GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

En likpredikan över råd- och handelsmannen i Nykarleby Josef Calamnius.

Paul Nyberg

I den »Topeliuska samlingen» av handskrifter i vårt Universitetsbibliotek finnes en likpredikan över råd- och handelsmannen i Nykarleby Josef Calamnius, vilken som bekant var morfars far till Zachris Topelius. Då denna predikan i motsats till så många andra av samma slag innehåller en rätt utförlig karakteristik av sitt föremål, om vilken hittills endast knapphändiga upplysningar kunnat fås, synes den mig värd att bliva offentliggjord. Detta motiveras ytterligare därav, att det var i sin farfars och farmors (Margaretha Skrifvar) hem Z. Topelius' moder Katharina Sofia Calamnius växte upp och erhöll sin uppfostran sedan hennes fader, Samuel Calamnius år 1796 avlidit och modern ingått nytt äktenskap med kommerserådet Johan Turdin. Om sin morfars far berättar Topelius i sin opublicerade »Familje-Krönika» följande:

»Joseph Calamnius född 1729, död 1802 (bör vara 1803). Var likasom fadren handlande i Nycarleby samt ägde och tillbygde numera Johan Lybecks gård på södra sidan af stadens torg. Hans hustru hette Margaretha Skrifvars (pro Skrifvar), borgaredotter från NyCarleby. Båda började med två toma händer. - Calamnius fick af sin principal Neuman några tunnor beckolja att begynna rörelsen med. Men efterhand samlade de en nätt förmögenhet och bygde årligen fartyg, hvilka såldes i Stockholm. Gumman var på ålderdomen känd som utmärkt ordentlig och derjemte ganska sträng i sitt hus. De hade flera barn, som dogo i späd ålder.

I sina »Självbiografiska anteckningar» skildrar Topelius det Calamniuska hemmet på följande sätt: »Samuel Calamnius överlevdes av sina föräldrar, min mors farfar och farmor. - - - De togo sondottern Sofie till sig, och hon tillbragte större delen av sin barndom i deras gammaldags enkla, vid torget belägna tvåvåningshus, där intet fönster var likt det andra. Övra våningen stod tom i reserv för högtidliga tillfällen; i nedre våningen, som bestod av sal, kammare, kök och salubod, sammanträngdes familjen och tjänarinnorna. Medan de gamla upptogo kammaren, hade min mor sin bostad och säng i salen. Denna sal var tillika husets kontor. Därför hände ofta tidigt om vintermorgnarna, att snöiga tjärbönder stövlade in i salen och uppgjorde sina affärer med husfadren innan flickan ännu var uppstigen. - - - Att hon för de gamla var favoriten i huset hindrade dem icke att uppfostra henne efter tidens stränga sed, så att detta deras hjärtebarn icke förskonades från mycket sådant arbete, som nu skulle kallas pigsysslor [1]

Denna karakteristik får sin komplettering av nämnda likpredikan, som att döma av dess vårdade och uttrycksfulla stil är författad av en man, som icke var ovan att kläda sina tankar i ord och skrift. Det torde med en sannolikhet som gränsar till visshet kunna fastslås, att denna predikans författare var den i vårt lands ekonomiska litteraturhistoria kände kyrkoherden i Nykarleby Georg Mathesius, som i sin ungdom varit H. G. Porthans mentor[2], något som självfallet ytterligare ökar aktstyckets värde. Manuskriptet, som saknar rubrik, avtryckes härnedan med originalets ortografi:

»Ehuru en rätt Christen alltid anser det timmeliga goda för förgängeligt och för aldeles otillräckeligt at skänka honom någon värkelig och varaktig sällhet, så vet han dock, at han såsom Medborgare i verlden är bestämd at genom et värksamt och arbetsamt lif vara nyttig både för sig och sina medmenniskjor. Troget brukar han derföre de förmögenheter och krafter skaparen honom förlänt; flitigt sköter han sina kallelses syslor och söker at jämte sin egen förkofran befrämja det allmäna bästa. Och endast då kan han på et förnuftigt sätt glädja sig öfver sin varelse, sina krafter och ägodelar; endast då kan han både inför sig sjelf och andra, och i synnerhet inför sin Gud, aflägga räkenskap för deras förvaltning; endast då kan han utså en god säd för en tilkommande skörd, och utan förebråelse se tilbaka på sina förflutna dagar, samt i sjelfva dödsstunden frögda sig öfver de goa och nyttiga företag, hvarmed så många af dem varit utmärkta. - Utan fruktan at såra sanningen kunna vi af denna målning göra en tillämpning på framlidne Råd- och Handelsmannen här i Staden, Ädel och Högaktad Herr Joseph Calamnius, för hvars förlossning ifrån tidens vedermödor vi nu hembäre Gudi en ödmjuk och vördnadsfull tacksägelse. - Vi hafve sett denne hedersmannen fullborda et lopp på jorden, om icke lysande, likväl gagnande; inom en krets, om icke så vidsträckt, likväl tillräckelig nog för en värksam dygd. NyCarleby såg honom födas: här växte han up i tukt och Herrans förmaning: här tilbragte han sin ungdom: här delade han mannaålderns arbete och bekymmer: här njöt han en glad och munter ålderdom: här led han af, då han af ålder och lefvande mätt var. Och under alla dessa skiften var han ett synbart föremål för en mild och nådig försyn. Så litet de största rikedomar gifna någon rätt til högaktning, då de blifvit samlade med orättvisa och bedrägeri, eller ock då de tillfallit någon af en blott slump och en oväntad tillfällighet; så aktningsvärda äro däremot de Medborgare, som genom oförtruten idoghet varit i stånd att bringa tilsammans betydande förmögenhet, til styrka för näringarne, til egen båtnad och andra mindre förmögne Medborgares hjelp och understöd. Och hvem vil väl betaga efledne Rådman Calamnius detta välförtjenta låf? Redlighet och ära utmärkte all hans handel och vandel. - Ej med ärfda Capitaler, utan genom egen drift och omtanka dref han under den Högstes välsignelse sin handels rörelse med den framgång, at han här på orten redan länge varit känd för en af de förmögnaste Medborgare. Han var ordentlig och idog i sina göromåls vård och handhafvande, utan at därföre glömma den dyrkan han var skyldig åt sin skapare, utan at eftersätta den omvårdnad han borde hysa om sit hus, utan at neka sig de sällskaps nöjen, som göra menniskjolifvet lätt och behagligt. - Så litet motgången kunde rubba hans sinnes lugn, lika så litet förmådde medgången göra honom uppblåst eller förmäten öfver de lyckans håfvor af hvilka han öfverhopades. Han gaf Gudi allena äran därföre, och erkände med en Salomo, at Herrans välsignelse gör rikan utan mödo. Han bibehöll i allt sitt lefnadssätt den borgerliga jämnhet och enfald, som han ifrån yngre åren vant sig vid. Långt ifrån at fika efter prål och hedersbevisningar, ansåg han den äran nog för sig, at vara allmänt aktad för en god och nyttig Medborgare. - Då både ålderdom och sjukdom bådade honom hans förestående förvandling, så började han ock i tid slita sitt hierta löst från verlden och förgängligheten samt genom en Gudelig beredelse och et andäktigt bruk af nådemedlen stadfästa sit hopp om ett bätre och sällare lif. Utan bäfvan gick han omsider döden till mötes, och afsomnade stilla och nöjd d. 28 Februarii, eller förledne Måndag, klockan ½ 2 om morgonen, sedan han hunnit en ålder af 73 år och 4 månader. - Denna stad saknar uti honom en upriktig och nyttig Medborgare, Handels Societeten en värdig Medlem, hans Änke Fru en öm och kär Make, och vi alle sakne uti honom en redelig man. Han har intagit sin Borgare rätt i Himmelen, och på jorden skall hans namn länge förblifva i en välsignad åminnelse.

Sofve han nu i frid och ro,
Men vi, som här i verlden bo,
Skole alltid redo vara,
Vi måste ock hädan fara.

 

Christus, Guds son, som är vår tröst,
Den som oss hafver återlöst,
Han styrke oss för sin mildhet,
Honom ske pris i evighet».

 

[1] Z. TOPELIUS, Självbiografiska anteckningar, s. 23 f. Jfr. V. VASENIUS, Zacharias Topelius, I, s. 203 f.

[2] Kansallinen Elämäkerrasto, Mathesius-suku.

 

Selostus.

Raatimies ja kauppias Josel Calamnius oli Zachris Topeliuksen äidin isoisä ja kuoli Uudessakarlepyyssä 1803. Runoilijan käsikirjoituskokoelmassa Yliopiston kirjastossa säilytetään hänen hautajaisissaan pidetty ruumissaarna. Se on luultavasti kaupungin kirkkoherran Yrjö Mathesiuksen sepittämä ja sisältää seikkaperäisen luonnekuvauksen vainajasta.

 
Genos 7(1936), s. 127-130

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1936 års register | Årgångsregister