GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirjailmoituksia - Bokanmälningar

Släkten Duncker.

M. D.

De genealogiska och personhistoriska forskningarna hava i regel betraktats som ett » hobby» av forskaren själv och hans omgivning, men ett nog så tidsödande och dyrbart hobby. Upplysningar måste nämligen anskaffas från olika håll och kanter, från diverse arkiv, även utländska sådana, kyrkoböcker, gamla urkunder, adelskalendrar etc., och då ett resultat uppnåtts öppnar det nya, lockande perspektiv, vilka åter driva den intresserade genealogen framåt, tills slutresultatet, en släktutredning står färdig.

Detta har även varit fallet med forstmästare KURT E. DUNCKERS mångåriga forskningar, vilka slutligen krönts med framgång. För ej så länge sedan utkom » Släkten Duncker» tacksamt tillegnad författarens far på hans 70-års dag. Släktutredningen omfattar 14 släktled och måste anses vara nog så vidlyftig. Och likväl har författaren endast berört den finska grenen och uppspårat dess anor i Tyskland, darifrån Dunckrarna i Finland härstamma. Enbart i Tyskland finnas 7 à 8 grenar med samma namn, vilka antagas härstamma från samma urfader; i Norge en norsk gren, som skriver sitt namn även d'Uncker, och i Sverige, Danmark, Nederländerna, Estland, Lettland och Ryssland påträffas personer med detta namn. Under 1808-1809 års krig var kuriöst nog bland annat en rysk överstelöjtnant Duncker kommendant i St. Michel, ifrån vilka trakter författarens farfarsfarfar, överstelöjtnant J. Z. Duncker härstammar. Joachim Zachris Duncker stupade, som bekant är, vid Hörnefors den 5:te juli 1809.

Vad släktens ursprung i Tyskland beträffar fanns det redan under medeltiden riddarsläkter med namnet Duncker. År 1139 påbegynte greve Adolf II av Holstein en omfattande kolonisation av landskapet Wagrien. Ledare för en westfalisk kolonistgrupp är en man med namnet Dunker, som grundlägger kolonin Dunkerstorp - numera Dunkelsdorf - i socknen Curau mellan Ahrensbök och Lübeck. Jorden är den bästa lerjorden på det vidsträckta kolonisationsområdet med orörda urskogar. Under flera generationer besitta hans efterkommande jord i denna socken. De hava utöver Dunkerstorp även förvärvat gårdarna Böbs och Svinekenrode före 1348, som tillhör den adliga Herr Dietrich eller Tydeman Duncker. Till följd av stridigheter emellan biskopen i Lübeck och adeln uppgöres ett fördrag i Eutin 1346, varefter Diretich Duncker 1348 och 1349 försäljer sina gårdar, vilka snart därefter övergå till Johannesklostret i Lübeck.

Vidare fungerade bland annat Thidericus-Dietrich-Duncker år 1222 som vittne, då greve Adolf IV av Holstein förlänar borgarna av Plün tysk stadsrätt, samt 1275 en Heinricus Duncker » armiger» , vasall till markgreve Otto av Brandenburg m. fl. m. fl.

I Mecklenburg är släkten Duncker bofast sedan år 1326. På den tiden var det brukligt i Tyskland att yngsta sonen i familjen fick ärva gården och de äldre sökte sig sin utkomst, där de funno den, varav följer, att de ofta nog flyttade till annan ort. Sålunda hade de Dunckrar, som på 1500-talet bodde i den lilla staden Sternberg i Mecklenburg med största sannolikhet inflyttat ifrån Wagrien, där det i dag som är ännu förekommer ättlingar med samma namn. På grund av en process om en humlegård, som Heinrich Duncker i Sternberg fått genom gifte med borgardottern Anna Bünger, har deras efterkommande med säkerhet kunnat fastställas.-Bland dessa efterkommande fanns under 30-åriga kriget bland annat en pastor Andreas Duncker i Dobbin och Krakow, vilken var två gånger gift. En son ur första giftet, ryttmästaren Jochim Dunckert, anslöt sig till de svenska trupperna i Tyskland och kom på så sätt över till Finland samt blev härvid den finska grenens stamfader. Enligt Ruokolaks tingsprotokoll hade han en halvbroder Christopher Andersson boende hos sig i Karelen ännu 1666.

Ryttmästaren, gift med Anna Sophie Marie von Weltzien, stupade i slaget vid Lund den 4 dec. 1676. De flesta av hans efterkommande ägnade sig med förkärlek åt krigaryrket och hava på senare tider främst såsom jordbrukare och tjänstemän erhållit sin utkomst.


Genos 7(1936), s. 150-152

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1936 års register | Årgångsregister