GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirja-arvosteluja - Recensioner

Lars-Folke Landgrén

Kansallisgalleria. Suuret suomalaiset. Osat Sääty-yhteiskunnan Suomi (1150-1850), Demokratisoituva Suomi (1850-1920), Nuori tasavalta (1920-1945), Kehittyvä Suomi (1945-1965), Moderni Suomi (1965-1995). WSOY-yhtymä Weilin + Göös Oy. Porvoo 1995-1997.


Republiken Finland har med anledning av sitt nyss firade 80-åriga självständighetsjubileum begåvats med en ny biografisamling över sina stora män och kvinnor, i form av ett nationalgalleri, "Kansallisgalleria" med underrubriken "suuret suomalaiset" (stora finländare). Dess tillkomst kan, vid sidan av utgivarens (WSOY) kommersiella intressen, ses som en motvikt till den mera officiella finländska nationalbiografin "Suomen Kansallisbiografia", f.n. tillgänglig i elektronisk form på internet.

Kansallisgalleria riktar sig till en bredare publik och den kan med sitt överkomliga pris (ca 2 000 mk) närmast ses som en folkligare version av förenämnda nationalbiografi. Verket omfattar fem delar och upptar biografier över drygt 250 finländska män och kvinnor fördelade på femtio biografier per del. Det är sålunda ej fråga om ett uppslagsverk innehållande samtliga finländska stormän, utan om ett urval nationellt betydande personer presenterade för en större publik. Men redaktionen har dock inte prutat på kvaliteten varken i fråga om Kansallisgallerias yttre utformning eller de enskilda biografierna. Som skribenter har en rad experter, främst från universitetsvärlden, anlitats.

Kansallisgallerias redaktionsråd har bestått av fem personer: fil.dr Allan Tiitta med titeln huvudredaktör, professorerna Päiviö Tommila och Anto Leikola, docent Jorma Kaimio samt fil.kand. Riitta-Liisa Kuosmanen. Det praktiska redigeringsarbetet har handhafts av en tremanna-redaktion bestående av fil.lic. Anssi Mäkinen (ansvarig redaktör), fil.kand. Päivi Oksa och fil.kand. Veikko Kallio (bildredaktör). Den visuella planeringen av det högklassiga verket har ombesörjts av Päivi Lahtinen, som ansvarat för den grafiska planeringen och den yttre utformningen och tillsammans med Marjatta Lehtonen också stått för layouten. Kansallisgalleria har utgivits av Weilin+Göös, som numera ingår i WSOY-koncernen. Verket har tryckts på högklassigt silkespapper på bolagets tryckeri i Borgå. I anledning av jubileumsåret har man även låtit utgiva en exklusiv numrerad specialupplaga på 2 500 exemplar i läderband.

Kansallisgallerias kronologiska indelning följer de stora historiska skeendena: ståndssamhället (1150-1850), demokratiseringen (1850-1920), den unga republiken (1920-1945), den efterkrigstida utvecklingen (1945-1965) samt det moderna Finland (1965-1995). Tyngdpunkten ligger sålunda på 1900-talet (2/3 av biografierna). Varje del har ett omfång på ungefär 350 sidor och upptar som nämnts biografier över ungefär femtio personer. Därtill inleds varje volym med en tidsöversikt skriven av professor Seppo Zetterberg. Den femte och avslutande delen innehåller ett föredömligt personregister som upptar namnen på samtliga personer som nämnts i biografierna. I de tre första delarna (perioderna 1150-1850, 1850-1920 och 1920-1945) behandlas personerna i den del under vilken period deras aktiva insats närmast infallit i kronologisk ordning efter födelseåret. I de två sista delarna (1945-1965 och 1965-1995) utgör 1915 gränsåret. De som är födda efter detta behandlas i den femte och sista delen av verket. Av personerna i Kansallisgalleria är ca 1/4 kvinnor.

Längden på artiklarna varierar från två till tio sidor beroende av personens berömmelse och betydelse. Presentationerna omfattar stormän i vedertagen mening, som Mikael Agricola, M. A. Castrén, Anders Chydenius, Albert Edelfelt, Urho Kekkonen, Aleksis Kivi, Eino Leino, Elias Lönnrot, C. G. Mannerheim, Leopold Mechelin, J. K. Paasikivi, H. G. Porthan, Paavo Ruotsalainen, J. L. Runeberg, Jean Sibelius, J. V. Snellman och Zacharias Topelius. I övrigt har kulturen, främst representerad av litteraturens och konstens företrädare, som sig bör givits ett stort utrymme. Detsamma gäller yrkesgrupper som politiker, vetenskapsmän, militärer och präster, vilka alla är väl representerade. Men Kansallisgallerias "folklighet" gör att företrädare för populärkulturen inklusive idrotten även har kunnat medtagas i stor utsträckning.

Redaktionsrådet för Kansallisgalleria, som burit ansvaret för urvalet, har inte låtit tidsperspektivet förvridas allt för mycket. De utvalda personerna har enligt i förordet uppräknade kriterier verkat som banbrytare på något livsområde eller som dess mest framstående företrädare. Slutresultatet är som helhet betraktat gott, ett urval är ju alltid fråga om subjektiva bedömningar. Favoriseringen av efterkrigstida namn, som beträffande biografiurvalet i viss mån verkar förvränga tidsperspektivet, är en medveten linjedragning från redaktionens sida och kan som sådan godkännas. Sålunda har mellankrigstidens politiker som Holsti, Kivimäki och Vennola fått vika för närhistoriens ledande statsmän (Karjalainen, Sorsa, Virolainen o.s.v.).

Följande synpunkter avser enbart att visa på några skönjbara mindre inkonsekvenser vad urvalsfrågan anbelangar och kan ifrågasättas lika väl som redaktionens lösningar. Av statsmännen kunde Oskari Tokoi och Otto Ville Kuusinen ha tilldelats egna biografier, medan den sistnämndes dotter Hertta kunde ha presenterats i faderns biografi. Man saknar också storheter som Alexander Armfelt, J. R. Danielson-Kalmari, Karin Månsdotter och Emil Stjernvall-Walleen. Bland kyrkans dignitärer letar man förgäves efter tillskyndaren av 1869-års kyrkolag, biskop Frans Ludvig Schauman, likaså saknas t.ex. ärkebiskoparna Edvard Bergenheim och Gustaf Johansson. Av militärerna kunde man argumentera för valet av generalerna Waldén, Oesch, Öhquist, Österman eller varför inte den internationellt kände Ensio Siilasvuo.

Bortlämnandet av vår internationellt kanske mest kände nutidskonstnär Lars-Gunnar Nordström är en klar fadäs. Likaså saknas bland scenkonstens företrädare Eino Kalima vilket är ägnat att förvåna. Man kan även diskutera huruvida inte kuplettsångaren J. Alfred Tanner haft ett lika stort inflytande på den finländska folksjälen som Katri-Helena (Kalaoja). Backhopparässet Matti Nykänen och hockeystjärnan Jari Kurri synes även en aning udda i det illustra sällskapet, men vid närmare eftertanke så försvarar de kanske sin plats med tanke på all den reklam de gjort för vårt land utomlands. Vår ende världsmästare i formel 1 Keke Rosberg kunde kanhända ha fått en egen biografi på samma grunder som rallymästaren Juha Kankkunen. Och nog hade väl vår efter Nurmi mest framgångsrike sommarolympier Ville Ritola förtjänat att medtagas! - Men, låt historien utvisa vilka av de i Kansallisgalleria upptagna tvåhundrafemtio personerna som förmår vika sig en permanent plats i hävdaböckerna.


Genos 69(1998), s. 89-90

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1998 års register | Årgångsregister