GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Peter Hertzig d. y:s ättlingar.

Alf Brenner

Enligt familjetraditionen skulle den i våra dagar fortlevande släkten von Hertzen härstamma från en via Tyskland eller Livland samt Södermanland till Finland återinvandrad ättling till assessorn Peter Hertzig, som avled på 1650-talet[1], ehuru descendensen icke kunnat klarläggas dokumentariskt[2]. Emellertid synes denna härledning sakna stöd i verkliga förhållanden. Därpå tyda tvenne i Svenska Krigsarkivet och en i Riksarkivet förvarad supplikhandling, som ingivits av ovannämnda Peter Hertzigs dotterdotter Maria Jöransdotter i början av 1670-talet[3].

Dessa böneskrifter beröra den av Melander omnämnda donationen i Kutajoki by, vilken övertagits av supplikantens fader Jöran Johansson, som rustat därför och dessutom uppställt »en dugelig karl under infanteri, när så behövdes». När Maria Jöransdotters moder dog, kommo de tre små hemmanen eller torpen »Heickör, Purala och Cartanoma» i främmande händer, och änklingen, som »länge tjänt Kongl. Maj:t under Livgardie för ryttare och sedan för uppbördsman över dompenningarne samt skrivare vid krutbruket», blev fördriven (»till stav i hand utskjuten»). Hans tillstånd sades vara ytterst beklagligt, ty han »ligger hemma sjuker uti största jämmer och eländighet och icke äger penningvärde till uppehälle för sig eller sine fattige barn utan måste igenom hunger försmäkta och jämmerligen umkomma». Upphovsmannen till den olycka, vari Jöran Johansson råkat, var framförallt hospitalsbokhållaren och fogden Erik Karlsson, vars svåger slagit sig ned på Purala. Den sistnämnde var troligen häradsskrivaren Jöran Bertilsson, gift med en Gertrud[4]. Dessa två hade med hjälp av regementsskrivaren Johan Jakobsson Lund (stamfar för adliga ätten Ehrenlund) och kamreraren Johan Nilsson »av idel hat och illvilja» intrigerat, så att den gamle Jöran Johansson trots upprepade resolutioner, både av krigskollegiet och landshövdingen, varit tvungen att lämna lägenheterna i Kutajoki. Icke ens det underhåll om 3 tunnor spannmål, hälften råg och lika mycket korn, som supplikantens fader fått sig tilldelat, hade utbetalats ordentligt, utan han hade endast fått »1 ½ tunna slött och ilakt korn och ingen råg».

Två av böneskrifterna äro riktade till krigskollegiet, som redan den 17 augusti 1671[5] bifallit till att Maria Jöransdotter skulle få övertaga faderns rustningsskyldighet, och upptogos till behandling den 17 juli 1672 resp. 4 juli 1673. Den tredje och sista är odaterad och riktad till konungen själv. I dessa har supplikanten, som en gång i sin underdånighet kallar sig »jag fattige och eländige piga», enligt tidens sed ansett sig böra redogöra för de tjänster hennes förfäder och anförvanter gjort kronan, och det är med ledning av de i samband därmed lämnade uppgifterna man har skäl att draga ovannämnda negativa slutsats rörande den nulevande släkten von Hertzens härstamning från Peter Hertzig d. y.

Maria Jöransdotter kallar i två av inlagorna sin morfader »Petter von Hertzen» och påstår, att han varit »ståthållare över Narva och Ivangorod. Huruvida hennes mor var identisk med den dotter, som uppgives hava varit gift med Krister Nilsson i Pyhäniemi, framgår ej av handlingarna, men om detta är fallet, var hon andra gången gift med ovannämnde Jöran Johansson, supplikantens fader. Denne och Peter Hertzigs dotter hade förutom Maria Jöransdotter en son Johan Jöransson, som »blev borta i polska fejgden»[6], samt fyra döttrar, »av vilka somblige små äre och sig intet självan försörja kunna». Men Maria omtalar ytterligare, att hennes morfader haft två söner, »Henrik von Hertzen, fordom regementsskrivaren, och Johan Hertzen, korpral, genom döden bortgångne och slagne i fiendeland». Av dessa är den förre okänd för JULLY RAMSAY.

Att Peter Hertzig icke hade andra arvingar än de här ovan uppräknade, förefaller säkert, och av dem var det endast Maria Jöransdotter och hennes fyra systrar, som voro vid liv, när suppliken till konungen avfattades. Icke heller råder det något tvivel om att hennes morbröder och broder stupat eller försvunnit utan legitima arvingar, ty i en böneskrift säger Maria sig vara Peter Hertzigs »närmaste bröstarvinge» och i en annan, »att nu ingen bröstarvinge är mera till än jag med 4 stycken systrar».

Naturligtvis kan man tänka sig, att någon av Peter Hertzigs söner ingått äktenskap under något av fälttågen i Mellaneuropa och efterlämnat arvingar, som sedermera sökt sig till faderns hemland. Men då Maria Jöransdotter knappast hade orsak att dölja dessas existens, och man av uttrycket »genom döden bortgångne och slagne i fiendeland» om morbröderna jämfört med uppgiften, att brodern »blev borta i polniske fejgden», synes kunna utläsa en närmare kännedom om de förres öden, förefaller det uteslutet, att Peter Hertzigs söner efterlämnat i äktenskap födda barn.

Då det sålunda är antagligt, att den nu levande släkten von Hertzen icke härstammar från Peter Hertzig d. y., om man icke vill förutsätta descendens från illegitima arvingar, men det samtidigt icke är uteslutet, att traditionen innehåller en kärna av sanning, föreligger en möjlighet, att släkten kan härledas från en hittills okänd broder till Peter Hertzig d. y. Nämnas kan, att kyrkoherden i Pyttis 1583-1614 Martinus Henrici Hertzig[7] tydligen var en nära anförvant till Peter Hertzig d. ä., kanske hans broder. Också från honom kan man tänka sig att släkten von Hertzen härstammar.

Till slut må Maria Jöransdotters supplik till Karl XI återgivas in extenso, då den stilistiskt är tidstypisk och lämnar de flesta av de uppgifter, varpå ovanstående tyvärr negativa utredning stöder sig.

 

Stormechtigste Konungh

Allernådigste Herre.

Eders Kongl. Maij:tt Uthi diupesta Underdånigheet foogar Iagh fattige och högtbedröwade (hwillcken och för detta 2:ne reesor till Eders Kongl. Maij:tt i allsomstörsta ödmiukheet supplicerat hafwer, Men «Gudh bättre) så olijckosam warit, att inthet swar derpå, än härtills föllgdt är, warandes och således Documenta som till saaksens, opplijssningh der bijfoogade wore, migh nu Wthur händerne) ännu ijtterligare, klageligst att föredraga och iterera, Nembl: huruledes min Sahl. Moderfader Petter von Hertzen, foordom Ståthållare öfwer Narfven och Iwangorodh, monde för sine Långlige giorde tienster skull till Cronan blifwa aff Kongl. Maij:tt benådder och Donerader medh 1 Hemman om 3 öres Landh, Kutajoki ben:dh i Asickala Sochn och Tafwastehuus Lähn belägit, och effter hans dödelige frånfälle, hafwer min Fader possiderat det samma och Rustat derföre; men sedan min moder dödh bleeff, kom Hemmanet vthi främmandes Händer; Nu äre mine Mooderbröder, Hindrich von Hertzen, foordom Regemendtz Cwarteermestaren och Johan Hertzen Corporal genom dödhen bortgångne och slagne i Fiendelandh, oppå hvilka min Sahl. moderfader hafwer kåstat stoora Penningar, Och een Broder hade Iagh Johan Iörensson be:dh den bleeff bortta i Polniske feigden, så att nu ingen bröstarfwinge är mehra till än som Iagh medh 4 stijcken Sijstrar af hwillka somblige små äre och sigh inthet sielwan försöria kunna, Så emedan Iagh vthi 8 samfällte åhr hafwer medh mijkin beswär och omkåstnadh hafwer foordret både i Finnlandh, som och här vthi dhet högl: Kongl. Krigz Collegio, och bekommit 2:ne breeff till då på den tijden warande Landzhöffdingen Wälborne H:r Ernest Creutz, att blifwa benådder medh 3:ne små Torp till att rusta före Nembl. Heickör, Purala och Cartanoma; Hwaröfwer Iagh bekom een godh och nådigh resolution vthi Borgo stadh; Men när mina Wederparter förmärckte, att Iagh hade bekommit breeff (hwaruthöfwer Iagh war gladh och tackade Gudh sampt den Nådige Höga Öfwerheeten, som migh så Nådeligen för min fattige gambla Fader Sijskona skull dermedh benificerat hade och hugnat oss vthi wår gräseliga Sorgh och bedröfwelsse) ginge så Regemendtz Skrif:r Iohan Lundh och Cammarereren Wäbe:te Iohan Nilsson till Wälbem:te h:r Landzhoffdingen och omkullslogo alltsamman, och så togh Landzherren sitt Breeff igen mig till största hiertans Sorgh och bedröfwelsse, Hwartill Hufwudhorsaaken war Fougden Erich Carlsson der sammestädes, Effterdij hans Swåger boor å det 3:die Torpet Purala, och sedan hafwer Iagh ånijo bekommit Högl. Kongl. Krigz Collegij breff åther till mehrwälbe:te h:r Landzhöffdingen att blifwa affhielpter, såsom för detta vnderdånigste insinuerade Copia aff wälb:te Collegij breeff vthvijser, Men dock ingen misskundsamheet migh wederfahrin, Gudh tröste migh fattige bedröfwade: Så alldenstundh min fattige gambla Fader, ligger hemma Siuker Vthi största jämmer och älendigheet, och icke äger Penningwärde till Vppehälle för sigh eller sine fattige Barn, Vthan måste igenom hunger försmächta och jämmerligen Umkomma, hwar icke Gudh och Eders Kongl. Maij:ttz sigh täckes öfwer oss förbarma: Elliest och i nooga consideration, att min Fader hafwer länge tient Kongl. Maij:tt vnder LiffGuardie för Rijttare, och sedan för Vppbördzman öfwer doombpenningarne sampt Skrifware wedh Kruuthbruket der sammestädes. Hwarföre länder till Eders Kongl. Maij:tt min Vnderdånigste böön och begäran, det Eders Kongl. Maij:tt allernådigst behagade, medh Barmhertigheetz Ögen detta mitt gräseliga förtrijck anskådha, och förhielpa migh, att Jagh kunde få rusta för ofwanbe:te 3:ne små Torp, och att migh måtte allernådigst förunnes några Nådeåhr, så länge Jagh kan något migh förekomma, och försöria min fattige, siuke och bedröfwade gamble Fader, så förhåppas Jagh wisserligen kunna derföre Rustningh præstera: Hwaröfwer Eders Kongl. Maij:ttz allernådigste resolution och hugnel. hielp, Jagh vnderdånigst medh gråtande tårar affwachtar, Gudh den aldrahögste warder såden Eders Kongl. Maij:ttz höga Clemence wisserligen belönandes (hwillket Jagh medh gråtande tårar dagel. anropa skall) Gudh tröste migh Jagh är heelt Vthmattat, och hafwer måst medh tiggiande, hälst i denna hårde och kalla Winter tijden, mitt brödh och födhan förwärffwa, behagandes Eders Kongl. Maij:tt och allernådigst imponera wederbörande mina Documenta och Kongl. Krigz Collegij breeff, som Jagh så många Penningar haf:r kastat oppå, igen oppsökia, Forblifwer

Eders Kongl. Maij:ttz
vnderdånigste Tienare
den Stundh Jagh lefl:r
Maria Iöransdotter.

 

Noter

[1] Se Jully Ramsay, Frälsesläkter, s. 176, J. W. Ruuth, Suomen rälssimiesten sineteistä lopulla 1500-lukua ja alussa 1600-lukua (Historiallinen Arkisto XI, s. 339 f.) och K. R. Melander, Pietari Hertzig nuorempi (Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift II, s. 31 f.).

[2] Meddelat av vicehäradshövding H. M. von Hertzen, som godhetsfullt ställt avskrifter av de i det följande relaterade handlingarna till förfogande.

[3] Sistnämnda handling finnes i avskrift i F. S. A. Dr. R. Hausens avskriftssamling I, odaterade från 1600-talet.

[4] Se exempelvis F. S. A. 7962, fol. 546.

[5] I den ena av de tillhandsvarande avskrifterna uppgives åratalet oriktigt 1672.

[6] Uppenbarligen den ryttare Johan Jöransson, gift med Anna Mårtensdotter, som var mantalsskriven på Kutajoki 1653 (F. S. A. 7957, fol. 734).

[7] Eric Anthoni, Till avvecklingen av konflikten mellan hertig Carl och Finland, 31, not 14.

 

 
Genos 7(1936), s. 52-56

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1936 års register | Årgångsregister