägdes av Aslak Holmsen (f. 1818), gift sedan 1852 med Hanna Fritzø-Berg (f. 1833) från Sem i Jarlsberg. Lantbruket där var icke lönsamt och familjen bara växte. Mellan 1853 och 1865 föddes nio barn, sex söner och tre döttrar. I slutet av 1860-talet fattade Aslak Holmsen sitt livs största beslut: han sålde gården rubb och stubb och flyttade med hela sin stora familj till Finland. "Han solgte siden denne /Evje/ og bosatte sig i Helsingfors, hvor han i 1870-årene etablerte en større traelastforretning og tjente ved den en stor formue, som dog senere gikk tapt." [1] Så utlåter sig släktkrönikan helt kort om de följande trettio åren av Aslaks liv. I slutet av 1890-talet hade han fått nog och återvände med hustrun till Norge, där vardera avled inom några år (1902 resp. 1910) i Kristiania, sannolikt medellösa.

Redan före flyttningen till Finland hade en dotter och en son dött som barn. Av de andra barnen dog senare två söner och en dotter i Ryssland samt två söner i Australien och en dotter i Förenta Staterna. Ingen stannade kvar i Finland. [2]

Vårt intresse i förevarande uppsats är helt koncentrerat till familjens nionde och yngsta barn, sonen Johannes, född 10.10.1865 på Evje och bara 3-4 år gammal vid flyttningen. När han kommit upp i tonåren, uttalade han önskemålet att få söka sig till Finska kadettkåren i Fredrikshamn. Tekniskt sett existerade inga hinder för honom att låta sända in en ansökan och bli godkänd: släktkrönikan gör en stor affär därav utan att nämna, att fadern något år efter överflyttningen uttagit finskt medborgarskap, vilket automatiskt omfattade såväl hustru som omyndiga barn. "Det var for resten ikke lett for hans far, Aslak Holmsen, å få sønnen inn på den nevnte krigsskole, da kun sønner av Finnlands adel blev antatt der, men ved hjelp av en slags Holmsen-stamtavle, utarbeidet fra riksarkivet i Oslo lykktes det å få sønnen optatt." [3] Denna i släktkrönikan återgivna berättelse torde få avskrivas som en ren fantasiprodukt.

Hur som helst så lyckades unge Johannes Holmsen bli antagen som kadett och började vid 13 års ålder sin lysande militärbana 20.7.1879 i Fredrikshamn. [4] Han visade sig vara en utomordentligt begåvad och samvetsgrann ung man och 1886 utexaminerades han som primus i sin klass och fick sitt namn ingraverat på den vita marmortavlan. Holmsen sökte och erhöll inträde vid ett av Rysslands elitregementen, Livgardets Semenovska regemente, som stod i S:t Petersburg. Efter befordran till löjtnant 1890 kommenderades han på tre år som kompaniofficer vid sin Alma Mater, Finska kadettkåren. Därifrån förflyttades han som elev vid Generalstabsakademin i S:t Petersburg där hans strålande intellekt åter kom till uttryck med den påföljd, att han utexaminerades som primus 29.5.1896, samma dag befordrad till stabskapten "för utmärkta framsteg", liksom också till kapten i generalstaben! Följande år placerades han som adjutant vid Befälhavarstyrelsen för finska militären i Helsingfors och kommenderades på ett år (1898-99) som kompanichef vid Finska Gardet därstädes, i avsikt att på nytt bekanta sig med tjänstgöring vid trupp.

Johannes
Holmsen Johannes
Holmsen
Johannes Holmsen som kadett (1885). Foto: Museiverket. Johannes Holmsen som underlöjtnant (1889). Foto: Museiverket.


Efter det Holmsen erhållit sin väntade förflyttning från Finland i februari 1900, fattade han sitt eget livs största beslut: han gifte sig med den allsmäktige generalguvernören Nikolaj Ivanovitj Bobrikovs tredje dotter, Ljubov Nikolajevna (f. 1880). [5] Äktenskapet ingicks i september på familjens lantställe Uljanovo utanför Novgorod. Det bör ha berett Bobrikov en stor lättnad, att fästmannen inte var finskfödd, oaktat han säkerligen hellre sett fram emot en rysk svärson. [6] Vilka motiv Holmsen hade, då han gifte sig med chefens dotter kan man endast ana sig till, ty fager för ögat var hon inte. [7] Även utan att ta detta cyniska och opportunistiska steg hade han utan tvekan kommit långt på den militära banan.

Efter ett kort interregnum i Irkutsk utnämndes Holmsen i juni 1900 till militäragent (-attaché) i Aten, men drog samma år, genast efter vigseln, i fält för att kväva det sk. boxarupproret i Kina. Redan i början av följande år, nu befordrad till överstelöjtnant, med anciennitet från 1900, återvände han till Aten där första barnet, sonen Nikolaj, föddes i december. Tre år senare, 19.12.1904, befordrades han till överste, men därförinnan hade mycket hunnit hända. Ljubov Holmsen, som sannolikt ledsnat vid diplomatlivet i Aten med dess svåra klimat, reste våren 1903 till sin far och styvmor [8] i Helsingfors. Här födde hon i juni sitt andra barn, dottern Olga, som fick sitt namn efter mormodern, på samma sätt som brodern fått sitt efter morfadern. Ljubov Holmsen återvände till Helsingfors följande vår och det synes ha varit hennes avsikt, att medfölja föräldrarna på semester till Uljanovo, dit de planerade avresa 17.6. via huvudstaden. Dagen innan följde hon tillsammans med sin äldre syster fadern till finska senatens sedvanliga session, före vilken Eugen Schauman i Senatsborgens trappuppgång i en dramatisk incident avlossade tre revolverskott mot generalguvernören, som följande natt dukade under för sina sår. [9]

Livet i Aten återgick småningom i gamla fåror och hela familjen Holmsen var samlad där, då översten 1906 erhöll besked, att han var utsedd till militäragent i grannlandet Turkiet. På posten i Konstantinopel följde 1910 Holmsens befordran till generalmajor. Två år senare utsågs han till rysk representant i turkiska högkvarteret under de sk. Balkankrigen 1912-13. En följd härav var, att han av Serbiens och Bulgariens regeringar gemensamt valdes att som medlare avgöra en gränstvist mellan sagda länder våren 1914. Vid det laget hade Holmsen hunnit lämna Konstantinopel (1913) och avancera till brigadkommendör i 1. Grenadierdivisionen, med stab i S:t Petersburg. Så utbröt världskriget (1.8.) och han placerades i enahanda ställning vid 53. Infanteridivisionen, med vilken han drog i fält.

Johannes
Holmsen Johannes
Holmsen
Johannes Holmsen som kapten (1900). Foto: Museiverket. Johannes Holmsen som generallöjtnant (1919). Foto: Jacques Ferrand.


Det visade sig snart, att Holmsen inte bara var en synnerligen intelligent och framstående generalstabsofficer, utan även en tapper och oförvägen krigare. I likhet med Gustaf Mannerheim dekorerades han med Georgssabeln mp "för tapperhet" och Georgsorden (G 4) för sina insatser under det första krigsåret (augusti och september). I början av 1915 utnämndes han till kommendör för sin gamla division, 53. ID, som då kämpade i Ostpreussen, samtidigt befordrad till generallöjtnant, med anciennitet från 1914. I slutet av maj vände lyckan sitt Janusanlete bort från Holmsen och han blev inte bara sårad, utan föll även i tysk krigsfångenskap. Tillsammans med en grupp andra ryska officerare sändes han till Norge, där en utväxling av fångar ägde rum. Han var tvungen att ge sitt hedersord på att inte mera gripa till vapen. Att han nog, med tyskarnas goda minne, kunnat söka sig till frihetskriget i Finland 1918 är säkert, men svärfaderns öde vägde väl alltför tungt i vågskålen och trots sina 52 år visade sig Holmsen aldrig på finska sidan av gränsen.

Det goda förde hans tillfångatagande och internering med sig, att Holmsen 1917 lyckades få sin familj till sig. I annat fall hade bolsjevikerna nog mördat dem alla, ty de var ju bosatta i Petrograd, självaste revolutionshärden.

Efter krigslutet 1918 hade Holmsen icke mera några officiella uppdrag, förutom att han till 1930 representerade den vitryska armén och - till 1928 - personligen företrädde den vitryske generalen, friherre Peter Nikolajevitj Wrangell (1878-1928) i Nordeuropa. Familjen var successivt bosatt i Berlin, London och Paris, där barnen vigdes till äktenskap 1927 resp. 1928. Ljubov Holmsen avled i januari 1939 och generalen själv flyttade just före krigsutbrottet tillbaka till sitt hemland. Han avled på ett ålderdomshem i Oslo 19.3.1941, 74 år gammal, nästan ett år efter det den tyska ockupationen vidtagit.

Trots många och ihärdiga försök har det icke lyckats förf. att under årens lopp etablera kontakt med barnen Holmsen, som väl numera hunnit skatta åt förgängelsen, ej heller med deras barn, som är i 60-70 års åldern och sannolikt har egna efterkommande.


Noter

[1]   Jølsen, G., Slekten Holmsen. 300-års jubileum, Oslo 1934, s. 78.

[2]   Följande fall tangerar likväl Finland: Holmsens 7. barn, dottern Valborg (f. 1862) gifte sig med franske kaptenen i rysk tjänst Eugène de Ribert. Efter mannens död flyttade hon till Norge och därifrån till Förenta Staterna. Parets enda barn, dottern Eugenie (f. 1891) gifte sig 1911 med Johannes Kajanus (f. 1883), äldste son till den berömde dirigenten, professor Robert Kajanus. Efter erhållen äktenskapsskilnad flyttade hustrun till Frankrike med sina tre barn, bland dem sonen Eugen Kajanus, f. 1913 i Viborg.

[3]   Jølsen 1934 s. 78.

[4]   Schulman, Hugo & Nordenstreng, Sigurd, Finska kadettkårens elever och tjänstemän. Biografiska anteckningar 1812-1912, Helsingfors 1912, s. 435. Supplement (I) 1812-1921, Helsingfors 1922, s. 60. Supplement II 1812-1940, Helsingfors 1941, s. 129. Supplement III 1812-1960, Helsingfors 1961, s. 56. Spisok generalam 1914, s. 672.

[5]   Backström, Åke, N.I. Bobrikovs släktgren. Genos 1992, s. 83.

[6]   Bobrikovs andra dotter Maria Nikolajevna (f. 1872) var i sitt 1. äktenskap gift med generalen av infanteriet Michael Semenovitj Andrejev (f. 1848). Ikonnikov, Nicolas, Noblesse de Russie. Deuxième édition. Tome B. 1. Paris 1957. Tome I. 1, Paris 1959. Tome W.1, Paris 1963. Backström 1992, s. 83.

[7]   I den norska dagstidningens "Morgenbladet" nummer 12.12.1902 heter det, vid uppgiften om att Holmsen var påtänkt som följande generalpostdirektör i Finland, att "Han anses for at vaere en meget aergjerrig Mand, som absolut vil frem, og hertil har vel ogsaa hans AEgteskab med en Datter af den bekjendte Bobrikoff vaeret ham en Spore."

[8]   Efter 1. hustruns död 1895 gifte Bobrikov 1897 om sig med friherrinnan Elisabet Stael von Holstein (f. 1861). Med henne hade han fjärde dottern Jelisaveta Nikolajevna (f. 1897). Backström 1992, s. 82 f.

[9]   Se t.ex. Zetterberg, Seppo, Viisi laukausta senaatissa. Eugen Schaumanin elämä ja teko, Helsinki 1986. Litteraturen rörande denna vändpunkt i Finlands historia är rikhaltig. Ljubov Holmsen är bl.a. omnämnd i Polvinen, Tuomo, Valtakunta ja rajamaa. N.I. Bobrikov Suomen kenraalikuvernöörinä 1898-1904. Juva 1984, s. 324, 327.


Holmsen, Johannes (ry. Ivan Alexejevitj), f. 10.10.1865 på Evje, Rygge sn., Norge. Fldr. godsägaren Aslak Holmsen (1818-1902) och Hanna Karolina Josefina Fritzø-Berg (1833-1910). Elev vid finska kadettkåren (Fredrikshamn) 1879. Utdimitterad (primus) som underlöjtnant vid Livgardets Semenovska regemente (S:t Petersburg) 1886. Löjtnant 1890. Kommenderad som kompaniofficer vid Finska kadettkåren 1890-93. RRySt 3 1893. Elev vid Generalstabsakademin (S:t Petersburg) 1893-96. Stabskapten "för utmärkta framsteg" 29.5.1896 och äldste adjutant vid staben för Odessa militärdistrikt. Kapten i generalstaben s.d. Med. t. minne av kejsar Alexander IIIs regering 1896. Med t. minne av kejsar Nikolaj IIs kröning 1896. Adjutant vid Befälhavarstyrelsen för finska militären (Helsingfors) 1897. RMontDO 4 1897. Kommenderad som kompanichef vid Livgardets 3., finska, skarpskyttebataljon (Helsingfors) 1898-99. RRyA 3 1899. Tf. chef för trupptransporterna i Irkutska militärdistriktet 1900. Militäragent i Athen 1900. Deltagit i kuvandet av det sk. boxarupproret i Kina 1900-01. Överstelöjtnant 1901, med anciennitet från 1900. RRySt 2 1901. Med. f. kinesiska kampanjen 1901. Överste 1904. OffFrD'A 1906. KGrFrO 3 1906. Militäragent i Konstantinopel 1906. RRyA 2 1907. Generalmajor 1910. RRyVl 4 mr 1911. Ryska generalstabens representant i turkiska högkvarteret under Balkankrigen 1912-13. TurkOO mstk 1912. RRyVl 3 1912. TurkMO mstk 1913. Kommendör för i Brigaden av 1. Grenadierdivisionen 1913. Avgjort som medlare en gränstvist mellan Serbien och Bulgarien 1914. Efter världskrigets utbrott kommendör för I Brigaden av 53. Infanteridivisionen 1914. RyGeorgssabel mp "för tapperhet", "för att han den 30 aug vid Kussen, efter erhållen befallning att retirera, gjorde detta under mycket svåra förhållanden på ett glänsande sätt, varigenom divisionens återtåg säkrades; höll sig hela tiden i främsta skyttelinjen;" RRyG 4 1914, "för att han den 29 sep med sin brigad under striderna vid Vladislava personligen ledde återtåget och inlät sig i en hårdnackad strid med fienden, varigenom han räddade armékåren från en hotande fara." RRySt 1 msv 1914. Kommendör för 53. Infanteridivisionen 1915. Generallöjtnant 1915, med anciennitet från 1914. RRyA 1 msv 1915. Tillfångatagen i Ostpreussen av tyska trupper (struken ur rullorna 6.6) 1915, som sårad (halvinvalid) transporterad till Norge jämte 75 andra officerare och där utväxlad mot lika antal tyska och österrikiska officerare. Efter kriget representant i London, Berlin och Paris (från 1924) för den vitryska armén. President i Föreningen för de emigrerade ryska kombattanterna i Nordeuropa 1920-30. D. 19.3.1941 i Oslo. - Gift 19.9.1900 på Uljanovo, guv. Novgorod med Ljubov Nikolajevna Bobrikov, f. 23.1.1880 i S:t Petersburg. Hovfröken. Kejsar Nikolaj IIs och kejsarinnan Alexandra Feodorovnas namnchiffer mbr 1896. RyRK med. 1906. TurkChO II kl. 1913. D. 22.1.1939 i Paris. Fldr. generalguvernören över Finland, generalen av infanteriet, generaladjutanten Nikolaj Ivanovitj Bobrikov (1839-1904) och hans 1. hustru Olga Petrovna Leontjev (1848-1895).

Barn:

1. Nicholas (Nikolaj Ivanovitj), f. 3.12.1901 i Aten. - Gift 10.10.1927 i Paris med Mildred Tilton, från Förenta Staterna. Bosatta i New York (1941).

    Barn:

    Alexis (Nikolajevitj), f. 1929 i Paris, d. (1934).
    Tatjana (Nikolajevna), f. 1930, levde 1934.
    Alexander (Nikolajevitj), f. 1931, levde 1934.

2. Olga (Ivanovna), f. 2.6.1903 i Helsingfors. - Gift 23.4.1928 i Paris med tjänstemannen vid internationella sjötullen i Kina från 1920 Konstantin Alexandrovitj de Bodisco, f. 20.10.1901 i S:t Petersburg, d. i september 1963 i Förenta Staterna. Bosatta i Shanghai (1941), efter 1949 i Förenta Staterna.

    Barn:

    Alexander Konstantinovitj, f. 19.10.1931 i Harbin, levde 1934.


Selostus

Åke Backström: 'Normanni' Haminassa: Johannes Holmsen 1865-1941

Ryggen pitäjässä Norjassa 1865 syntynyt Johannes Holmsen muistetaan ennen kaikkea avioliitostaan Suomen suuriruhtinaskunnan kenraalikuvernööri Nikolai Bobrikovin tyttären Ljubovin kanssa. Holmsenin vanhemmat Aslak Holmsen ja Hanna Karolina Fritzø-Berg muuttivat 1860-luvun lopussa Helsinkiin, jossa isä Aslak toimi kuljetusyrittäjänä.

Nuori Johannes Holmsen antautui sotilasuralle. Vuonna 1879 hän aloitti opintonsa Haminan kadettikoulussa; hänet palkittiin kurssinsa priimuksena ja nimitettiin Henkikaartin Semjonovin rykmentin aliluutnantiksi Pietariin. Holmsen yleni nopeasti, ja hän palveli muun muassa Venäjänä armeijan yleisesikunnassa. Avioliitto kenraaliadjutantti Nikolai Bobrikovin tyttären Ljubovin kanssa 1900 merkitsi selvää tukea Holmsenin nousevalle karriäärille. Samana vuonna hänet nimitettiin Venäjän Ateenan lähetystön sotilasattaseaksi ja perhe muutti Kreikkaan, jossa myös perheen ensimmäinen lapsi Nikolai syntyi 1901. Myöhemmin hän toimi samassa tehtävässä myös Konstantinopolissa.

Holmsen kunnostautui myös varsinaisissa taistelutehtävissä. Kiinassa hän osallistui niin sanotun boksarikapinan kukistamiseen vuosina 1900-01. Ensimmäisen maailmansodan aikana vuonna 1915 kenraaliluutnantiksi ylennetty Holmsen sai Yrjön ristin taisteluissa osoitetusta urhoollisuudesta. Samana vuonna hän haavoittui Itä-Preussissa ja jäi saksalaisten vangiksi. Holmsen siirrettiin yhdessä 75 muun venäläisen upseerin kanssa Norjaan, jossa heidät vaihdettiin saksalaisiin ja itävaltalaisiin upseereihin.

Venäjän vallankumouksien jälkeen Holmsen asui perheensä kanssa Norjassa. Hän toimi 1920- ja 1930-luvulla Venäjän valkoisen armeijan edustajana Berliinissä, Lontoossa ja Pariisissa. Ljubov Holmsenin kuoleman jälkeen 1939 hän muutti takaisin Norjaan. Kenraaliluutnantti Johannes Holmsen kuoli oslolaisessa vanhainkodissa maaliskuussa 1941.


Genos 69(1998), s. 30-34, 47

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter | Selostus ]

Systematisk förteckning | 1998 års register | Årgångsregister